Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

fredag 31 oktober 2014

Com Hem - Går Bort





RRRrrrrrring!

Lena Heimlén (svarar jag alltid, det kan ju vara en kund).

”Hej hej det är Anders från Com Hem. Jag söker Lena.”
Blir aggressiv bara jag hör den där tillkämpat överkäcka rösten i luren och fräser att om du hade lyssnat när jag svarade hade du hört att det är mig du pratar med.

”Ja men så bra” tror jag att han säger men det skränar, spelas musik och skrålas som värsta rejv-partyt i bakgrunden. Jag säger åt honom att koppla bort högtalartelefonen, eller head-setet eller var det är. Eller sätta sig någonstans där det inte är så mycket ljud i bakgrunden. Han fattar inte ett jota. Men säger att de sitter flera hundra personer i ett rum. Har de inget skyddsombud på Com Hem?

”Jo sörrö, jag tänkte du skulle få bättre pris på dina tjänster från oss.”
Börjar ana oråd och säger ointresserat jasså’ru. Men först vill han veta hur mycket vi betalar idag. Ingen aning, svarar jag helt sanningsenligt. Det verkar glädja Anders, för nu kan han ju dra till med precis vad som helst. Tror han. ”595 kanske låter bekant” käckar Anders vidare, han har ju ingen aning om att han pratar med en sifferblind (som dyslektiker fast med siffror i stället för bokstäver).

Näe, svarar jag sanningsenligt eftersom det inte låter ett enda dugg bekant. Då klämmer Anders till med ett alldeles fantastiskt erbjudande. ”Ni har ju telefon, bredband och tv från oss. Vilken hastighet har ni på bredbandet?” Faktiskt har jag ingen som helst aning om det heller. Däremot vet jag att vi inte har tv via dem, vi har nåt kabel-tjohej som hela huset har. Det berättar jag för Anders, som inte låter sig hindras av att sitta inne med fel information.

Nu kommer han med det oemotståndliga erbjudandet. Vi behöver bara betala 458 spänn i månaden! Jaha? Tänker jag tyst medan jag loggar in på banken och plockar fram fakturorna från Com Hem. En snabb genomgång visar att vi betalar ungefär 350 kronor i månaden i snitt. Beror lite på hur mycket vi använder den fasta telefonen. Till och med en sifferblind som jag kan konstatera att erbjudandet inte är särskilt lockande.

Jag berättar för Anders att han just kommit med ett fantastiskt erbjudande som skulle kosta oss en hundring mer i månaden. Tolvhundra spänn om året. Då går han till steg två i sitt pratmanus. Vi ska få sex månader gratis. SEN ska vi betala 458/månad.

Jag undrar vad haken är, förutom att erbjudandet blir dyrare efter sex månader. Anders kollar i sina papper och säger att vi just nu tycks ha noll fast avgift för telefonen. Så egentligen skulle vi betala mer. Jaha? Ander klämmer då i med att vi, förutom det fantastiska erbjudandet kommer att få en gratis Siemens-telefon till ett värde av tusen kronor. Lysande. Men vi behöver ingen ny Siemens-telefon. Inte ens en gratis.

Men, jag undrar fortfarande vad det fantastiska erbjudandet består av. Och vad haken är. Då berättar Anders att vi måste binda vårt avtal i 36 månader. Mhm, men om vi flyttar härifrån då undrar jag. Det var skitbökigt sist vi flyttade och hade bundit telefon och internet. Men Anders försäkrar att Com Hem funkar överallt, om vi inte tänker flytta ut till en stuga på landet förstås. Men det kanske är just det vi tänker, säger jag då och känner mig krånglig. Anders letar febrilt i sitt pratmanus. Såna motargument har Com Hem inte räknat med. Anders svamlar en stund och säger sedan myndigt att han nu tänker läsa upp ett avtal som jag får bekräfta och sen är saken klar.

Nähädu, stopp och belägg säger jag med aningen höjd röst. Såna här stora beslut vill jag inte ta på egen hand. Vi har gemensam kassa och ingen av oss fattar självsvåldigt beslut om ekonomin. Jag vill prata med min man först, innan jag sätter oss i något avtal tre år framöver. Men se det går inte alls för sig. Däremot kan Anders själv ringa och prata med honom. Tror jag säkert att du kan, säger jag, men han har inte samma möjligheter som jag att sitta och ta privatsamtal under arbetstid.

Då suckar Anders och säger att om jag inte slår till på direkten kan han inte erbjuda sex månaders gratis telefoni och bredband. Då återstår bara erbjudandet med en höjning av kostnaden med ungefär en hundring. Och en gratis telefon. Mot att vi tecknar ett 36 månaders avtal.

Ja du Anders, tack så himla mycket men då tackar jag nej.



torsdag 30 oktober 2014

Sorgligheter





Enda fördelen med svajigt och snålt tilltaget Wi-Fi utomlands är att man slipper en massa tråkig läsning. Man får ändå lite uppdateringar via Facebook, som såklart är bland det första man kollar när man hittar en uppkoppling...

Klas Ingesson, den tappra kämpen. I programmen om VM-94 pratade han insiktsfullt om den jävla cancern som han visste skulle bli hans död, men inte när. Det lät ganska hoppfullt, även om man fattade att han blivit sämre när han slutade sitt jobb i Elfsborg i mitten av oktober. Nu är hans kamp över. Men FUCK CANCER. Säger jag bara. Och att dö vid 46 års ålder är väl att betrakta som ”i förtid”, som kommentar till en tråd på fejan. Alla vet vi att vi ska dö och nånstans inbillar vi oss väl att vi alla ska uppnå medellivslängd, vilket givetvis inte är rimligt. Men vi har det som riktmärke, på nåt sätt. Eller?

Kim Anderzon, kämpade också tappert och använde sina absolut sista krafter till en fest för sina närmaste. Lite blandade känslor inför det faktiskt, men skönt när människor gör sånt de verkligen vill och inte enbart vad som förväntas. Borde man tänka på lite mer; vad vill jag, vad tycker jag är viktigt, vilka människor är viktiga för mig. För vissa är pengar, titlar och namn viktiga – det är deras val. För andra är ärlighet, omtanke och de små tingen viktigast – det är deras val.

Man blir omruskad när döden kommer närmare, blir medveten om hur kort tid man fått här på jorden. Och får sig en tankeställare vad man ska använda sin utmätta tid till.

Sorgligaste läsningen när man plöjer igenom tidningarna vid hemkomsten är ändå den om åttaåriga Yaras död. Rättegången inleds idag, hennes morbror och hans fru står åtalade för mord. Yaras pappa är förbannad på det svenska samhället. Om jag var han skulle jag vara mer förbannad på morbrorn och hans fru. Och på mig själv för att ha skickat iväg min lilla dotter till ett främmande land, till människor man uppenbarligen haft för liten kännedom om.

Men det som stör mig alldeles oerhört är alla de vittnen som man har förhört i förundersökningen.

En granne ”brukade stå inne på sin toalett för att med stigande förvåning höra parets våldsamma gräl” skriver Kvällsposten.
Alltså. Stå inne på sin toalett!? Och lyssna på gräl?! Som blir allt med våldsamma?!
Borde inte den personen bli åtalad för medhjälp? Eller nåt?

En granne har hört ”panikartade skrik” och noterat att den lilla flickan gick och handlade själv, tvättade i tvättstugan och att hon tvingats sitta ute i trapphuset långa tider.

En annan granne har sett morbroderns fru ge flickan en örfil.

En lärare gjorde hembesök och konstaterade att Yara hade fula blåmärken, en svullen hand och att det rådde djup misär i hemmet.
  
Andra grannar säger att de noterat att paret ofta skrek, att barnen grät och att lilla Yara behandlades ”som en slav”. Noterat?!

Allt detta pågick. Grannar, skolpersonal och andra ”noterade” att det hände. Ingen gjorde något. Inte en enda människa reagerade, än mindre agerade. Ingen kontaktade socialtjänsten. Ingen ringde polisen. En liten flicka ”ser ut som en luffare”, sliter som en slav och är blåslagen. 
UTAN ATT NÅGON ENDA JÄVEL REAGERAR.
Man kan bli mörkrädd för mindre.



tisdag 21 oktober 2014

Rätt ska vara rätt


 
Jo, vissa saker önskar man faktiskt bara var skämt. Dåliga skämt visserligen, men ändå.
Jo, det blir mycket politik nu. Kanske blir lite tjatigt, men man kan faktiskt inte stillatigande se på vad som händer just nu. Det ena vallöftet efter det andra sviks och Löfven, Andersson & Co rör inte en min. Värst är när de ska försöka bortförklara de svikna löftena med en massa svammel. Som om vi vanliga dödliga inte skulle tänka själva. Som om vi var fullständigt bakom flötet. Politikerförakt i sin värsta form.
Som det här med skattehöjningen. Regeringen ändrar nu reglerna så att alla som tjänar 36 100 kronor eller mer ska betala statlig skatt. Vilket i en normal människas hjärna är en skattehöjning, eftersom den lönen tidigare inte inneburit statlig skatt.
Andersson fnyser åt Agendas reporter och säger att det är ingen skattehöjning, om man i stället tar och sänker sin lön så behöver man inte betala den statliga skatten.
Grattis oss, liksom. Med en sån finansminister. Ladan är verkligen tom…

Jag har inga som helst problem med att betala skatt. Jag tycker dessutom att det är en bra ordning att alla ska ha samma rätt till god vård och omsorg, oavsett hur mycket pengar man har. Jag blir g-a-l-e-n på alla privata sjukförsäkringar, den som kan pröjsa får gräddfil. Helt sjukt. Har vi nu världens högsta skatter ska vi väl få något för pengarna? Tycker genuint illa om systemen i t ex USA och Schweiz där skola, sjukvård, äldreomsorg osv styrs av hur mycket pengar man har. Föräldrar som måste rodda tre jobb för att kunna spara till kidsens collegestudier.

Men detta ljugande. Utan att blinka. Utan att röra en min. Hur klarar man det? Måtte krävas mångårig träning. Jag kan inte ens försöka mig på en liten vit lögn utan att rodna och börja flacka med blicken. Skulle inte klara att jobba en vecka som politiker ens.

Nå. I den lilla världen då. Vi står i kö för bättre parkeringsplatser till våra bilar. När vi flyttade hit var Ankdammsgatan stängd för genomfart. Det är den inte längre, så det är rena rallybanan här. Dygnet runt. Och där ska vi försöka backa ut bilarna. Blivit påkörd bara en gång vilket får sägas vara en bedrift. Nåväl. Eurocredit som sköter kösystem och fakturering måtte ha en konstig ordning. Vi anmälde intresse samtidigt och fick köplatserna efter varandra. Plötsligt har maken plats 7 och jag 9! För några veckor sedan erbjöds två platser. I min logik borde det då innebära att när de två platserna har hyrts ut borde maken ha plats 5. Eller? Men nähä då. Han har fortfarande plats 7. Och jag har inte ens fått något erbjudande denna gång så jag har väl halkat ner till 11 eller nåt. Men vågar man ifrågasätta systemet halkar man väl ur helt och hållet. Hålla god min i elakt spel heter det visst.

Expressen skriver idag om Putin; ”Nya ryska taktiken – att sprida lögner!”.
Ny?
Alltså. Under vilken sten har den journalisten legat de senaste decennierna?

Samma tidning är upprörd över att försvarsmakten visat en felaktig karta över var i skärgården u-båtsjakten pågår. Men alltså, det är väl inte så smart att stå i tv och visa hela världen vad försvaret håller på med? Och var.

Apropå rätt. Kan konstatera att om man vill vara någorlunda säker på en rättvis rättegång i vårdnadstvist ska man bo på västkusten. Har läst många domar och följt ett flertal rättegångar och kan konstatera att domstolarna dömer totalt annorlunda i mål som är i princip identiska.

Paret A: Mannen är 50+, kvinnan yngre. Barnet i 3-årsåldern. Bor i Värmland. Mamman konstrar efter skilsmässan, anklagar pappan för både det ena och det andra som inte går att bevisa. Vårdnadsutredningen pekar på vissa samarbetsproblem. Tingsrätten tycker att föräldrarna ska skärpa sig och samarbeta och dömer till gemensam vårdnad. Göta Hovrätt gör samma bedömning och framhåller att det bästa för barnet är att föräldrarna delar på det juridiska ansvaret och att båda är delaktiga i beslutsfattandet kring barnet.

Paret B: Mannen är 50+, kvinnan yngre. Barnet i 3-årsåldern. Bor i Sörmland. Mamman konstrar efter skilsmässan, anklagar pappan för de mest horribla saker som inte går att bevisa. Två vårdnadsutredningar drar slutsatserna att mamman är den som uppvisar största svårigheterna att samarbeta och rekommenderar delad vårdnad. Båda är lika lämpliga vårdnadshavare. Tingsrätten ger mamman ensam vårdnad pga samarbetsproblem. Svea Hovrätt gör samma bedömning och ger mamman ensam vårdnad pga att hon uppger sig ha blivit kränkt av pappan i samband med skilsmässan. Hovrätten bedömer att hon inte kommer att komma över den känslan inom överskådlig tid. Och det är inte bra för barnet. Därför ska barnet fostras enbart av mamman.

Javisst ja. En stor skillnad mellan de här paren, förutom bostadsort: Mamma B är stenrik. Snuskigt stenrik.

Tappat förtroendet för rättsväsendet?
Jag?
Helt och hållet.



måndag 20 oktober 2014

Bättre att hålla truten





Ja. Ibland blir jag bara SÅ trött på folk som borde veta hur man uttrycker sig och verkligen inte har någon koll. Som när jag läste Henning Mankell i somras och bara blev galen på alla hans skrivfel. Hur många miljoner har han tjänat på sina böcker? Big deal i och för sig, men tar man betalt för sitt skrivande ska man baske mig ha koll.

Hörde att ministrar och andra höjt sina löner nu igen. Rejält. Himla fiffigt när man själv får sitta i den församling som bestämmer ens lön. Jobbar man i ett företag eller en organisation får man gå ut när saker som rör ens eget arbete ska avhandlas. Punkt. Men visst ja, det är andra regler för politiker.

Löfven har nu ”brutit tystnaden” skriver Expressen. Det gäller den pågående u-båtsjakten. Vad sa Stefan om den då? Jo ”Det är klart att det inte är bra om det finns en farhåga för främmande undervattensverksamhet, men nu håller Försvarsmakten på med sin underrättelseoperation och vi får se vad den kan ge.”. Som vanligt sa han alltså ingenting. Inget av värde i alla fall. Han kanske inte vill stöta sig med Ryssland så här snart efter att Wallström retat upp hela EU och USA. Vore dumt att bli osams med alla.
Fast enligt Aftonbladet säger han ”det pågår ingen u-båtsjakt”. Nähä?

Ebolan brer ut sig, nu även på hemmaplan. Ja, alltså inte själva sjukdomen. För att få den krävs att man har kladdat ner sig med kräks, kiss, bajs, snor eller saliv från en person som är smittad. Nä då, det är skräcken som sprider sig. En snubbe blödde näsblod på Arlanda i går och genast skickade man dit Ghost busters och körde karln till Karolinska. Sen var det visst en annan snubbe som kräktes, samma utryckning fast honom körde de visst till Akademiska i Uppsala. Ingen av snubbarna hade varit i västra Afrika.

Och nu tror man att deltagarna i Paradise hotel knarkar. Förvånad? Någon? Publiksiffrorna gick inte i taket trots porrandet, så nu kablar man ut andra häpnadsväckande nyheter. Gäsp.

Primadonnorna i fotboll, världens största fjoll- och sjåpsport, försöker överträffa varandra med originella målgester. Utan att förstöra frisyrerna, bevars. Vad är det för fel med att bara jubla och vara glad? Va?
Nu är det tydligen en spelare i indiska ligan som gjorde en kullerbytta i mål. En inte särskilt inövad kullerbytta. Han landade så illa att ryggen gick av. Och sen dog han. Expressen skriver att hans klubb uttryckt chock och sorg. Det får man sannerligen hoppas.

Apropå fotboll. Henke Larsson säger ”givetvis är jag far till min son”. Det var insiktsfullt. Och inte så himla ovanligt, va?

Malou von Sievers har ätit vegetariskt under tre veckor och nyligen sågs hon dansande med en broccoli i tv. Hon säger själv att hon mår jättebra. Frågor på det?

Och visserligen vet man att vården av människor som lider av psykisk ohälsa är usel, men dagens artikel i DN där en 24-åring fått en lista med 158 saker som skulle pigga upp henne måste ändå vara värsta lågvattenmärket. Kvinnan har diagnoserna borderline och adhd och har försökt ta sitt liv tre gånger. Nu får hon tips som
-       -. ha sex
-      -  sköt om ett akvarium
-       - ät kakor och godis
-       - banta
-      -  gå på skönhetssalong
-      -  köp sexiga, dyra kläder
 För att nämna några exempel.
Alltså. På allvar?

En annan korkad lista presenterar Aftonbladet idag. Hur man sparar ihop en miljon. Lätt som en plätt. Man gör matlåda i stället för att äta lunch ute. Man ställer bilen två dagar i veckan och cyklar i stället. Och om man inte slänger gammal mat, sparar man 130 spänn i månaden. Och efter 30 år har man en miljon på banken. Förutsatt då att man i dagsläget äter lunch ute, kör bil dagligen och kastar en massa mat.
Gud så dumt.

Ibland är det faktiskt bättre att hålla truten.


fredag 17 oktober 2014

Fredagskräks



I går rapporterade Aftonbladet om en bulgarisk tiggare som efter ett slagsmål häktades och avslöjades med 53.000 kronor i BHn. Pengarna var hennes, hennes pappas, mammas, farbrors med flera och hon tyckte det var bra att ”ha alla pengar på ett ställe”. Alltså, nog för att man har fattat att det lönar sig med tiggeri – annars skulle de ju inte sitta där de sitter – men att det var så himla lönsamt!
Jag har sagt det förut och säger det igen: Någon måste ta itu med problemet. Nu. Innan någon annan mindre nogräknad gör det. Som butikschefen på västkusten som upprepade gånger slängde vatten på en tiggare utanför entrén. Det var väl inte så himla genomtänkt, men varför satt hon kvar dag efter dag? Trots hans omvittnade ”aggressiva framtoning”?

Och apropå stålar. Kriminalvårdens transporttjänst la förra året 240 miljoner kronor på att skicka hem dem som utvisats ur landet. Den i särklass största posten torde vara tjänstemännens boende och hemresor. Femstjärnigt har de bott och rest business class på hemvägen. Alltså, finns det inga regler för statliga verk och myndigheter för resor, representation och annat? Finns ju i vartenda privat företag.

Regeringen återinför gratis entré på landets muséer. Bra där. Väl använda 80 miljoner. Å andra sidan, hur ska det finansieras? Det är ju ”tomt i ladorna”. Och 80 miljoner är bara ersättning till muséerna för förlorade biljettintäkter. Hur ökat slitage, mer personal och annat ska betalas sa Bah – Andersson ingenting om.

Mindre väl använda pengar är väl de dryga 6 miljarder som den utlovade 90-dagarsgarantin kommer att kosta. Ingen ung människa ska vara arbetslös mer än 90 dagar. Inom tre månader ska de skyfflas in i utbildning eller hittepå-jobb, bort från arbetslöshetsstatistiken. Jag undrar fortfarande hur anställda inom vård och omsorg ska hinna ta hand om 32 000 praktikanter när de inte ens hinner ta hand om patienter, boende och ”kunder”?

Alexander Bard får ofta kritik för att han är så himla elak i Idol. Nä, jag har inte sett något själv så jag kan inte ha någon egen åsikt. Men efter att deltagarnas tålamod med elakheterna nu nästan passerat smärtgränsen, sa man tydligen ifrån på skarpen. Om det hjälpte? Nja, Bard kommenterar det hela med:
– En idol är någon man vill sätta upp på en vägg, som är spännande och snygg och som man vill vara eller ligga med. Jag vill inte ha fula och tråkiga människor på min vägg.
Tur att han själv är så himla spännande och snygg så att alla vill vara eller ligga med honom. Alltså, inte för att vara elak, men det finns rätt mycket jag hellre har på min vägg än en bild av Alexander Bard. Om man säger så.

Och SD meddelar idag att Jimmie Åkesson är sjukskriven på obestämd tid. Han har drabbats av utmattningsdepression. Jo, det tär på krafterna att bli mobbad. Kan väl Nobelstiftelsen passa på och bjuda in honom till årets fest, när han ändå inte kan komma. Det tillhör faktiskt vanligt hyfs att man håller en rät linje när man bjuder till kalas. Man kan exempelvis inte bjuda några personer MED respektive och några UTAN. Oavsett vad man tycker om den ena eller den andra. Och man kan inte bjuda in några personer MED barn och andra INTE, om de har barn i samma ålder. Och så vidare. Men för Nobelstiftelsen går det tydligen utmärkt att bjuda representanter för några av världens absolut värsta diktaturer. Och folk med nära släktingar som varit aktiva i tyska nazistpartiet under kriget…

KG Bergström, som jag har den största respekt för, skriver i dagens Expressen att Åkesson ”har valt en tidpunkt som är optimal”. Men alltså, kan man bestämma själv när man ska bli sjuk? Ja, sjuk på riktigt menar jag förstås. Inte ”sjuk” som i jag-behöver-en-extra-semestervecka-sjuk.

Å andra sidan fattar jag inte hur man kan vara sjukskriven ”på obestämd tid”. Det är visserligen längesen jag var sjukskriven, tack och lov, men måste inte sjukskrivande läkare ange ett datum för hur länge sjukdomen bedöms påverka patientens arbetsförmåga?

Expressen citerar Carola: ”Man kan bli ganska utslagen av herpes” som en rubrik över den här bilden. 

Det är uppenbart att jag kan för lite om herpes.
Lucky me.
Liksom.

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.