Jo, det var en befogad fråga jag fick häromdan. Absolut,
bloggen är kvar men för en lite seg tillvaro. Inte för att det inte finns saker
att bli förbannad på, utan för att tiden ibland inte räcker till.
Vad kan man störa sig på en solig fredag? Inte på vädret i
alla fall, även om jag kanske önskar mig lite regn så inte gräsmattan vid
stugan går åt helsicke helt och hållet. I övrigt, närmare 30 grader och sol.
Varenda dag. I flera veckor. Me like. Man får gå lite långsammare, helt enkelt.
Ta på sig luftiga kläder och en fin solhatt. Absolut INTE drälla omkring
halvnaken.
Alltså, på flyget hem från Tallinn i går. SAS (j-la Kalle
Anka-företag, ursäkta mig alla kompisar som jobbar där, men de har inte lyckats
med en enda resa de senaste fem åren…) planet var av den mindre sorten, en
mittgång som tillåter människor under medelstorlek. Och så kommer det några
fetton, iklädda badtofflor, för små t-shirts och slappa shorts som visar halva
mumindalen. I ansiktshöjd på dem som redan sitter ner. Tillåt mig småkräkas.
Det som upprör mig nästan mest nu är alla rapporter om folk
som står och filmar olycksplatser. Men vad fa-an lider de av? Va? På riktigt?
Stå och ta bilder och filma när räddningstjänsten, polisen, ambulanspersonal
och andra försöker rädda livet på folk. Nästan hänger in i ambulanser för att
få ”bra” bilder. Och dessutom hindrar räddningspersonalen från att göra sitt
jobb. Hur sjuk i huvudet får man bli?
Här är den senaste incidenten https://www.expressen.se/kvallsposten/person-allvarligt-skadad-pakord-av-lastmaskin/
Personal på plats kan inte ägna tid åt att uppfostra folk
men finns det INGEN vettig person med civilkurage som kan fråga de här ärslena
vad de pysslar med? Hur skulle de själva reagera om de eller deras anhöriga låg
döende, och folk trängde sig fram för att filma. Jag fattar inte.
Lika lite som jag fattar titt-köer. Även om det fenomenet
inte är lika illa, men ändå. Här finns inget att se – cirkulera! Liksom.
Hyenor.
Asgamar.
De hör hemma i ödemarken.
Men alltså, politikerna. Nu börjar det märkas på allvar att
det är valår. Det lovas vitt och brett till höger och vänster (och från höger
och vänster, till och med). Innan man bestämmer sig vad man ska rösta på kan
man ju kolla vad de olika tomtarna har åstadkommit. Nä, jag vet att om man har
4-5 % av rösterna kan man inte få igenom 100 % av sina vallöften. Det är j-ligt lätt att lova när man
inte behöver ta ansvar för det man påstår sig kunna genomföra (läs V och Fi). Och
de senaste fyra årens skattehöjningar har resulterat i sämre skolresultat,
dubbelt så långa vårdköer (vårdköerna till BUP är tre gånger så långa!), 270
trainee-jobb i stället för utlovade 32000 för att nämna ett par exempel (i
skenande högkonjunktur, dessutom). Just sayin’.
Å andra sidan, kan miljoner människor hylla herr Orange
borta i väster som en hyvens kille som fixar biffen alla da’r i veckan så kan
man förvänta sig vad som helst. I princip.
Vad hände med kritiskt tänkande? Ifrågasätta sånt man ser
och hör?
Är det läget ”pallar’nte” som drabbat folk?
Gapa och svälja är såklart mindre ansträngande.
I avdelningen
Värdelöst Vetande blir man idag upplyst om att kvinnor tänker lika mycket på
shopping som män tänker på sex. Kvinnor tänker på vad de ska shoppa en gång per
minut, medan män tänker på sex var 52:a sekund.
Hade jag ingen aning
om.
Varken det ena eller
andra.
Vad övrigt bjöd dagens ströläsande på?
Roligt ord: Klyschbingo.
GW fick dödsångest och grät.
Troligen inte av klyschbingon.
Orkade inte läsa.
En kändisjurist smet från en olycka och har snortat kokain.
Vad fasen är en kändisjurist?
Jag har i alla fall aldrig hört namnet på karl’n.
Å andra sidan är jag ingen kändis.
Inte har jag behövt någon advokat heller.
Och – Å, nej! Snart är Ernst tillbaka i tv-rutan.
Tack och lov för Netflix!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar