Dumheter

I många av de dumheter man noterar, ingår en mobiltelefon. Skrämmande ofta faktiskt. I kategorin ”Insnöade föräldrar som prioriterar mobilen före sina barn” går den icke särskilt hedrande förstaplatsen till pappan som var på McDonalds med sina två barn i Täby går. Inte för att jag brukar ta till våld, men i går var jag väldigt sugen på att slå den här snubben hårt. Med en stol. Typ.

Kostymkille med dotter i tioårsåldern och son i sjuårsåldern nånting. De han inte ens sätta sig till bords förrän pappan började fingra på sin telefon. Han tittade inte ens upp när personalen kom med något han glömt vid disken.

Under hela måltiden höll han på med telefonen. Barnen satt tysta nästan hela tiden och stirrade ut i tomma intet. Såklart de gjorde. De har ju inte tränats i att prata med varandra. Föra en bordskonversation, som Ribbing skulle ha sagt. Pappan tittade upp vid två tillfällen. Båda gångerna var det för att kolla om det fanns några rester att äta upp från barnens brickor.

När flickan ätit klart tog även hon upp en mobiltelefon. Hon fotade leksaken som ingick i hennes Happy meal och la kanske ut bilden på Instagram. Vad vet jag. Sonen såg ännu mer uttråkad ut och gick till slut runt bordet och började klänga på sin pappa. Inte ens då släppte farsan sin mobil. Inte ens en kram fick honom att lyfta blicken.

Behöver jag säga att han hade problem med att städa bordet samtidigt som han sneglade på telefonen? Eller att han nästan tappade bort sina barn när han klev på rulltrappan utan att kolla om barnen var med? Som jag önskade att han skulle snubbla, eller åtminstone tappa telefonen så den gick sönder. Som fan.

Vissa människor borde inte ha barn.

I dagens Expressen skrivs om en annan drulle. Han besökte en kompis utedass och sms-ade medan han kissade och tappade telefonen ner i dasset. Kompisen ansågs bättre rustad att kliva ner i dasset och hämta drullens telefon och kunde sedan inte ta sig upp. Räddningstjänsten kom efter en timme. Mysigt. Inte.

Historien utspelade sig i Norge.

Och jag undrar varför man måste skicka sms medan man kissar.

Undra kan man också göra över Magdalena Anderssons avisering inför årets budgetdiskussioner. Det verkar numera inte bekymra henne att en regering inte har finansiering för sina förslag, något som storligen upprörde henne innan S kom till makten. Nu ska det lånas åtskilliga miljarder och skuldberget ökas på. Det dummaste var ändå när hon lät påskina att det är nuvarande regerings förtjänst att fler människor är i arbete. Tillåt mig småle. Eller tillåt mig skratta högt, faktiskt.

Apropå galen ekonomi. Då Migrationsverket nu portionerar ut asylsökande utan att kommunerna får en chans att förbereda sig, panikköper ett flertal kommuner nu bostadsrättslägenheter. Hur ska exempelvis ungdomar kunna konkurrera i en budgivning mot en kommun? Vem är mest desperat? Och vem har mest stålar? Liksom. Och var någonstans går gränsen för vad flyktingkrisen får kosta? Och vad har regeringen för plan? Ingen alls, tycks det som. Tänker på multimiljonärerna som skapat sig ofantliga förmögenheter för att kommunerna inte har någon koll på vad de betalar för. Eller inte verkar ha några ekonomiska ramar att hålla sig inom. Och jag tänker på alla som fått avslag på sina asylansökningar men som fortfarande uppehåller sig i landet. Papperslösa kallas de. Illegala invandrare är väl en mer adekvat benämning. Till exempel de nordafrikanska ungdomarna som lever på kriminalitet i centrala Stockholm och som de hittills endast PRATATS om att skicka tillbaka till sina hemländer. Vad hände med ”chartra egna flygplan” och ”ta i med hårdhandskarna”? Hög tid nu va? Så vi kan använda resurserna till dem som verkligen behöver dem. Och har rätt till dem.

Men, som vanligt, har Löfven ingen plan. Vad kan han egentligen? Han mumlar och är otydlig när han pratar. Inte kan han räkna. Och inte känns det som han har nån vidare koll på saker och ting heller. Som när han i går stod och sa att Sverige står redo att hjälpa till med räddningsarbetet i Italien efter jordbävningen. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, sitter och utreder sig för tillfället, det mesta av verksamheten ligger på is och SWIFT-teamet saknar både folk och utrustning. Å andra sidan börjar vi väl bli vana vid att det som utlovats aldrig kommer att bli av.

En bra skola inom 100 dagar efter valet.

Europas lägsta arbetslöshet.

Ingen höjd inkomstskatt.

Sänkt skatt för pensionärer.

Jag skulle kunna hålla på till i morgon och rabbla svikna vallöften.

Men då skulle jag antagligen få huvudvärk.

Och det är ju rätt onödigt lagom till helgen och det är högsommarvärme.

En tur till badet kanske? Innan det stänger för säsongen.

Trevlig helg!