Firma Bluff & Båg

Bara bluff! EM-möbler kan inte alls leverera före jul.

Det finns inte mycket som gör mig så förbannad som lögner och lurendrejeri. Jag blir rasande. Kan bero på fostran "ärlighet varar längst" och sånt som många aldrig har hört talas om. Än mindre praktiserat. Bidragsfusk. Hur kan en normalt funtad människa ägna sig åt sånt? Utan att varken blinka eller darra på rösten, bara ljuga rakt ut. Föräldraförsäkring, sjukpenning, bostadsbidrag - alltså, det är våra skattepengar som går åt. Mina surt förvärvade slantar som någon annan, helt fräckt, tycker sig ha rätt att lura till sig. Grrrrr.

Men det som drog igång stora adrenalinflödet i dag var inget sånt allmänt fusk bland kända och okända medmänniskor. I dag framkallades ilskan av Ronny. Ja, det är säkert inget fel på honom som person. Däremot är företaget han jobbar hos riktigt ruttet. Trist för honom. Liksom.

Vi har länge letat efter en ny möbel till matrummet. Den ärvda är fin, svensktillverkad, av mahogny. Bordet är ett pyttebord i hopfällt läge, men lägger man i alla tre iläggsskivorna blir det plats för 16-18 pers. I nuvarande bostad kommer vi aldrig att få plats så många på sittande middag och i sitt vanligaste läge (med en skiva) är det alldeles för många ben att hålla reda på, slå tårna i och svära över varenda gång man ska dammsuga. Bordet har gjort sitt i vårt hem. Och stolarna är i skriande behov av renovering. Det lär kosta sisådär 5 000 spänn. Per stol. Plus tyg.

Vi har en ganska nyöppnad möbelaffär i närområdet. EM-möbler. När jag var liten stod EM för Emmaboda-Möbler. Samma logo och ungefär samma affärsidé. Prisläge mitt emellan Mio och de ännu dyrare butikerna. Affären i Bromma är stor, sortimentet tilltalande och dessutom har man nu gjort stor sak av att man är "snabbare än tomten" i braskande kampanjer.

"Leverans före jul om du beställer senast 11 december" skriker EM-möbler.
På röd botten dessutom, så man verkligen inte ska missa budskapet.

- Det blir ju finfint, sa maken, nya möbler till jul- och nyårskalasen.
Möbeln vi hade kollat in på EM-möblers hemsida var det dessutom paketpris på, drygt åttatusen spänn. Bord och sex stolar. Nu fanns inte just det bordet i affären, men Ronny visade oss ett som var "snarlikt". Lite vågat att göra en beställning av nåt man inte sett i verkligheten och stolarna var inte så värst bekväma, så vi tittade på några andra varianter. Till slut fastnade vi för en grupp som var dubbelt så dyr.
- Äh, sa maken, den där håller ju i 20 år så det blir inte så mycket om man slår ut det på möbelns livslängd.
Hemleveransen var inräknad i priset och javisst, vi skulle få hem det i vecka 51.
Det tackade vi för och betalade hela kalaset i förskott. Det verkade enklast.

I dag ringde Ronny. EM-möblers leverantör hade meddelat att vi kunde få våra möbler tidigast vecka 2. Vad som hände med "snabbare än tomten" kunde inte Ronny förklara och han var helt på det klara med att jag som kund inte är ett skit intresserad av att de har sega leverantörer. Om EM-möbler lovar något som inte deras leverantörer i sin tur kan hålla, är problemet EM-möblers. Och vårt.

Ett löfte är ett löfte och maken blev om möjligt ännu mer förbannad än jag.
- Nej, f-n heller. Då avbeställer vi hela skiten.
Han kan ta till kraftord ibland, maken.

Jag ringde Ronny och meddelade vårt beslut. Han blev inte så himla förvånad men berättade att han hade skickat ett sms till sin chef, minsann. Kanske chefen kunde trolla med knäna, sa Ronny. Kanske fanns det någon annan EM-butik som hade möblerna hemma.
- Nehej tack du, sa jag, vi är verkligen inte intresserade av några utställningsexemplar!
Ronny tyckte det var tråkigt. Bordet fanns i lager, både benen och bordsskivan, men stolarna var det problem med. Och nej, vi ville inte ha bara bordet nu och vänta på stolarna...

Jaha, återstod då problemet med återbetalning av pengarna.
- Kan ni inte bara göra ett återköp på samma kort som vi använde när vi betalade? undrade jag eftersom jag gillar enkla lösningar.
Men se det gick inte alls. I så fall var vi tvungna att komma in i butiken med kortet. Och så mumlade Ronny något om att det var Skatteverkets regler.
Bull shit, tänkte jag, som också kan ta till kraftord ibland. Och frågade Ronny lite surt hur han trodde att vi brukade göra när vi köpte saker via nätet från t ex Japan. Inte behöver vi resa till Japan för att få tillbaka våra pengar, sa jag lite ironiskt. Jag tror ironin gick förlorad.

Nu har jag i alla fall mejlat dem ett kontonummer så att de kan sätta in pengarna.
Vi får väl stå ut med att slå i tårna, svära över dammsugningen och sitta lite halvrisigt ett tag till. Förr eller senare hittar vi en snygg möbel.
En sak är dock väldigt säker. Till EM-möbler går vi inte igen. Aldrig.
Men vi tycker lite synd om Ronny som jobbar på ett så oseriöst ställe.