Den svenska modellen

Har just plöjt igenom Jordbruksverkets rapport om djurskyddet 2015-2016. Med tanke på att alla länsstyrelser har minskat personalstyrkan drastiskt, är det inte så konstigt att man rapporterar färre kontroller av djurskyddet. Och glatt skriver i rapporten att antalet ärenden med anmärkningar har blivit färre. Var det så himla konstigt? Gör man färre kontroller hittar man färre dåliga djurägare.

Vad Jordbruksverket menar med ”den svenska modellen” lär inte vara detsamma som fackorganisationerna och Löfven menar. Men jag kan ha fel. Och det stör mig något grymt när en statlig myndighet inte har råd att anställa folk som kan skriva svenska. Anledningen är att djuren inte mår bra av sådana beteenden och att det finns risk att beteendet överförs till sina avkommor.

Jajamen. Det står så.

Men jag vet inte vad Löfven menar med den svenska modellen heller. Hörde delar av hans förstamajtal i går där han – nästan med stolt tordönstämma – deklarerade att han minsann hade lösningen på den svenska arbetslösheten. Med förra årets enorma flyktingtillströmning har läget på arbetsmarknaden inte direkt blivit bättre. Men nu vankas andra bullar. Stefan grejar 5 000 beredskapsjobb. Och fort ska det gå. De ska vara framskakade till år 2020.

Googlar man ”sakna krisinsikt” får man upp en bild på Stefan Löfven. Bergis.

Efter åtta år i Sverige är det bara en fjärdedel av alla invandrade som har heltidsjobb. Och nu ska tiotusentals med låg utbildning och inga kunskaper i svenska språket integreras. Men några rejäla tag vågar man sig inte på i regeringen. Skrämmande.

”Alla som kan jobba ska jobba” säger företrädaren för en politik som ökat den svarta arbetsmarknaden, minskat motivationen för att söka jobb genom att höja a-kassan och låta folk gå sjukskrivna hur länge som helst. Just nu lönar det sig helt enkelt inte att jobba, har en massa bekväma latmaskar insett. Och tackar nej till t ex städjobb i väntan på att börja sitt yrkesverksamma liv som vd i mediabranschen.

Apropå mediabranschen. Jag undrade ju under Löfvens och Kaplans presskonferens hur många gånger karln sa ”samlad bedömning”. Nu behöver jag inte undra längre för tidningen Journalisten har räknat. Åtta gånger sa han det. Kan det vara något slags rekord i papegojprat?

Den numera ex-miljöpartisten som vägrar ta kvinnor i hand (det är för intimt, säger han, och man kan undra varför han inte har några problem att vara intim med okända män), säger i en intervju att han aldrig skulle behandlats på det sättet om han ”varit vit”. Tänk att folk som inte fullt ut och överallt får följa sina övertygelser, oavsett vad, alltid ska peka finger åt sina kritiker. Man skyller på medierna, på islamofobi, på homofobi och på fan och hans moster för att slippa fundera över sitt eget ansvar i det som händer och sker i ens liv. Om inte Jag får göra som Jag vill blir Jag kränkt. Och om någon blir upprörd över att jag beter mig som ett miffo så är det deras problem. Typ.

Enligt svensk modell får man demonstrera om vad som helst. Yttrandefriheten är omfattande, vilket är bra, men om nu FN gång på gång kritiserar Sverige för att nazister tillåts att öppet torgföra sina rasistiska åsikter, borde man då inte fundera över hur långtgående friheten att hetsa mot andra människor ska vara? Jag vet, det kan vara en hårfin gräns mellan hets mot folkgrupp och rätten att uttrycka sina åsikter offentligt. Å andra sidan har FN kritiserad Sverige för att inte positivt särbehandla Julian Assange, så man kanske inte ska ta FNs kritik så allvarligt?

Gunilla Persson ska börja sälja ”egna viner”, alltså vinpavor med Persson själv på etiketten. Sugen att ställa den pavan på middagsbordet? Någon?

Och så himla skoj att jag med mitt bloggande om märkliga ord får igång mina följare. Så idag har jag inte behövt leta alls.

Mysbyxpetting

Rikedomsporr

Vansinnesväder

Boknarkande

Tack för det UB och I-B! Jag fick ihop flera spännande meningar med alla orden i. Ingen som lämpar sig för publicering, dock.

Alltså. På riktigt?