Chorizo

Vad får korven heta?

Jo alltså jag har tänkt en del på det där med vad man kallar saker, vad som är rätt och fel och hur mycket förändras över tid. Och vem har egentligen sista ordet i striden om vad och hur saker ska benämnas?

Zigeuner-korven till exempel. Som romerna känner sig kränkta av. Fanns det inte ganska nyligen också någon grillsås som hette något liknande? Och kallades inte romerna zigenare för inte så längesen? Fanns korvarna då? Och kände de sig i så fall kränkta redan på den tiden? Eller stolta över att få en korv uppkallad efter sig?

Och jag vet att det heter chokladboll. N-ordet får bara användas av de färgade själva. Heter det ”färgade” förresten? Eller vad är politiskt korrekt nuförtiden?

Får man säga lappskojs? Samerna kallades tidigare lappar. Det gör de inte längre. Har man även ändrat namn på Lappland? Kan man göra ett lappkast på skidor fortfarande? Eller har någon kreativ döpt om den manövern? Och varför får man kalla acne för finne? Om jag var finländare skulle jag bli sur. N-boll får man inte säga, som är så gott. Men finne går bra, som är uräckligt.

Och finns det inga greker som protesterar mot chorizo? Det betyder skilsmässa på grekiska. Kan ju göra vem som helst upprörd. Hej älskling, vad sägs om en skilsmässa till middag? Typ.

Svenska filmer borde censureras i engelskspråkiga länder. Alla slutar ju med en SLUT (=hora). Och våra svenska vägskyltar sen? INFART – wow that must hurt, kan en engelsman tänka. Och att vårt svenska FIKA inte är så poppis i Italien kan bero på att det där betyder snippa. Nothing sucks like Electrolux, var en slogan som inte gick hem sådär jättebra. Ja, så där kan man hålla på.

Särskilt om nätterna kan man hålla på. När hjärnan liksom är överfull. Men det är tydligen bra, läste jag häromdagen. Det är vetenskapligt bevisat att människor som skriver, särskilt de som skriver om traumatiska, stressande och känslomässiga saker mår finfint. Emotional and physical health benefits of expressive writing, heter studien. Frisk som en nötkärna alltså. Jaha, men då fortsätter jag väl att oja mig i bloggform då. Av rena hälsoskäl. Mina egna alltså. Andra kanske får blodstörtning av mina drapor.

Sen undrar jag vad fasen sömnhormon är för något. Det stod att bruden som är åtalad för styckmord på ex-pojkvännens nya flickvän hade beväpnat sig bland annat med sprutor fyllda med sömnhormon. Vad är det? Och hur får man tag på det? Och hur får man tag på sprutor och kanyler? Bara sådär. Jag inser att det är en massa saker jag inte har en aning om.

En annan sak jag kan fundera mycket över är att alla är så himla upprörda över att det ska bli krav på att betala av sina lån. Åtminstone hälften av dem. Jo, på det glada sjuttiotalet när 40-talisterna skulle sätta bo införde man full avdragsrätt för lån. Man behövde alltså inte betala en enda spänn i ränta. Dessutom var inflationen skyhög så på bara några år hade bostäderna ökat i värde till det dubbla och på så sätt ansågs man ha betalat av sina skulder. Helt j-la skruvat. Och kanske inte så konstigt att deras barn nu inte fattar det där med att rätta mun efter matsäcken. Man köper helt enkelt en bostad som man har råd att betala för. Sa hon präktigt.

Och alla väntar med spänning på hur SD ska rösta om budgetarna i morgon. För det första undrar jag varför de måste berätta det i förväg? För det andra undrar jag lite över hur demokratin funkar i det här landet egentligen. Alltså. Jag röstade inte på SD. Jag sympatiserar inte med SD. Däremot gör ungefär 800 000 människor det. Tretton procent av väljarna röstade på SD. Är det då värdigt en demokrati att ha som målsättning att inte beakta åsikterna från en så pass stor del av väljarkåren? Expressen idag: Nu sätter Stefan Löfven också ytterligare press på allianspartiernas ansvar - genom att betona det gemensamma intresset att inte ge SD inflytande.

Men låta MP, med sina knappt 7% styra och ställa med beslut som kostar oss skattebetalare onödiga miljarder, det går tydligen bra.

Björn Borg, som utsågs till 1900-talets största svenska idrottsman, säger i en intervju att Zlatan är större än Ikea.

Jaha?

GT skriver idag att ledaren för mc-klubben Bandidos kör omkring i en bil som han dekorerat så den påminner om en polisbil. Det står POLIS på dörrar och motorhuv och den vita bilen har fått blåa stripes. Och det är fullt tillåtet, tydligen. Alltså. Varför är vi så himla flata med såna där dumheter?

Får man säga flata nuförtiden, förresten?

Man kanske skulle pimpa bilen?

Vett och etikett

Alltså, så här när Bröllopet är över kanske vi som omväxling kan få läsa nyheter i tidningarna. Inte vem som inte är bjuden, vadslagning om hur buketten ska se ut, eller hur många poliser som får nya kläder för en dags tjänst.

Det har varit tröttsamt.
Jag kan inte påstå att jag brytt mig så värst. Det finns väldigt många viktigare saker här i världen.
Önskar brudparet (det heter inte ”bröllopsparet” som ganska många journalister säger) ett lyckligt äktenskap. Man är ju inte missunnsam.
Och alla borde gå på minst ett bröllop om året. Man blir lite nykär. Och så blir man påmind om vad man själv har lovat. Det skadar verkligen inte.
Taskiga odds dock för äktenskap.
Hälften av dem slutar med skilsmässa.
Och hälften med döden.

Roligast inför spektaklet har nästan varit att lyssna på Magdalena Ribbing.
Hon tillhör en av mina favoriter (och det säger jag inte bara för att vi har samma frisör) och att läsa hennes spalt är ett rent nöje ibland. Det finns ingen, som på samma eleganta sätt, kan säga åt folk att de är idioter...

Inför bröllopet har hon dock bjudit på några rejäla överraskningar.
Ta det här med ”brudöverlämning” som blev en sån jättegrej att kvällstidningarna döpte det till ”Altargate”. Hur patetiskt kan det bli?
Men.
Ribbing har år ut och år in på varenda fråga av den här arten svarat att det är absolut inte svensk tradition att bruden leds till altaret av sin far. Det är ett anglosaxiskt påfund som inte hör hemma i svenska kyrkor. Det är snudd på kvinnoförakt och kanske borde bannlysas. Kan man tolka in i hennes svar.
Hon har avskytt detta nästan lika mycket som urringade brudklänningar i kyrkan (det heter inte bröllopsklänning som bruden har på sig, som ganska många journalister säger), typ den på bilden.

Plötsligt ändrade hon sig. Förklaringen till hennes kovändning just i fallet med Viktoria och pappa kungen var om möjligt ännu mer krystad än hovets egen.
Det var komiskt.

I lördagens morgonsändning i TV1 var det enkom bröllopsprat. Men jag gillar programledaren Marianne, så jag kollade en stund. Bland annat ställde hon några riktigt fyndiga frågor till ärkebiskopen. Han var inte lika fyndig i sina svar, men han kanske var nervös. Vad vet jag.
Sen kom Ribbing och pratade klädsel. Spekulationer givetvis om brudklänningen varpå Sveriges Etikettorakel säger något i stil med att vi kommer i alla fall inte att få se någon opassande klänning för den här bruden vet vad som passar sig, så det blir garanterat långärmat och ingen urringning här inte. För nu äntligen skulle landets alla halvnakna brudar få sig en knäpp på näsan och lära sig hur de ska se ut. Baske mig. Hade man velat höra vad Etikettexperten tänkte då? Ja, ja, JA!

Så komiskt det var att se den ohyggligt fula båtringningen på en annars mycket tjusig blåsa. Och några långa ärmar såg i alla fall inte jag till.
Å andra sidan kollade jag inte så länge.
Jag genomförde en tyst republikansk demonstration och satt i solstol i trädgården i stället.
Jag fick mitt straff.
Myggbett och en särdeles kliande fästing.
Det blir mina minnen från den bröllopsdagen.