Resandets mysterier

Jo, visst får man väl skämta om coronaviruset?

Jo, vi vågade oss iväg på en resa till södra Europa. Planet ner var knappt halvfullt, 40 pers hade bokat av i sista minuten. Gott om plats, snabb service och på- och avstigningen gick smidigare än vanligt. Men jag förundrades som alltid över svenskars beteende när de ska ombord. Hitta sin plats och kliva åt sidan för att släppa förbi medpassagerarna är inte svenskens paradgren precis. Nädå, det ska dubbelkollas att stolen och boardingkortet stämmer överens, sedan ska ytterkläder krånglas av, bagage läggas i hatthyllan, böcker, läsglasögon och vattenflaska plockas ur handbagaget och SEDAN kan man möjligen böka sig ner i sin stol. Extremt långsamt. Mest fascinerande är passagerarna med platser vid mittgången som skyndar sig in på planet och efter att ha gått igenom ovan nämnda procedur SPÄNNER FAST SIG med säkerhetsbältet, trots att passagerarna på stolarna innanför inte har kommit än. Upphör aldrig att förvånas.

Hemresan var ungefär lika glest befolkad, vilket uppskattades av alla som satt i närheten av en fyraårig terrorist. Ja, alltså man kanske inte kan skylla på barnen om de skriker, springer omkring och är allmänt odrägliga. Det var den här lille killen. Vi snackar inte vanliga skrik eller gråtattacker. Vi snackar mistlur. I falsett. Den som inte led av tinnitus innan, har garanterat fått en släng av det efter den flygresan. Ungefär var tredje gång killen illskrek kom det ett lamt ”sch, sch inte skrika Charlie” från mamman. Raderna framför, bakom och bredvid tömdes ganska snart på folk. Det hjälpte inte så mycket eftersom Charlie inte bara hade problem med röstkontrollen, han ville inte sitta still heller. Antagligen därför han skrek så dant. For som en skottspole längs mittgången, slog på passagerarna och vägrade flytta på sig när personalen kom dragande med sina vagnar. De fick snällt vänta tills mamman hade lyckats lirka med Charlie en bra stund. Mormor (oklart om hon pratade ryska eller polska) upprördes över de ilskna blickarna och fräste på bruten svenska ”varför tittar? Har inte sett barn förut?”. Alltså, jodå. Det hade nog de flesta. Jag har rest på flyg, båtar, tåg och bussar med en massa barn i olika åldrar. Ingen av dem har tillåtits bära sig åt på det där viset. Kan eventuellt bero på att vi haft ett helt handbagage fullt med roliga grejer att sysselsätta de små med under resorna.

Apropå handbagage. Norwegian tar numera betalt för handbagage som inte får plats under stolen framför. Det innebär att när man checkar in får man en gul bagage-tag som visar att bagaget är godkänt. Svensken har dock snabbt lärt sig hur man kringgår detta. Man har en kasse (typ flergångskasse av miljövänlig (nåja) sort) med lite småsaker i som man visar upp då man checkar in. Därefter fyller man den till bredden med till exempel fotboll, skokartonger, sovsäck och en halv bokhandel. Just den uppblåsta fotbollen ställde till vissa problem kan jag meddela. 

Som sagt, resande svenskar upphör aldrig att förvåna mig.

Information om coronaviruset fanns överallt i och kring Nice. På flygplatsen, bussterminalen, bussar, butiker osv. Där verkar den politiska ledningen och hälsomyndigheterna ha en väl fungerande krishanteringsplan och vara överens om vad som gäller. Till skillnad mot här hemma. Den ena säger si, den andra säger så. Jag ska roa mig med att spela floskelbingo nästa gång Löfven håller presskonferens. På spelplanen finns bland annat: Ansvar, Utredning, Beredskap, Allvarlig situation, Folkhälsomyndigheten och Avvakta. Expressen skrev häromdagen att Löfven har två lägen: osynlig eller otydlig. Han kanske inte såg det här heller komma?

Handspriten är slut i hela landet. Munskydden likaså. Och nu har en svart marknad öppnats. Men den stängdes ganska fort igen. Både Blocket och Tradera har förbjudit handel med de här prylarna. 

Och Norrtelje Tidning (ja, den stavas så) slår nya bottenrekord med sina urusla artiklar. Jo då, jag påpekar de värsta tabbarna via deras Facebook-sida som numera är stängd för andra än dem själva att lägga in kommentarer på (undrar varför…). Men man kan fortfarande skicka meddelanden. Och det gör jag såklart. Varje gång får jag ungefär samma svar: man ska titta på det, ta upp på personalmöten och så vidare. Jag säger som Barbro Börjesson; om en metod inte fungerar – byt metod!

Att folk i allmänhet har svårt att skilja mellan sitt och deras är en sak, men utbildade journalister?! Tidningen gör sig till allmänt åtlöje gång efter gång, men gör ingenting för att bättra sig. Om klippet nedan kan sägas att det kanske inte var så konstigt att det här paret inte fick bygglov. Om de hade sökt lov att bygga ett båthus på sin egen tomt hade det nog gått bättre... 

Öppet brev till Norwegian

Hörnini på Norwegian.

Jag vet att Boeing har ställt till det för er, men är det verkligen hela förklaringen till att ni verkar ha tappat greppet? Fullständigt.

Jag har i åratal lovordat er.

Bokat massor av flygningar både till mig själv, familjen, vänner och bekanta.

Höjt er till skyarna för er goda kundservice, punktlighet och de jämförelsevis låga priserna.

Men nu undrar jag vad som har hänt.

Det började när jag skulle resa hem från New York.

Att markpersonalen var vimsig och bytte gate otaliga gånger kan man inte skylla er för, kaptenen och kabinpersonalen var lika ovetande som passagerarna.

Vi blev runtfösta ett flertal gånger och blev stående (det fanns inga lediga sittplatser) i timmar, väntande på besked om ny avgångstid. Redan på förmiddagen hade ni aviserat en timmes försening. Som sedan blev både två och nästan tre timmar. Det blev plötsligt en himla fart på att få ombord alla passagerare och ungefär fem minuter innan förseningen skulle börja kosta er pengar, hade alla intagit sina sittplatser och planet backades uppskattningsvis tio meter. Kaptenen meddelade då att man fått en ännu mer försenad slot-tid, men att man i och med den minimala förflyttningen av planet kunde räkna resan som påbörjad. Listigt. Men inte särskilt populärt hos resenärerna.

Ombord fanns inga kuddar, inga filtar, inga hörlurar – absolut ingenting som finns på alla andra bolags långflygningar. Därtill var maten (Kan man ens kalla den det? Kanske. Med lite god vilja.) under all kritik.

Nåväl. Efter den otrevliga upplevelsen har jag full förståelse för all den kritik som riktats mot er. Och antog att missnöjet enbart gällt längre flygningar.

Jag antog fel.

Och fick nyligen uppleva det andra beskrivit och som jag viftat bort som engångsföreteelser. Bristen på respekt för kunderna och bristen på information.

Bokade och betalade en resa till Nice. Avgång vid 9-tiden en fredag för att hinna med ett jobb på eftermiddagen. Bokade även hyrbil att hämta vid lunchtid. Bekräftelse och biljetter kom per mail och allt var frid och fröjd. Tills den dagen jag skulle registrera mitt nya Visa-kort och av en ren slump upptäckte att vi var ombokade med mellanlandning i Oslo! Beräknad ankomst till Nice efter klockan 22! Hur är detta ens möjligt?

Kontaktade er kundtjänst, som inte kunde ge någon förklaring till den ändrade tiden och rutten men påstod att ni skickat mail om ändringen. Det har ni inte. Jag kollade alla möjliga och omöjliga ställen där ett sådant mail skulle kunna fastna. Men icke. Däremot hade ni, den dag ni påstår att ni mailat mig, skickat ett helt obegripligt mail om att ni accepterat min ansökan om återbetalning och angett sex olika nummer på biljetter. Hade gärna velat veta vad som låg bakom detta, men i vanlig ordning kommer mail från er via en noreply-adress…

Nåväl.

Kundtjänst lyckades boka om oss till en annan direktflight nämnda fredag, men med ankomst kl 19. Lyckades boka om jobbet, men det var inte lika lätt att boka om hyrbilen. Den var man tvungen att boka av och därefter göra en ny bokning. Jodå, vi har även bokat bilen via er. Det var inte heller så smart, inser vi nu. Ändringen kostade mig en och en halv timme och 650 kronor. Om ni ersätter mig för detta? Givetvis inte. Blev ert svar.

Eftersom ingen på kundtjänst kan svara på mina frågor och det inte finns någon annan man kan varken maila eller ringa till, startade jag en tråd på er Facebook-sida. Den innehåller nu ganska patetisk läsning. Komisk, skulle man kunna säga om det inte var så otroligt irriterande att inte få annat än goddag yxskaft-svar.

Som sagt.

Jag fattar att Boeing har ställt till det för er.

Men det ger er knappast rätten att trassla till det för era kunder?

God kundvård kostar ingenting.

Men det kostar att bemöta sina kunder som om de vore idioter.

"Kassan sinar för det hårt skuldsatta norska flygbolaget Norwegian" skrev Svenska Dagbladet häromdagen. Bolaget ber långivare om hjälp.

Och i Storbritannien är bolaget det som får absolut flest klagomål numera.

Förvånad?

Inte särskilt.

Så kan det gå...