Teatersport

Bland det roligaste jag sett är så kallad Teatersport. Två lag tävlar om publikens gillande i olika improvisationer, ofta påhittade teman från publiken. Skickligt och väldigt kul.

Den teatersport som just nu pågår i Ryssland är mindre roande. Mångmiljonärer som handlöst kastar sig i gräset och ålar sig som metmaskar så fort någon annan petar på dem. Vad är detta för småbarnsfasoner? Va? I dagens match tillkallades till och med vårdare när en portugis råkade vispa till en marockan lite över örat med handen. Jo, det vet väl alla att om man går förbi någon som svänger med armarna när han/hon rör sig framåt så är det en nära-döden-upplevelse. Jättebebissyndrom. Den här filmsnutten illustrerar vad jag menar https://www.youtube.com/watch?v=RCY-ZFsJaOA

Dessutom kan jag ju undra lite över varför karlar (storväxta bebisar) betalas miljoner, till och med miljarder, och ändå inte kan göra mål. Till och med missa en straff. Tränar de inte en massa timmar i veckan? Borde man inte kunna kräva bättre resultat? Valuta för pengarna, liksom?

Men apropå fotboll. Mr superhybris himself, Zlatan, är i Ryssland nu. Inte för att spela, han har tackat nej till landslaget, utan för att göra reklam för en massa företag. Varför då? Badar inte han i pengar redan? Eller är det uppmärksamheten han har svårt att vara utan? Han kunde inte ens pallra sig iväg och heja på Sverige. Stå och hoppa i blågul tröja och åbäka sig i reklamfilm kan han, men heja på riktigt kan han tydligen inte. Gör han nånting över huvud taget om han inte får betalt? Kan man befogat undra.

Å andra sidan finns det värre saker att bli upprörd över. Just som man trodde att herr Orange där borta i väster hade passerat anständighetens gräns kommer nu rapporter om hur man behandlar barn till personer som söker asyl längs USAs gräns. Tusentals barn behandlas sämre än slaktdjur, skiljs från sina föräldrar utan att någon förklarar för dem vad som händer. Barn ända ner till åldern 1,5 år! Vilket fruktansvärt trauma! Och big boss säger att allt är demokraternas fel.

Alltså. Hur mycket skit kan han komma undan med? Hans dotter (OCH politiska rådgivare!) hånas i sociala medier för sin 45 000-kronors klänning som går i stil med de prassliga värmefiltar som föräras de ”omhändertagna” barnen. Skrämmande, ruskiga vibbar till andra världskriget. Making America great. A tjena.

Jag trodde de hade demokrati där borta och att inte högsta hönset enväldigt kunde bestämma hursomhelst. Jag trodde tydligen fel. Fast jag gillar inte motsatsen heller, de där som bara babblar och inte får något gjort. Vår egen statsminister t ex som hasplar ur sig floskler på löpande band.

”Vi ska inte ha utanförskapsområden.” Nej, är det någon som vill ha det?

”Det är oacceptabelt att kvinnor blir utsatta för våldtäkt.” Någon som är av annan uppfattning?

”Sverige ska vara tryggt för alla.”

”Varje kvinna i Sverige ska kunna leva som hon vill.”

Och så vidare. I evighet. Amen.

En massa ordbajseri som ingen kan argumentera emot. Och det vet han så väl. Man skulle önska att någon enda journalist någon enda gång ställde frågan HUR han har tänkt åtgärda allt som han tycker är fel.

För det mesta går han dessutom i opposition mot sig själv. Och mot verkligheten.

Tomte.

Och sen det där med ”vinster i välfärden”. Är det någon som fattar vad de menar? Alltså, jag fattar ju att V menar att det är fult att tjäna pengar. I alla fall om man är ett privat företag. Om en kommun gör samma vinst är det tydligen helt okej.

Svenska folket vill stoppa vinsterna i välfärden, sägs det. Men som man ropar får man svar. Som bekant.

Tutar man i folk att vartenda privatägt vård- och omsorgsföretag kan stoppa miljoner i fickorna, på brukarnas och patienternas bekostnad är det ganska självklart att man får ett sådant svar.

Utvecklar man informationen lite grann och frågar om det är rimligt att fyra sjuksköterskor och två läkare som vill starta en vårdcentral ska tjäna pengar på sin satsning, så blir svaren något annorlunda. Det är ju ganska begripligt att om man tar lån, lägger ner en massa tid och energi och investerar i ett företag som man tror på så borde det vara tillåtet att gå plus. Även om företaget är ett särskilt boende.

Frågar man folk om de vill kunna välja förskola för sina barn, vårdcentral för sig själva och äldreboende för sina gamla föräldrar, får man i princip helhjärtat ja. Från alla tillfrågade. Den ekvationen går liksom inte ihop.

Och jag undrar fortfarande lite. Om till exempel hemtjänst i kommunens regi kostar lika mycket som ett privat alternativ och omsorgen är likvärdig, vart tar då alla miljoners miljoner vägen i kommunen som en del menar att privata ägare stoppar i egna fickor? Jag fattar inte.

Men nu ska här firas midsommar.

I regn, sägs det.

Inte mig emot. Man kan grilla under parasoll.

Och små grodorna kan man strunta i.