Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

onsdag 10 juli 2019

Kampen mot enfalden

Egentligen vet jag inte vad jag ska bli mest upprörd över. Hyckleriet om miljön, politikers ovilja att se verkligheten eller att jag fick pensionärsrabatt på Hemköp i går.
Skulle väl också kunna oja mig över floderna av språkfel i dagspressen. 

Norrtelje Tidning (ja, den stavas så) leder ligan med hästlängder. Här är några av de mest hårresande klippen. 




 Jag har mailat redaktionen ett par gånger och fått typ icke-svar varenda gång. Ända tills en vikarie satte sig på nyhetschefens stol och lovade ”att ta upp detta med korrekturläsning med samtliga reportrar”. En klen tröst då han i nästa mening visar prov på sina egna bristande kunskaper i grundläggande grammatik…

Att svenska folket numera har svårt att skilja på DE och DEM och VAR och VART är väl känt, men när en rubrik i Expressen ser ut som nedan kan jag bara instämma med fru B som ”kräktes rakt över skärmen”. Så är det att vara drillad i den gamla journalistskolan.

 Miljön är numera det allt överskuggande samtalsämnet. ALLA är plötsligt miljöaktivister. Till exempel alla skolbarn som lekte Gretas lärjungar och skolstrejkade för klimatet i våras. Vart tog det klimatengagemanget vägen när studentdagen nalkades? Fanns väl inte en enda student som vägrade åka törstig lastbil flera varv runt stan? Ännu mer intressant är alla som hojtade om köpstopp och flygskam och fan och hans moster men som nu med ny semestergarderob glatt flyger till fjärran resmål. Det är väl ändå det man GÖR som räknas? Inte det man TYCKER. Eller?

Och sommarens stora nyhet från en semestrande regering är att nu ska Sverige vara bäst i klassen igen och gå längre i EUs plastförbud. Man vill totalförbjuda alla slags engångsförpackningar av plast. Inget fel i det, men det känns som att Sverige har liiiite större problem än plastmuggar och sugrör just nu.
Som omväxling en text från honom som man faktiskt begriper.

Sorgligaste nyheten i går: en morfar som tappade sitt ettåriga barnbarn ut genom ett fönster på elfte våningen på ett kryssningsfartyg. Flickan överlevde inte fallet och föräldrarna är nu rasande på rederiet för att fönstret var öppet. Jo, det är kanske lättare att ta ut sin sorg, ilska och förtvivlan på någon neutral än på morfar. Varför ställde han sig med den lilla vid ett öppet fönster på den höjden? Känns som en rimlig undran. Som inte hjälper ett dugg just nu. Så ledsamt.

Och vad händer i den lilla världen där jag befinner mig?
 Offert från firma som vi tipsats om för renovering av badrummet:
”Det kostar X kronor plus moms. Har ni några frågor kan ni ringa X.”
Jaha? Alltså, vad som ingår och när jobbet kan göras är ju ett par saker man undrar över. Fortsättning följer…

Lagt ut drejskivan till försäljning. Jag inser att jag inte har tid för det nöjet just nu. Frågor från spekulanter:
-      Låter den något? (Eh, ja den har en motor…)
-      Kan du skicka den med buss? (AVHÄMTAS innebär inte hemleverans)
-      Har du uppgifter om tidigare ägare? (Utdrag ur brottsregistret eller vad?)
-      Kan du ta den till en plats närmare Stockholm? (Alltså, den väger 55 kg.)
Ja, så där håller det på. Förutom alla som egentligen vill ha en alldeles NY drejskiva men betala för en begagnad. Fortsättning följer…

I övrigt har sommaren så långt varit något av en berg-och-dalbana. 
Vädret var ena veckan Medelhavslikt för att nästa bli som en usel höstvecka. 
Jobbet var superstressigt fram till midsommar för att sedan i princip tvärdö. 
Och sista fredagen i juni begravdes min storasyster efter lång och svår sjukdom; på kvällen inleddes ett tre dagars hejdundrande firande av en 60-åring. 
Livet gör tvära kast ibland.
Och man vet aldrig när ens dagar på jorden är till ända.

Bildresultat för adjust accordingly 

måndag 20 maj 2019

Kränkande - på riktigt!

Visst får man skämta om tarmproblem. Om man gör det som Jan Berglin.

Idag när alla (läs 90-talister/snöflingor) blir kränkta över precis allting hela tiden är det svårt att använda ordet när något är kränkande på riktigt.

Men i lördagens (18 maj) Dagens Nyheter, Kultur, ägnar sig en av tidningens journalister åt ren och skär mobbning, som inte kan betecknas som annat än kränkande. På riktigt.
DN har en spalt som heter ”Fråga bibliotekarien” och en läsare skriver och undrar varför det kostar pengar att använda bibliotekens toaletter. En befogad fråga. Här i Solna centrum kostar det 5 spänn på bibblan, medan det är gratis i centrumets egna toaletter (där det finns både skötrum och amningsrum dessutom).

Nåväl, insändarskribenten undrar varför det kostar och menar att det blir dyrt för henne som tillbringar många timmar på bibblan. Behöver hon gå på toa fem gånger kostar det 25 spänn, vilket hon jämför med att t ex den lokala bokhandeln låter henne använda personaltoan. Gratis.

DNs egen bibliotekarie, med ”en populär frågespalt sedan 2011”, har ingen större lust att svara på själva frågan. Hon ägnar i stället två hela spalter åt att håna insändarskribenten. Här är några exempel:
”…du som ränner på toaletten i en takt som får Kinas koldioxidutsläpp att verka hårdreglerade”
”Det är sannerligen inte varje dag man träffar på en tarmflora som får William S Burroughs inälvor att framstå som Edens lustgård” 
”…spränglärd låntagare som drar ner byxorna lika panikartat som Svenska Akademien väljer in nya ledamöter.”

Därefter ber hon insändarskribenten att berätta mer om sin kosthållning!
Eftersom hon givetvis inte kan förvänta sig några svar, ägnar Jenny Lindh några hundra nedslag till att gissa:
”Katrinplommon för hela slanten?”
”Laxermedel till lunch?”
”Någon destruktiv författardiet?”
”Råbiff och halvfärska ostron?”
”Jäst hästmjölk?”
”Femtio koppar korpsvart kokkaffe om dagen, rakt ner i magsåret?”

Så där går hon på, Jenny Lindh, och slutar sina mobbningsexcesser med en rekommendation – om det skulle vara så att skribenten bara är extremt kissnödig – att ”läsa mer och dricka mindre” eftersom hon ”uppenbarligen har en blåsa som får de smältande polarisarna att verka harmlösa”.


Hennes uppdrag är, enligt Dagens Nyheter, att ”tipsa om läsvärd litteratur”. Hon tillåts ta ut svängarna rejält, kan man tycka.

Hur jag reagerade? Jag skrev till henne såklart. Och undrade om hon inte är riktigt klok. Möjligt att hela spalten var rent påhitt för att hon skulle få använda a) ett antal fyndiga liknelser som hon kommit på, (möjligen under rusets inverkan) eller b) ett antal referenser till litterära fenomen som hon vill visa omvärlden att hon känner till (jodå, jag känner till Burroughs ”Tjacket”). Kan eventuellt tänka mig att det var ett försök att vara rolig. Jävligt misslyckat i så fall, om ni frågar mig.

Som drabbad av kroniskt bråkig och opålitlig tarm låter fem toalettbesök under en eftermiddag som något att önska sig. Tänker med fasa på när jag, under pågående stambyte, tillbringade många arbetsdagar på bibblan; jag skulle ha blivit ruinerad om jag inte haft tillgång till gratis-toan. Bara fem besök på en hel dag! Lyllos hon. Eller han.

Upp emot 15 % av svenskarna lider av IBS (Irritable Bowel Syndrome).
Crohns sjukdom drabbar omkring 750 personer årligen, totalt har vi mellan 20 000 och 35 000 med Crohns i Sverige.
Omkring 30 000 svenskar har Ulcerös kolit, cirka 1 000 nya fall tillkommer årligen.
Utöver de här tre vanligaste kroniska tarmsjukdomarna finns det otroligt många andra orsaker till en bråkig tarm (t ex cancer, strålbehandling och operationer, som jag själv drabbats av). Psoriasis, antibiotikabehandling, matförgiftning… Need I say more?

Att som Jenny Lindh göra sig lustig över människors behov av tillgång till toalett är inget annat än ren och skär mobbning. Jag ser ingenting i hennes svar som kan platsa under rubriken ”tipsa om läsvärd litteratur”. Oförskämt, okänsligt och – faktiskt – kränkande. På riktigt.

Jag frågade mina vänner vad de tyckte om Jenny Lindhs svar. 
”Hon är inte riktigt klok!”
”Fattar inte att en sån får vara kvar.”
”Hon var borta ett tag och tänkte att hon kanske fått sparken, men så väl var det inte.”
”Så otroligt arrogant!”
”Hur fick hon ens jobbet? Är hon släkt med någon chef?”
”Det var det värsta jag läst på länge!”
"Om frågan är ställd av en riktig läsare är 'svaret' inget annat än ett oförskämt hån."

Exemplen kommer från både ”normalnödiga” människor och folk med olika tarmbesvär.
Hur som helst, jag mailade till Jenny Lindh. 
Jag mailade också till chefredaktör/ansvarig utgivare Peter Wolodarski.
Jag mailade även till DNs kulturchef Björn Wiman.
Nädå. Ingen av dem har svarat. Såklart.

Man kan bara hoppas att hon och hennes chefer läser mitt mail och förstår.
Jag uttryckte mig kanske inte på mitt mest eleganta och subtila sätt.
Avslutade med orden ”Man kan ju hoppas att du drabbas av magsjuka och kikhosta samtidigt så kanske, kanske du får lite insikt i hur det är för de hundratusentals svenskar med kroniska mag- tarmsjukdomar.”

Nä jag vet.
Det var inte snällt.
Ibland blir jag surtant på riktigt.


måndag 13 maj 2019

Hur dum får man vara?

Bara en fraktsedel
De senaste dagarna har jag råkat på folk som har burit sig mer än lovligt dumt åt. Folk som tycks tro att alla andra är dumma i huvet. Vi kan börja med MPs nya språkrör Per Bolund som vill få oss att tro att bensinpriset – som snart passerar 17 spänn litern – beror på höjt oljepris och en svag krona. Inte en tanke på att vi alla vet att mer än 60 % av priset utgörs av olika skatter. Om priset är rimligt eller inte jämfört med andra länder vet jag inte. Jag vet bara att folk i glesbygd får svårt att ta sig till jobb, skola, sjukvård mm eftersom de inte har något val annat än att ta bilen. Och att höra Bolund säga att elbilar är ”dyra att köpa men billiga att köra” och att priset på en begagnad är ”överkomligt” fick blodtrycket att stiga ganska dramatiskt. Kollade på Blocket. En 5 år gammal Tesla som gått sisådär 10 000 mil kostar runt 500 000 kronor. ”Överkomligt”? Vilken värld lever Bolund i?
Samma verklighetsfrånvända tillvaro som alla andra politiker, antagligen.

Nästa flatpall är mäklarna hos Notar. Inte nog med att de skickar icke-svar när man ställer frågor, de använder diverse omskrivningar och fultrick. Man kan faktiskt inte dra några andra slutsatser än att det är medvetna luringar. Eller vad sägs om en 2:a på 66 kvm som marknadsförs som en ”3,5:a” på 71 kvm? Hur då? Jo, säljaren har inrett en klädkammare till ”barnrum” och delat ett sovrum i två. Mäklaren har sedan anlitat en ”professionell mätare” och inkluderat förrådsutrymmet i boytan och vips fick man ytterligare 5 kvm att kunna ta betalt för. ”Sovrummet” som är ena halvan av det ursprungliga saknar fönster men beskrivs som ”med trevligt ljus” och på flera ställen står att lägenheten har ”3 sovrum”. När blev det tillåtet att kalla utrymmen mindre än 7 kvm för rum? Nya byggregler?
Å andra sidan kör Mäklarhuset samma taktik, ännu mer uppskruvat och kallar en likadan 2:a på 66 kvm för ”mini 4:a”, som de själva mätt till 71 kvm. Där har man flyttat köket till vardagsrummet, så det är inte lika illa som Notar, men ändå. "Mini-4:a". Gah!
Lärdom av detta? Man får lusläsa – jag upprepar L-U-S-L-Ä-S-A – prospekten. Då kan man dessutom upptäcka att ett antal föreningar inte äger marken som husen står på. Hur länge tomträtterna gäller eller vad de kostar får man söka efter på egen hand.

Sen har vi Zalando. Jag har köpt en hel del från den nätbutiken de senaste åren. Fri frakt och fri retur. Ett tag kom Postnord till och med och hämtade returerna hemma, men den tjänsten är borttagen nu. Med varje sändning får man en ”Betalningsinformation” med uppgift om belopp, beställningsnummer (OCR kör de inte med), BG-nummer etc. Döm om min förvåning när jag fick ett kravbrev (moi? Missat att betala en räkning? Asså – nää!) på en fraktkostnad. Lusläste fakturan (jag tycker att det är en faktura, den har ju till och med ett inbetalningskort!) och hittade inget om någon frakt, så jag protesterade mot både fraktkostnaden och påminnelseavgiften. Zalando svarar, ungefär som att jag är dum i huvet, att för att få reda på vad det EGENTLIGEN kostar måste man ju logga in på sitt konto på sidan. Borde varenda kotte haja. Tydligen. ”Alla flickor utom jag” som Linda Bengtzing sjöng.
Ajöss med Zalando, då’rå.
Å andra sidan känns det mer rätt, i tiden och miljötänkigt att handla i butik. På näravstånd. Som säljer svensktillverkade kläder. Såklart.

Och i Vällingby har en kvinna blivit överfallen av två män under sin hundpromenad. Mitt på blanka dan. Vad händer? Snart går man inte säker nånstans.
Skrämmande.

Men apropå bensinpriset. Det går någon ironisk motkampanj på Facebook som upplyser folk om att glassen faktiskt har ökat lika mycket i pris. Alltså. På riktigt? Glass är fanimej inget som folk MÅSTE köpa. Och jämföra en sketen glasspinne – EN! – med en liter soppa, hur långt kommer man på en liter? Jag råkade kommentera ”glassupproret” och fick en drös ganska intressanta kommentarer. Givetvis inte om själva sakfrågan, dvs att jag tyckte jämförelsen var dum, utan om att folk i glesbygden får skylla sig själva om de bor där, att rika bara klagar och vill ha saker billigt och jag vet inte vad. Intressant vad folk vräker ur sig. Och intressant att sakfrågor så snabbt blir borttappade. Liksom sakliga argument. 

Har också lärt mig på sistone att vissa argument är så himla korkade att de inte går att bemöta. Det var en intressant lärdom. Och kanske delvis svar på frågan i rubriken; Hur dum som helst. 
Uppenbarligen.


måndag 6 maj 2019

Sanning och konsekvens




Bildresultat för eskil erlandsson barn
Mammas bullar?
Någon gång under mellanstadiet ordnades det hippor. Det skedde ungefär i samma veva som barnkalasen gick ur tiden, känns det som. En hippa bestod av chips, jordnötter, läsk, den senaste musiken på kassettbandspelare, eller möjligen portabel grammofon, och ett blandat sällskap om killar och tjejer – helst lika många av varje. Det dansades inte, vad jag kommer ihåg. Däremot skulle man leka Sanning och konsekvens, eller ”sanningåkonka” som leken kallades i folkmun. Inte för att jag i detalj kommer ihåg hur det hela gick till, men om man valde Sanning var man tvungen att svara sanningsenligt på en fråga som någon annan ställde, valde man Konsekvens skulle man göra något som de andra hittade på. Det var avancerade grejer, som att till exempel visa om man hade bh på sig eller inte, pussa någon av de andra (hemska tanke om den där jättefinniga killen var med på hippan) eller något annat som oftast utlöste fniss hos övriga. 

När jag nu läser om en massa människor som ”väljer sida” eller ”står upp” för olika saker, dyker sanningåkonkaupp i skallen. Så himla många det är som med eftertryck säger en sak och sedan gör något helt annat. Eller som i alla fall inte är konsekventa. 
Som att sluta äta kött för att det ska vara bra för klimatet och sedan flyger till Thailand med hela familjen.
Eller som förbannar dem som fultankar filmer, men som utan att blinka köper kopior av märkeskläder och dito väskor.
Eller som predikar om att köpa närodlat och närproducerat, men sedan köper skräp från Kina. Helst snabbleveranser med flyg.
För att ta några exempel. Jag kan hålla på hur länge som helst.

Att ta konsekvenserna av sitt handlande är inte heller så lätt, verkar det som. Det räcker att kolla Lyxfällan eller Biggest loser på tv. Arbetslösa (eller arbetsskygga? De flesta lyckas ju ”få” ett jobb under programmets gång) människor som köper löshår och lösnaglar, röker, tatuerar sig och käkar pizza stup i minuten. Och sen blir jätteförvånade när de hamnar hos Kronofogden för obetalda hyror. Människor som vräker i sig läsk, skräpmat och godis och ligger i soffan och spelar tv-spel och tycks förvånade när de nått en matchvikt på 200 kilo.
Jo jag vet, det finns ofta bakomliggande orsaker som det inte pratas så mycket om. Troligen är det samma slags genfel hos alla. Man missbrukar mat, spel, pengar, alkohol, knark för att döva något annat. Eller för att man helt enkelt har ärvt ett beteende från en missbrukande förälder. Alkoholisten kan ha en morsa som är shopaholic. Spelmissbrukaren kan ha en farsa som är bulimiker. 
Men det gäller såklart inte alla.

Och vad lider de här politikerna av som blir förvånade när hela svenska folket nästan får blodstörtning av att läsa om hur de ”flyttar hem till mamma” eller ”bor i sommarstugan” för att få betalt för dubbel bosättning, traktamenten och fan-och-hans-moster? Ingen aning, men gissar att det är en kultur som sitter i väggarna. Man har lärt sig att utnyttja ett fördelaktigt regelverk till max och för vidare informationen till nästa gäng riksdagsledamöter, som skruvar utnyttjandet ett varv till. Värst var väl ändå snubben som dagen efter att han blivit invald i riksdagen skrev sig hos sin morsa, men hade familj och barn inom 5 mils radie från Riksdagshuset. Eller L-tanten som åkte ur partiet men ändå sitter kvar som politisk vilde för att kunna casha in livsvarig statsrådspension när hon avgår vid rätt ålder.
Och Erlandsson som bor hemma hos mamma i Småland, medan storken flyger skytteltrafik till våningen i Stockholm. Tre barn på fyra år. Borde väl betyda att han hälsar på frun någon gång ibland i alla fall. Är det inte jättepinsamt att bo hos morsan när man är 60+? 

Alltså. Nu får det väl ändå vara nog?
Ganska skrämmande dessutom att den interna kontrollen inte funkar utan det är grävande journalister som avslöjar skiten. Och det skorrar väääääldigt illa när politikerna sedan står och mässar om bidragsfusk och kontrollsystem för oss vanliga dödliga.
Skäms.
Säger jag bara.

Men apropå konsekvenser. Med det nya sättet att tolka nutida samhällsföreteelser (man kan kalla nästan allt för forskning) borde det nu vara tydligt att den globala uppvärmningen beror på flyget. Kolla bara hur det blev i Sverige när alla SAS-plan stod på marken. Tempen sjönk med 10 grader direkt…

Nä men sånt får man kanske inte skoja om? Då blir man kallad ”Gretahatare” och ”Klimatförnekare” och nästan jämställd med ”the senile moron” på andra sidan Atlanten. Det största hotet mot vårt klimat är faktiskt att vi är för många här på jorden. Det tycks det råda stor enighet om i forskarvärlden. Det hjälper inte hur många sugrör vi avstår från i Sverige, eller hur många plastpåsar vi inte använder så länge befolkningen på jorden ökar i en rasande takt. Jag tror att de flesta svenskar tänker klimatsmart och gör vad man kan, därmed inte sagt att man inte kan göra mer. Men att, som MP-kvinnan i Norrköping skrev i en insändare i DN idag, förbjuda all biltrafik i innerstan känns som ganska omöjligt. Kanske funkar i Norrköping, vad vet jag. Men i Stockholm? Vad blir konsekvenserna av ett slikt förbud? Hur ser den cyklist ut (och även cykel, för den delen) som kan leverera varor till Hötorgets torghandlare, öl till innerstadens alla pubar, kläder, leksaker och annat till alla varuhus? Ska alla transporter stoppas vid tullarna (på jättelika parkeringsplatser?) och leveranserna flyttas över till cyklar? Hur många cyklar krävs det för att köra innehållet i en långtradare? Det låter ju jätteskönt med en storstad utan bilar, men känns på nåt sätt som en utopi. Eller är jag bara en sur bakåtsträvare? 
Kan man i Kina borde man väl kunna i Sverige?
Eller?

Bildresultat för cykeltransport kina


tisdag 12 mars 2019

Motvalls

Handduk "Kärringen mot strömmen" Rörstrand
Ibland är jag motvallskäring. Fru Motvall gick det inte så bra för, i Moa Martinsons bok ”Mor gifter sig”. Envis som hon var när hon sa emot gubben sin, slutade det hela med att han dränkte henne. Det säger väl lite om hur viktigt det var för män på den tiden att vara den som hade rätt. På den tiden, förresten. Det där sitter väl i fortfarande hos en del. ”Kvinnan tige i församlingen” enligt Bibeln. Så snopet för en del gubbslem att vi inte tiger längre.

Jag tänker på Eskil Erlandsson som har tafsat och haft sig, den senaste i raden av gamla gubbs som inte kan hålla fingrarna i styr. Vad tror de egentligen, de som har de här fasonerna? Va? Att kvinnor uppskattar att någon klämmer dem på låren under en lunchrast? Klappar dem i ändan på väg till ett sammanträde. Skulle’nte tro det.

It takes two to tango... Foto Cornelia Nordström
Bedrövlig läsning om en S-snubbe som skickat snusk-sms till två partikamrater och undertecknat med en annan partikollegas namn. Dubbelfel, kan man lugnt konstatera. Det var dessutom minst sagt grova sms han skickade också, stollen.

Nästan lika illa är alla de runt omkring de här slemmisarna som försöker skyla över, förminska det problematiska och snacka bort. Som fru Lööf. Påstår i en intervju att man har försökt få bort Erlandsson sedan i november. Varför lät man honom då behålla en massa toppuppdrag? Skriva debattartiklar i partiets namn och resa till Bryssel så sent som i februari. Tomtar. Säger jag bara.

Obehagligt på en avsevärt mycket högre nivå är alla ”svenskar” som varit iväg och krigat för IS och jihadistgrupper under några år. Flera av dem är redan tillbaka här i Sverige och fortsätter begå allvarliga brott, enligt Expressen. Förvånad, någon? Det förvånande är väl alla beslutsfattares fullständiga handlingsförlamning. Det verkar vara viktigare att ”inte låta som SD” än att fejsa problemen och försöka hitta fungerande lösningar. Helt sjukt.

Men förtroendet för politiker är inte vidare högt just nu. Det är inte bara Löfven som tappar i förtroende, trots att han hållit låg profil och varit tyst i flera veckor. Det brukar annars öka förtroendet för honom. L-kvinnornas tvivelaktiga moral gör ju inte saken bättre, rent allmänt. Hon som hyrt lägenhet av sin man för 13 papp i månaden och därmed låtit oss skattebetalare stå för både räntor och amorteringar tänker sitta kvar i riksdagen. Gissa varför? 
Jo, om hon sitter mandatperioden ut är hon 50 och då får hon lön fram tills hon går i pension. Upp emot 70 000 i månaden. För att göra ingenting. 

 Men apropå pengar. Rättspsyk i Sundsvall upptäckte att en patient hade 40 000 i kalsongerna. Kronor, får man anta. Patienten var rymningsbenägen och stålarna hittades i samband med en kroppsvisitering. Alltså, jag vill ju veta HUR han hade lyckats gömma stålarna. Fyrtio tusenlappar tar ju en viss plats. Eller var det ännu mindre valörer? Eller större? Finns det tiotusenkronors-sedlar? Och var hade han fått tag på pengar? Har de bankomat på psyket? Det är ju själva f-n att man aldrig får en hel story.

I genren ju-snaskigare-desto-bättre har nu TV4 tagit sig till en ny nivå. Det går tydligen en serie som heter Farmen VIP och pressen skriver nu om A) Frank Andersson och B) Felicia Book. Båda fick av hälsoskäl avbryta sitt deltagande. Varför tar man över huvud taget med Frank Andersson? Som ju gick bort strax efter att programmet spelades in (tydligen). Och hur kan man bli ”VIP” bara för att man råkar ha en känd morsa? Brorsan är ju också känd, men inte på nåt bra sätt… 

Jubla månde alla hemmasnickare. Efter 1 juli får man bygga altan utan bygglov! Hur stor den får vara till ytan verkar inte spela någon roll, bara den inte ligger för nära tomtgränsen och ”inte är högre än 1,8 meter”. Öh? Det där kräver lite research, känner jag.

Men mitt liv som motvallskäring då? Förutom att jag i bloggen ibland skriver tvärt emot vad jag tycker. Och att jag säger emot mig själv, bara för att det roar mig. Inte så allvarliga grejer direkt. 
I dag är det ”Alla korvars dag” och vi ska äta kyckling till middag. 
Inte åt vi några semlor på fettisdagen heller. 
Och ibland går jag in genom en dörr som det står ”UT” på. Himla vågat. 
Man kanske skulle slå till med våfflor på lördag? Det är ju Våffeldagen den 25 mars…



tisdag 26 februari 2019

Grejen med Greta


Alltså allvarligt. Jag fattar inte vad som är grejen med Greta. 15-åringen som skolkade från skolan ”för klimatet” och med hjälp av några miljonärer har ”blivit ett namn” i världen.

Alla som minns sin egen tonårstid och/eller som har haft ungdomar omkring sig genom åren vet hur det är. (Och - om inte - finns det en massa bra böcker att läsa.) Varenda tonåring som är engagerad i något, oavsett om det är veganmat, miljöfrågor, politik, religion eller något annat, är oerhört kategorisk och tvärsäker. De ser med förakt och förundran på sin föräldrageneration och fattar inte varför inte den har löst det som – i deras ögon – är så himla simpelt att lösa. Fred, svält, krig, luftföroreningar… Varför fixade inte päronen det? Tonåringarna har väldigt enkla lösningar på det mesta. Tills de några år senare inser att allt inte är så himla svart eller vitt.

Det är likadant för Greta, antar jag. Enda skillnaden mellan henne och andra tonåringar är att hon har en världskändis till morsa. Som väl blev lite för pk och uttjatad och föste fram dottern i stället. Precis i lagom tid för att boken hon och maken skrivit om familjen, inklusive döttrarnas funktionsnedsättningar, släpptes. Och med hjälp av smarta (?) marknadsförare. Jag kan inte annat än tycka synd om Greta. Och tycka att det känns som att hon blir utnyttjad. Arma flicka. Jag hoppas att hon får god hjälp att ta igen de förlorade timmarna i plugget. En bra utbildning kommer man långt på. Eller så kan man bli S-minister... https://www.expressen.se/ledare/linda-nordlund/bedrovligt-lag-utbildning-bland-lofvens-ministrar/

Vill man verkligen göra en insats för miljön är det enda raka att inte sätta barn till världen, enligt DN. ”Det är utmärkt att vissa helt slutat flyga. Men sett till utsläppsmålen vore det mycket bättre om människor slutade med sitt ymniga barnalstrande.” Enligt forskare sparar en person 0,8 ton koldioxidekvivalenter per år genom att välja växtbaserad kost. Den som avstår från att skaffa bil sparar 2,4 ton. Och den som avstår från att skaffa barn sparar 58,6 ton per år. Forskare säger också att ”det enskilda beslut som haft störst positiv inverkan på klimatet är Kinas ettbarnspolitik”
Jag satte morgonkaffet i halsen, faktiskt. Jag gillar ju barn. Min barnlöshet beror inte på att jag ”är djävulen själv” som en störd person skrev i ett hatmejl. Jag gillar människor rent generellt förresten, oavsett höjd över havet. 
Men, som sagt, artikeln fick mig att fundera över vad vi håller på med i Sverige. Om det nu stämmer med barnalstrandets klimatpåverkan. Är det då så klimatsmart att premiera tre, fyra, fem barn? ”Många barn – en gudagåva” är broderat på en vepa jag har ärvt. Den kommer från mormor tror jag och vid förra sekelskiftet var det såklart en nödvändighet med många barn för att trygga sin ålderdom. På den tiden flög inte folk som skottspolar över världen. Inte var det många som hade bil heller. 
Å andra sidan, om Sverige plötsligt skulle försvinna från jorden så skulle det inte påverka världens klimat alls, sägs det. 
Men vad vet jag.
Annorlunda tankegångar i alla fall, som omväxling.

En annan intressant upptäckt jag gjorde häromdagen var kostnaderna för veterinärvård. Alltså, att det är dyrt att gå till veterinären vet jag, men om man åker till AniCura Albano djursjukhus vid halvtiotiden på kvällen så kostar det 3795 spänn. Bara att komma in. Det ”tillkommer en akutavgift” säger man. Sedan lägger de på 50 % på alla andra kostnader för provtagning, röntgen osv. Och är det dessutom inte ”medicinskt motiverat” att åka till sjukan annat än under kontorstid, så ersätts inte kostnaderna av försäkringsbolaget. Hade jag ingen aning om.

Och Annie Lööf ”höjer på ögonbrynen” när Magdalena Andersson börjar prata om höjda skatter på bland annat kapital, skriver Expressen. Alltså, på riktigt? Vem i det här landet blir ens ett enda litet uns förvånad när S pratar om att höja skatter? Ingen. Utom fru Lööf då, uppenbarligen. Har hon käkat upp sin sko än, förresten?
 

Det verkar som om det nya styret i Stockholm har lyckats stoppa miljonrullningen till sparkade direktörer i stadshuset. Fru Wanngård (S) öste skattepengar över ett par andra damer som bara behövde ”stå till förfogande” (alltså inte vara på jobbet) med bibehållen månadslön strax under 200 000. Jag kan erbjuda mig att stå till förfogande för halva den månadslönen…
Avtalen kostade skattebetalarna 11,7 miljoner.
Bussigt.

Ulf Kristersson är i blåsväder. Han har vapen hemma för sin stora hobby jakt. Det får man ha, om man har licens. Däremot måste man ha vapnen inlåsta i plåtskåp som sitter fast i väggen och/eller golvet. Det där med låset hade Kristersson missat. Mitt i vapenvården fick han ett viktigt samtal och sen åkte han hemifrån säger han. Och då glömde han att vapnen inte var förvarade som de skulle. Det kändes som han trivialiserade det hela en smula och sa att huset var både låst och larmat och Säposnubbarna var på plats på nolltid när en hantverkare råkade utlösa larmet. Spelar väl ingen roll. Allas likhet inför lagen, heter det ju. Klantskalle.

Dagens rysning: Kvinnan som hittade en pytonorm i sin ena sko när hon packade upp resväskan, just hemkommen från en semester i Australien. 
Fasen va’ skraj jag hade blivit.



måndag 25 februari 2019

Det där egot

På en gångbana nära dig...

Jag som hoppades att den seglivade 80-talstrenden med fullt fokus på Mig Själv snart skulle bli omodern får inse att jag hoppats för mycket. Numera är det inte bara spandaxklädda herrar på racercyklar eller telefonpladdrande lattemorsor eller yrkeschaufförer i långtradare med släp som är fullkomligt ovetande om att det finns en omvärld. Trenden har spritt sig till gamla tanter och farbröder! (Ja alltså, äldre än jag själv då.)

Utöver alla som prompt måste stanna precis innanför dörren och leta (som fan) efter handlalappen, så alla bakomvarande tvingas vänta på att få gå in i affären, finns en växande skara ”jag-kan-väl-gå-före-i-kassan”-pensionärer. Då det tycks vara ett växande fenomen måste jag såklart gnälla. Som idag. Det var inte så himla långa köer till kassorna. Inte var det några storhandlare som köade heller. Det hindrade inte två tanter i 80-årsåldern att slinka förbi kön medan den ena med ett snett leende höll upp en påse och en tjugolapp. Som att man skulle fatta att man bara skulle släppa fram dem. Jag tittade förvånat (jag är rätt bra på att se uppfordrande förvånad ut) och tanten sa 
”jag ska bara betala det här”. 
Jaha, sa jag, fortfarande med höjda ögonbryn. 
”Ja – e-hm – ska med bussen. Den går bara en gång i halvtimmen” som om det var något jag var ytterst ansvarig för. 
Vad är det för buss? slank det ur mig. ”Eh….eh….hem…..”
Eller hur.
Du är bara jävligt kaffesugen ditt gamla skrälle. Tänkte jag.
Tanterna fick väldigt bråttom iväg, slängde tjugolappen på den förvånade och irriterade kassören och pinnade iväg illa kvickt.
Inte blev jag särskilt överraskad när jag såg dem hemma på gatan heller.
”Bussen går bara en gång i halvtimmen.”
Pyttsan.

Apropå ego. Bruttan som hindrade ett flygplan från att lyfta, i tron att det ombord fanns en ung afghan som skulle utvisas. Hon har nu fått ett otroligt lindrigt straff – 3000 spänn i böter! Tilltaget kostade ungefär en kvarts miljon kronor. Och den medelålders mannen som hon fick med sig av planet (som utvisats efter avtjänat straff för misshandel av fru och barn) skickades hem en månad senare. Vad som hände med ynglingen som hon trodde hon skulle rädda vet jag inte.
Alltså. Jag är för feg (eller uppfostrad i ordning och reda) för att ägna mig åt civil olydnad, men jag fattar folk som gör det. Så funkar det i en demokrati. Men – bryter man mot en lag för att man tycker den är fel, då får man också ta konsekvenserna. Utan att lipa och ha sig. Det ingår liksom i konceptet.

Kriget i Syrien är på väg mot sitt slut, sägs det. De ”svenskar” som farit dit och misshandlat och halshuggit och torterat människor, men som överlevt och nu sitter tillfångatagna vill ”komma hem” säger de. De har inte alls ägnat sig åt det deras ledare påstått, eller det som visats i otaliga hemska filmsnuttar, säger de. De har verkligen försökt komma därifrån. I åratal. Det har varit som en sekt de inte kunnat lämna. Och nu sitter de och ångrar att de reste. Bu-hu bu-hu. Man får innerligt hoppas att Löfven som omväxling står vid sitt ord. De här miffona inte ska släppas in i Sverige igen. Men vem vet, det kanske går att dra ihop en sittstrejk nånstans på söder och få regeringen att ändra sig.

Och vad håller svenska Kina-ambassadören på med då? Har hon tappat det fullständigt? Jo men jaa. Det räckte med att kolla bilder på twitter.

Och stackars kungen då. Vars turistattraktioner gick minus förra året. Men hallå, det gjorde i princip vartenda turistmål. Fråga vilken djurpark eller museum som helst. Men stackars kungens (eller är de verkligen hans, förresten?) alla slott visar på minus 5,8 miljoner kronor 2018. Å andra sidan gick de drygt 5 miljoner plus året innan, så han kanske inte är alldeles bankrutt. Tur att den skattefinansierade verksamheten går som tåget då'rå.

Och Theresa May har tuffat till frisyren. Om det hjälper henne att få stöd för Brexit-avtalet återstår att se. Det pratas om ”skjuta upp” och ha en ny omröstning och en massa annat svammel. Alltså, var inte utträdesdatumet hugget i sten? Typ. Trodde jag. Att efter att man lämnat in sin ansökan om utträde så fanns ingen återvändo? Har jag missat något?

Men på riktigt det värsta jag läst på länge var den ryska mamman som lämnade sin 3-åring ensam hemma i en vecka för att dra iväg och festa med polarna. Stängde av vattnet och låste dörren och drog. Mormorn hittade den lilla flickan död när hon skulle dit och lämna en födelsedagspresent. Då var mamman fortfarande bortrest. 3-åringen hade svultit ihjäl. 
Den artikeln fick mig faktiskt att börja lipa. 
På riktigt.


Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.