Vem tar vem?

Visst var det ett tv-program för en massa år sedan som hette ”Vem tar vem?”? Det känns lite så när man läser de ändlösa artiklarna i pressen om valet, eller ser de ändlösa debatterna i tv.

Stefan kräver att få veta vilka som ska gå ihop och bilda regering, om inte S blir störst. Själv tänker han minsann inte avslöja några planer i förskott. Mest komiskt, eller tragiskt, är det när Stefan kräver att mittenpartierna ska vara lojala med honom, helst även M, och låta honom bli statsminister. Allt för att hålla SD utanför. Lojaliteten är ett måste, tycker Stefan. Men bara om han får bli statsminister. Han tänker minsann inte lägga två strån i kors för att hålla SD utanför om Ulf vill bli statsminister. Då är det inte så noga med lojaliteten.

Inte hajar jag logiken heller. Först slänger S en massa skit på både L och C och sedan kräver han deras stöd för att få sitta kvar på sin stol. Hur sugen är man på att stödja någon som mobbas? Liksom. Å andra sidan verkar Annie så himla sugen på att sitta i regeringen så man vet aldrig åt vilket håll hon vänder kappan. Annars är kappvändning inget hon har ägnat sig så mycket åt, får man säga till hennes fördel. Utom när det gällde de ensamkommande afghanerna. Då var det ett helt rättsvidrigt förslag. Som hon stödde.

Men alltså det där med ”ensamkommande”. Nu är det diskussioner om hur man ska göra med anhöriginvandring. Där tycks man vara särdeles oenig (också). Men är det egentligen en så stor fråga? Om man tagit sig till Sverige för att man inte har en enda släkting kvar i hemlandet, hur kan man då prata om att deras anhöriga kan bli ett problem? Som om en hel släkt plötsligt skulle dyka upp så fort personen ifråga har fått uppehållstillstånd.

Och Malmö stad betalar ut tiotusentals kronor i bidrag till en islamistisk rörelse. Ansvarig S-politiker säger att de inte kan kolla upp allt som sökande skriver på nätet, särskilt svårt är det ju när de skriver på turkiska. Å andra sidan lyckades ju Göteborg ta reda på ganska mycket om den här organisationen och vägrade ge dem både lokal och bidrag. Någon som nu går jättebra i Malmö. Men talespersonen säger att de inte har några särskilt avvikande åsikter, vare sig om judar eller HBTQ-personer. Reporter frågar vad de gör om en medlem säger sig vara homosexuell.

– Vi skulle inte kasta ut honom, säger Idris Yildiz. Nej, bättre att han får vara kvar så kan vi övertyga honom att inte vara homosexuell. 

Apropå kontrollera. Aftonbladet har kartlagt hur våra ministrar sköter sina uppdrag i EU. Det pågår ju en hel del i parlamentet som det är bra om Sverige är med och påverkar. Näringsminister Mikael Damberg har 65 % frånvaro (han har skolkat från 11 av 17 möten). Annika Strandhäll, Tomas Eneroth och Helene Hellemark Knutsson har missat drygt hälften av alla möten. Så det kanske inte är så konstigt att vi blir överkörda av Bryssel lite då och då.

Camilla Henemark tar time-out efter att ha skämt ut sig på någon tv-sänd firmafest. ”Prata svenska” skrek hon rakt ut när Anna Anka stod på scen. Kanske fel forum, men när Anka är på tv kan man faktiskt behöva slå på textningsfunktionen. Om man skulle vilja höra vad hon säger. Varför man nu skulle vilja det. Egentligen.

Apropå time-out. Bästa nyheten idag: ”Anna Book lämnar rampljuset” (Expressen).

Herrejävlar! Är det verkligen möjligt? Kommer hon inte att få grav abstinens då? Ungefär som Zlatan? Är det för gott? Troligen. Annars hade väl tidningen skrivit ”time-out” eller nåt? Hon har till och med tackat nej till att göra en reality-serie om sitt liv. (Har vi inte redan sett den?) Det händer så mycket underbart i hennes liv som hon inte vill missa, säger hon. (Sonens kriminalitet var väl inte så himla underbart?)

Men, säg den glädje som varar beständigt… I slutet av artikeln får man veta att she will be back. Anna Terminator. Liksom.