I den statistik man får om sin blogg framgår var läsarna
finns (jag tycks ha ett gäng i Ryssland, bland annat – spännande!), hur många
gånger olika inlägg har lästs och hur läsarna har hittat hit. Många kommer in
via min hemsida, andra från Facebook och resten via nån sökning de har gjort på
Google. De flesta har sökt på ”Brad Pitt”. Inser då att om jag skriver Brad
Pitt i varje inlägg så kanske fler hittar hit?
Läskig läsning i dag om de tre störda bröderna som kidnappat
tre kvinnor och haft dem inlåsta i huset i tio år. TIO ÅR! Och ingen jävel har
märkt nåt. Alltså. Jag kollade in bilden på gatan där huset, som numera benämns
som Skräckhuset, ligger. Det är inte så värst mycket tomtmark mellan husen. Typ
fyra meter. Max. Trädgården på baksidan av huset är ca 300 kvadratmeter. Där
lär en eller flera av kvinnorna ha vistats ibland. Nakna och ledda runt i
hundkoppel. Någon granne säger sig ha hört skrik från huset. En annan tror sig
ha sett rastningsproceduren. Och alla säger att in the neighbourhood gäller principen
sköt-dig-själv-och-skit-i-andra. Att inte lägga sig i är tydligen inte bara en
svensk paradgren. Kanske det här kan bli ett uppvaknande? Om någon har hänglås
överallt och igenspikade fönster kanske allt inte står rätt till?
Man kan bli mörkrädd för mindre.
I vår oberoende morgontidning DN får Hanne Kjöller än en
gång ondgöra sig över den svenska jägarkåren i allmänhet och vargjakten i
synnerhet. Hon tycker inte att Svenska Jägareförbundets ordförande får lov att
kritisera vare sig det juridiska systemet eller ett domslut som
förvaltningsdomstolen fattat. Inte för att jag orkar leta, men jag kan slå mig
i backen på att Kjöller själv någon gång har framfört kritik mot ett
domstolsbeslut. Men nu gällde det ju hennes stora hatobjekt jägarna (hon kallar
förbundets ordförande för ”inte vilken skjutglad skogsmulle som helst”) och för
dem gäller tydligen helt andra regler för yttrandefrihet. Att hon dessutom
kallar Svenska Jägareförbundet för ”pang-pang-klubben” ger knappast tyngd åt
hennes kritik. Moget? NOT!
Det finns ca 265 000 jägare i Sverige. Borde finnas en
rimlig möjlighet att några av dem sitter i regering och riksdag. Men det tycker
Kjöller är jättekonstigt.
S kvinnoförbund kräver fler nattis så att ensamstående
föräldrar kan jobba nattskift. Jag fattar inte. Om barnen ska vara på dagis på
natten när mamma eller pappa jobbar, var ska de små liven då vara på dagen när
mamma eller pappa sover efter sitt nattskift? Dygnet-runt-dagis eller? Hur dyrt
skulle det bli för kommunerna? Ha personal på obekväm arbetstid, dygnet runt
sju dagar i veckan, för att några enstaka barn behöver passning ibland? Vem ska
betala det?
Lärarna jublade i höstas över ett rejält lönelyft. Dessvärre
har det nu visat sig att det blev så dyrt att undervisningen blir lidande.
Orsak och verkan. Tillgången på stålar är liksom inte
oändlig. Tydligen.
Och regeringens satsning mot ungdomsarbetslösheten gick inte
heller något vidare. Sänkt arbetsgivaravgift gav inte så värst många ungdomar
arbete. Och såg jag fel eller var det så att varje jobb till en ung människa
kostar staten (= oss alla) 1 – 1 ½ miljon om året? Det var väl inget bra drag?
Nästa utredning jag vill höra talas om är hur många jobb det
blivit i restaurangbranschen efter den sänkta momsen. Inte många, om jag får
gissa. Inte sänktes priserna heller. Det kostar lika mycket nu som innan
sänkningen, så summan av kardemumman borde bli att krogägarna får mer över i
plånkan. Snopet. Men inte förvånande.
Den absolut mest tragiska händelsen på länge är den lille
pojke som pappan glömde lämna på dagis. Tvååringen blev sittande i bilen, på en
stekhet parkeringsplats i flera timmar och så småningom dog han, där i bilen.
Det gör så ont att tänka på att man nästan får svårt att andas. Varför ringde
inte dagiset och undrade var pojken var? Varför reagerade ingen annan bilförare
när de såg den lille sitta ensam i bilen? Och hur klarar pappan av att leva med
sitt misstag? Troligen byter han jobb. Om man är så stressad att man glömmer
sitt barn i bilen en hel dag, har man antagligen tagit sig vatten över huvudet.
Det är farligt att stressa. Både för en själv och för ens omgivning. Ibland
blir konsekvenserna förödande.
Så.
Ta det väldigt lugnt.
Djupa andetag.
Njut av våren som äntligen är här.
Och fokusera på det som är viktigt i livet.
Det är så otroligt skört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar