Att uttrycka sig

Allvarlig risk för benbrott på både två- och fyrbenta

Kan inte riktigt släppa tanken på Ekots korre som i direktsändning inte tyckte att journalisterna på Charlie Hebdo var oskyldiga offer. Den lama förklaringen som Ekot sedan levererade luktar efterkonstruktion lång väg. Hursomhelst.

En av DNs kolumnister skriver idag om yttrandefrihet, satir och respekt för oliktänkande under rubriken Jag är inte Charlie. Han uttrycker i princip det jag sagt hela tiden. Folk får uttrycka sig hur de vill, det är det som är demokrati och yttrandefrihet, men måste man vara elak och kränka andra bara för att man kan? Och lite intressant är det att så många säger Je suis Charlie, utan att egentligen tänka på vad det innebär. Hur många uppskattade tidningens käftsmällar åt alla håll? Majoriteten av svenskar verkar tycka att det är väl inte så farligt, när man smädar en muslimsk religiös företeelse. Samma majoritet går i taket när man exempelvis uttrycker sig kränkande om kungen, Jesus eller svensk midsommar. Eller om miljöpartiet. Det är roligt att hångarva så länge det inte skämtas om de egna heliga korna, tydligen.

Men alltså MP. Som alla vet är en övervägande majoritet av alla nyhetsjournalister miljöpartister. Det är därför granskningen av just MP är så himla lam. Och så fort någon börjar gräva i vad de nytillträdda ministrarna håller på med, då blir anhängarna som galna. Man tycks vara van vid silkesvantar och att kunna få göra som man vill. Det kanske man kan få, så länge man inte är minister. Då har man vissa krav på sig, miljöpartist eller ej.

Så Uvell som rotat en del i vad Mehmet Kaplan haft för sig, fick rejält på pälsen av hans sakkunniga, som genast tog tillfället i akt och anklagade Uvell för att vara rasist. Gammalt trick när man inte har något annat att komma med. Råkat ut för det själv några gånger genom livet faktiskt. Asberusad man som jag tackade nej till att dansa med och fick mig en råutskällning: ”Dumma j-la blondin, nobba bara för att jag är svart!”. Nej, det hör faktiskt inte hit, men jag föredrar att dansa med killar som kan stå upprätt. Och då menar jag benen.

Vore ju klädsamt om något granskande magasin på tv kunde kolla upp vad Kaplan pysslat med under sina resor till Turkiet. Kommunikatören Uvell får inte ut de uppgifter hon begärt med hänvisning till ”rikets säkerhet”. Alltså, om en minister reser på tjänsteuppdrag, dvs på betalt uppdrag av oss väljare, är det väl rimligt att ministern ifråga berättar vad han/hon gör och med vem? Eller?

Och nej, jag tänker inte använda ordet hen. Utomordentligt fånigt påhitt.

Haft en del mejlkorrespondens med företrädare för några hemelektronikföretag de gångna veckorna. Det är alltid lika intressant att se hur de svarar på mer eller mindre invecklade frågor. Och så här långt kan jag väl konstatera att Elgigantens kommunikationsansvariga skulle behöva lite mediaträning. Bara lite basic sådär, skulle inte skada. Anfall är bästa försvar, är ingen bra strategi vare sig i kontakter med kunder eller media. Media Markt klarar sig betydligt bättre, i alla fall i butikerna. Från centralt håll vet jag faktiskt inte. De kör nämligen med en helt annan taktik; Tiga är guld. Inte heller särskilt framgångsrikt.

Morgonkaffet hamnade sånär i vrångstrupen när jag såg förstasidan i DN STHLM. Inte för att Göteborg påstås ha bättre missbruksvård, utan mer för personerna på bilden som tycktes illustrera den sämre Stockholmsvården. Vad har Benny Andersson och Staffan Scheja med den att göra? Ingenting. Visade det sig. Det är bara tidningen som har misslyckats med layouten.

Utöver att läsa tidningen kunde jag även denna morgon studera folk som med mycket stort besvär tog sig till busstorget. Trots det ihärdiga regnandet, minusgraderna och stormen har Solna stad inte fått tummen ur med några sandbilar. Ja, alltså biltrafiken har man säkrat men alla som går och cyklar gör det numera med fara för livhanken. Eller åtminstone med stor risk för benbrott. Bedrövligt.

Hur många benbrott ska Solna stad göra sig skyldig till, kan man undra.

Lyllos de som kan flytta till varmare breddgrader de här värsta månaderna på året. Och jag förstår varför Madeleine inte får med sig maken på idén att bosätta sig i Stockholm. Men jag kan tycka att han borde kunna uttrycka sig bättre än så här. Eller?

White Christmas

 

Tomtemask

Så blev det jul igen då. I år är den mer annorlunda än den varit tidigare. Ingen storfamilj runt ett stimmigt julbord i ett bastuvarmt kök. Inget rum fullt av galet många julklappar. Inget ”klämma-på-paketen-dags”. Inget ”kommer inte tomten snart?”. Det blir inte ens någon ”loosers Christmas” som F skämtsamt uttryckte det. Här sitter vi med varsin präktig förkylning. Känner inte ens om sillen smakar bra. Men varm glögg funkar. Alltid något.

Ända sedan jag lärde mig lite engelska har pappa och jag sjungit duett tillsammans med Bing Crosby vid den årliga julgransklädningen som sedan följts av skinkavsmakning kvällen dan-före-dopparedan. Den bästa dagen på hela julen, enligt D. Och så var det ju. Lugn och julefrid. White Christmas.

IOGT har startat ett upprop på nätet, Vitjul.se. Där kan man skriva under på att vara helt alkoholfri under julen, för barnens skull. Jo, jag lider med alla barn som tvingas stå ut med föräldrar som är helt plakat även under julen. Föräldrar som konstant lever i missbruk och misär. Där socialtjänsten ännu inte hjälpt barnen till en bättre miljö. Och jag lider med alla barn som tvingas stå ut med vuxna som på självaste julafton tar tillfället i akt och ”firar” rejält. Inleder jullunchen med ett oräkneligt antal snapsar som alla ska tömmas efter en högljutt skrålad julvisa, så att barnen för tid och evighet kommer att förknippa Hej tomtegubbar och Nu har vi jul här i vårt hus med fulla släktingar. Släktingar som sedan med hög röst kommenterar valda delar av Kalle Ankas jul, samma kommentarer vareviga julafton, samtidigt som de ”hyfsar glasen” eller ”provsmakar årets valda konjak” innan de ungefär halvvägs in i programmet slocknar och snarkar som reaplan.

Och sedan när tomten äntligen kommer, envisas med att bjuda tomten på tomtebrus – höhöhöö. Och givetvis ska analysera och förklara alla julrim som de knåpat ihop i pausen mellan Kalle och tomtens ankomst. I nyktert tillstånd fullkomligt obegripliga rim.

Man skulle önska att föräldrar ser till att deras barn slipper fira jul med släktingar som inte kan hålla sig ifrån flaskorna. Inte kräva helnykterhet kanske, man kan faktiskt klämma en julcider utan att bli odräglig, men att de som prompt ska fira jul halv- eller helfulla faktiskt får göra det med likasinnade. Utan barn.

Nåväl, trösten när man i all enkelhet jular snorande i soffhörnet är en tjock tidning. Pilutta mig. Dagens Nyheter bestod idag till drygt hälften av reklamblad. Företagen har nu hittat ett sätt att kringgå våra önskemål om att slippa reklam i brevlådorna. De betalar för att distribueras av tidningsbuden, instoppade i morgontidningarna i stället. Which means? Vi bojkottar såklart alla de här företagen. Det blir inga inköp hos XXL, Mediamarkt eller Siba. Ajöken, liksom.

Dagens Nyheter julafton

En annan tröst är att man lyckats hitta fungerande läkemedel mot diverse förkylningskrämpor. Utomlands såklart. Här hemma finns bara mesiga grejer som inte hjälper ett smack. Nä, tacka vet jag japanska, finska och engelska medikamenter. De’ e’ grejer de’!

Så, slutgnällt nu. Det är trots allt bara förkylning. Som går över så småningom. Det finns så många människor som har det avsevärt mycket jobbigare. Stor julkram till dem. Och stora julkramar till min familj som befinner sig långt, eller väldigt väldigt långt, från Solna. Älskade och saknade. Men tack och lov för Skype och Facetime! Väntar med spänning på när man i framtiden kan skicka dofter digitalt också.

Apropå framtiden. Under förmiddagen idag har vi förflyttat oss till dåtiden. Förfrågan från andra sidan Atlanten: Kan ni spela in Kalle Ankas Jul?

Jo, alltså. Vi har ingen inspelningsfunktion på DVDn. Inte på BlueRayspelaren heller. Vad göra? Vi sparkade igång VHS-en såklart. Och den funkar! Hur den kan göras om till något sebart over there blir en senare fråga.

God jul!

Nykter tomte