Små och stora människor

Bäst att fånga dem på bild innan hararna käkar upp dem.

Långhelg. Fyra dagar med vila och rekreation. Pyttsan.

Först blev det vårstädning av sommarstugan. Ut med alla mattor, damma, torka golv och dessutom göra en första röjning i trädgården. Kratta, klippa, rensa. Många gjorde detsamma som vi. Andra ägnade sig åt nästa avsnitt av dokusåpan Föreningen Sandlådan som vi råkar tillhöra. Ett tisslande och tasslande som saknar motstycke och dessutom folk som ser åt andra hållet och vägrar hälsa när man möts i affären. Patetiskt är bara förnamnet. Det ska bli väldigt spännande att se hur många av dessa som är vuxna nog att framföra sina åsikter ansikte mot ansikte på årsmötet. Inte enbart sprida elakheter bakom ryggen på den/dem det berör. Tur att det finns några vettiga människor i området som, liksom vi, gillar ordning och reda. Tänk att vuxna människor plötsligt kan börja bete sig som prepubertala småflickor. Hjälp.

Dagens Nyheters insändarsida fortsätter att upplåta plats till människor som vill outa (på ren svenska) sina personliga problem. En person med el-allergi (det finns inga som helst belägg för att el orsakar alla symptom som de el-allergiska människorna drabbas av, det är den egna hjärnan som framkallar besvären enligt samstämmig forskning) som är oroad över utbyggnaden av telenätet. Och en person som fick borrelia 1996 och fortfarande är sjuk. Jag förstår inte tidningens strategi.

Apropå strategi. Deltog i Frilansdagen förra veckan. Där fanns kända (Johan Croneman, Stina Dabrowski m fl) och okända frilansare som skulle dela med sig av tips och råd. Visserligen går firman bra, men det är alltid kul att lära sig något nytt. Och dessutom kan de stående uppdragen plötsligt upphöra, det har man ju hajat. Trist då att man bjuder in föreläsare som ska tala på temat ”hur man säljer in jobb” och samtliga är före detta fastanställda. Inte så himla svårt att sälja artiklar till redaktioner där ens gamla arbetskamrater jobbar. ”Gör fler artiklar av ett case” sa en frilansare och visade hur hon under en månads reportageresa i Japan fick ihop åtminstone fem artiklar som hon kunde sälja. Alla till olika delar av Dagens Nyheter. Det kändes ju kreativt. Utom en, men den artikeln var en variant på en som hon redan sålt till – DN. Suck.

Offentliga toaletter i Norrtälje är det ont om. Eller så letar jag bara när det blir panik och därför har svårt att hitta några. Det finns EN i en liten galleria. Den slukar femkronor som en hungrig tonåring men det går inte att få upp dörren. Då blir man särskilt sur när man på caféet intill får till svar ”NEJ, toan är BARA för våra BETALANDE gäster”.

Släng hit en negerboll då och släpp in mig, skulle jag kunnat skrika. Men i det nödläget är man inte så himla påhittig. Din lilla apa, tänkte jag sedan, hoppas du drabbas av kräksjukan väldigt akut. På en fullsatt buss. På motorvägen. Typ.

Betydligt gladare blir man då när man rusar in på Kinakrogen, struntar i skylten ”toaletten får endast användas av matgäster”, frågar servitrisen innanför dörren var toan är och vänligt blir visad vägen.

Ser man på. Ännu en av mina fördomar bekräftade. Människor från andra länder är mer väluppfostrade än svenskar.

Små och stora människor blandades i en härlig mix för firandet av en 80-åring. De små hittar varandra och de gemensamma nämnarna ganska omgående. Hur lång tunga har du? Hur mycket marsipan får du plats med i munnen? Och vilket är ditt läskigaste ljud? Såna saker. För vuxna tar det lite längre tid att få kontakt med nya, okända. Men hjälp så roligt det är med kalas!

Och är det någon som behöver en cateringfirma i Norrtälje kan jag varmt rekommendera Culinar Catering. SÅ god mat. Och SÅ proffsig tjej som ensam skötte hela ruljansen. Med den äran.

Helgen avslutades med traditionsenlig hundutställning i Häverö. Lagom temp, lagom mycket sol och en hejans ruljans på försäljningen. Glada utställare med lika glada entourage och en hel drös flitiga funktionärer. Så ska ideellt arbete se ut. Synd att det är så svårt att få ungdomar att ställa upp. I alla fall utan att få betalt. Trist utveckling.

Å andra sidan har vi i Föreningen Sandlådan tre styrelseledamöter som ger sig själva drygt 10 % av föreningens bruttointäkter i arvode. Så motviljan mot det ideella finns visst inte bara i den yngre generationen. Och skitpratandet verkar faktiskt bli värre med stigande ålder.

If idiots could fly, this place would be an airport.

Tack Bettan.

Kunde inte sagt det bättre själv…