Reklam

De senaste veckorna har det blivit mycket tv om kvällarna. Vädret som känns som en evighetslång Bergman-film har inte direkt lockat till långpromenader… Men alltså. Reklamen i tv. Har inte den bara exploderat? Efter tio minuters program bryter man för reklam, evighetslång reklam känns det som. Man hinner både gå på toa och hämta kaffe. Ibland byter vi kanal, men det tycks som om reklamavbrotten är synkade för hur många kanaler man än har så nog fasen är det reklam när man zappar runt.

Blir jag lockad att handla något? Nä, tvärtom faktiskt. Och sedan undrar jag lite hur reklammakarna tänker. Och var får de allt ifrån? Ta bara en sån sak som att påstå att kvinnor över 40 numera oroar sig mycket mindre för håravfall sedan ett nytt schampo kom ut på marknaden. Hur vet man det? Gjorde man en mätning innan man började tillverka det där schampot och upptäckte att alla tjejer som passerat 40 låg sömnlösa över eventuellt håravfall? Och sedan frågade de samma damer hur oroandet hade påverkats av det nya schampot? 

Och så de här damerna (Varför är det nästan alltid kvinnor i reklamen? Samma som alla tidningsomslag – alltid kvinnor.) som bor på hotell. Den första kvinnan betalar 1200 kronor för ett hotellrum. Den andra kvinnan betalar bara 900 kronor. För samma rum. Varför vill hon bo i samma rum som den första kvinnan? Och varför delar de inte lika på kostnaden i så fall? Om de bor i samma rum, menar jag. 

Dessutom heter det inte ”billigare pris”. Svampskallar.

Och den där datoranimerade snubben som försöker se ut som prins Daniel. Som gör reklam för Boxer. Varför har de en mops med i sin reklam.

Varför inte en – ta-da! – boxer? 

Dafgårds lasagne. Hur många gånger har man sett den filmen? En miljard? Redan utan att ha provsmakat står den mig upp i halsen. Tänker inte köpa den. Har redan fått nog.

Flyg-flyg-flyg-flygresorpunktesse. Varför är det en blöt och en torr låtsaskatt som går och sjunger den hemska trudelutten?

Men det finns faktiskt en reklamfilm som får mig att skratta varje gång. Ett par rider i en utopisk skog, en drake dyker upp och mannen skickar iväg en pil. Som med ett löjligt ”plopp” landar på drakens nos. Ingen aning om vad det är reklam för. Men roligt är det.

Kvällspressens ansträngningar att få folk att bli ”premium-läsare” eller vad de kallas för är också ganska komiska. Betalar man extra i Expressen kan man få veta vilka som är de vanligaste misstagen som hundägare gör, trick i sängen, vart svenskar reser för att titta på djurplågeri, eller hur man undviker panik om man inte känner ”bebislycka”. Aftonbladet erbjuder information om vilka svenska skidåkare som blivit par, hur det gick för gamla ”BB-profiler”,  samt vem som är USAs mest hatade mamma. 

Tänk så mycket spännande det finns att lägga pengar på…

Inte.