Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

fredag 23 januari 2015

Lite verkstad





Läser debattartikel efter debattartikel och hör det ena utspelet efter det andra. En massa kloka, och lika många korkade, förslag till förbättringar/förändringar kastas fram från olika håll. Och jag tänker – vore det inte bättre om det kom konkreta förslag? Motioner till riksdagen? Krav på lagändringar? Lite verkstad och inte bara en massa snack?

Vi tycker. Vi vill. Man borde.
Und so weiter. I oändlighet.
Dags att kavla upp ärmarna nu. Sluta skylla på vad alla andra gjort. Och inte gjort.
Dags att göra något själv.

Det gäller i och för sig inte bara politiker på riks- och kommunnivå. Folk som tycker att de är för feta och borde banta, för stillasittande och borde röra på sig, för missnöjda och borde byta jobb/parter/bostad. Jamenförihelvete GÖR DET DÅ.
Alltså, med en druckens envishet hävdar jag att den enda människa man kan förändra är sig själv. Är man missnöjd får man antingen ändra sina yttre förutsättningar eller sig själv och sin inställning. Eller så håller man truten.
Men för en del är själva gnällandet som livsluft.

Jag hade en arbetskamrat för många år sedan som var negativiteten personifierad. Hon hade baske mig inte ett enda positivt ord i sitt förråd. Dagligen gnällde hon om jobbet men fick aldrig tummen ur att söka nåt nytt. Inte ens då hon blev bjuden på en längre rundresa i USA kunde hon glädjas och berätta om allt det roliga när hon väl kom hem igen. Hon sa ”Nej men det var inte alls kul” menat som ironi, innan hon övergick till att berätta om allt hon hade velat se/köpa/uppleva men inte fick.
Energitjuv är bara förnamnet.

Apropå energi. Det är inte klokt så många korkade kommentarer det har fällts till stöd för alla som påstår sig vara elallergiska. Hur mycket forskning det än presenteras, håller folk fast vid tron att elektricitet kan orsaka en massa sjukdomar. Ja, alltså man dör om man nuddar vid en högspänningsledning, men ungefär där går väl gränsen för hur farligt det är att vara nära ett eluttag. Hanne Kjöller i DN levererade dagens roligaste kommentar med anledning av centerpartisten Mattias Larssons påstående att ”om inte strålning vore skadlig skulle ju inte mikrovågsugnen fungera!”. Kjöller kontrar då med att hans slutsats innebär att det går att laga mat med mobilen.
Morgonens första gapflabb. Tack för det!

En annan av mina favoriter i DN, Erik Helmerson, skriver en ledare om judehatet i Malmö och kommunledningens flathet inför detta med ursäkter om att de som trakasserar, mobbar och går till handgripligheter tillhör en ”utsatt grupp” eftersom de flesta av förövarna har en bakgrund i mellanöstern. Veckans Uppdrag granskning visade att det till och med går mass-sms om en jude skulle visa sig i Rosengård, med uppmaning att kasta ägg på dem. ”I en svensk stadsdel” skriver Helmerson. Jo, Rosengård ligger i Sverige och är geografiskt svensk. På samma sätt som Chinatown är en del av New York och därmed är en amerikansk stadsdel. Men jag har svårt att tro att samma saker skulle hända exempelvis på Kungsholmen i Stockholm, eller i Majorna i Göteborg där befolkningen är lite mer blandad. Eller hur man nu ska uttrycka sig utan att få rastist-stämpel på sig. Och bara för att man tillhör en minoritet är man väl knappast ursäktad när man bär sig åt som ett svin? Va?

Dags att ta itu med de här vidrigheterna. På riktigt. Man pratar om islamofobi och nazism, medan en del muslimer kan ägna sig åt antisemitism mer eller mindre obehindrat. Och de här unga grabbarna som skyller Malmös judar för konflikterna i mellanöstern, var får de luft ifrån? Och fick de ännu lite mer stake av att regeringen i höstas erkände Palestina?

I kategorin klantskallar har paret utanför Kramfors intagit tätplatsen. Jag hoppas de hittas vid liv snart. Men alltså. Ge sig iväg på skoter. Ut på Ångermanälven. I mörker klockan åtta på kvällen. Utan att ta med sig mobiltelefoner. Och nu letar alla som galningar efter dem. Skoter åker man i dagsljus. Eller på säkra skoterleder. Punkt. Det vet till och med jag som inte ens har förarbevis.

Och just som jag skrivit elakt om kung Abdullah av Saudiarabien så gick karln och dog. Inte helt oväntat kanske, han närmade sig väl 100. Blir det nya, moderna tider i landet nu när sonen tar över?
Ja, jag var ironisk. Nästan sarkastisk faktiskt. Det var svårt att säga högt. Sarkastisk faktiskt. Värre än sex laxar i en laxask.

Verkstad va’re ja. Dags att ta itu med riktiga arbetsuppgifter. Inte sitta här och svamla.
Get started” som Stadium hojtar i sina annonser. Pja, man kanske skulle gå och köpa lite träningskläder? Det är väl en bra början på ett sundare liv?
Och elastabrallor är SÅ mycket skönare än jeans när man kryper upp i soffhörnet med en skål Ben & Jerry…

Trevlig helg!

Lördagsgodis

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.