En dag ute i spenaten

Om jag ids, kanske jag reser mig ur solstolen och plockar några körsbär.

Jag är så lyckligt lottad att jag kan ta med mig jobbet vartsomhelst. Är det för varmt i stan, åker jag ut till landet. Sitter mitt i spenaten och skriver, svarar i telefon och tänker stora tankar. Eller små. Beror på dagsformen. Vill vännerna ut och resa tar jag med mig alla telefoner, MacBooken, paddan och lilla modemet – i dagligt tal kallad dongeln – och köper ett SIM-kort med valfri surfmängd för landet vi ska resa till. Om det inte finns gratis wi-fi på hotellen förstås, men ”free wi-fi” kan betyda i princip vadsomhelst har jag surt kunnat konstatera. Jag har haft telefonrådgivning utanför en kyrka i Saintes, på Autobahn i 140 km/h (nä, det var inte jag som körde), på akterdäck på floden Charente och så vidare. Och att svara på mejl är inga problem vare sig från Amsterdam, Kyoto eller Göteborg. Free as a bird, trots att jag aldrig har semester på riktigt. Men det gör inget. Fördelarna är i klar majoritet.

Och 4G fungerar utan problem här ute i spenaten. Går fort som attan att surfa. Dessutom, så himla praktiskt att sitta under körsbärsträdet och med några klick beställa både myggmedel och datatillbehör. Faktiskt till och med en kaffebryggare. Den gamla (Ja, den är verkligen gammal. Gissningsvis sisådär 15 år.) checkade ut för gott i går. Det hjälpte inte med gamla beprövade knep för att få igång den. Till slut gick det inte ens att stänga av den, med mindre än att dra ur sladden, och då började den kännas lite livsfarlig. Ut på nätet i jakten på en ny. En likadan såklart. Helst. Det är nämligen den enda bryggaren som kokar upp vattnet innan det släpps ner i filterhållaren. Vägra ljummet kaffe, liksom. Vi har både Don Pedro, perculator och espressomaskin men bryggkaffe är ändå bryggkaffe. Och då ska vattnet vara kokhett. Philips har fattat grejen. Minsann, Webhallen (av alla ställen!) i Solna hade en i lager. Maken hämtar på väg hem från jobbet i kväll. Räddningen är nära.

Beställde också kaffekapslar till den pyttelilla kaffemaskinen. Nä, det smakar inte som riktig espresso, men med tanke på att det går überfort och kräver minimal arbetsinsats är det helt okej. Dessutom kostade den bara tvåhundra spänn. Nespresso, what else tänkte jag och slog till. Får man George Clooney på köpet? Nope. Men i alla fall. Beställde kaffekapslar, vid första beställning får man 150 kronors rabatt. Plus en kartong blandade sorter. Plus en extra kartong vanligt kaffe. Fraktfritt är det också. Men då får man hämta själv ”på närmaste utlämningsställe”. Jaha? Var ligger det då? Det fanns ingen som helst info om det. Innan man bestämmer om man vill ha grejerna skickade hem till sig för sextio spänn eller om man ska hämta, är det väl fiffigt om man vet VAR Nestlé har tänkt att man ska hämta paketet? Ringde. Hamnade i telefonkö. Efter ungefär tjugo minuters väntan fick jag svaret ”jaa, där du brukar hämta saker”.

Öh?

Pja, en del saker hämtar jag på vinden. Men det var bergis inte det hon menade. Kundtjänstbruttanupplyste mig också om att det minsann var många kunder som hade framfört samma önskemål, dvs att i förväg få veta vad Nestlé menar med ”närmaste utlämningsställe”. Önskemål som man uppenbarligen bestämt sig för att strunta i. Möjligen till och med högaktningsfullt strunta i.

Nåväl, något svar kunde jag inte få men nöjde mig med svaret ”ja, Hemköp låter som ett bra ställe om dom har post där”. Väntar med spänning på aviseringen via sms.

Under semestern ställde vi om dagstidningen hit upp. Funkade klockrent i år. Sen skulle vi fara runt en vecka och då blev det knepigare. Gör man uppehåll i tidningen får man betala i alla fall. Inte som förr att man då förlängde prenumerationen med motsvarande antal dagar. De första trettio är man blåst på. Hutlöst.

Å andra sidan spelar det inte så stor roll. Dagens Nyheter under sommaren är tunnare än reklambladen från XXL. Ja, jag fattar. Alla journalister vill ha semester i juli. Det jag däremot inte fattar är hur man i ett sånt läge kan låta fem (5) journalister skriva om fallet Julian Assange (17 juli) över ett uppslag. Dessutom verkade ingen av de fem skribenterna vara insatt i fallet. De skrev att han ”tvingas stanna kvar på Ecuadors ambassad” att han ”måste stanna på Ecuadors ambassad” och att han annars ”riskerar att gripas av brittisk polis”. Snubben beskrivs i allmänt positiva ordalag, kallas för ”hjälte” bland annat.

För det första, om man nu har fem journalister på redaktionen varför sätter man alla fem att skriva tre relativt korta texter? Om det där fallet dessutom? Och för det andra, hade ingen av dem tid att göra research? Hade varit skitenkelt, ledaren i samma dags tidning hade en fullkomligt korrekt beskrivning av hela soppan. Assange håller sig undan den svenska rättvisan helt frivilligt. Ingen tvingar honom att sitta och huka på Ecuadors ambassad. Tomte. Och så himla märkligt att DNs anställda så tydligt tar ställning i ett mål som ännu inte prövats rättsligt.

Jo, jag skrev en insändare om det.

Jag tror insändarredaktionen har semesterstängt.

Så en positiv nyhet. Som ingen av de stora mediedrakarna lär göra någon stor sak av. Sverige hamnar på första plats på listan över världens bästa ekonomier, enligt den brittiska revisionsfirman PWC. Bäst i världen på att sköta statsfinanserna, alltså. Alliansen verkar ha skött sig. Men sånt ska man tala tyst om.

Tydligen.

Nä, om man skulle återgå till stolen under körsbärsträdet. Telefonmottagningen är näst bäst där. Bäst mottagning är det på utedasset. Där tänker jag inte sitta och prata. Nån måtta får det ändå vara.