Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

onsdag 25 april 2018

Ordning och reda

Lotta - lagom bråkig enligt mig.

Jag vet, jag är tröttsamt noga med ordning och reda. Det är väl därför jag aldrig gillat Pippi Långstrump. Ta tårta före alla andra, muta till sig kompisar med godis, ha skorna i sängen, strunta i skolan, vara uppkäftig… nä, det där var inget som gick hem hos mig. Har man regler så följer man dem. Lite civil olydnad kan jag gå med på, liksom en liten vit lögn men där går gränsen. Är det något jag är stenhård med så är det att man håller vad man lovar. Och att man aldrig ljuger.

Det känns som att dagens politiker hade behövt bli uppfostrade av min mamma…

Löfven, till exempel, som från den dag han blev statsminister har lovat att ”ta ansvar” och bringa ”ordning och reda” i Sverige efter åtta års vanstyre med Alliansen. Vad hände med bostadspolitiken? Med integrationen? Med arbetslösheten? Med vård, skola och omsorg. Han står fortfarande och orerar om ”detta är oacceptabelt” och ser barsk ut. Alla håller med såklart. Det är oacceptabelt långa vårdköer, oacceptabelt låg andel uppklarade brott, oacceptabelt jag-vet-inte-vad. Javisst. Men några konkreta förslag eller någon handling har man inte sett till. Däremot har han och partiet bytt åsikt några gånger. Från att ha pekat finger åt både mitten och höger och viftat med rasistkortet, till att snart sagt varenda sosse låter som en SD-politiker.

Men mest obegriplig är väl ändå Annie Lööf? Som stenhårt kritiserar S lagförslag att ge 9000 ensamkommande rättslig särbehandling. Hon beskrev förslaget som ”ett haveri” och höll med Lagrådets syn att ”gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. Läs gärna den meningen en gång till. Från landets mest kvalificerade jurister. ”gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. Och i nästa andetag meddelar Lööf att man kommer att rösta ja till förslaget som partiet dömt ut som ”ett haveri”. Hur ska man ha det? Liksom.

Kanske är det så att de här männen har skyddsskäl? Kanske ska man ompröva sin inställning om läget i Afghanistan? (Men jag undrar fortfarande varför det är nästan bara män som upplever att det är farligt där.) Men då är det väl i den änden man ska börja? Ändra på regelverket för vad som utgör skyddsskäl? Inte vika sig för den massiva lobbyverksamhet som Löfven & co sa sig inte ta intryck av. ”Vi kommer inte att ändra inställning hur mycket ni än demonstrerar och hungerstrejkar” lät det på Medborgarplatsen. Eller hur.

Man vet fanimej inte från ena dan till den andra vad partierna vill. Nu säger de emot sig själva vid ett och samma tillfälle, till och med. Förut har det åtminstone gått några dagar innan de vänt kapporna. De enda som är någorlunda tydliga med vad de vill är partierna i ytterkanterna, V och SD.  Inget av dem tilltalar mig.

Det vore sympatiskt om politikerna kunde sätta sig och försöka få helhetsgrepp på de stora och viktiga frågorna. De som är viktiga för oss vanliga dödliga. Inte de som är viktiga för respektive parti och partiledares popularitet.
Integrationen: De som bedöms ha skyddsskäl ska givetvis få stanna. De som bedöms inte ha giltiga skäl att vara i landet får åka hem bums. Bort med alla gråzoner och så kallade ”papperslösa” (vad är det för himla omskrivning?). Se till att de som kommer hit får lära sig svenska språket, svensk lagstiftning, samhällskunskap och svensk historia. Inte för att tvinga alla att ”bli svenskar” utan för att det inte ska råda några tvivel om vad som gäller här. Och framför allt mer resurser till Migrationsverket så folk inte måste vänta i åratal på besked.

Vården: Skrota landstingen. Tillåt inte vårdpersonal från bemanningsföretag. Återanställ läkarsekreterare så vårdande personal kan ägna sig åt vård och omvårdnad. Sverige har flest läkare per person, men kortast tid med läkaren, vid en internationell jämförelse. Jomenvisst. Vårdcentralerna får ersättning efter antalet personer de klämt in per läkare. Det är därför man nästan alltid ordineras ”avvakta en vecka och återkom”. Återinför sjukvårdsbiträden (jättebra ingångsjobb för folk som inte är så himla bra på svenska t ex) och nattsköterskor. Det är helt sjukt att sjuksköterskor ska jobba tre-skift, inte minst av hälsoskäl.

Skolan: Jag kan för lite om skolan för att ha någon egentlig uppfattning, men en grundtanke borde väl ändå vara att de lärare man anställer ska kunna ämnet de ska undervisa i? Det lär finnas språklärare som inte kan ett ord av det språk de ska lära ut. Man kör youtube-videor och annat på lektionerna. Om jag var förälder skulle jag bli vansinnig.

Bostadsmarknaden: Det kommer inte gå att bygga bort bostadsbristen. Det måste till rotation på marknaden. Reavinstskatten gör att folk sitter kvar i sina för stora bostäder i stället för att byta till mindre. Ska man byta ner sig ska man åtminstone ha något för besväret. Liksom. Som det är nu blir kostnaden densamma om man flyttar från en fyra till en trea i samma område och då kan man förstå att folk ”sitter still i båten”. För att finansiera sänkt reavinstskatt kan man slopa ränteavdragen. Det är faktiskt helt sjukt att staten ska vara med och betala folks bolån. Särskilt som de största vinnarna på detta system är de som har lånat mest pengar. Att inte V skriker sig hesa om det?

Någonting som slår mig varje valrörelse; alla verkar vilja samma sak. Bättre vård, skola och omsorg. Ökad trygghet och helt enkelt ett bättre liv för alla; barn, ungdomar, medelålders och gamlingar, djur, natur och miljö. Om alla nu vill allt detta, varför blir det aldrig så?
”Principlösheten är snart den enda princip som återstår” skrev Expressen i går.
Är väldigt benägen att hålla med.


Och som jag plötsligt öppnade min blogg i telefonen begrep jag var ett par läsare påpekat - det är skitsvårt med den mörka bakgrunden. Bättre så här?


tisdag 10 april 2018

Staten och kapitalet

Lindström har skön humor
Nej då, jag har inte blivit punkare eller något sånt. Jag har bara funderat ett tag nu över hur staten, statliga myndigheter och statligt ägda företag beter sig mot den lilla människan.

Ta det här med Vattenfall till exempel. Elmarknaden sägs vara avreglerad. Man kan välja varifrån man vill köpa sin el. Jodå tack så mycket det kan vi. Däremot kan vi inte välja bort Vattenfall. De ser till att den el jag väljer kommer dit den ska. Den senaste fakturan var på 1 751 kronor och 40 öre för februari och mars månad. Det är en ganska rejäl prishöjning om man jämför med samma period förra året. Då slutade kalaset på 861 spänn. Abonnemanget kostar samma, liksom överföringen. Det som har tillkommit är ”energiskatt”. Den skatten kostar mer per kWh än själva överföringen. Den kostar dessutom mer än själva elen! OCH – ovanpå energiskatten läggs 25 % moms. Klassiskt S-trick. Lägg skatt på skatt på skatt på skatt…

Helst beskattar man sånt som folk inte kan välja bort. Det är väl bara en tidsfråga innan fastighetsskatten återinförs. Och gåvoskatten och arvsskatten. Inkomstskatten har man ju redan höjt, men det vill ju Anderssonskan inte erkänna. O nej, S har inte alls höjt inkomstskatten. De har ”bara” sänkt brytgränsen för när folk ska betala statlig skatt.
Potejto potato, säger jag bara.
Summan av kardemumman är att folk har fått mindre i plånkan de senaste åren. Fråga vilken brandman, polis eller sjuksköterska som helst.

En annan sak som förvånar mig högeligen är sjöräddningen. Gör just nu ett jobb som fått mig att grotta en del i hur det funkar. Sjöräddningssällskapet gör ungefär 80 % av all sjöräddning i Sverige. Utan att få en enda spänn av staten. All deras verksamhet bekostas av medlemsavgifter, gåvor och donationer! Samtidigt som de jobbar på uppdrag av statliga Sjöfartsverket!
Ungefär som med Tullens hundar. De är alla gåvor från olika organisationer.
Undrar bara, hur fasen kan statliga myndigheter förlita sig på ideella insatser? I synnerhet när det gäller livräddande verksamheter. Helt sjukt faktiskt. De drygt 2 000 sjöräddarna ska vara på plats inom 15 minuter och har ständig jour. Snacka om hjältar!

Men den märkligaste soppan just nu måste väl ändå vara Svenska Akademien. Snille och smak. Pyttsan. Ledamöterna faller från sina höga hästar, den ena efter den andra. Det är debattartiklar i snart sagt varenda tidning där herrarna och damerna, som alla har tystnadsplikt, ondgör sig över allt och inget. Det verkar pågå någon slags tävling i vem som kan kasta mest skit omkring sig. Senast i raden av lipsillar är Horace Engdahl (alltså, i den engelskspråkiga delen av världen måtte hans förnamn orsaka ganska många skrattsalvor, eller åtminstone några höjda ögonbryn). I går var det Sture Allén, idag ”mr whore-ass” J som höjer sina egon till skyarna. Sen undrar jag varför Expressen alltid ringer till Leif GW Persson numera. Han verkar ha övertagit Anders Björks roll som allvetande skräphög; uttalar sig om allt och alla.

Och när det stormar som värst kallar man in akademiens högste beskyddare, kungen själv. Var det någon mer än jag som undrade varför han såg så jätteglad ut i går kväll när han intervjuades? Att han svamlade floskler och inte visste riktigt vad han skulle svara var inte så konstigt, men det breda leendet. Warum? Liksom.

I den lilla världen är jag just nu mest förbannad på miljöpartiet. Alltså. Vi köpte ny bil för några år sedan. Det var en ”miljödiesel”, skattebefriad eftersom den var ”snällare” mot miljön än de flesta andra bilar. Nu, ett par år senare, är vi plötsligt värsta miljöbovarna! Och bilen har rasat i värde på bara ett par veckor, så det är ingen idé att försöka byta den till en som just nu räknas som miljövänlig. Man vet dessutom inte hur länge det dröjer innan både elbilar och gasbilar klassas som jättefarliga. Hur påverkas miljön när batterierna från alla elbilar ska tas om hand? Vill man se det från den komiska sidan kan man lyssna på vilken miljöpartist som helst. MP-kvinnan i gårdagens nyhetssändning som sa att det antagligen beror på vädret att luften i Stockholm är bättre än på många år. Måste leta reda på Ströyers nidbild av miljöpartister. Den var rolig. Nakna människor som skuttar omkring i gröngräset och är lyckliga. 

Men mest komiska/patetiska/löjeväckande just nu är väl ändå alla politiker som är kränkta över motståndarnas propagandafilmer, trots att de själva och deras anhängare (Svenskt Näringsliv, LO osv) är lika goda kålsupare. Några ”vuxna i politiken” tror jag inte vi kan räkna med i årets valrörelse. Debatten kan till och med sjunka till Trump-nivå om det vill sig illa.

Hemska tanke!




torsdag 1 februari 2018

Skrämmande



Det finns mycket här i världen som är skrämmande. Just nu pågår rättegången mot terroristen på Drottninggatan. Bilderna på hans flinande nuna sitter på näthinnan och stör. Jag är en i grunden fridsam person, men är det någon jag önskar livslånga och svåra plågor så är det den där dåren.

Expressen skriver att pappan till 11-åriga Ebba som var ett av offren för den fega attacken, överväger att stämma staten. Eller möjligen kommunen, beroende på vem man kommer fram till bär ansvaret för att betonglejonen längs gatan inte förmådde hindra lastbilens framfart. Är det någon pappan bör stämma så är det väl Migrationsverket? Eller polisen? Eller vem det nu är som ska ansvara för att människor som fått avslag på sina asylansökningar lämnar landet. Säpo säger att det finns tusentals radikaliserade människor som håller sig undan myndigheterna. Och bara väntar på att utsätta oss andra för död och lidande. Bara för att vi inte har den rätta tron. Har inte politiker och andra beslutsfattare begripit nu att det krävs rejält förändrade rutiner, så vet jag inte vad som skulle kunna väcka dem.

Kollar ibland på Border security Australia. Där gör man processen kort med dem som vill in i landet. Har de ett kriminellt förflutet, oklara skäl för sin visum-ansökan, oklara papper eller vad det nu kan vara som inte följer regelverket så sätts de på nästa plan tillbaka till hemlandet. Jag hajar att inte alla ärenden går att avgöra lika geschwindt, men en hel del skulle säkert kunna avgöras relativt omgående om man bara ville. Dessutom, alla dessa som ”går under jorden” och som benämns ”papperslösa” – nånstans får man väl bestämma sig om det ska vara fritt fram för alla som vill vara i Sverige, eller inte. Detta ingenmansland som människor riskerar att fastna i, för att sedan några år senare dyka upp i rullorna igen, gynnar ingen. Allra minst de som lever i skuggan av samhället.

Men det här med terrordådet. Peter Kadhammar på Aftonbladet skrev en krönika om hur människor på plats gick omkring och filmade och fotograferade förödelsen, till och med lyfte på de filtar som lagts över dödade människor, kroppsdelar osv. I mina öron ett HELT SJUKT beteende. Vilken normalt funtad människa gör så? Liksom? Jag fattar om man grips av panik i det läget och kanske inte agerar logiskt, hjälper skadade etc. Men FOTOGRAFERA!?

Men.
Jag tänker att en bidragande orsak till det här störda och sjuka, eviga fotandet av katastrofer (Drottninggatan är väl det grövsta exemplet, men det finns massor av berättelser om folk som kör i snigelfart förbi trafikolyckor eller stannar till och tar bilder). Dels är det säkert sensationslystnad – man får en massa klick om man kan visa upp någon sensation på Instagram och Facebook, skit samma vari sensationen består. Och dels – det här är rätt viktigt – är en bidragande orsak pressens, framför allt kvällspressens, ständiga jakt på bilder och på-plats-historier. Hur ofta ser man inte ”Är du på plats? Vet du mer? Har du bilder?” på kvällspressens nätupplagor? Typ hela tiden.

Jag mailade till Peter Kadhammar och efterlyste en gnutta självkritik. Jag skrev att det här hyenaliknande beteendet möjligen kan kopplas till pressens ständiga uppmaningar om bilder och snabb information om hemska händelser. Det gäller ju att vara först på ut med senaste nytt. Fort ska det gå. Och nyheter som tar sig igenom mediebruset ska det vara. Jo då, hr Kadhammar svarade.
Så här:
Hej, tack för brev. Om du följer AB så vet du att varken vi eller andra seriösa medier har för vana att visa närbilder på lik eller brottsoffer.
Det är sant. Han skrev så. Varken mer eller mindre.
Noll självkritik. Noll självinsikt. Noll ansvarskänsla.
Svaret gjorde mig faktiskt rädd.
På riktigt.





måndag 22 januari 2018

Svenska kränkt-toppen


Alltså. Nu får väl ändå svenska folket ta och kamma till sig lite, va?
Hur mycket finns det att bli kränkt av? Egentligen?

Först var det alla som drog rassekortet när H&M visade en färgad kille (får man säga det förresten? Är inte alla färgade? Utom albinos då. Får man säga albino?) i en tröja med texten Coolest monkey in the jungle. Eller nåt sånt. Föräldrarna till den lille killen var däremot inte kränkta alls. Men i Sydafrika blev det kravaller och varuhusen fick stänga. Kan tycka att det luktar överreaktion ända hit.

I svallvågorna av den kränkningen blev det sedan Lindex som fick sig en släng av sleven. En mamma blev oerhört upprörd av tröjan med texten ”Too cool for school” och menade att tröjan förstärker kulturen bland killar att inte bry sig och att tröjtexten bidrar till pojkars dåliga resultat i skolan. Alltså. På riktigt? Mamman säger att ”pojkar måste få tillåtas att vara mer komplexa som människor än vad de traditionella könsrollerna säger”. Nej. Jag har inte citerat henne fel. 

Om Alexander Skarsgård känner sig kränkt vet jag inte, men det vilar en ”svår förbannelse” över honom enligt Expressen. Han har fått kämpa mot snyggstämpeln, sägs det. I decennier, dessutom, har han fått ”kämpa lite extra” bara för att han är så himla snygg. Tusse då. Stackars han.

Kan man tänka sig att den artikeln kränker folk som inte är lika hunkiga som Skarsgård? Eller lyllos alla som aldrig har behövt kämpa lite extra för att de ser alldeles för bra ut?
Hur man än gör finns det någon som blir kränkt. Tydligen.

Till exempel bruden som köpte ett par stövlar på nätet för 99 spänn, inklusive frakt, och kom på efter några månader att hon hade blivit medlem i nån shoppingklubb som drog 399 kronor från hennes konto varje månad och satte in på hennes shoppingkonto på sajten. Det står i tidningen att hon är ”van nätshoppare”. Borde hon då inte haja att ett par schyssta läderstövlar omöjligt kan kosta 99 spänn? Dumhuve. Läsa villkoren innan man godkänner dem brukar vara en fungerande strategi.

Socialminister Annika Strandhäll är ”väldigt upprörd” för att KPA har sänkt pensionerna för 150 000 människor. Det verkar vara så regeringen arbetar (nåja). Löfven brukar också bli ”väldigt upprörd”, ibland darrar han till och med på rösten när han gormar om att hemskheter som händer är ”oacceptabelt” och ”ska inte få förekomma” och så vidare. Men komma med något konkret eller göra något åt den dåliga integrationen, gängkrigen och det ökande våldet det kan han inte. Något att bli kränkt över, kanske?

Andra braskande nyheter idag:
Ola-Conny i chock (första-nyhet på Aftonbladet.se)
Så slipper du kalla vita fingrar.
Petter Northug har publicerat en fyllevideo på sin chef.
Höggravid Madde handlade blöjor och städprylar i mataffären.
Och Expressens största scoop: Björn Skifs avslöjar varför han nästan alltid har en Torshammare runt halsen.

Nä, om man skulle ta och försöka leta reda på något att bli kränkt över.
Och känna sig lite lagom trendig sådär.



måndag 15 januari 2018

Gratisåkare




Har åkt tåg i helgen. I Bålsta såg jag tre tiggare stiga på. De höll sig väldigt nära dörrarna ända tills tåget gick, som om de beredde sig på att hoppa av om tågvärden skulle upptäcka dem. Det gjorde inte tågvärden. Dock dök han upp några minuter senare varvid två av tiggarna smet upp i första klass-avdelningen. Den tredje hann inte och tågvärden var inte dummare än att han fattade var som pågick. ”No, no not travel without ticket! THIS IS SWEDEN” sa han. Som om man kan åka gratis i andra länder. Eller vad? Hursomhelst. Smitarna fick finna sig i att stå övervakade av två SJ-snubbar till Enköping där de ”blev avslängda”, som kvällspressen skulle uttryckt sig. Man kan anta att det var dit de skulle. Möjligen hoppar de på nästa tåg för att komma vidare en station till. Vad det jag.

Det var ju ändå gratisåkande i den lägre skalan. Även om det såklart inte kan gå för sig att planka. Tänk om alla skulle vilja åka gratis? Tänkte hon präktigt.

Gratisåkande i den högre skalan tycker jag det är när politiker, denna gång en moderat i Göteborg, (Vad är det med kommunpolitiker i Göteborg? Lär de sig aldrig?) som åkt på ett gäng semesterresor utan att ta ut semester. Att hon plockat ut bonuspoängen för att käka på tåget, eller vad hon nu har gjort, kan jag tycka är mindre allvarligt. Men vet inte alla att man ska ta semester när man är ledig? ”AVGÅ” skriker S-politikern som enligt kommunens revisorer är ”det värsta de har varit med om” när det gäller extra lediga dagar i samband med tjänsteresor. Den som är utan skuld kastar första stenen, heter det ju. Avgå alla?

I den lilla världen där jag befinner mig är det just nu två saker på temat Gratisåkare som upptar mitt förvånade tillstånd.
Det STORA företaget som inte hade en tanke på att betala för beställning av bilder. Kravspecifikationen var ganska lång vad gällde ljussättning, bakgrund och personens klädsel, ansiktsuttryck och kroppshållning. Fort som fan skulle det levereras bilder också. Betalning? Jo men jag skulle ju få några tidningar när de kommer i tryck sedan, med min bild på omslaget. Undrar vad banken skulle säga om jag kom med dem och försökte betala bolånen…

Den andra gratisåkaren är ett stort förlag som under mer än fem års tid haft en av mina artiklar på en hemsida. Ansvarig utgivare/chefredaktör tycker att det borde jag ju fatta att ”det ingår i dealen” att om man säljer ett jobb till en tidning så får hela förlaget använda både text och bilder hursomhelst och varsomhelst. Dessutom hur länge som helst. Nähädu lille gubben. Dealen var ”publicering vid ett tillfälle i tryckt media”, precis som det står på min faktura. Tycker att jag är ganska tydlig där. Dessutom borde herr ansvarig utgivare känna till att man inte får använda bilder som man över huvud taget aldrig betalat för. Det kallas stöld. Senaste mailet från snubben ifråga lyder:
Vi har redan tagit bort din artikel från webben.
Hoppas att vi kan stanna därvid och att du kan släppa dina ersättningskrav.
Det sägs att om man skrattar ett gapskratt varje dag, kommer man att leva i 7,4 år längre än folk som inte gapflabbar. De där meningarna kommer att förlänga mitt liv avsevärt.
Jag skrattar fortfarande.

Och sedan tänker jag: hur kommer det sig att vissa uppdrag anses vara värda absolut noll? Jag menar, ingen människa skulle väl komma på att be om jobb från en fastighetsmäklare eller advokat och tro att de ska göra jobbet gratis? Eller hantverkare? Rörmokare, elektriker, plattsättare… är det någon av dem som någon enda gång mött förvånade ansikten när de skickat faktura?

Jag kanske ska testa nästa gång?
Tack snälla trädfällaren för att du tog ner de där fem tallarna! Så bra det blev. Jag ska berätta för alla jag känner att det är du som har gjort jobbet. Ska vi säga så?
Skulle’nte tro det.





Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.