Ännu ett surt äpple att bita i. Jag måste nog i alla fall läsa skandalboken om kungen. Läser Malin Ullgrens krönika i DN:
”Det handlar om en grupp män med en extrem social och ekonomisk samhällsmakt som tillsammans värnar rätten att inte betrakta kvinnor som människor, så vida man inte tillfälligtvis avlar arvingar med dem.”
Förutom att jag gillar det språk hon använder, blir jag faktiskt nyfiken. Det kanske inte bara är en skvallerbok, modell Hänt Extra? Man kan låna på bibblan.
Kalmar begär hjälp från Försvaret för att klara det inkommande ovädret. Jaha, då går väl Ölandshelgen åt pipsvängen. Snopet.
Arbetslösa vägrar flytta dit där jobben finns. Alltså, jag fattar att det kan vara bökigt att lämna sin hemtrakt, men då kan man nog inte begära att vi som arbetar ska stå för försörjningen.
Kapten Klänning – idag får han sin dom i Hovrätten. Jag undrar mest hur han har kunnat hålla på med sin läbbiga hobby utan att någon enda människa har märkt något.
Mannen som började mucka med ett par i 80-årsåldern om en slarvig parkering, fick sitt straff höjt i hovrätten. Två år för att ha knuffat kvinnan så illa att hon dog. Andra dödsfallet när någon bilförare med oacceptabelt kort stubin tänt snett när han blivit tillsagd att köra som folk. Det finns många dårar i trafiken.
SDs ungdomsförbund är trötta på att partiet kallas rasistiskt. ”Strunt är strunt och snus är snus, om än i gyllne dosor och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor”, eller hur det nu var.
Det lilla torpet med ett rum och kök på Ekerö där Cornelis bodde i fem år, blev till en ”skärgårdsvilla” när Affärsvärlden fick tag på nyheten. Reportern kanske har jobbat som mäklare tidigare? Och upprörda Cornelisvänner tycker att stugan ska rustas upp och tomten inte alls bebyggas med nya villor. Han bodde där i fem år – de första fem i Sverige – sen flyttade han. Alltså, man kan inte behålla alla gamla ruckel bara för att någon kändis bott där ett tag.
Och idag säger Peter Eriksson att han är förvånad över att (v) bjöds in i det rödgröna samarbetet. Snacka om att reagera långsamt…
Ett kinesiskt läkarlag räddade handen på en flicka genom att sy fast den vid hennes fot. Handen slets av när flickan blev överkörd av en traktor och har nu, tre månader senare, opererats på plats igen. Bilden ser faktiskt så komisk ut att man glömmer den medicinska sensationen och bara tänker – så bekvämt hon kunde klia sig under foten de här månaderna…
De rejäla vinterstövlarna kunde inte valt en sämre dag att gå sönder på. Jag hade två möten och var bara tvungen att ge mig ut, så likt en fåfäng fjortis trippade jag runt på höga klackar i snöyran.
Om jag kände mig fånig?
Svar: ja!
Jag behöver en riktig skomakare. Nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar