Nya förtretligheter

 

Vila lite mer. Det är mitt nyårslöfte. Viiiila.

Nytt år, nya löften, nya rutiner. Eller?

Ja men kanske lite. Eller inte.

Jag tänker i alla fall fortsätta sura över en massa saker. Stora som små.

Det som stör mig nästan mest är folk som inte gör vad de ska. Företag som inte lever upp till sin affärsidé, hantverkare som slarvar, leveranser som inte funkar, löften som inte hålls och så vidare. Och folk som ljuger. Går fetbort.

När det gäller politiker har jag gett upp. Och just nu känns det som att det kvittar vad man röstar på. Det blir som S vill i alla fall. Och med blodad tand skrev nu Fiddeli & co att man ville samarbeta om skolpolitiken också. Det är mycket det ska samarbetas om. Så länge det är på regeringens villkor, vill säga. När alliansen satt vid makten var det inte tal om några samarbeten alls. I synnerhet inte över blockgränserna. Kan man bli annat än jävligt trött?

Inför julen shoppade vi en del. Ja, inte överdrivet mycket som de flesta andra tycktes göra. Några till och med trots överenskommelser att minska på julklapparna. Här var i alla fall inga travar som skymde vare sig julgranen eller tomten. Men  några kuliga grejer hade jag i alla fall klurat ut. En CD-skiva med soundtracket från filmen En oväntad vänskap. Yes! Hittade den på CDON. Jag vet, jag blev förbannad på CDON för några år sedan och firman hamnade på svarta listan. Men i brådskan kunde jag inte minnas varför de hamnade där, så jag slog till och beställde skivan. Leveransen kom snabbt. Bara det att det var en notbok.

Snopet.

Kontaktade CDON som lovade att skicka skivan omgående, tillsammans med allt som skulle behövas för att skicka notboken i retur.

Det kom aldrig någon skiva.

CDON hade visserligen skickat en. Men till fel adress.

Ridå.

Dagen efter kom en betalningspåminnelse för notboken som jag inte har beställt.

Hur löser man detta från CDONs sida då?

Jo, jag får en adress dit jag utan att betala porto kan skicka notboken. Men jag måste gå till posten eftersom paketet inte går ner i en brevlåda. Sen måste jag dessutom kontakta företaget som skickar ut fakturor och förklara varför jag inte ska betala fakturan.

Om vi säger så här.

Jag lär inte glömma bort varför CDON ska stå på svarta listan även i framtiden…

Ett soundtrack, enligt CDON.

När jag ändå var i farten mejlade jag till Elgiganten. Där gäller 30 dagars öppet köp inte för mobiltelefoner. Av okänd anledning. Jag vill veta varför. Jag vill också veta varför man inte får lämna tillbaka en nyligen inköpt mobiltelefon som har gått sönder. Blir spännande att höra (bort-)förklaringarna. Jag återkommer till det.

För några år sedan beställde vi ekologiska frukter och grönsaker för hemleverans av Ekolådan. Kollade runt lite om det finns några konkurrenter som dessutom kan erbjuda kött och fisk. Jojomen. Årstiderna.

Registrerade mig som kund, beställde en låda (ENGÅNGSKÖP) och upptäckte sedan att Årstiderna lagt upp ett abonnemang med leverans varje vecka från och med nästa torsdag. Nämen stopp och belägg, mejlade jag till dem. Jag vill bara ha EN låda. För att se vad ni går för.

Vad hände då?

Även den enda lådan försvann.

Men efter lite mejlande kom den tillbaka igen. Så nu blir det spännande att se om det står en låda utanför dörren nästa torsdag. Eller inte.

Jaha.

I den lite större världen då?

Tio koreanska hundar har ”räddats” av en amerikansk djurrättsorganisation. Hundarna föddes upp för att bli mat. Det gillade inte amerikanerna, som nu har köpt hundarna, exporterat dem till USA och har hotat uppfödaren så till den milda grad att han nu har gått med på att börja odla blåbär i stället.

Undrar när indiska djurrättsaktivister ska rädda amerikanska kor från slakt. Eller när muslimska djurrättsaktivister ska rädda alla grisar. De kan gärna börja med de danska i så fall.

Hur många blåbär kan man odla här i världen?

Tiggarna. De har tydligen haft julledigt. Inte en enda skramlande mugg har stört under helgerna. Sen undrar jag vart alla människor som säljer Situation Stockholm har tagit vägen? Ivägskrämda? Läste någonstans att försäljningen minskat dramatiskt eftersom ställena där de stått och sålt på nu har intagits av rumänska tiggare och folk tydligen hellre skänker dem en tia än att behöva utbyta några artighetsfraser med en svensk hemlös som åtminstone GÖR något för att få ihop några kronor. Måste nog luska lite i det där.

En professor vid Stockholms universitet skriver i dagens DN att det vore bättre att ge tiggarna jobb än allmosor. Men alltså, om inte välutbildade svenska ungdomar kan få arbete, vad ska då de som gissningsvis inte kan mer än ”hej hej” eller ”taksåmiket” jobba med? Och jag undrar fortfarande när EU ska ställa krav på rumänska politiker att använda avsatta miljarder för att ta itu med problemen på hemmaplan.

Och äntligen har Försäkringskassan fattat att de ska låta folk vara sjuka i fred. Åtminstone ett tag. Tills de är redo att återgå i arbete. De utredningar om hur folk ska ta sig tillbaka till jobbet gör att sjukskrivningarna blir längre än nödvändiga. Är det så himla konstigt? När man väl har blivit ett ”case” hos kassan känner man sig verkligen sjuk och inte alls i form att börja jobba. Det ska göras rehab-planer, hållas möten med arbetsgivaren och fan-å-hans-moster och sånt tar en sabla tid. Tid då den sjuke kan ägna sig åt att vara – arbetsoförmögen. Det har ju kassan sagt att man är.

Dumheter.

Säger jag bara.

Apropå arbetsoförmögen. Eller nåt. Bostadsbristen är en svår nöt att knäcka, skriver DN idag. Det är brist på yrkeskunnigt folk (omskolning av arbetslösa, någon?) och utländska företag har svårigheter att ta sig in på marknaden. Kanske var det nåt sånt som bostadsministern har pratat om under alla sina resor till Turkiet efter valet. Något annat tjänsteärende kan han väl inte ha i sitt gamla hemland? Va?

Den som vill grotta lite mer i Kaplans resor kan läsa Uvell Kommunikations blogg här.

Kvällens middag består av kyckling. Begick misstaget att köpa Eldorado. Filéerna kan variera i storlek, står det på förpackningen.

NÄHÄ?

En filé per person brukar jag räkna med.