Det var ett tag sen...

Liten människa som nu har sett dagens ljus.

September månad bara svischade förbi och nu har snart även oktober passerat. Inte mig emot. Ju fortare de mörka, trista månaderna går desto bättre.

Har jag haft skrivkramp? Nej då.

Mycket att göra? Jovars, det rullar på. Ramlar inte uppdragen in av sig själv får man jaga jobb. Skicka förslag på artiklar hit och dit och lära sig att ta ett nej. Och lära sig att inte säga för mycket om förslaget för då snor redaktionen idén och gör jobbet in-house. Som det heter på ren svenska.

Och så var det det här med stambytet. Och bergvärmeprojektet. Och allting som hakar upp sig. Får man f-n för när man satt sig i styrelsen. Och har man dessutom synpunkter på hur dåligt informationen till medlemmarna skötts, åker man på att göra jobbet själv. Kunde jag listat ut med tårna.

Ibland tänker jag att livet är som en jo-jo. Eller berg-och-dalbana. Life is a roller coaster, som Ronand Keating sjöng. Toppar och dalar. Det har varit alldeles för mycket dalar, eller vilket det nu är i en berg-och-dalbana som känns värst. Sjukdomar, dödsfall, tråkigheter. Alldeles för många sorgliga besked. Sånt tar på humöret. Och då känns det rätt mycket som slöseri med både tid och energi att bli upprörd över några bortskämda snorungar som lipar i tv för att de inte får använda strykjärnen som de vill. Eller att ängslas över den globala uppvärmningen. Vad ska jag göra åt den? Mer än att låta bilen stå, byta till lågenergilampor och lämna saker till återvinningen? Som om det skulle hjälpa så himla mycket.

Men i går kände jag att nu måste jag nog få släppa ut lite ilska. Ilskan stavas Göta hovrätt. Ingen kan väl ha missat domen mot 17-åringen som filmade sin och flickvännens sexakt och sedan la ut filmen på några porrsajter på nätet, utan hennes godkännande. Han dömdes i tingsrätten att betala 130 000 kronor i skadestånd men nu har Göta hovrätts tre manliga domare sänkt skadeståndet till 25 000 kronor. Möjligt att den nivån är mer rimlig, jag har ingen aning. Jag är bara skraj för att skadestånden ska börja närma sig USAs helt uppfuckade rättssystem. Hursomhelst, motiveringen till att sänka skadeståndet var att allt fler ohämmat fläker ut sig i intima situationer. Alltså. Hur FA-AN, på ren svenska, tänkte gubbsen där? Om det nu råkar vara mer socialt accepterat att visa för omvärlden det mest privata man kan ägna sig åt, skulle det på något sätt göra det okej för någon att smygfilma och publicera utan att jag vet om det? Va? VA? Dessutom sa de tre herrarna att troligen inte särskilt många som tittat på filmen hade känt igen tjejen. Hur vet de det? Har de kollat själva? I tjänsten eller privat? Kan man befogat undra. Usch. Säger jag bara.

Expressen skriver att Kristian Gidlund och andra som bloggar om sina obotliga sjukdomar gör att vi svenskar inte längre blundar för att vi ska dö. Vi har ju en märklig inställning till döden här i landet. ”Om jag dör” säger man. Vadå ”om”? Liksom.

Gidlund var en lysande skribent. Orkade jag läsa alla hans inlägg? Nej. Ibland räcker inte utrymmet till för att ta in allt jobbigt.

En bloggare som jag aldrig läst – och heller aldrig kommer att läsa – är Carolina Gynning. Hon bloggade om sina semesterresor, shoppingrundor och liknande men när sedan Skatteverket avslog hennes avdrag för tjänsteuppdrag för samma resor, sa hon att alla inlägg var ”skönlitterära verk”. 

Frågor på det?

Kungafamiljen då. Orkar man bry sig längre? Designprinsen som låter andra sköta grovgörat och sedan sätter sitt namn på designen. Pinsamt. Är inte han utbildad bonde? Kanske skulle vara nåt att satsa på? Madeleine som med kyla i blicken visar tänderna på omslaget till Elle. Och säger att hon ska stanna i New York. Jag tycker hon ska visa lite guts och avstå från apanaget. Sen kan hon göra vad hon vill och strunta i vad folk tycker hon ska ägna sina dagar åt. Tur att familjen har lilla Estelle. Den tösabiten kan charma en vägg, tror jag.

Barn är en gudagåva. Och jag förstår inte människor som haft turen att kunna sätta barn till världen och sedan gnäller över att de inte har någon egentid. Vad är det? Påhittat av vem? Till och med stavningsfunktionen i Word reagerar på ordet.

Barn är skitjobbiga ibland. Jag vet det. Då gäller det att i förväg ha tänkt på avlastningen. Någon som kan ta den lilla på promenad så den ammande mamman får sova några timmar. Eller några som kan passa barna nån kväll så föräldrarna får gå på bio eller krogen och komma hem som gladare föräldrar. Jag är en jättebra sådan Någon. Jag till och med förärades en vacker titel. Ett tag.

Allt är givet människan som lån, skrev Pär Lagerkvist.

Så sant.

Tur att det kommer nya små människor till världen.

Nån måtta på motvinden får det väl ändå lov att vara?

Va?