Svenska flickor, svenska flickor

Läser i dagens tidning att ”kärleksinvandringen till Sverige ökar”. TT skriver att det beror på att antalet svenskar som träffar kärleken utomlands ökar. Tror jag inte så mycket på, inte när man borrar lite mer i informationen.
De flesta ”kärleksinvandrarna” är kvinnor och kommer från Irak och Somaila. Skulle tippa att männen som gifter sig med dem ursprungligen är deras landsmän som nu blivit svenska medborgare.
Det förklarar i så fall vissa texter som eleverna jobbar med på SFI-kurserna. En av texterna i ett prov i läsförståelse handlar om en kvinna som är på väg till Sverige (varifrån framgår inte) för att träffa en man hon ska gifta sig med. Mannen har hon bara träffat vid ett par korta tillfällen ”då han varit hemma på semester”. När kvinnan kommer till Arlanda letar hon efter mannen (det är föräldrarna som bestämt att hon ska gifta sig med honom) men ser honom inte. I stället blir hon mött av sin moster som så småningom meddelar att mannen ångrat sig och att hon därför måste åka tillbaka till hemlandet.
Detta är absolut sant.

För människor som inte kommer från t ex Irak och Somalia, ter sig denna historia mycket märklig. Är det så här det går till i Sverige? Varför gör man inte texter som samtidigt lär ut lite svensk kultur, historia och samhällskunskap? När man har chansen, liksom.
Det är väl inte enbart språket man har nytta av i sitt nya hemland, utan lika mycket hur landet och de nya landsmännen fungerar? Jättekonstigt.

Det tredje landet som nämns i statistiken är Thailand. Därifrån kommer också många kvinnor för att gifta sig med en svensk och där kan jag hålla med om teorin hur och var kärlek har uppstått.
Undrar varför svenska flickor inte duger åt svenska pojkar längre? Kan det vara så att allt fler ”vill ha ett likadant äktenskap som mina föräldrar”, som en svensk man uttryckte det? Är det därför som allt fler kvinnor säger att de gärna blir hemmafruar?
Intressant tanke.

En annan sak som slog mig är att det verkar vara hög tid att återanställa bambatanterna. Tiotusen ton mat slängs i svenska skolor varje år. 10 000 TON! Det är ju inte klokt!
Har inte ungarna fått lära sig att det man själv lägger på tallriken äter man upp?
Det var kanske en god tanke (och givetvis en besparing) att barnen själva tar mat, men helt klart är att de inte har något begrepp om hur mycket de behöver äta. Sen skulle det säkert hjälpa om ungarna fick äta i lugn och ro och slippa stressa. Men den största vinsten i kampen mot svinnet är mer personal.
Och än en gång – vi har arbetslöshet och skolan har personalbrist.
Vad är problemet? Beats me.
Liksom.

Jahapp, det var fler än jag som reagerade på Sahlins tennistittande; Riksenheten för korruption till exempel.
Men Mona tycker inte alls det är fel att hon blev bjuden.
Kasta sten i glashus verkar vara en paradgren.