Mer reklam - och lite annat

Återkommer till mitt förra inlägg om konstig reklam. Det finns några fler filmer som är mer eller mindre obegripliga och pinsamma och väcker frågor kring vad de röker och/eller injicerar på de där byråerna. Jo förresten, Ikea och andra, det heter byråer om man pratar om reklam-, rese- och andra byråer. Däremot heter det byråar om man pratar om möblerna. Men det var ett stickspår.

Skånemejerier. Två låtsasdanskar står och spejar över sundet på en svensk familj som är alltigenom lyckliga och friska för att de äter yoghurt från just Skånemejerier. Skämskudden åker fram. Kunde reklammakarna inte ha hittat någon som faktiskt kunde prata danska? Varför inte en – tada! – dansk? 

Eltandborsten. Hon som chockad meddelar att tandhygienisten har sagt ”nä, det finns plack mellan tänder och tandkött” och så håller hon upp en eltandborste på en armlängds avstånd från kroppen. Därefter sträcker hon ut den andra armen så långt hon orkar och pekar på tandborsten. Någon som sett någon annan människa visa nåt på det sättet? Askonstigt.

Och varför är det nästan bara kvinnor som äter i all reklam? Särskilt magnumglass. Finns inte en enda snubbe som äter glass. Den enda mansperson som stoppar något i munnen är pappan som snott en toffifee (eller hur det nu stavas, det där skitäckliga godiset som gör att allt blir så mycket kuligare).

Apropå äta. Någon som hajat varför paret som är bortbjudna på middag slafsar i sig spaghettin i raketfart och sedan rusar hem för att – dammsuga! Där snackar vi pårökt reklam på riktigt.

Manligt och kvinnlig i reklamen. Man märker ju att reklamarna ibland ansträngt sig för att inte använda sig av gamla könsroller. Snubben som tar bort fläckar från bebiskläderna, tjejen som kör högtryckstvätt och så vidare. Men när det kommer till underliven låter det annorlunda. ”Många kvinnor lider av torrhet i slidan” är en av flera slogans som används för att sälja preparat till damer som passerat klimakteriet. När det gäller liknande preparat till män låter det på ett helt annat sätt. Nån Leonard Cohen-röst som mumlar om att käka piller som gör att musklerna och manligheten håller sig i trim. Där pratas inte klarspråk minsann. ”Många män lider av slapptask” vore lite uppfriskande att få höra och så grånande män i klunga som står och ser besvärade ut. Eller sitter vid ett middagsbord där en kvinna högljutt deklarerar att ”de här blommorna är inte lika slaka som makens petternicklas”, helt i paritet med mannen som vid middagsbordet säger att vinet inte är lika torrt som frugans muff.

Allra mest obegriplig är ATGs reklam med hästar som går omkring och sjunger på spanska.

Som sagt. Ibland undrar man vad de röker, de där svartklädda ynglingarna som hittar på reklamfilmer. På riktigt.

Det man däremot inte undrar över är varför S tappar väljare. När inte ens de själva vet vad de vill är det såklart omöjligt att få med sig folket. Nu senast gällde det straffrabatt för unga, där representanter för partiet presenterade tre olika ståndpunkter på väldigt kort tid. Detsamma gäller invandringen. Bland annat. Och när Löfven sedan, efter att ha genomfört en rejäl skattesänkning för de allra rikaste, menar att de brutala ungdomsrånen är ett resultat av alliansregeringens skattesänkningar vet man inte vad man ska tänka om hans förmåga till logiskt tänkande. Har han inga talskrivare han kan anlita innan han ska öppna munnen? I synnerhet efter den katastrofala intervjun för ett tag sedan borde han väl ha lärt sig att kolla fakta innan han öppnar munnen. Och framför allt stämma av vilken politik regeringen står för. Men det verkar å andra sidan ingen annan veta heller…

Det brukar cirkulera upprop på nätet med jämna mellanrum. Det senaste jag såg var ett krav att pensionärer med en pension under 15 000 kronor ska slippa betala skatt. Jag håller med om att det är skit att en som jobbat hela sitt liv inte kan klara sig på pensionen. Men. Det där med att slippa betala skatt vet jag inte om det är så himla genomtänkt. Ponera att två personer haft samma typ av arbete. Den ena har levt upp sin lön medan den andra satt undan 200 kronor i månaden i en privat pensionsförsäkring och kanske därmed har 1000 kronor mer i pension än en som inte sparat alls. Ska den sparsamma då betala skatt på sina 16 000 och den med 15 000 inte skatta för en enda krona?

Apropå det växande antalet så kallade fattigpensionärer. En snyfthistoria i veckan handlade om en dam som var tvungen att sticka strumpor och sälja för att ha råd att betala sina räkningar. Hon åt hos Stadsmissionen flera dagar i veckan eftersom pengarna inte räckte till mat. Då intervjun var slut gick hon ut på balkongen och rökte en cigarrett. 

I rest my case…

Reklam

De senaste veckorna har det blivit mycket tv om kvällarna. Vädret som känns som en evighetslång Bergman-film har inte direkt lockat till långpromenader… Men alltså. Reklamen i tv. Har inte den bara exploderat? Efter tio minuters program bryter man för reklam, evighetslång reklam känns det som. Man hinner både gå på toa och hämta kaffe. Ibland byter vi kanal, men det tycks som om reklamavbrotten är synkade för hur många kanaler man än har så nog fasen är det reklam när man zappar runt.

Blir jag lockad att handla något? Nä, tvärtom faktiskt. Och sedan undrar jag lite hur reklammakarna tänker. Och var får de allt ifrån? Ta bara en sån sak som att påstå att kvinnor över 40 numera oroar sig mycket mindre för håravfall sedan ett nytt schampo kom ut på marknaden. Hur vet man det? Gjorde man en mätning innan man började tillverka det där schampot och upptäckte att alla tjejer som passerat 40 låg sömnlösa över eventuellt håravfall? Och sedan frågade de samma damer hur oroandet hade påverkats av det nya schampot? 

Och så de här damerna (Varför är det nästan alltid kvinnor i reklamen? Samma som alla tidningsomslag – alltid kvinnor.) som bor på hotell. Den första kvinnan betalar 1200 kronor för ett hotellrum. Den andra kvinnan betalar bara 900 kronor. För samma rum. Varför vill hon bo i samma rum som den första kvinnan? Och varför delar de inte lika på kostnaden i så fall? Om de bor i samma rum, menar jag. 

Dessutom heter det inte ”billigare pris”. Svampskallar.

Och den där datoranimerade snubben som försöker se ut som prins Daniel. Som gör reklam för Boxer. Varför har de en mops med i sin reklam.

Varför inte en – ta-da! – boxer? 

Dafgårds lasagne. Hur många gånger har man sett den filmen? En miljard? Redan utan att ha provsmakat står den mig upp i halsen. Tänker inte köpa den. Har redan fått nog.

Flyg-flyg-flyg-flygresorpunktesse. Varför är det en blöt och en torr låtsaskatt som går och sjunger den hemska trudelutten?

Men det finns faktiskt en reklamfilm som får mig att skratta varje gång. Ett par rider i en utopisk skog, en drake dyker upp och mannen skickar iväg en pil. Som med ett löjligt ”plopp” landar på drakens nos. Ingen aning om vad det är reklam för. Men roligt är det.

Kvällspressens ansträngningar att få folk att bli ”premium-läsare” eller vad de kallas för är också ganska komiska. Betalar man extra i Expressen kan man få veta vilka som är de vanligaste misstagen som hundägare gör, trick i sängen, vart svenskar reser för att titta på djurplågeri, eller hur man undviker panik om man inte känner ”bebislycka”. Aftonbladet erbjuder information om vilka svenska skidåkare som blivit par, hur det gick för gamla ”BB-profiler”,  samt vem som är USAs mest hatade mamma. 

Tänk så mycket spännande det finns att lägga pengar på…

Inte.