Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

tisdag 4 september 2018

Vem tar vem?


Visst var det ett tv-program för en massa år sedan som hette ”Vem tar vem?”? Det känns lite så när man läser de ändlösa artiklarna i pressen om valet, eller ser de ändlösa debatterna i tv.

Stefan kräver att få veta vilka som ska gå ihop och bilda regering, om inte S blir störst. Själv tänker han minsann inte avslöja några planer i förskott. Mest komiskt, eller tragiskt, är det när Stefan kräver att mittenpartierna ska vara lojala med honom, helst även M, och låta honom bli statsminister. Allt för att hålla SD utanför. Lojaliteten är ett måste, tycker Stefan. Men bara om han får bli statsminister. Han tänker minsann inte lägga två strån i kors för att hålla SD utanför om Ulf vill bli statsminister. Då är det inte så noga med lojaliteten.

Inte hajar jag logiken heller. Först slänger S en massa skit på både L och C och sedan kräver han deras stöd för att få sitta kvar på sin stol. Hur sugen är man på att stödja någon som mobbas? Liksom. Å andra sidan verkar Annie så himla sugen på att sitta i regeringen så man vet aldrig åt vilket håll hon vänder kappan. Annars är kappvändning inget hon har ägnat sig så mycket åt, får man säga till hennes fördel. Utom när det gällde de ensamkommande afghanerna. Då var det ett helt rättsvidrigt förslag. Som hon stödde.

Men alltså det där med ”ensamkommande”. Nu är det diskussioner om hur man ska göra med anhöriginvandring. Där tycks man vara särdeles oenig (också). Men är det egentligen en så stor fråga? Om man tagit sig till Sverige för att man inte har en enda släkting kvar i hemlandet, hur kan man då prata om att deras anhöriga kan bli ett problem? Som om en hel släkt plötsligt skulle dyka upp så fort personen ifråga har fått uppehållstillstånd.

Och Malmö stad betalar ut tiotusentals kronor i bidrag till en islamistisk rörelse. Ansvarig S-politiker säger att de inte kan kolla upp allt som sökande skriver på nätet, särskilt svårt är det ju när de skriver på turkiska. Å andra sidan lyckades ju Göteborg ta reda på ganska mycket om den här organisationen och vägrade ge dem både lokal och bidrag. Någon som nu går jättebra i Malmö. Men talespersonen säger att de inte har några särskilt avvikande åsikter, vare sig om judar eller HBTQ-personer. Reporter frågar vad de gör om en medlem säger sig vara homosexuell.
– Vi skulle inte kasta ut honom, säger Idris Yildiz. Nej, bättre att han får vara kvar så kan vi övertyga honom att inte vara homosexuell. 

Apropå kontrollera. Aftonbladet har kartlagt hur våra ministrar sköter sina uppdrag i EU. Det pågår ju en hel del i parlamentet som det är bra om Sverige är med och påverkar. Näringsminister Mikael Damberg har 65 % frånvaro (han har skolkat från 11 av 17 möten). Annika Strandhäll, Tomas Eneroth och Helene Hellemark Knutsson har missat drygt hälften av alla möten. Så det kanske inte är så konstigt att vi blir överkörda av Bryssel lite då och då.

Camilla Henemark tar time-out efter att ha skämt ut sig på någon tv-sänd firmafest. ”Prata svenska” skrek hon rakt ut när Anna Anka stod på scen. Kanske fel forum, men när Anka är på tv kan man faktiskt behöva slå på textningsfunktionen. Om man skulle vilja höra vad hon säger. Varför man nu skulle vilja det. Egentligen.

Apropå time-out. Bästa nyheten idag: ”Anna Book lämnar rampljuset” (Expressen).
Herrejävlar! Är det verkligen möjligt? Kommer hon inte att få grav abstinens då? Ungefär som Zlatan? Är det för gott? Troligen. Annars hade väl tidningen skrivit ”time-out” eller nåt? Hon har till och med tackat nej till att göra en reality-serie om sitt liv. (Har vi inte redan sett den?) Det händer så mycket underbart i hennes liv som hon inte vill missa, säger hon. (Sonens kriminalitet var väl inte så himla underbart?)

Men, säg den glädje som varar beständigt… I slutet av artikeln får man veta att she will be back. Anna Terminator. Liksom.



måndag 3 september 2018

Valspurt


Någon mer än jag som är spyfärdig på valet? Inte nog med alla plakat som förfular hela stan, i snart sagt varenda tv-kanal ska det duelleras och debatteras och ältas och skällas och jagvetintevad. Spyr. Gör jag snart.

Sen kan jag inte låta bli att reflektera över några konstigheter. S har en massa ”jag vill” och ”jag vill inte” på sina plakat. Jag undrar (än en gång) vem eller vilka som tycker det motsatta? Är det någon enda människa som vill att plånboken ska avgöra vem som får vård, att man inte ska kunna leva på sin pension eller att de som kan jobba inte ska göra det? Och jag undrar dessutom hur många ”miljardärer” som ska bekosta allt som V lovar? ”Solna ska inte vara för bara dom rika” tycker V. Vem vill det?

Och sen allt skit som kastas. Folk är förundrade över hur mycket hat det finns på fotbollsläktarna. Djurgården – Hammarby i går där klackarna skriker ”horunge” och diverse könsord åt varandra och kastar bengaler. Vad hände med ”Heja NN friskt humör, det är det som susen gör!”? Liksom. Kan man inte bara heja på egna laget? Utan att slänga skit på motståndarna? Samma inom politiken. Kan man inte tala om HUR man tänker göra för att få igenom sina löften? I stället för att använda sin budget till att svartmåla andra?

Valfläsket börjar osa katt, tycker jag. När inte ens Magdalena Andersson kan räkna blir man aaaaaningen misstänksam mot alla löften som haglar över väljarkåren. Lite spännande också när man diskuterar de olika partiernas politik med andra (i vilket fikarum pratas det inte politik?). Argument för SD (fast det är få som säger det högt) som är helt i linje med Brexit- och Trump-kampanjerna. Fokus på en enda fråga, vilket samlar missnöjda gubbs. Att inte kvinnorna attraheras är lätt att förstå; tillbaka till 30-talet liksom. Eller de positiva omdömen som Jonas får för att han pratar som vanligt folk (precis som Trump) men man missar vad V faktiskt vill (skippa allt privat ägande, all makt till staten, höja skatten för alla osv). Eller alla som sympatiserar med KD för att ”Ebba är snyggast”; tillbaka till 30-talet där också.

Nä, man får göra TTs valkompass. Den förklarar lite närmare för- och nackdelar vid varje fråga så man hajar vad som menas (kvällstidningarnas är i princip obegripliga).

Eller så gör man som Leif GW. Röstar på samma parti som man alltid har gjort. För att man inte orkar sätta sig in i vad partiet vill nuförtiden? Och går på hur det var för 50 år sedan?

Läser man den senaste undersökningen från Yougov fattar man också att ekonomi inte verkar vara en prioriterad fråga detta val:
Hälften av svenskarna tror på en sämre boendeekonomi och en lägre disponibel inkomst om Socialdemokraterna får sitta kvar vid makten. Endast en tiondel tror på förbättrad ekonomi. Lika stor andel upplever också att de fått en sämre ekonomi under den gångna mandatperioden.

Såg förresten att det är Alfhild idag. Det är ett kvinnonamn va? Finns det någon under 100 som heter så? Rensade man inte bland namnsdagarna för några år sedan? Längre fram är det Åslög, Magnhild, Orvar och Tryggve. Mja, kanske de kommer igen. Jag känner till en Tryggve. Han var en basset hound…

Men alltså. Anna Book. Först var hon för fet och opererades och opererades igen och grät. Sen trashade hon hemmet och fick hjälp i tv och grät. Sen grät hon för att hemmet inte blev som hon hoppats. Sen opererade hon armarna i TV och grät. Sen bantade hon i tv och blekte tänderna så inihelvete och var först lite glad. Sen grät hon igen. Och nu har hon blivit lite tjockare för hon tyckte att hon blev för smal. Inte ett ord om de hysteriskt vita tänderna. Alltså. Finns det NÅGON enda människa som vill läsa en enda stavelse till om henne? Eller se ett enda tv-program till med henne? Va? Nästan lika uttjatat som valrörelsen, men den pågår inte lika länge. Tack och lov.




fredag 10 augusti 2018

Åsikter

Det finns minst två sätt att se på saker och ting.

Nu när det närmar sig val är det många som uttrycker sin Åsikt. Alla verkar måsta ha en Åsikt. Om allt. Typ. Och det har man väl. Men måste man basunera ut den? Jämt?

På Facebook pågår opinionsbildning från både höger och vänster och från både betalda tyckare och vanliga amatörtyckare. Dessutom finns en massa ryska troll, tydligen. Det som är bland det mest fascinerande är folk som säger emot eller håller med, utan att egentligen fatta vad de är de håller med om. Eller inte håller med om.

"Stoppa vinstjakten" kan man ha som bakgrund till sin profilbild på FB till exempel. Vilken vinstjakt det är man vill stoppa är oklart. Men eftersom bakgrunden även innehåller en sosseros kan man anta att det är vinster i välfärden man ogillar. Men alltså. På vänsterfolket låter det som om allt - som inte är statligt, kommunalt eller landsting - borde förbjudas, eftersom ALLA enligt dem är hyenor som i mesta möjliga mån vill roffa åt sig big bucks på de svagas bekostnad. Snacka om enkelspårigt.
Varenda en som tycker "stoppa vinstjakten" som jag har diskuterat detta med, säger gärna i nästa andetag att man såklart vill välja skola för sina barn, vårdcentral till sig själv och äldreboende till sina gamla föräldrar. Öh? Få ihop den ekvationen den som kan...

Och sen undrar jag igen. Om ett kommunalt äldreboende kostar lika mycket som ett privat och ger samma omsorg, vart tar då pengarna vägen i det kommundrivna boendet? Och varför är det okej för ett icke-privat alternativ att gå plus, men inte för ett privat? Jag fattar inte.

Apropå vårdcentral förresten. Råkade ut för en läkare som vägrade ta i hand när jag kom på besök. Han höll fram en knuten näve mot mig i stället. Synnerligen obehagligt och respektlöst. Jag mailade verksamhetschefen på vårdcentralen och undrade om det var ok att läkare vägrade ta i hand. Det var det givetvis inte, sa hon, och skulle prata med läkaren i fråga. Idag kom svaret:
Jag har talat med NN. Han har tagit till sig av kritiken och förstår våra synpunkter kring detta. Han vet med sig att han ibland hälsar på det sättet av vana / ovana, och är tacksam för återkoppling gällande det.

Goddag yxskaft. Liksom.

Ett annat upprop på FB är "Ge sjuksköterskor dubbla lönen" eller nåt sånt. Men ingenstans framgår det hur mycket betalt de har. Jag känner ganska många sjuksköterskor. Ingen av dem är missnöjd med sin lön. Däremot är det mycket gnäll på de nyutexaminerade. De blir helt chockade att folk kräks, bajar på sig och till och med DÖR på sjukhus. Så de slutar ganska omgående. Apropå bristen på sjuksköterskor...

Miljöpartiet kan tacka sin lyckliga stjärna för rekordvärmen. Den påstås, från miljöhåll, vara ett resultat av nedskräpningen och vips så stiger opinionssiffrorna. En stilla undran då; hur kom det sig att inlandsisen smälte? Då käkade folk i princip bara kött och inte hade vi vare sig flygplan eller kolkraftverk. Just saying.

Ett slag för en bättre miljö var att ge folk bidrag för att köpa elcykel. VILKET JÄVLA DRAVEL! Hur miljövänligt blir det när man ska ta hand om alla gamla batterier? Och varför ska vi andra vara med och betala folks elcyklar? Jag hade hellre lagt de pengarna på bilstöd till folk med funktionsnedsättning. Det tidigare bidraget på 60.000 kronor är nu halverat, så maximalt kan en person som t ex behöver bil för att ta sig till jobbet (pga sjukdom eller handikapp) få 30.000 för att köpa en bil. Som ska hålla i nio (9) år! Men det är klart, Det är enklare att klämma åt den gruppen människor än cyklande miljötalibaner på Södermalm.

Apropå talibaner. Lite halvt skämtsamt. Har nog aldrig sett så många ölmagade gubbs gapa på sina fruar. Till viss del kan man kanske skylla på värmen, men elakheterna finns nog där under fläsket för jämnan. Och pyser ut när kroppshyddan inte svalnar trots badshorts och linne.

Men alltså, MÅSTE folk gå halvnakna i stan? Omysigt med en svettig ändalykt inklämd i förra seklets kortbrallor i ansiktshöjd på tunnelbanan. Matchade med ett för litet linne och ett par snegångna badtöffler. Hujedamej!

Man ska ha luftiga kläder på sig i värmen. INTE såna som var lagom för 20 kilo sedan.
Man ska dricka mycket, men inte utan att äta något. Det finns folk som i princip drunknat inifrån av ett för stort vattenintag.
Problemet här i landet är att vi inte är anpassade för den här värmen. I varmare länder finns luftkonditionering överallt och hus som inte släpper in värme. Här hemma är allt byggt för att hålla oss varma. Och då blir det som det blir när den längsta värmeböljan i mannaminne drabbar oss.

Men inte mig emot. Jag gillar värme. Man får se det från den ljusa sidan.
Man har upptäckt svettkörtlar på helt okända ställen på kroppen.
Man inser att isglass är en bortglömd delikatess.
Och man lär sig sova i bullret från två högljudda bordsfläktar.

Av sommarens planerade projekt blev det inga stora att bocka av i år. Måla hus, byta hängrännor och rensa tak var bara att glömma. Men - törs knappt säga det högt - jag har upptäckt att jag har en inre Ernst :O
En sommar att minnas, med andra ord.

Inomhusbygge. "Compact living kräver genialitet."

Ett Traderafynd fick hjul och blev barskåp.




torsdag 28 juni 2018

Att kalla saker vid dess rätta namn

Ingen direkt koppling till texten. Är bara lite yrkesskadad...
Sorglig läsning de senaste månaderna om människor som väljer att själva avsluta sina liv. I och för sig tycker jag att om man absolut vill, borde man själv få bestämma att nu är det nog (om jag t ex får ALS önskar jag att någon är tillräckligt barmhärtig och tar mig till Holland), men när till synes fullt friska människor har en så mörk tillvaro att de inte ser någon annan väg än att ta livet av sig, är det något som är galet. Och något som det äntligen börjar pratas om som något icke skamligt, med möjlighet att kanske få några på andra tankar.

Men, åter igen, medierna. Läste en artikel om Avicii i Expressen där man skriver ”pressen ledde till att han gick bort i förtid”. Det gjorde han inte alls. Han begick självmord. Fruktansvärt tragiskt. Men det är faktiskt den krassa sanningen. 

Apropå namn. Hämtade allergimedicin i veckan. (HERREJÄVLAR vad mycket pollen det är i år!) På asken står det Kestine men på själva pillerkartan står det Ebastel. Har Apoteket börjat fulimportera läkemedel?

Men värst – eller mest komisk kanske – är när S ska bortförklara alla sina skattehöjningar. Alla minns väl Anderssonskans dravel i en tv-intervju om den sänkta gränsen för statlig skatt. Reportern envisades med att säga att när man sänker gränsen för när man ska betala även statlig skatt så blir det ju en skattehöjning och Anderssonskan envisades tillbaka och sa att om folk bara lät bli att tjäna så mycket pengar så behövde de inte betala statlig skatt alls. Typ.

Inte skulle man höja bensinskatten heller. Sa man. Den har höjts FYRA gånger under mandatperioden. Av de 16 spänn soppan kostar nu är 60% skatt. Bland värstingarna i gruppen skatter är ändå den extra energiskatt som plötsligt lades på elräkningen. Skatten är högre än själva elkostnaden. Och sen läggs det moms på skatten.

Sen undrar man ju om skattehöjningarna går till att subventionera alla elcyklar som stadsborna nu köper? Ingen som har tänkt på alla som INTE bor i stan? Va? Det är som Hasse Alfredssons sketch ”den där långa tarmen norr om Stallmästaregården har de ingen aaaaning om”. Typ så.

Å andra sidan. Ingen torde vara förvånad. Skattehöjningar är ju en paradgren. Som nån lustigkurre sa: Man höjer skatten på alkohol för att folk ska supa mindre. Detsamma gäller jobben. Man höjer skatten på arbete för att folk ska arbeta mindre.
Eller?

Och från 1 juli blir det extremhöjning av fordonsskatten. Och sjukvårdsförsäkringar blir skattepliktiga. Om vården fungerade skulle hela marknaden med privata försäkringar självdö.

Pja, vad ska man kalla KappAhls ordförande? Han beskriver klädjättens målgrupp som ”skrynkliga tanter med vallningar”. Längst ner på skalan över epitet för den sortens ärkenöt står virrvante. Det är för snällt. Nästa är tomte, pajas och ärsle. Jag tror faktiskt jag får uppgradera skalan ett snäpp. Några förslag?

Jo visst. Jag har skrivit på KappAhls facebooksida att jag glatt konstaterar att jag inte passar i målgruppen och därför väljer att handla i andra butiker framöver.

Och äntligen kom värmen tillbaka så vi får oja oss över hur himla jobbigt det är. Haha. Men jag undrar varför folk klär sig i badkläder mitt i stan? Jättekorta shorts, pyttesmå linnen (alt bar överkropp för snubbar) och badtofflor. Det är faktiskt svalare att ha kläder på sig, luftiga i naturmaterial. Och så svettas man inte på sina medmänniskor.

Haloumin håller på att ta slut.
Jordgubbarna är på upphällningen.
Prinsessan Sofia handlar på Lidl (i Sainte Maxime, förvisso).
Och i Aftonbladet kan man testa vilken fotbollsspelare man är mest lik.

Men fotbollen. Sverige vidare till åttondelsfinal efter 3-0 mot Mexiko.
Det var ett riktigt Håll-Käften-Zlatan-resultat.
Heja Sverige!




onsdag 20 juni 2018

Teatersport


Bland det roligaste jag sett är så kallad Teatersport. Två lag tävlar om publikens gillande i olika improvisationer, ofta påhittade teman från publiken. Skickligt och väldigt kul.

Den teatersport som just nu pågår i Ryssland är mindre roande. Mångmiljonärer som handlöst kastar sig i gräset och ålar sig som metmaskar så fort någon annan petar på dem. Vad är detta för småbarnsfasoner? Va? I dagens match tillkallades till och med vårdare när en portugis råkade vispa till en marockan lite över örat med handen. Jo, det vet väl alla att om man går förbi någon som svänger med armarna när han/hon rör sig framåt så är det en nära-döden-upplevelse. Jättebebissyndrom. Den här filmsnutten illustrerar vad jag menar https://www.youtube.com/watch?v=RCY-ZFsJaOA

Dessutom kan jag ju undra lite över varför karlar (storväxta bebisar) betalas miljoner, till och med miljarder, och ändå inte kan göra mål. Till och med missa en straff. Tränar de inte en massa timmar i veckan? Borde man inte kunna kräva bättre resultat? Valuta för pengarna, liksom?

Men apropå fotboll. Mr superhybris himself, Zlatan, är i Ryssland nu. Inte för att spela, han har tackat nej till landslaget, utan för att göra reklam för en massa företag. Varför då? Badar inte han i pengar redan? Eller är det uppmärksamheten han har svårt att vara utan? Han kunde inte ens pallra sig iväg och heja på Sverige. Stå och hoppa i blågul tröja och åbäka sig i reklamfilm kan han, men heja på riktigt kan han tydligen inte. Gör han nånting över huvud taget om han inte får betalt? Kan man befogat undra.

Å andra sidan finns det värre saker att bli upprörd över. Just som man trodde att herr Orange där borta i väster hade passerat anständighetens gräns kommer nu rapporter om hur man behandlar barn till personer som söker asyl längs USAs gräns. Tusentals barn behandlas sämre än slaktdjur, skiljs från sina föräldrar utan att någon förklarar för dem vad som händer. Barn ända ner till åldern 1,5 år! Vilket fruktansvärt trauma! Och big boss säger att allt är demokraternas fel.
Alltså. Hur mycket skit kan han komma undan med? Hans dotter (OCH politiska rådgivare!) hånas i sociala medier för sin 45 000-kronors klänning som går i stil med de prassliga värmefiltar som föräras de ”omhändertagna” barnen. Skrämmande, ruskiga vibbar till andra världskriget. Making America great. A tjena.


Jag trodde de hade demokrati där borta och att inte högsta hönset enväldigt kunde bestämma hursomhelst. Jag trodde tydligen fel. Fast jag gillar inte motsatsen heller, de där som bara babblar och inte får något gjort. Vår egen statsminister t ex som hasplar ur sig floskler på löpande band.
”Vi ska inte ha utanförskapsområden.” Nej, är det någon som vill ha det?
”Det är oacceptabelt att kvinnor blir utsatta för våldtäkt.” Någon som är av annan uppfattning?
”Sverige ska vara tryggt för alla.”
”Varje kvinna i Sverige ska kunna leva som hon vill.”
Och så vidare. I evighet. Amen.
En massa ordbajseri som ingen kan argumentera emot. Och det vet han så väl. Man skulle önska att någon enda journalist någon enda gång ställde frågan HUR han har tänkt åtgärda allt som han tycker är fel.
För det mesta går han dessutom i opposition mot sig själv. Och mot verkligheten.
Tomte.

Och sen det där med ”vinster i välfärden”. Är det någon som fattar vad de menar? Alltså, jag fattar ju att V menar att det är fult att tjäna pengar. I alla fall om man är ett privat företag. Om en kommun gör samma vinst är det tydligen helt okej.
Svenska folket vill stoppa vinsterna i välfärden, sägs det. Men som man ropar får man svar. Som bekant.
Tutar man i folk att vartenda privatägt vård- och omsorgsföretag kan stoppa miljoner i fickorna, på brukarnas och patienternas bekostnad är det ganska självklart att man får ett sådant svar.
Utvecklar man informationen lite grann och frågar om det är rimligt att fyra sjuksköterskor och två läkare som vill starta en vårdcentral ska tjäna pengar på sin satsning, så blir svaren något annorlunda. Det är ju ganska begripligt att om man tar lån, lägger ner en massa tid och energi och investerar i ett företag som man tror på så borde det vara tillåtet att gå plus. Även om företaget är ett särskilt boende.

Frågar man folk om de vill kunna välja förskola för sina barn, vårdcentral för sig själva och äldreboende för sina gamla föräldrar, får man i princip helhjärtat ja. Från alla tillfrågade. Den ekvationen går liksom inte ihop.

Och jag undrar fortfarande lite. Om till exempel hemtjänst i kommunens regi kostar lika mycket som ett privat alternativ och omsorgen är likvärdig, vart tar då alla miljoners miljoner vägen i kommunen som en del menar att privata ägare stoppar i egna fickor? Jag fattar inte.

Men nu ska här firas midsommar.
I regn, sägs det.
Inte mig emot. Man kan grilla under parasoll.
Och små grodorna kan man strunta i.





Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.