En suris i det gröna

 Fru B tyckte jag skulle skriva fler sura blogginlägg med anledning av att jag var lite småsur på facebook häromdagen. Okej då. För nu späddes surförrådet på rejält. 

 Alltså. Fotbolls-VM. Det märks att Infantilo (ja han är rent infantil i sin ohöljda dyrkan av dåren i vita huset) har beordrat domarkåren att vara sparsamma med gula och röda kort. Men när den uzbekiske domaren i matchen Frankrike – Paraguay dristade sig till att vifta gult så var han inte så petnoga med vilket lag som fick korten. Paraguay spelade den fulaste fotboll jag har sett. Och kom undan med precis ALLT. Givetvis väcktes då elaka tankar om hur utbredd korruptionen är i vissa länder och att det inte vore så konstigt om det spred sig även till sporten. 

Sport förresten. Mångmiljonärer som struttar runt på gräset och beter sig som fyraåringar, gör svanhopp om någon annan nuddar vid dem, rullar arton varv och håller sig om ett smalben som ingen ens varit i närheten av att sparka på och slår förvånat ut med armarna om de blir påkomna med att slå en motspelare på truten. Det kvittar om det finns en hel VAR-armé, domarkameror och microchip i bollarna, det är ändå ingen fröjd att kolla på fotboll på den nivån längre. Trist. 

Jo, när Frankrike spöade skiten ur Sverige såg jag också. Frankrike på topp, jag tror de tar sig till final, minst, men Sveriges spel var bland det mest oinspirerade jag har sett. Långsamt, håglöst och missade i princip alla markeringar, utöver att de såg skiträdda ut så fort en fransk spelare närmade sig. Så resultatet var väldigt rättvist. Allez les bleues! 

Jag gillar överraskningar. Men den som kom från Tyskland var inte så rolig. Beställde ett nytt soltäcke till poolen. Det gamla har börjat gå upp i limningen och vår poolbutik vill ha femtusen för ett nytt. Räknade ut att vi kan köpa ganska många kWh för femtusen spänn så vi tänkte köra utan täcke. Men så googlade jag och hittade ett liknande för sexhundra! Lite för stort men bubbelplast är enkelt att klippa i så jag la en beställning. Snabbleverans tre dagar senare direkt till dörren. Mäh, misstänkt liten kartong. Skramlade gjorde det i den också. Hm. Och vad fanns i kartongen om inte en – brevlåda! I plåt. Snygg design och låsbar men inte så himla funktionell som pooltäcke. Jovisst, sa den tyska leverantören. Om det verkligen inte var ett pooltäcke de hade skickat och jag kunde bevisa det med bilder, artikelnummer, adresslappar, EAN-koder mm så skulle de nog kunna ordna ett pooltäcke i stället. Spännande fortsättning följer. 

Absolut. Alla kan göra fel och nätshopping har sina brister. Som när jag beställde färg till skrivaren från Clas Ohlson och fick en mjölkskummare. Eller när jag beställde stolsdynor från Ikea och fick ett kastrullset. Men för det mesta funkar det alldeles utmärkt. 

Och så är jag rätt less på alla insekter och sniglar. Alla växter ser ut som om någon gått runt med ett maskingevär och skjutit hejvilt. Hål i bladen på dahlior, jordgubbar, paprikor, chili, potatisblast… Sniglar, myror och tvestjärtar överallt. Perkele. 

Sur på riktigt var jag när vi var utan bredband i en vecka. De som hängt upp fiberkablage längs vägarna i Roslagen har jobbat enligt principen fort-och-fel och det var ju bara en tidsfråga innan en lastbil skulle riva ner kabeln ute vid stora vägen. Jag har tappat räkningen på antalet samtal som gick åt för att 1) förklara att ”kabelbrottet” berodde på att fibern låg på grannens gräsmatta 2) det var fler än vi som inte hade någon uppkoppling. Det tog en vecka och ett flertal försök ”av B-laget” (maken är väl insatt i branschen) innan det kom igång igen. Nu väntar nästa dust med leverantören för kompensation… Vill man se något positivt i detta var det att barnbarnen som var på besök fick se hur en DVD-spelare funkar (när det klagades på bildkvaliteten hotade jag med att köra igång VHS-en haha), att målarböcker är roliga och att mobiltäckningen inte är den bästa i stugan. Det blev både modellplan, luftgevärsskytte, frisbee, badminton och skogspromenader den veckan. Utöver bad i poolen tills alla såg ut som russin. 

Inget ont som inte har något gott med sig, kan man hurtigt utbrista. Om man vill. Och om man är lagd åt floskelhållet. Det är mycket sånt nu i alla medier, både gammelmedia och sociala dito. Hörde jag valår?

Höjda ögonbryn

 

Om det var tappade hakor häromdagen så får det bli höjda ögonbryn i dag, så här på nationaldagen. Någon som har koll på vad exakt det är vi firar? Nåt med Gustav Vasa tror jag… Fick brev från Transporstyrelsen. Himmel, är första tanken, har vi missat att betala nån vägtull och nu kommer en feträkning med påminnelseavgift på femhundra spänn. Men nej då, ”Summa att betala 5”. På riktigt? Infrastrukturavgift heter det och vi har tydligen kört över nån bro i Motala. Det kostar fem spänn. Vad kostar det att skriva ut räkningen? Papper, print, kuvert och porto. Visserligen är jag kass på matte men jag tror just den avgiften är en förlustaffär för Transportstyrelsen. 

 En annan som är kass på matte är Nooshi Dagostar. Hon tycker att 25 personer är ”en handfull” och syftar på de valbara vänsterpartister som av Expressen avslöjats som antisemiter, terrorromantiker och förintelseförnekare bland annat. Tydligen rätt okej med sådana representanter för partiet så länge de genererar röster? Eller vad ska man tro? 

 Nej, jag brukar inte dryfta svensk politik i bloggen, det finns så mycket att läsa om både vänster och höger överallt, i synnerhet ett valår. En liten undran bara, åkte tunnelbana i går (jo jag vågade trots strulet förra helgen) och valaffischerna har börjat dyka upp. Rösta för ditten och rösta för datten, alla verkar vilja samma sak. Men kan man rösta på LO? Deras valbudskap prydde många rulltrappor. 

 En annan ögonbrynshöjare var gårdagens besök på NK. Jag blir lite nostalgisk ibland och går en vända i huset (deras kundtoaletter är toppen) och när jag passerade bottenvåningens matbutiker fick jag syn på något som såg ut att vara alldeles delikata bullar. Kvinnan bakom disken var strängt upptagen av sin telefon så jag tänkte att hon kanske höll på med en beställning eller något annat arbetsrelaterat. Efter några minuters väntan harklade jag mig. Ingen reaktion. Efter ytterligare en stund frågade jag ”Tar det lång tid det du håller på med?”. Ilsken blick och svaret ”Asså du höll ju på med din telefon och ställde dig där borta…” öööhhh jo det är ju bra att ställa sig vid den disk man vill välja bakverk från. Jag: Nja, nu håller jag ju inte på med någonting annat än väntar på att få köpa ett par bullar, men jag kan köpa dem någon annanstans om du är upptagen. ”Ja, GÖR det!”. 

Okej, det fick bli Vetekatten i Gallerian. Jättegoda bullar och avgjort mycket bättre bemötande. 

 Den 6 juni firades förr som Svenska flaggans dag och apropå svensk flagga undrade jag lite grann i går över alla bilar som galet tutande rejsade omkring på stadens gator i går med vitklädda ungdomar hängande ut genom fönstren, de flesta med flaggor. Iranska, turkiska, polska, jordanska flaggor och flera andra som jag inte kände igen. Inte en enda svensk flagga. Däremot de lastbilar som for runt med mindre folksamlingar på sina flak, där viftades det med blågula flaggor (ja, och kastades en och annan ölburk). Firar studenter var och en på sitt håll efter föräldrars nationalitet? Eller finns det turkiska, iranska och jordanska skolor i stan som bara har enstaka studenter i sina utspring. 

 Jag undrade, på riktigt, medan jag intog det svenskaste man kan tänka sig; en korv med bröd, från NKs korvmoj i hörnet Hamngatan – Regeringsgatan. Och allt jag kan säga om den är att korven var bättre förr. Den här var i klass med IKEAs femkronorsvurre. men kostade 40 kronor. Jo, jag höjde på ögonbrynen när jag pröjsade.

Att tappa hakan

Hur man tecknar "tappa hakan" för dövblinda personer.

Jo, jag erkänner: I am a news-person. Inte så att jag får pling-i-telefonen så fort det händer något av nyhetsvärde (vilket är ett oerhört relativt begrepp) men jag läser tidningarna och scrollar av nätet om morgnarna innan jag stiger upp. Ibland kollar jag även nyheterna på tv, ibland inte. I besparingstider undrar jag ibland varför SVT har två nyhetsredaktioner? Räcker det inte med en. Och då kan de ha kvar Kunskapskanalen, som är i princip den enda kanalen vi kollar på. Saknar vi TV4? Inte ett skvatt, faktiskt.

 Runar Sögaards dom om två månaders fängelse för penningtvätt fastställs av Hovrätten. Han har plockat ut tiotusentals kronor från sitt konto, men säger att han inte har en aning om varifrån pengarna kommer. Om jag plötsligt hade typ 72 000 spänn på kontot skulle jag åtminstone göra ett försök att kolla upp hur de hamnade där. Särskilt som det tydligen inte var så svårt att få fram att stålarna kom från en för honom okänd 82-årig dam. Men han ser väldigt glad ut på polisens bilder, hämtade från bankomaten… 

 Så rapporteras det om försäkringsbedrägerier igen. 

En kvinna i Helsingborg har fått hundratusen (100 000!) kronor i MÅNADEN från Försäkringskassan. I femton (15!) år! Nu först har man kollat hur det står till med tanten, som vid en ganska enkel kontroll visar sig kunna röra sig utan problem. Trots att läkarintyg finns på att hon inte ens kan lyfta en kopp. HUR är det ens möjligt? Och hur fasen tror de att tanten ska kunna betala tillbaka stålarna? Borde inte såväl intygsskrivande läkare som F-kassans handläggare granskas också? Har man inte på våra myndigheter fattat att ”på heder och samvete” inte funkar längre? Och det är ju såna här rövhattar som gör att alla som sköter sig och som verkligen har behov av assistans granskas i överkant. Gode män som ifrågasätts för minsta lilla utlägg av nitiska överförmyndare. Sila mygg och svälja kameler, eller hur det nu var.

 Stockholms trafikregionråd Jakob Dalunde (MP) meddelar stolt att man ska ta fram ett märke som folk kan ha på sig i kollektivtrafiken. Av märket ska de framgå att bäraren behöver sittplats. Det behövs eftersom ”obehöriga” ibland sätter sig på platser som är avsedda för till exempel gravida och gamlingar. En markör ”ska göra det lättare för resenärer i kollektivtrafiken att se vem som behöver en sittplats” säger han. Det finns alltför många egotrippade personer som sätter sig på de reserverade platserna, ställer ryggsäcken på sätet intill och lägger benen i kors så att tre platser ockuperas. Om de där fullblodsegoisterna nonchalerar en gravidmage, ett par kryckor eller en rullator och lugnt sitter kvar på platsen (ofta med lurar i öronen också) så lär det inte hjälpa med en ”markör”. Men trafikförvaltningen har fått i uppdrag att ta fram förslag på hur ”markören” ska se ut. Jag tänker inte avslöja vilka associationer jag fick i huvet när jag läste artikeln… 

 Skolavslutningstider. Humlor surrar, syrener och liljekonvaljer tävlar i väldoft och presenttipsen står som spön i backen i alla medier och kanaler. I morgon är det 50 år sedan jag själv tog studenten! Femtio år! (”Rosorna i världsfurstens trädgård.”) Nu låter jag som gamlingar lät när jag var ung. Du anar inte hur fort tiden går. Man tyckte de var skitjobbiga. Och nu inser man hur rätt de hade. Swooosh bara, så for livet fram som en raket. Men den fjärde juni 1976 var en riktigt festlig dag och inte alls så där sjukt påkostad som dagens studentfiranden. Dagens tappa-hakan: en studentmössa kan kosta upp till 4 000 spänn! Tummen-upp till snubben som virkade sin egen.

 Förresten. Borde inte hr Dalunde ha viktigare saker att ägna sin tid åt som trafikborgarråd? Till exempel hur det kom sig att en massa människor satt instängda i ett tunnelbanetåg mellan två stationer under tre timmar i lördags eftermiddag. 

Det värsta

 

Det finns en barnbok som heter ”Det var det fräckaste”. Den handlar om en mullvad som har fått en bajskorv på huvudet och går runt till olika djur och frågar vem som har bajsat på honom. Barn i en viss ålder tycker såklart boken är jättekul, men tycker samtidigt synd om mullvaden som går omkring på det där viset. Varför kom jag att tänka på den? Jag fick för mig att boken heter ”Det var det värsta” och den titeln passar bra på den senaste veckans händelser. Men jag mindes alltså fel. Men vadå det värsta?

 Trump? Alltså den dåren bräcker sitt värsta med hästlängder varje dag. Nu har han förödmjukats av såväl kung Charles och president Xi utan att haja vilket dåligt – och livsfarligt – skämt han är inför hela världen. Jag har slutat följa sajter som handlar om honom, kan ändå inte förändra något och blir skraj bara av att se hans pompösa person. 

 Eurovision var det visst i går. Nä, vi kollar inte. Jag inser att jag är för gammal för att uppskatta ”musiken” där den som skriker högst och längst vinner. Sen undrar jag lite över deltagande länder. Var det inte meningen att europeiska länder ska tävla mot varandra? Australien, Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Israel… Såvitt jag vet, och sist jag kollade FNs förteckning över europeiska länder var inget av dessa en del av Europa. De får döpa om skiten, eller ändra reglerna. Om man nu ska ha någon form av logik. 

 Det värsta den här veckan måste väl ändå vara frikyrkopastorn Thomas Nordberg som tycker att det är en usel idé att skriva in rätten till abort i grundlagen. Det föds för få barn i Sverige och därför tycker pastorn att kvinnor ska välja att bära och föda sina oönskade barn och adoptera bort dem. Svenska adoptioner existerar nämligen nästan inte alls idag. Och att adoptera från andra länder tycker pastorn är för dyrt. Varför inte skriva in rätten till liv i grundlagen i stället? I Sverige i dag finns många föräldrar som inte kan få barn och längtar efter att bli föräldrar, borde inte de få en chans? skriver han i sin insändare i DN. Om karln inte vore präst skulle man kunna tro att det är någon utflippad komiker som vill starta debatt som har författat de här dårskaperna. Hallå, stenåldern ringde och vill ha tillbaka sin kvinnosyn. Om pastorn verkligen menar det han skriver tycker jag han kan ta sina åsikter och, inte stoppa upp dem där solen aldrig skiner, men flytta till El Salvador, Saudiarabien, Alabama, Oklahoma eller någon annan efterbliven plats i världen. Där hör hans åsikter hemma. 

 Kvinnosyn förresten. Får man säga så numera? På den nationella sjukupplysningssidan 1177 undviker man att använda ordet kvinna. Man skriver till exempel ”person med livmoder” med motiveringen Alla passar inte helt in i det som anatomiskt brukar räknas som kvinna eller man. Får man fortfarande säga moderkaka? Mödravårdscentral? Morsgris? Vara på sin mammas gata? 

 Inte precis på mammas gata men i alla fall i Solna där jag är född, uppväxt och fortfarande bor. Vår bostadsrättsförening, precis som många andra brf-er, börjar knäa under alla nya påfund som regeringen kommer med. Först var det en ny lag där föreningen framöver ska debitera moms på parkeringsplatser som medlemmarna hyr av sig själva. Det är så galet så man tror inte det är sant. Vilken förening har ideellt arbetande ekonomer som kan köra igång hela den apparaten? Tur nog så har man efter massiv kritik lagt detta på is ett tag. 

 Nästa chock är den nya lag om andrahandsuthyrning som man ska rösta om den 20 maj. Det ska bli lättare för folk att hyra ut sina bostäder i andra hand. Utan någon direkt anledning och hur länge som helst. Och dessutom två bostäder, om man råkar ha ett par över. I våra stadgar står det att man inte får bli medlem om man inte har för avsikt att bo i lägenheten permanent. Det står också att man inte får hyra ut hur som helst, det är vår styrelse som bestämmer det. Hyfsat frikostigt så länge man har giltiga skäl, men den som byggde om en lägenhet till flera små enheter (typ studentkorridor) fick smisk på fingrarna. Och redan nu är det svårt att få folk att ställa upp på att gemensamt ta hand om fastigheten. Hur motiverad blir man om man hyr i andra hand? Man har inget inflytande eftersom endast medlemmar kan sitta i styrelsen och delta i årsmöten. Dessutom hur ska vi få koll på vilka som hyr ut i tredje och fjärde hand och till vem? Den enda remissinstans som gillar den här nya lagen är företaget Qasa som förmedlar andrahandskontrakt. Mot provision, såklart. Fler bostäder att hyra ut = mer klirr i kassan. De garvar hela vägen till banken. Vi andra, som drabbas negativt, har inte svårt att hålla oss för skratt. 

 Men, för att återgå till eurovision. Det svenska bidraget fick inte så många röster (hamnade på plats 20 av 25) och Felicia, hon med munkavlen, tjurar för att hon fick noll poäng av flera länder, surast är hon över nollan från Finland. Så nu har hon bestämt att hon inte ska åka till Finland och uppträda. Vill de ens ha dit henne? Och det tycks vara dålig verkningsgrad på den där munkavlen…

PS. Barnboken heter på finska Pikkumyyrä, joka tahtoi tietää, kuka kehtasi kakkia kikkaran suoraan hänen päähänsä. Om någon undrar. 

Snart är det jul igen

Upptäckte just att det är typ ett år sedan jag bloggade sist. Tiden går fort när man har roligt. Eller? Den går baske mig lika fort när livet suger kan jag meddela. Nåväl. Nu är det dags igen.

Och på temat livet suger kan jag meddela att de hett efterlängtade veckorna på Teneriffa i november sket sig. Liksom mycket annat som är bokat och avbokat under året. 2025 är inte mitt år, kan jag krasst konstatera. Men snart vänder det. Jag tänker inte ens tänka tanken ”nu kan det i alla fall inte bli värre” för sist jag gjorde det blev min bil stulen. Man får fokusera på det positiva i stället.

 Jag fick till exempel en trevlig inbjudan från Journalistförbundets frilansavdelning Mälardalen; ”Frilansar behöver också äta. Särskilt julmiddag ’med jobbet’.” Och det är ju sant. Jobbar man ensam blir det inga firmafester, julbord, julklappar och annat som man som anställd tar för givet. (Och ingen inkomst heller om man inte lyckas ragga uppdrag.) Så det lät ju trevligt. Och man fick ta med sig en kompis också ”som inte ännu blivit medlem” till den facila kostnaden av hundra spänn. Hundra spänn!? Kostar inte ett julbord sisådär tio gånger mer än så? Förklaringen kom längre ner i inbjudan. ”Middagen är vegansk. Vill du dricka alkoholhaltig dryck bör du ta med den själv!”

Alltså. Julmiddag. Vegansk? Inte för att vara grinig och gammeldags, men består inte julmaten huvudsakligen av fisk och kött? Och här snackar vi inte ens vegetariskt utan VEGANSK. Ungefär 2 % av svenskarna är veganer. Så hur kom man på att den här julmiddagen ska vara helt utan några som helst produkter från djurvärlden? Sill, lax, leverpastej, köttbullar, revbensspjäll, Janssons frestelse, rödbetssallad, gubbröra, ägghalvor, ris a la Malta, ischoklad, knäck…
Man får köra som Sunes lillebror Håkan i Sunes jul: Nu skulle det sitta fint med en potatis.
 Man motiverar beslutet med (jo, såklart jag frågade) följande: ”Det är både praktiskt och ekonomiskt för oss att ha det veganskt, då kan flera äta samma sak, har vi resonerat. Bredden finns fortfarande där, som ett julbord ska ha.”
Bredden? Som ett julbord ska ha? Tillåt mig småle.
Jag säger som syrran, potatis kan jag äta hemma. Och brysselkål är faktiskt inte så himla gott.

 Apropå gott. Det rödgröna styret i Stockholm verkar ha infiltrerats av en alkoholtaliban. Ett seniorboende i stan har serverat likör till torsdagsfikat, men nu är det slut på det roliga. Kommunen har bestämt att denna snyggfika, som har pågått i sex års tid, plötsligt ska behöva serveringstillstånd.
Men för att få ett serveringstillstånd måste köket vara utformat så att man kan servera trerätters-middagar och personalen måste utbildas på samma sätt som restaurangpersonal.
Man undrar varför? Raglar det runt en massa gamlingar och klottrar på husväggar, kastar flaskor mot förbipasserande eller trakasserar andra boende i området? Skulle’nte tro det.
Nej det är bara de styrande som plötsligt har fått för sig att ta väldigt allvarligt på sitt ”hälsofrämjande uppdrag” och säger stolt (!) att de ”måste kunna erbjuda trygga och trevliga mötesplatser”. Och det kan man ju inte om tant Märta 84 får en likör till kaffet på torsdagarna…

 Det här med alkoholservering diskuteras lite då och då i kommunfullmäktige där majoritetsstyret har drabbats av extrem nykterhetsiver. Absolut inte kan man servera alkohol på seniorboenden! Möjligen, möjligen kan man göra ett undantag och ”servera en öl till midsommarlunchen”. Annars blir det jättejobbigt för personalen som måste hålla koll på gamlingarnas intag och grad av berusning och ”ta ansvar för att minderåriga inte direkt eller indirekt tar del av serveringen”.

 Så då undrar jag; hur ser kommunfullmäktiges egna alkoholvanor ut?
Och hur vanligt är det att minderåriga slinker in på ett seniorboende och snor åt sig ett glas likör?

Fredag idag. Skål på er! Medan man fortfarande får bestämma själv…

Rumpmissar

Varje gång jag är ute och reser förundras jag över hur märkligt en del människor beter sig. Ibland omdömeslöst, ibland också riktigt respektlöst. Som under båtresan längs Seine när en drös kinesiska tjejer i övre tonåren i princip ockuperade utrymmena utomhus på längden och tvären för att få bästa möjliga vinkel på sina selfies. Jag tror inte de uppfattade ett enda ord av vad guiden sa, eller av sevärdheterna längs färdvägen. 

Men bland det märkligaste är ändå alla de som prompt ska tvinga sin nakenhet på sin omgivning. Under sommarens solsemester, förvisso på känd turistort, men ändå en gammal fin stad. Där gick folk mer än halvnakna bland restauranger och butiker, mindre täckta än jag brukar vara vid vår egen insynsskyddade pool. 

Brukar tänka på etikettoraklet, numera bortgångna Magdalena Ribbing, som med en dåres envishet uppmanade folk att inte trycka sina blottade kroppar mot okända medmänniskor. Klä på er när ni vistas på allmän plats, om det inte råkar vara på en badstrand. Men ändå. Även om man ska sola och bada – och inte är naturist – kan man väl skyla sina privata kroppsdelar? 

Det är numera förbjudet i många länder för kvinnor att sola topless. Bara bröst får man ha hemma hos sig. Punkt. Då ter det sig väldigt märkligt att det tydligen är okej att flasha sin nakna akterdel. Det enda som syns (nästan i alla fall) är ett litet snöre mellan skinkorna. Jag undrar vilken funktion det där snöret har? På riktigt. I somras såg man ett antal såna där snörade rumpor, måttligt skylda av någon glest virkad väst/kofta/tröja som inte lämnade något åt fantasin. Tack för den. Mitt i nyllet på uteserveringen. Liksom. 

Rumpor tycks vara en viktig modedetalj nu. Är det hon Kardarshians fel månne? Var det inte hon som drog igång jippot att operera in nån typ av implantat för att få skinkor av rent astronomiska mått? Som om man stoppat två galiameloner i en för liten shoppingkasse. Ungefär. På denna semestertripp har vi sett åtskilliga runda-melon-rumpor inklämda i någon slags träningsbralla, där hela sömmen bak är inkörd i mumindalen. Det ser så himla obekvämt ut, och ingen av oss i sällskapet har lyckats lista ut vad det ska vara bra för. Inte bara obekvämt förresten, det ser faktiskt inte riktigt klokt ut. Hörde jag grinig gammal tant? 

Och om en söm skulle bete sig på det där viset ”i frammen” så kallas det kameltå och är big no-no, så varför är det så okej där bak? 

Så många frågor. 

Så få svar.

Banankontakt

 

Jo jag vet. Det var längesen jag bloggade. Man vet liksom inte var man ska börja oja sig när världen blir alltmer galen för varje dag som går. Det blir mer små irriterade utbrott på facebook (alla sunda människor har väl lämnat twitter antar jag), men det som valsat runt i medierna de senaste dagarna tarvar några reflektioner av mer omfattande art. Bananfobi. Smaka på den. Eller – ja – känn på den. Eller – jo… hur man än uttrycker sig blir det som ett dåligt skämt. Fobier är inget skämt, oavsett vilken slags fobi man drabbats av. 

Själv lider jag av klaustrofobi efter en chockartad upplevelse första gången jag skulle genomgå en magnetröntgen. Väl inklämd i det trånga röret kände jag att jag var tvungen att kräkas och tryckte på larmknappen. Ingen svarade! Det kanske inte tog mer än några sekunder, men instängd och fastspänd med noll spejs runtom kändes det som en evighet innan jag rullades ut, djupandades och fick en spruta med något lattjo i så jag blev väldigt medgörlig. Efter den incidenten klarade jag varken hissar, tunnlar eller andra trånga utrymmen. Det satt i flera år, tills jag bestämde mig för att göra något åt det. Om ens fobi hindrar en från att leva ett vanligt liv är det läge att ta makten över paniken. Har man bara rätt verktyg är det varken svårt eller särskilt tidsödande. 

Det är därför det blir, minst sagt, förvånande när en minister i Sveriges regering använder sin makt till att tvinga alla i omgivningen att banansanera. Ministern lider av bananfobi, har vi fått veta. Och hur hanterar hon denna fobi? Inte alls. Däremot råder bananförbud där hon arbetar, på ställen hon besöker och för besökare hon tar emot. Riksdagshuset, Domstolsverket, konferensrum på diverse ställen och så vidare, överallt där hon vistas ska det inrättas bananfria zoner. Det låter som ett dåligt skämt, men det är helt sant. Snacka om maktmissbruk. 

I och för sig är beteendet helt i linje med mycket annat som försiggår i samhället nuförtiden. Man kräver att omgivningen ska anpassa sig. En massa barn i skolan som ”måste” ha specialmat, inte på grund av allergi utan av ideologiska, religiösa eller hittepå-skäl. Barnmorskor som vägrar utföra aborter. Sjukvårdspersonal som vägrar klä sig i kortärmat. Veterinärer som inte vill avliva djur, hur mycket djuren än lider av sjukdom eller skada. Och alla de, vars högst personliga önskemål inte uppfylls, som anmäler skolor, chefer, arbetsplatser till DO. Om inte JAG får som JAG vill så slänger jag mig på golvet och skriker och sparkar som en trotsig treåring. Bu-hu bu-hu. Liksom.

Statsministern skyndade snabbt till bananfobikerns försvar. Liksom finansministern. En olyckssyster i oppositionen har minsann samma fobi mot bananer. Och Anders Bagge deklarerade raskt att han lider av äppelfobi… Var ska detta sluta? Hur många fobier ska man ta hänsyn till? All frukt kanske kan framkalla panikattacker? Och hur långt ska saneringen sträcka sig, kan man undra. Bannlysa Sean Banan? Censurera Trazan och Banarne? Lägga varningstext på Bananer i pyjamas? Möblera om Ikeas museum så känsliga besökare inte utsätts för tyget ”randig banan”? Bananarama får bara spelas efter att man varnat lyssnarna? Bannlys sökordet bananrepublik? Jag inser att jag kan hålla på hur länge som helst. Nästan i nivå med Johan Glans ändlösa räcka av skämt om ortnamnet Röven. 

Nej men skämt åsido. Ministern har uppenbara problem. Men det ter sig aningen obegripligt hur hon väljer att hantera dem. Lika obegripligt är att Sveriges största parti väljer att slå mynt av veckans sensationella nyhet och håna ministerns fobi med ett synnerligen infantilt inlägg på Facebook. 

Som om inte förtroendet för våra politiker redan är i botten. 

Suck. 

Ska jag säga något om det amerikanska presidentvalet? Annat än att jag inte är förvånad. Fru Harris hade aldrig en chans. Fyra månaders kampanjande med Bidens bagage att släpa på. Och så är hon inte vit. Inte är hon en man heller. Det är tydligen bara såna som får sitta på de högsta posterna. Så blir det som det blir också. 

Om en pajas flyttar in i ett palats blir han inte kung. 

Palatset blir en cirkus. 

’nuff said.