Förtroende

Mona Sahlin är nu fullvärdig medlem i klubben ”Vi kan inte vänta”.
Hon gör som Bodström. Skolkar.
Utan att begära ledigt åkte hon en vecka till Thailand. Det framgår inte av Expressens uppgifter om hon har några livvakter med sig. Man får anta att hon har det. Och då är det vi som betalar.
Eftersom man som riksdagsledamot inte får ta ledigt under terminerna, om inte särskilda skäl föreligger, är det inget annat än skolk.
Dessutom får hon full lön, 140 000 har hon i månaden. Oavsett om hon jobbar eller lapar sol i Thailand.
Hon var trött efter valrörelsen säger pressekreteraren.
Men – alltså – det var väl inte bara hon som kampanjade?
Partiet gjorde sitt sämsta val i mannaminne. Man skyller på att man ”inte fick ut budskapet”. Jodå, budskapet har gått hem. Partiledningen lider av svår hybris och har helt tappat kontakten med både väljarna och verkligheten. Någon djupare analys av läget än så behövs faktiskt inte.

Läser om mamman som dömts till psykvård efter att ha försökt mörda sin nyfödda bebis två gånger. Mamman är missbrukare, pappan också. Hela familjen vårdades på familjehem efter att barnet fötts. Mamman, som var psykotisk och paranoid, lämnades ändå ensam med barnet som nu har fått allvarliga hjärnskador av mordförsöken.
Ingen anmälde det som hänt. INGEN!
Mamman pratade vitt och brett om vad hon gjort och till slut ringde pappan snuten. Då hade det gått mer än tre månader. Tre månader då alla bara teg.
Den enda som hade lite vett i skallen i hela den här sorgliga historien, är alltså en missbrukande far. Det säger lite om hur rättslösa barn är i vårt samhälle.
ALLA inblandade borde skämmas å det grundligaste. Och fundera på att byta jobb. Allvarligt fundera på att avgå.
Även om det inte hjälper det stackars lilla barnet.
Tilltron till trygghetssystemen fick sig en ordentlig knäck.
Och var är rubrikerna? Ifrågasättandet av hur samhället behandlar sina minsta och svagaste medborgare. Det är helt tyst.

Afghanistan och den svenska militären. Alltså, är det inte dags att oppositionen börjar agera var och en efter egen övertygelse? Som en enhet är det mesta dömt att misslyckas eftersom man har diametralt olika uppfattningar i en massa frågor. Ska man vänta på att (v) ska rätta in sig i ledet lär man få vänta. Det var (s) som tog hjälp av alliansen i beslutet att skicka svenska trupper dit. Då får väl samma gäng se till att få hem dem igen. Just i utrikesfrågor har man inte något större förtroende för (v) med tanke på hur de ibland tenderar att förvränga historien...

Sen kan man undra om DN har någon slags komikertävling bland rubriksättarna på helgerna.
Ett par exempel:
”Räknesugna dividerar inte om gratis bråk för unga”
eller
”Provet en prövning för högskolesugna”.
Alltså, när jag var liten prenumererade föräldrarna på Lilla Edet-Posten. På familjesidan presenterades ett gäng vitsar, alla riktigt dåliga. De lästes högt och familjen stönade ett unisont ”Åhhhh neeeeej” efter varje punchline. Eller det som skulle föreställa en poäng, i alla fall.
Sedan dess har fenomenet blivit ett begrepp i familjen. Ska man beskriva ett riktigt dåligt skämt, säger man ”det där skulle platsat i Lilla Edet-Posten!”. Rubrikerna ovan är definitivt kvalificerade.
Rubriken ”Varför kan svenska folket tillföra?” är inte särskilt komisk, bara obegriplig. Lördagsfylla på redaktionen?

Den kritiserade valvakan i SVT (den ansågs för rolig) är ett danskt koncept, avslöjas det nu. Frågan är om danskarna använt konceptet själva eller bara lurat oss godtrogna svenskar. Det dejliga danska på export, liksom. Och eftersom skåningarna tagit över alla etermedier hade väl danskarna ännu lättare att sälja in sin korkade idé.

TV4 har bredd i sitt programutbud. Å ena sidan är man kritiskt granskande, på gränsen till fanatisk och verkar kunna gå hur långt som helst med provokationer och dolda kameror för att få människor att säga i princip vadsomhelst. Å andra sidan förnedrar man folk så till den milda grad att de behöver läkare och psykologer för att kunna fortsätta i programserierna.
I båda ändar bör man nog ta sig en rejäl funderare över vad man håller på med. När man ser vilka metoder kanalen använder för att locka tittare, känns inte det som serveras särskilt trovärdigt.

Förtroende är viktigt.
Något man måste göra sig förtjänt av.
Ett tappat förtroende är nästan omöjligt att ta igen.
Det finns en och annan som borde ta sig en funderare på det.
En rejäl funderare.

Och KD funderar på ett nytt namn.
Det skulle faktiskt räcka med en pytteliten justering.
Kris-demokraterna.
Jag bjuder på den.