Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.
Visar inlägg med etikett Elgiganten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Elgiganten. Visa alla inlägg

onsdag 14 januari 2015

Att uttrycka sig




Allvarlig risk för benbrott på både två- och fyrbenta
Kan inte riktigt släppa tanken på Ekots korre som i direktsändning inte tyckte att journalisterna på Charlie Hebdo var oskyldiga offer. Den lama förklaringen som Ekot sedan levererade luktar efterkonstruktion lång väg. Hursomhelst.

En av DNs kolumnister skriver idag om yttrandefrihet, satir och respekt för oliktänkande under rubriken Jag är inte Charlie. Han uttrycker i princip det jag sagt hela tiden. Folk får uttrycka sig hur de vill, det är det som är demokrati och yttrandefrihet, men måste man vara elak och kränka andra bara för att man kan? Och lite intressant är det att så många säger Je suis Charlie, utan att egentligen tänka på vad det innebär. Hur många uppskattade tidningens käftsmällar åt alla håll? Majoriteten av svenskar verkar tycka att det är väl inte så farligt, när man smädar en muslimsk religiös företeelse. Samma majoritet går i taket när man exempelvis uttrycker sig kränkande om kungen, Jesus eller svensk midsommar. Eller om miljöpartiet. Det är roligt att hångarva så länge det inte skämtas om de egna heliga korna, tydligen.

Men alltså MP. Som alla vet är en övervägande majoritet av alla nyhetsjournalister miljöpartister. Det är därför granskningen av just MP är så himla lam. Och så fort någon börjar gräva i vad de nytillträdda ministrarna håller på med, då blir anhängarna som galna. Man tycks vara van vid silkesvantar och att kunna få göra som man vill. Det kanske man kan få, så länge man inte är minister. Då har man vissa krav på sig, miljöpartist eller ej.

Så Uvell som rotat en del i vad Mehmet Kaplan haft för sig, fick rejält på pälsen av hans sakkunniga, som genast tog tillfället i akt och anklagade Uvell för att vara rasist. Gammalt trick när man inte har något annat att komma med. Råkat ut för det själv några gånger genom livet faktiskt. Asberusad man som jag tackade nej till att dansa med och fick mig en råutskällning: ”Dumma j-la blondin, nobba bara för att jag är svart!”. Nej, det hör faktiskt inte hit, men jag föredrar att dansa med killar som kan stå upprätt. Och då menar jag benen.

Vore ju klädsamt om något granskande magasin på tv kunde kolla upp vad Kaplan pysslat med under sina resor till Turkiet. Kommunikatören Uvell får inte ut de uppgifter hon begärt med hänvisning till ”rikets säkerhet”. Alltså, om en minister reser på tjänsteuppdrag, dvs på betalt uppdrag av oss väljare, är det väl rimligt att ministern ifråga berättar vad han/hon gör och med vem? Eller?
Och nej, jag tänker inte använda ordet hen. Utomordentligt fånigt påhitt.

Haft en del mejlkorrespondens med företrädare för några hemelektronikföretag de gångna veckorna. Det är alltid lika intressant att se hur de svarar på mer eller mindre invecklade frågor. Och så här långt kan jag väl konstatera att Elgigantens kommunikationsansvariga skulle behöva lite mediaträning. Bara lite basic sådär, skulle inte skada. Anfall är bästa försvar, är ingen bra strategi vare sig i kontakter med kunder eller media. Media Markt klarar sig betydligt bättre, i alla fall i butikerna. Från centralt håll vet jag faktiskt inte. De kör nämligen med en helt annan taktik; Tiga är guld. Inte heller särskilt framgångsrikt.

Morgonkaffet hamnade sånär i vrångstrupen när jag såg förstasidan i DN STHLM. Inte för att Göteborg påstås ha bättre missbruksvård, utan mer för personerna på bilden som tycktes illustrera den sämre Stockholmsvården. Vad har Benny Andersson och Staffan Scheja med den att göra? Ingenting. Visade det sig. Det är bara tidningen som har misslyckats med layouten.


Utöver att läsa tidningen kunde jag även denna morgon studera folk som med mycket stort besvär tog sig till busstorget. Trots det ihärdiga regnandet, minusgraderna och stormen har Solna stad inte fått tummen ur med några sandbilar. Ja, alltså biltrafiken har man säkrat men alla som går och cyklar gör det numera med fara för livhanken. Eller åtminstone med stor risk för benbrott. Bedrövligt.
Hur många benbrott ska Solna stad göra sig skyldig till, kan man undra.

Lyllos de som kan flytta till varmare breddgrader de här värsta månaderna på året. Och jag förstår varför Madeleine inte får med sig maken på idén att bosätta sig i Stockholm. Men jag kan tycka att han borde kunna uttrycka sig bättre än så här. Eller?


onsdag 7 januari 2015

Nya förtretligheter


 
Vila lite mer. Det är mitt nyårslöfte. Viiiila.
Nytt år, nya löften, nya rutiner. Eller?
Ja men kanske lite. Eller inte.
Jag tänker i alla fall fortsätta sura över en massa saker. Stora som små.
Det som stör mig nästan mest är folk som inte gör vad de ska. Företag som inte lever upp till sin affärsidé, hantverkare som slarvar, leveranser som inte funkar, löften som inte hålls och så vidare. Och folk som ljuger. Går fetbort.
När det gäller politiker har jag gett upp. Och just nu känns det som att det kvittar vad man röstar på. Det blir som S vill i alla fall. Och med blodad tand skrev nu Fiddeli & co att man ville samarbeta om skolpolitiken också. Det är mycket det ska samarbetas om. Så länge det är på regeringens villkor, vill säga. När alliansen satt vid makten var det inte tal om några samarbeten alls. I synnerhet inte över blockgränserna. Kan man bli annat än jävligt trött?

Inför julen shoppade vi en del. Ja, inte överdrivet mycket som de flesta andra tycktes göra. Några till och med trots överenskommelser att minska på julklapparna. Här var i alla fall inga travar som skymde vare sig julgranen eller tomten. Men  några kuliga grejer hade jag i alla fall klurat ut. En CD-skiva med soundtracket från filmen En oväntad vänskap. Yes! Hittade den på CDON. Jag vet, jag blev förbannad på CDON för några år sedan och firman hamnade på svarta listan. Men i brådskan kunde jag inte minnas varför de hamnade där, så jag slog till och beställde skivan. Leveransen kom snabbt. Bara det att det var en notbok.
Snopet.
Kontaktade CDON som lovade att skicka skivan omgående, tillsammans med allt som skulle behövas för att skicka notboken i retur.
Det kom aldrig någon skiva.
CDON hade visserligen skickat en. Men till fel adress.
Ridå.
Dagen efter kom en betalningspåminnelse för notboken som jag inte har beställt.
Hur löser man detta från CDONs sida då?
Jo, jag får en adress dit jag utan att betala porto kan skicka notboken. Men jag måste gå till posten eftersom paketet inte går ner i en brevlåda. Sen måste jag dessutom kontakta företaget som skickar ut fakturor och förklara varför jag inte ska betala fakturan.
Om vi säger så här.
Jag lär inte glömma bort varför CDON ska stå på svarta listan även i framtiden…
Ett soundtrack, enligt CDON.

När jag ändå var i farten mejlade jag till Elgiganten. Där gäller 30 dagars öppet köp inte för mobiltelefoner. Av okänd anledning. Jag vill veta varför. Jag vill också veta varför man inte får lämna tillbaka en nyligen inköpt mobiltelefon som har gått sönder. Blir spännande att höra (bort-)förklaringarna. Jag återkommer till det.

För några år sedan beställde vi ekologiska frukter och grönsaker för hemleverans av Ekolådan. Kollade runt lite om det finns några konkurrenter som dessutom kan erbjuda kött och fisk. Jojomen. Årstiderna.
Registrerade mig som kund, beställde en låda (ENGÅNGSKÖP) och upptäckte sedan att Årstiderna lagt upp ett abonnemang med leverans varje vecka från och med nästa torsdag. Nämen stopp och belägg, mejlade jag till dem. Jag vill bara ha EN låda. För att se vad ni går för.
Vad hände då?
Även den enda lådan försvann.
Men efter lite mejlande kom den tillbaka igen. Så nu blir det spännande att se om det står en låda utanför dörren nästa torsdag. Eller inte.

Jaha.
I den lite större världen då?
Tio koreanska hundar har ”räddats” av en amerikansk djurrättsorganisation. Hundarna föddes upp för att bli mat. Det gillade inte amerikanerna, som nu har köpt hundarna, exporterat dem till USA och har hotat uppfödaren så till den milda grad att han nu har gått med på att börja odla blåbär i stället.

Undrar när indiska djurrättsaktivister ska rädda amerikanska kor från slakt. Eller när muslimska djurrättsaktivister ska rädda alla grisar. De kan gärna börja med de danska i så fall.
Hur många blåbär kan man odla här i världen?

Tiggarna. De har tydligen haft julledigt. Inte en enda skramlande mugg har stört under helgerna. Sen undrar jag vart alla människor som säljer Situation Stockholm har tagit vägen? Ivägskrämda? Läste någonstans att försäljningen minskat dramatiskt eftersom ställena där de stått och sålt på nu har intagits av rumänska tiggare och folk tydligen hellre skänker dem en tia än att behöva utbyta några artighetsfraser med en svensk hemlös som åtminstone GÖR något för att få ihop några kronor. Måste nog luska lite i det där.

En professor vid Stockholms universitet skriver i dagens DN att det vore bättre att ge tiggarna jobb än allmosor. Men alltså, om inte välutbildade svenska ungdomar kan få arbete, vad ska då de som gissningsvis inte kan mer än ”hej hej” eller ”taksåmiket” jobba med? Och jag undrar fortfarande när EU ska ställa krav på rumänska politiker att använda avsatta miljarder för att ta itu med problemen på hemmaplan.

Och äntligen har Försäkringskassan fattat att de ska låta folk vara sjuka i fred. Åtminstone ett tag. Tills de är redo att återgå i arbete. De utredningar om hur folk ska ta sig tillbaka till jobbet gör att sjukskrivningarna blir längre än nödvändiga. Är det så himla konstigt? När man väl har blivit ett ”case” hos kassan känner man sig verkligen sjuk och inte alls i form att börja jobba. Det ska göras rehab-planer, hållas möten med arbetsgivaren och fan-å-hans-moster och sånt tar en sabla tid. Tid då den sjuke kan ägna sig åt att vara – arbetsoförmögen. Det har ju kassan sagt att man är.
Dumheter.
Säger jag bara.

Apropå arbetsoförmögen. Eller nåt. Bostadsbristen är en svår nöt att knäcka, skriver DN idag. Det är brist på yrkeskunnigt folk (omskolning av arbetslösa, någon?) och utländska företag har svårigheter att ta sig in på marknaden. Kanske var det nåt sånt som bostadsministern har pratat om under alla sina resor till Turkiet efter valet. Något annat tjänsteärende kan han väl inte ha i sitt gamla hemland? Va?
Den som vill grotta lite mer i Kaplans resor kan läsa Uvell Kommunikations blogg här.

Kvällens middag består av kyckling. Begick misstaget att köpa Eldorado. Filéerna kan variera i storlek, står det på förpackningen.
NÄHÄ?

En filé per person brukar jag räkna med.


Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.