Feminist javisst

 

Michelle Obama träffar saudier

Emellanåt är det väldigt inne att säga att man är feminist. Som vanligt gäller att det är vad man gör som räknas, inte vad man säger. Och det är skillnad på feminist och feminist. Jag tillhör inte gruppen rabiata radikalfeminister, om man nu ska dela in oss i grupper. Jag tror inte på tvång, kvotering eller att någon annan ska diktera villkoren vad som är korrekt feministiskt och inte. Självklart ska kvinnor ha samma lön om de utför samma arbete som män. Givetvis ska även det motsatta gälla. Och – min gamla käpphäst – om föräldrar skiljer sig är det barnens rätt till båda sina föräldrar som gäller. Inte att mamman, av gammal vana, alltid ska anses vara en bättre vårdnadshavare eller mer lämpad för barnen att umgås med. Eller mest lämpad att fatta alla beslut som rör barnen och deras framtid.

Att vara feminist är också att jag som kvinna själv kan bestämma vad jag vill göra med mitt liv, vad jag vill utbilda mig till, vem jag vill dela livet med – eller inte, och så vidare. Det gäller för övrigt alla människor och inte bara kvinnor. I Sverige har vi kommit långt, bra mycket längre än de flesta andra länder. Men ibland slår det faktiskt över. Som när vissa ”feminister” tycker att staten ska bestämma vem som ska ta ut föräldraledighet. Eller tycker att staten ska bestämma att alla kvinnor ska jobba heltid. Tänk om någon, kvinna eller man, VILL jobba deltid? Eller faktiskt VILL vara hemma med barnen tills de börjar i skolan? Fyyyyyy på dem. Enligt radikalfeministerna. Som kallar allt som underlättar för dem som hellre satsar på sina barn än på karriären för kvinnofälla.

Apropå hemma med barnen. På ett av Solnas diskussionsfora på nätet svallar nu känslorna ordentligt. Det pratas om krav på Nattis. En drös mammor påstår att de är tvingade av Arbetsförmedlingen att ta jobb som innebär nattarbete, annars blir de av med a-kassan. Det kan faktiskt inte vara sant. I alla fall inte om mamman är ensamstående. Men jag ska kolla upp det. Man vet aldrig vad AF hittar på för konstiga regler. Men.

Jag undrar då, om barnen ska vara på nattis när föräldrarna jobbar natt, var ska då barnen vara på dagen då föräldrarna sover efter sitt nattjobb?

Och ska alla dagis hålla dygnet-runt-öppet sju dagar i veckan för att någon enstaka förälder jobbar som nattsköterska två nätter i veckan? Eller jobbar skift och kommer hem kl. 22? Eller kl 01?

Någon av dem som framförde nattis-krav skrev att ”man måste ju se över sin pension också, det ger mer betalt att jobba nätter”. Förvisso. Men vad är viktigast? Pensionssparandet eller barnen?

Och jag undrar igen, varför sätter man barn till världen om man sedan tycker att någon annan ska ta hand om dem dygnet runt?

Jag känner massor av människor med skitnödiga arbetstider. Inte en enda av dem krävde att vi skattebetalare skulle ordna barnpassning utanför förskolans öppettider. Skilda föräldrar kunde få schema som passade varannan-veckas-tillvaron med barnen. Och de som inte hade tillgång till mormor/farfar/kusiner/bryllingar pusslade med andra småbarnsföräldrar, grannar eller goda vänner.

Men det är väl så, allt mer ska någon annan ta hand om och lösa nuförtiden.

Tack alla curlingföräldrar!

Apropå feminist. All heder åt Michelle Obama som inte helt och hållet köpte de stränga reglerna för kvinnors klädsel i Saudiarabien. Hon klädde sig mycket prydligt, som vanligt, och med respekt för det opassande i att visa en massa hud, men nedlät sig inte till att klä sig i helsvart och täcka både kroppen och huvudet. En liten men ack så viktig markering att i väst har kvinnor en egen vilja och egna rättigheter. Tuff dam det där.

Apropå Saudiarabien. De vill tydligen ansökan om att arrangera OS, men under förutsättning att alla kvinnliga sportgrenar förläggs till Bahrain. Kvinnor får ju inte idrotta offentligt, inte ens besöka idrottsevenemang. Alltså, vilket århundrade lever de i, egentligen?

Annat som fått känslorna att svalla är SVTs reporter som ställde obekväma (tyckte Hovet) frågor till kronprinsessan Victoria i samband med Förintelsens minnesceremoni. Hovet gick i taket och kallade frågorna ”respektlösa”. Jag tycker Jens Liljestrand i Expressen sammanfattar det hela på ett väldigt bra sätt. Det är faktiskt ingen som tycker att Victoria ska stå till svars för att hennes morfar var nazist, lika lite som hon kan dra några växlar på allt gott som Folke Bernadotte gjorde under kriget, men ens familjehistoria är vad som formar en människa. Och som man givetvis bör dra lärdom av.

Min mamma var vansinnig när tågen med tyskar rullade genom Sverige, medan vi kallade oss neutrala. ”Hade jag fått tag på en bössa skulle jag skjutit” sa hon, fortfarande jävligt arg flera årtionden senare. Såklart har såna berättelser format vem jag är och vad jag står för, även om jag med åren skaffar mig egna erfarenheter och åsikter. Men uppfostran har man ju med sig, vare sig man vill eller inte. Liksom sina förfäder. Och rätten att använda sin historia efter eget gottfinnande.

Exempelvis att välja en karriär.

Eller barn. Eller både och.

Att välja.

Och att stå på egna ben.

Stolt.

 

Silvia träffar saudier

Dagens nyheter

I den statistik man får om sin blogg framgår var läsarna finns (jag tycks ha ett gäng i Ryssland, bland annat – spännande!), hur många gånger olika inlägg har lästs och hur läsarna har hittat hit. Många kommer in via min hemsida, andra från Facebook och resten via nån sökning de har gjort på Google. De flesta har sökt på ”Brad Pitt”. Inser då att om jag skriver Brad Pitt i varje inlägg så kanske fler hittar hit?

Läskig läsning i dag om de tre störda bröderna som kidnappat tre kvinnor och haft dem inlåsta i huset i tio år. TIO ÅR! Och ingen jävel har märkt nåt. Alltså. Jag kollade in bilden på gatan där huset, som numera benämns som Skräckhuset, ligger. Det är inte så värst mycket tomtmark mellan husen. Typ fyra meter. Max. Trädgården på baksidan av huset är ca 300 kvadratmeter. Där lär en eller flera av kvinnorna ha vistats ibland. Nakna och ledda runt i hundkoppel. Någon granne säger sig ha hört skrik från huset. En annan tror sig ha sett rastningsproceduren. Och alla säger att in the neighbourhood gäller principen sköt-dig-själv-och-skit-i-andra. Att inte lägga sig i är tydligen inte bara en svensk paradgren. Kanske det här kan bli ett uppvaknande? Om någon har hänglås överallt och igenspikade fönster kanske allt inte står rätt till?

Man kan bli mörkrädd för mindre.

I vår oberoende morgontidning DN får Hanne Kjöller än en gång ondgöra sig över den svenska jägarkåren i allmänhet och vargjakten i synnerhet. Hon tycker inte att Svenska Jägareförbundets ordförande får lov att kritisera vare sig det juridiska systemet eller ett domslut som förvaltningsdomstolen fattat. Inte för att jag orkar leta, men jag kan slå mig i backen på att Kjöller själv någon gång har framfört kritik mot ett domstolsbeslut. Men nu gällde det ju hennes stora hatobjekt jägarna (hon kallar förbundets ordförande för ”inte vilken skjutglad skogsmulle som helst”) och för dem gäller tydligen helt andra regler för yttrandefrihet. Att hon dessutom kallar Svenska Jägareförbundet för ”pang-pang-klubben” ger knappast tyngd åt hennes kritik. Moget? NOT!

Det finns ca 265 000 jägare i Sverige. Borde finnas en rimlig möjlighet att några av dem sitter i regering och riksdag. Men det tycker Kjöller är jättekonstigt.

S kvinnoförbund kräver fler nattis så att ensamstående föräldrar kan jobba nattskift. Jag fattar inte. Om barnen ska vara på dagis på natten när mamma eller pappa jobbar, var ska de små liven då vara på dagen när mamma eller pappa sover efter sitt nattskift? Dygnet-runt-dagis eller? Hur dyrt skulle det bli för kommunerna? Ha personal på obekväm arbetstid, dygnet runt sju dagar i veckan, för att några enstaka barn behöver passning ibland? Vem ska betala det?

Lärarna jublade i höstas över ett rejält lönelyft. Dessvärre har det nu visat sig att det blev så dyrt att undervisningen blir lidande.

Orsak och verkan. Tillgången på stålar är liksom inte oändlig. Tydligen.

Och regeringens satsning mot ungdomsarbetslösheten gick inte heller något vidare. Sänkt arbetsgivaravgift gav inte så värst många ungdomar arbete. Och såg jag fel eller var det så att varje jobb till en ung människa kostar staten (= oss alla) 1 – 1 ½ miljon om året? Det var väl inget bra drag?

Nästa utredning jag vill höra talas om är hur många jobb det blivit i restaurangbranschen efter den sänkta momsen. Inte många, om jag får gissa. Inte sänktes priserna heller. Det kostar lika mycket nu som innan sänkningen, så summan av kardemumman borde bli att krogägarna får mer över i plånkan. Snopet. Men inte förvånande.

Den absolut mest tragiska händelsen på länge är den lille pojke som pappan glömde lämna på dagis. Tvååringen blev sittande i bilen, på en stekhet parkeringsplats i flera timmar och så småningom dog han, där i bilen. Det gör så ont att tänka på att man nästan får svårt att andas. Varför ringde inte dagiset och undrade var pojken var? Varför reagerade ingen annan bilförare när de såg den lille sitta ensam i bilen? Och hur klarar pappan av att leva med sitt misstag? Troligen byter han jobb. Om man är så stressad att man glömmer sitt barn i bilen en hel dag, har man antagligen tagit sig vatten över huvudet. Det är farligt att stressa. Både för en själv och för ens omgivning. Ibland blir konsekvenserna förödande.

Så.

Ta det väldigt lugnt.

Djupa andetag.

Njut av våren som äntligen är här.

Och fokusera på det som är viktigt i livet.

Det är så otroligt skört.

Natti natti

Förutom alla avslöjanden om statliga verk och myndigheter som vräker ut pengar på diverse lustifikationer värre än en gödselspridare på högvarv, har det diskuterats Nattis. Åtminstone här i huvudstadens medier. Föräldrar kräver att kommunerna ska ordna barntillsyn även nattetid. Senaste intervjun jag hörde, gjordes med en mammaledig kvinna (varför heter det –ledig? Ledig är väl det minsta man är när man har småbarn?), tillika läkare som beklagade sig över att hon inte kunde jobba jour. Maken/pappan var även han läkare. Som tur var kunde han jobba jour, men kvinnan beklagade sig över att de skulle få svårt att få pengarna att räcka till om inte också hon kunde ta jourtjänst.

Alltså.

Hallå.

Två läkarlöner. Och båda måste jobba jour för att få ekonomin att gå ihop. Då får man nog ta och se över utgifterna. Hjälp.

Men i övrigt. Jag fattar inte.

Om man jobbar på natten måste man väl sova på dagen? Ska barnen då först vara på Nattis när föräldrarna jobbar och sedan vara på Dagis när föräldrarna sover efter sina nattpass?

Och är det inte typ jätteviktigt att barnen har en trygg miljö att sova i?

Varför sätter man barn till världen om man vill att någon annan ska ta hand om dem så man kan jobba dygnet runt?

Näe, jag fattar baske mig inte.

Och sen det här med slöseriet i ap-fonderna, Tillväxtvärket, hemliga-polisen, mulle-gänget och så vidare. Det är ingen ände på det. Hur kan man skylla på näringslivet? ”De tar efter näringslivet” heter det hela tiden. Ja, näringslivet på det glada 80-talet möjligen. Näringslivet på 2000-talet har betydligt stramare tyglar för både intern och extern representation. Dessutom har näringslivet mycket klara regler för hur man attesterar fakturor och vem som gör vad. Möjligen fick statens bolag för mycket pengar samtidigt som man släppte den centrala styrningen. Det såg bra ut på pappret, men statligt anställda chefer är sedan decennier skolade att göra av med varenda tilldelad krona och lite till, annars minskas anslagen följande år. Det är där det stora problemet finns. Om ni frågar mig.

Nästa grävande journalistik DN borde ägna sig åt är alla konsulter i statliga och kommunala bolag. Alltså. Det finns snart ingen kompetens kvar alls in-house som det heter på ren svenska. Och konsulterna är ju inte dummare än att de sitter på sina kunskaper, då är de ju garanterade fortsatta uppdrag. Dessutom blir de aldrig riktigt färdiga med sina uppdrag… Hur mycket pengar kostar inte allt detta? Har de då inte heller någon fungerande kontrollapparat är det riktigt illa. Vem ska kontrollera konsulterna? Ingen anställd kan ju något om det konsulterna pysslar med. Och ingen vet hur många timmar de faktiskt jobbar, i förhållande till hur många timmars arbete de fakturerar. Sjukt.

Den norske terroristen befanns fullt frisk och dömdes till 22 års fängelse. Jag tycker han kom väldigt lindrigt undan. Men jag är ingen jurist. Ingen psykiatriker heller.

Misshandeln i Kortedala där ett gäng tonåringar gav sig på en 61-årig sjukpensionär är nu uppe i tingsrätten. Tonåringarna verkar inte ha fattat allvaret. Inte på något enda vis har de fattat vad det handlar om. Inte att de halvt sparkade ihjäl en person, inte att mened är ett allvarligt brott, inte heller att en rättegång är på fullaste allvar. Vad har de fått för uppfostran? Ingen alls, eller? De sitter och flinar, lägger ut bilder på sina flinande nunor på facebook och nästan hela gänget har nu hunnit prata ihop sig och lämnar helt andra vittnesmål än de gjort i polisförhör. Tur att det finns ett stort antal andra vittnen. Oavsett om det var ”han som började” så finns det ingen som helst anledning att i grupp ge sig på att slå en ensam. I synnerhet inte om han ligger ner. Jag önskar att någon kan ta de här snorvalparna i örat. Ordentligt. Och lära dom lite hyfs, medmänsklighet och ansvarstagande. Men det kanske redan är kört.

En medelålders man i Byhåla utanför Nybro har grävt ner sin döda mamma i trädgården. Han säger att han inte mördat henne men erkänner att han grävt ner henne. Alltså, om ens mamma skulle råka dö hemma så är det väl inte helt sunt att bara bära ut henne på tomten och begrava henne? Å andra sidan låg ju Eva Rausing död i nästan två månader i ett igentejpat rum i parets hus innan polisen hittade henne. Världen är galen ibland.

I den lilla världen har det inte varit lika dramatiskt. Bara nästan.

Omvälvande, skakande och rörande i ungefär lika stora delar. Som livet självt ungefär. Och plötsligt minns jag några diktrader:

När det blir natt där utanför

då är det dags att minnas

Just mörkret är den makt som gör

att ljuset alls kan finnas.

Har ingen aning om vem som skrev det.

Men det är tänkvärt.

Och bra att bli påmind om när det känns nattsvart.