Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

fredag 4 mars 2016

Diskriminering




Tiggarna i och kring Solna centrum blir allt fler. I går kväll upptäckte vi att de slagit läger i sommarcaféets uterum. Gissningsvis ett tiotal som hittat skydd mot regn och blåst och bäddat ner sig. I förmiddags var lämningarna tydliga, liksom tecknen på att det där inte är något tillfälligt boende. Fullt av kartonger, kassar, sopor, vagnar etc och spår av en brasa. Var de uträttar sina behov ska vi inte tala om. I viadukten närmast busstorget pågick ett möte med sju åtta migranter (man får visst inte säga tiggare), mannen som brukar sitta och ropa var utbytt mot en yngre kvinnlig kollega; storrökande och pratande i mobiltelefonen.

Mannen som brukar sitta vid tunnelbanedörrarna var inte på plats, inte heller den storväxta kvinnan som brukar sitta i vägen när man ska in till Apoteket. Men de hade textat tjusiga skyltar och ställt ut muggar så hugade givmilda individer kunde betala ändå.

Vi pratar mycket om varför det är så provocerande med folk som tigger. Det har antagligen med uppfostran att göra. Man ska göra rätt för sig. Man får ingenting gratis. Und so weiter. Och kommer det då någon och tycker sig ha rätt att kräva av ens surt förvärvade slantar utan att ge något tillbaka, så blir man irriterad. Inget konstigt med det. There is no such thing as a free lunch. Liksom.

Men det som gjorde mig förbannad på riktigt var det som hände i mataffären. Två migranter kom med en säck ihopsamlade burkar som skulle pantas. När detta var gjort tog de många varv runt affären och både det ena och det andra åkte ner i framför allt den enes väl tilltagna jackfickor. Affären är inte särskilt stor så jag stötte ihop med dem flera gånger. De verkade räkna efter hur mycket de kunde handla för pantkvittona och hade några limpor, en påse köttbullar och lite annat som snubben med mindre jackfickor bar på.

Stötte ihop med en anställd och tittade lite försiktigt men menande åt migranternas håll. ”Jo, jo jag vet” blev det lika menande svaret. Alltså. Allvarligt? Man ser mellan fingrarna med snatterier? Gäller det alla som snattar? Eller bara vissa utvalda? Det är i så fall inget annat än diskriminering.

I kassakön hände sedan det märkliga att kvinnan som stod framför mannen med de mindre fickorna (mannen med de väl tilltagna och nu välfyllda jackfickorna hade redan trängt sig förbi alla köande och försvunnit utom synhåll) sa till kassörskan ”jag betalar hans också” och log glatt. Mannen såg ganska arg ut och började dra i sina varor och i rabaldret som uppstod försökte även kassörskan få honom att förstå att hans varor redan var betalda. Sen tog hon emot hans pantkvitton och överlämnade en okänd summa kontanter. Mannen tog sina av damen betalda köttbullar och limpor och lämnade butiken utan ett tack.

Så, mitt tips till alla fattigpensionärer, sjukpensionärer, lågavlönade ensamstående småbarnsföräldrar och alla andra som sliter för att få livet att gå ihop. Plocka med er lite extra från affären nästa gång och hänvisa till den originella snatteripolicyn. Förvänta er gärna också att någon annan i kassakön betalar för era varor och hänvisa till att ni lever under existensminimum. Och glöm för jisse namn inte att strunta i att säga Tack.

Och en stilla undran. Hur går det med avtalet mellan Sverige och Rumänien som regeringen var så stolt över att ha lyckats få igenom. Någon som sett några effekter av det? Eller är det som med blondinen som köpte ett gym-kort för att gå ner i vikt och efter några månader ville reklamera kortet. "Aha, måste man GÖRA något också?"



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.