Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

tisdag 21 december 2010

Vilken j-la tomte!


Makens favorituttryck är riktigt användbart. Används om personer som är korkade, klantiga eller bär sig allmänt illa åt. Man kan också säga j-la pajas, men tomte passar säsongsmässigt bättre.

I går användes det mycket frekvent. Jag kollade "Ung & bortskämd", maken klarade inte av att se eländet, men höra det kunde han inte undgå.
Åtskilliga gånger instämde jag.
Vilka j-la tomtar.
Allihop.
Utom han som åkte ut i går. Nu är det två airheads kvar, ivrigt påhejade av sina mer än lovligt tomtiga farsor och en kille som uppför sig som en tolvårig överklasstjej. Jag tänker inte titta på sista avsnittet. Vill inte veta vem av dessa som fullständigt oförtjänt vinner en jorden-runt-resa.

En pappa:
- Vi hjälper henne med precis allting. Bäddar hennes säng, handlar, städar, diskar... Vi har en bra kompisrelation.
Yeah, right.
Mina kompisar brukar också bädda och torka golven varenda gång de är här.
NOT.
Undrar om dom här bratsen kan tugga själva. Eller torka sig i ändan.

Pappan igen:
- Tänker du hjälpa till nånting över huvud taget?
Dottern:
- Nä jag ska måla naglarna.
Och pappan tycker inte det är nåt konstigt med det. "Jag tycker det ska vara så här".
Det är den här sortens föräldrar som propsar på att följa med ungarna på anställningsintervjuer. Det är tydligen inte helt ovanligt. Men helt sjukt.
Släpp taget och skaffa dig ett eget liv, j-la tomte.
Muttrades det från köket i går.

Alltså.
Jag blir rädd på riktigt när jag tänker på att det är såna här skitungar som ska ta hand om oss när vi blir gamla. Hur många av den här sorten finns det? Var det många som anmälde sig till programmet? Var det svårt att välja bland flera tusen eller är det fejk alltihop?

Och egentligen är det väl kanske inte bara skitungarna som ska drillas. Stäng in föräldrarna OCH deras ungar och låt dom byta plats med varandra.
Pappan:
- Kan du komma hiiiiiit!
Dottern:
- Javisst pappa, vad vill du? Jag diskar just nu.
Pappan:
- Kan du flytta den där vita lampan till hallen.
Dottern:
- Visst, visst.
Och bär iväg lampan för att sedan återgå till pappans disk.

Fast jag tycker fortfarande inte att det är den här sortens tv som statstelevisionen ska använda våra licenspengar till.
Är det vi som betalar jorden-runt-resan också?
Förresten, jag vill inte veta det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.