Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

måndag 18 maj 2020

Torsk


Jag satte mig vid datorn redan i fredags, men skrev ingenting då. Har lärt mig att när jag är förbannad är det bättre att ta några djupa andetag eller kanske sova på saken. Jag lät till och med hela helgen passera, för säkerhets skull. Man vill ju inte bli stämd, liksom.

Alltså vad f-n tog det åt TV4? Är de så kåta på tittarsiffror att de sänker sig till den fotknölsnivå det innebar att låta Paolo Roberto sitta och oja sig över sin trasiga barndom och sitt påstådda självskadebeteende som bortförklaring till att han just köpt sig möjligheten att våldföra sig på en annan människa? Bu-fckng-hu, liksom. Vilken usel idé att låta honom styra debatten.

Hur vore det om någon journalist kunde klä av honom offerkoftan och i stället prata om hans ruttna kvinnosyn? Hans machoruttna människosyn? Hans grottmansbeteende? Och framför allt kunde väl någon enda j-el ha frågat honom hur hans beteende påverkade flickans/kvinnans liv, vars kropp han tyckte sig ha rätt att göra vad han ville med. För 1500 spänn. Och vad lider alla de 12 000 bland hans följare som gjorde tummen upp och skickade styrkekramar. Bingo Rimér, för att nämna en av dem. Vilken normalt funtad människa vill ha något med honom att göra, förresten? Var min nästa tanke. 

Nu var det förvisso inte bara han som torskade, det var ett helt gäng snubbar som åkte dit. Kan man gissa att samtliga hävdade att det var första gången de besökte bordellen på Grevgatan? Eller köpte kvinnor/flickor/pojkar/män? Alex Schulman skrek i högan sky och satte sig på en hög häst. Han som haft ångest varenda dag när han läst Paolos instagram-inlägg där han tränar och har sig. Så skönt för Alex att Paolo inte är en sån renlevnadsmänniska han utger sig för att vara. Och visst, peka finger kan alla som har rent mjöl i påsen… Den som är utan synd kastar första stenen, eller hur det står i Bibeln.

Jag tänker på de andra snubbarna som torskade. Det var unga grabbar 21, 24, 26 år och så vidare. Och jag tänker: varifrån kommer deras ruttna kvinnosyn? Vem har tutat i dem att det är helt okej att utöva makt över en annan människa, bara man betalar för det. En torsk hade visst pröjsat 4000 spänn. Jag vill inte ens tänka på vad som ingick i den taxan. 

Och jo, det finns kvinnor som frivilligt säljer sex. Det är uppenbart, inte minst på sajten Sugardates. Gamla gubbar som betalar unga tjejer för ”sällskap”, vilket i många fall gränsar till prostitution. Kvinnor som finner sig i att vara ”den andra kvinnan” i åratal mot en bostad, smycken, märkesväskor, resor, pengar… Ibland är gränserna hårfina. 

Men.
Razzian i fredags morse gällde dock män som betalat för att våldta flickor och kvinnor från några av de fattigaste länderna i Europa. Jo, med den nya lagstiftningen, samtyckeslagen, räknas sexuell aktivitet som inte båda samtyckt till som våldtäkt. Och där var ju Paolo väldigt tydlig när han sa att kvinnan inte verkade vara där av fri vilja.

Jag undrar NÄR ska fokus ligga på att det är pojkar och män som behöver läras vad som är okej och inte. NÄR ska vi sluta varna tjejer och kvinnor att inte gå där det är mörkt, inte bära utmanande kläder, alltid gå ut i sällskap med någon, hålla koll på dricksglas på krogen och så vidare och så vidare. Det är fanimej inte VÅRT fel att män ”tar sig friheter”! Samma sak när män slår sina livskamrater och alla frågar sig: Varför lämnade hon honom inte. En mer relevant fråga är: Varför slog han henne?

Jag var pervers nog att läsa förundersökningen till mordåtalet mot 23-åringen i Uddevalla, han i vars bostad de hittade Wilmas huvud i en resväska. Enligt vittnen har han kontrollerat hela hennes liv. Hon fick inte vara osminkad, inte ens när hon sov. Hon fick inte klä sig hur hon ville, inte träffa vilka hon ville, inte säga vad hon tyckte och dessutom hade han alla hennes inloggningar till bank, telefon och sociala medier. Varför stannade hon? Läser man på många ställen. Varför var han ett ärsle, är en mer befogad fråga. Rättegången har inte börjat än och alla är oskyldiga tills motsatsen bevisas, så vem som mördade Wilma vet vi inte även om det finns väldigt mycket som 23-åringen får svårt att förklara. 

Vi har kommit ganska långt i Sverige med jämställdhet och mäns attityder mot kvinnor, vilket jag glädjande kunde konstatera i min egen vänkrets där väldigt många hade ett sanningens ord att säga om Paolo. Problemet är att den sunda inställningen inte delas av alla och riktigt skrämmande är det att den yngre generationen tycks ha större problem med kvinnosynen än den äldre. Eller?

Jag är dessutom rädd för att Paolo inte får något särskilt kännbart straff ens om han skulle bli dömd för våldtäkt. Rätten resonerar högst troligt som den gjorde när ”Dramatenskådespelaren” dömdes för misshandel och slapp straff eftersom han redan hade fått sitt rykte förstört av uppmärksamheten i media, vilket ansågs vara straff nog. 
Suck.
Säger jag bara.

Kan man skämta om allt? Ja, nästan. Och när Babben säger ”När inte ens han som är så vältränad orkar onanera själv…” kan man faktiskt skratta åt vilken patetisk lite ynkedom han är. En liten lort, faktiskt. 


tisdag 12 maj 2020

Lika för alla?

Ett av kungens fritidshus
Är det någon som inbillar sig att alla människors lika värde är sant? Det enda som kommer att drabba oss alla är att vi någon gång kommer att dö, men mellan födseln och döden är skillnaderna ganska stora, framför allt mellan låg och hög. Systemet med de fyra stånden är avskaffat i Sverige sedan länge, men i praktiken lever det kvar på många sätt. Det här med monarkin, till exempel. En liten klick människor som varken får rösta eller välja religion och dessutom kan begå brott utan att straffas eller lagföras. Strider inte det mot FNs barnkonvention förresten? Att barn inte får välja sin egen väg i livet utan redan från födseln fråntas en massa mänskliga rättigheter (och skyldigheter)? 

Och jag tänker på hur det är i coronatider. Vi är lyckligt lottade i Sverige som fortfarande kan gå och handla, ta oss till jobbet, ta en fika på stan och så vidare. Man kunde ju önska att fler uppskattade den friheten och tog ansvar för sina shopping-, fika- och pratstunder. För att inte tala om alla som envisas med att jogga i klunga. Förvisso utomhus, men även där gäller väl 1,5 – 2 meters avstånd till sina medmänniskor? Tänker på hur folk har det i andra länder. Instängda i sina bostäder med tillstånd att gå ut en gång om dagen, på sin höjd, för att uträtta ärenden. Alla butiker är stängda, utom mataffärer och apotek. Frihet under ansvar, är den svenska modellen. Man kan bara hoppas att den är den rätta.

Det är väl den svenska modellen som fick Zlatan att ta ett privatplan hit från Italien. För att ta ett exempel på att det inte är lika för alla. Ronaldo som lever rullan på Madeira, dit han for under förespegling att han skulle ta hand om sin sjuka mamma. A tjena.

Eller som de kungliga här hemma. Överallt hör man att folk inte ska resa runt hur som helst. Och folk ska baske mig inte fara ut till sina fritidshus. (Vilket jag själv sket högaktningsfullt i, jag erkänner. Så stäm mig.  Jag befinner mig fortfarande i min hemregion.) ”Det är ingen mänsklig rättighet att vara i sin fritidsstuga” sa Catharina Bråkenhielm (S), kommunstyrelsens ordförande på Orust. Trots att hon tillhör adeln tycks hennes uttalande inte ha bitit på vårt kungapar. De flydde till sin sommarstuga i Flen för ett par månader sedan (Stenhammars slott) dit även kungens syster prinsessan Birgitta tagit sin tillflykt. Ni vet, hon som i början av mars klagade över att hon satt fast inom sina fyra väggar i sin bostad på Mallorca och hade jättetråkigt, enligt en intervju i Expressen. I samma intervju sa hon att hon var ”redo att hålla sig isolerad så länge de spanska myndigheterna håller fast vid sin uppmaning” (att stanna inne). Intervjun publicerades den 17 mars.

 Den 9 maj är Birgitta åter föremål för uppmärksamhet i Expressen. Nu säger hon att hon känner sig hemlös! Hon har nämligen ”djupt bekymrad över att inte veta när hon kan återvända till Mallorca” skriver tidningen. Men? Alltså. Var inte hon satt i karantän, typ? Tydligen inte, för nu sägs det att hon hann ta sig till Sverige innan Spanien utlyste nationellt nödläge och begränsade rätten att röra sig ute. Den 9 maj (eller antagligen någon eller några dagar tidigare) säger hon att hon har bott hos brorsan ”i över en och en halv månad”.


Det känns som att så här beter sig bara människor som är väldigt vana att få som de vill. Men jag kan ha fel. 

Kungens sommarstuga då? Stenhammars slott tillhör svenska staten enligt ett testamente från 1903 och kungen arrenderar stället sedan 1965. Av bilderna att döma lär de inte få problem med att hålla 2 meters avstånd till varandra där inne. Inte heller lär de springa på några stolliga joggare på hundpromenaderna. Sen fattar jag inte varför Drottningholms slott inte dög att sitta i karantän i. Har ICA Brommaplan inte särskilda öppettider för folk i riskgrupper?

Hursomhelst så blev det för trångt och trist hos brorsan så Birgitta drog vidare till München, Tyskland där hon nu bor hos sin yngste son, hans fru och deras 11-årige son.
I rest my case. 

Men jag tänkte häromdagen att det är väl en himla tur att den här pandemin inte slog till i slutet av oktober när man har hela trista november framför sig. Nu blir dagarna ljusare, vädret varmare (så småningom i alla fall, här snöade det i går…) och det finns massor att göra ute i friska luften. Eller på nätet. Man kan till och med spela spel över Skype. 

Man får lära sig lite mindfulness nu när man inte kan planera ett skit och allt man planerade för i år är inställt eller avbokat. Som besök hos familj, släkt och vänner och utlandsresor till exempel. För oss vanliga medelsvenssons, vill säga…


torsdag 7 maj 2020

Uppfyllda önskningar


”Allt du önskar kan du få…” sjunger Benjamin Syrsa på julafton. Ibland kanske en och annan skulle tänka sig för innan de önskade.

Tänker på spanjorerna som gick man ur huse och demonstrerade mot att det kommer en massa turister, i synnerhet till Mallorca. Kom inte hit, skrek de. Och ”Åk hem, turister!”. Skrek de också. Och viftade med plakat. Inte så kul nu kanske när coronapandemin ströp hela turistnäringen. Hotellen är tomma, restaurangerna är stängda och i princip ingen kan ta sig dit eftersom flygen slutat flyga. You got what you wished for.

Tänker också på vår gotländska bekant som flyttade till ön i vanlig ordning till påsk för att stanna ett tag men blev så hånad och skälld på att han åkte tillbaka till fastlandet. Om inga himla stockholmare kom farande till öyn hela somrarna skulle allt vara frid och fröjd, tycks vara en alltför allmän uppfattning. Ända tills man konstaterat att det blir knalt med intäkter då…

Västkusten likaså. Kommunalrådet på Orust som ylade om att ”Det är ingen mänsklig rättighet att vara i sin fritidsstuga.” och ”De bor bra i sina bostäder i Stockholm och ändå måste de åka hit och belasta.” På riktigt. Hon sa så. Jag vet inte vilken s-värld hon lever den här madamen, men i min värld är det i allra högsta grad en mänsklig rättighet att få vara i sitt fritidshus. För visst är det väl så att Sverige inte längre har några krav på inrikespass? De avskaffades väl någon gång i mitten av 1800-talet? Dessutom är väl rätt många i kommunen anställda inom turistnäringen? Eller? Vi får väl se hur hon känner sig om nu alla hemska stockholmare låter bli att åka dit. För det var visst bara stockholmare hon tyckte skulle hålla sig hemma? Eller det kanske bara är stockholmare som semestrar på ön?

Ölänningarna är lite mer realistiska, inte minst kanske för att ungefär 10 % av de bofasta arbetar inom besöksnäringen. Man välkomnar turister – till och med stockholmare – med öppna famnen, under förutsättning att de känner sig friska. Givetvis är det ingen någonstans som önskar sig en massa sjuklingar att ta hand om, som dessutom kanske smittar ner de bofasta gamlingarna och de som ska vårda dem. Öland har väl landets äldsta befolkning? Typ? Det som däremot oroar dem är alla sommargäster med mycket stort vård- och omsorgsbehov. Nu när all vårdpersonal är mer än strängt upptagen av att vårda corona-patienter, blir det omöjligt att erbjuda hemsjukvård och hemtjänst sju åtta eller tio gånger per dygn. Varje sommar kommer ett ganska stort antal vårdbehövande fastlänningar till ön, visserligen får region och kommuner ekonomisk ersättning från respektive hemort, men vad hjälper det när det inte finns personal? Så den invändningen har jag all förståelse och respekt för. Men att gapa om att människor i största allmänhet inte skulle ha rätt att vara i sina fritidshus, det var det dummaste jag hört på länge.

Idag meddelar Folkhälsomyndigheten att mer än 3000 svenskar har dött i corona. Trots alla varningar verkar folk ha börjat slappna av eller tröttna och struntar i att hålla sig hemma och på avstånd. Tog en tur till handelsträdgården för att köpa gräsfrö. Idel gamla gubbkärringar som hasade runt med sina rollatorer eller halvhängande på kundvagnar. Inte ens Löfvens tal till nationen verkar ha hjälpt. Han skippade ett traditionellt första maj-tal och var den dagen inte s-ledare utan statsminister. Men varför kräver inte medierna att han ska svara på frågor? Varför skickas den ena ministern efter den andra fram till försvar för diverse åtgärder? Och varför är det Tegnell som avkrävs svar på politiska beslut? Jättekonstigt. Förvisso känns det tryggt att experter talar om virusets härjningar, men de politiska besluten och strategierna borde väl ändå framföras och försvaras av statsministern? Eller är han så illa dålig på allt annat än att läsa innantill ur manus att det är därför han vägrar ställa upp i nyhetssändningarna? Man undrar ju.

En annan sak man med fog kan undra är varför det krävdes att hundratals gamla människor på äldreboenden skulle dö för att regeringen skulle fatta att det inte är en bra idé med lågutbildad, timanställd halvtidspersonal. NU lägger de sina pannor i djupa veck och konstaterar att äldreomsorgen inte är så himla bra. God morgon, svampskallar! Alla vi andra har vetat det i åratal. Blir spännande att se om man kommer att göra något åt problemet eller om man hoppas att uppmärksamheten ska blåsa över.

Ekonomin går åt skogen men börsen svajar upp och ner och verkar inte ha någon koppling till verkligheten alls. Företag går i konkurs, människor varslas, permitteras och sägs upp MEN det finns faktiskt företag som det går alldeles lysande för just nu (utöver alla som säljer handsprit och munskydd). Handelsträdgårdar, byggvaruhus, järnaffärer med flera går som tåget (ja, när tågen gick som de skulle en gång i forntiden). Nu när svenne ska hålla sig på hemmaplan så röjs det och renoveras och pysslas som aldrig förr. Och man kan ju gissa att när vi summerar år 2020 kommer landet att ha världens fräschaste bostäder och mest välansade trädgårdar.

Förresten, för den som fortfarande tror att corona/covid-19 är som en värre förkylning eller lindrig influensa kommer här några röntgenbilder på lungor.





måndag 20 april 2020

Skärpning!



Ingen - verkligen ingen - kan ha missat att världen just nu är något helt annat än vi hade vant oss vid. Till och med gamlingarna i Roslagen har börjat fatta att det inte är så begåvat att sitta i klungor och fika. Inte ens på tisdagarna när det är pensionärsrabatt på Ica. Alla - verkligen alla - har på ett eller annat sätt fått sitt vanliga liv beskuret. Pensionsförsäkringarna rasar i värde, folk blir permitterade eller uppsagda, små och stora företag går i konkurs, nära och kära måste hållas på avstånd, vi kan inte resa, umgås och göra allt som vi hittills tagit för givet. Och människor dör. Inte bara gamla och sjuka, även om de är i majoritet. Med Adam Alsings död fick kanske några corona-förnekare sig en tankeställare. 

Inget av detta tycks vara särskilt allvarligt. I alla fall inte om man är sista-års-elev i gymnasiet. Inte på långa vägar. Det gnälls och gnölas och skrivs protestlistor och görs namninsamlingar och intervjuer i tv, radio och tidningar. Är det ingen som möjligen tycker att de här ungdomarna kanske har lite fel fokus? Lite märkliga prioriteringar? Eller kan beteendet bara förklaras med att i den åldern är JAG och MINA KOMPISAR jordens medelpunkt? Resten är bara irriterande rekvisita?

Dagens bottennapp - ta fram skämskudden nu! - kan läsas i Norrtelje Tidning (autocorrect försöker alltid ändra till Norrtälje, men tidningen stavas faktiskt med e) där två elever presenteras med bild och namn och de säger att det är utspringet de har haft som mål under åren av pluggande. Sug på den! Målet har alltså inte varit att skaffa sig en utbildning, förkovra sig, sikta på ett yrke, bli vuxen... Nej, alla kurser de valt, allt de läst, alla timmars pluggande, all stress de känt över betyg, precis ALLT de ägnat sig åt har enbart varit med målet att under höga skrik få springa ut från skolan på skolårets sista dag. Och nu är allt förgäves. De är snuvade på allt. Precis ALLT.
Drama queens.



Jag förstår inte mediernas tanke med att skriva och prata om det här fenomenet. Däremot förstår jag att barn kan ha svårt att smälta att mycket i deras vardag ställs på ända, men till och med en 6-åring fattar att pandemin gör så att det planerade födelsedagskalaset måste ställas in. Varför är det då så svårt för en människa i övre tonåren? Jag vet att den yngre generationen gärna mästrar och tillrättavisar den äldre, för den fattar absolut ingenting, varför den yngre med kränkt blick och darr på rösten påpekar att så där kan man faktiskt inte göra/säga/se ut. Det är inget nytt. Bara lite mer aggressivt nuförtiden. Respekten för medmänniskorna – i synnerhet de äldre medmänniskorna – har bleknat till ett minimum. Men skulle inte en enda journalist kunna ställa frågan varför lastbilsflakåkande och trappspring tycks så mycket viktigare än allt annat som pågår i världen? Jag skulle gärna vilja veta det. På riktigt.

Alex Schulman bloggar vidare. Hans hemska text om kungen ligger kvar hos Expressen och något svar verkar inte ha kommit från ansvarig utgivare. I går skrev han ännu en obegriplig text. Inte elak eller så. Bara konstig och obegriplig.

Finns det alkolås till datorer? Var en spontan tanke som bara plötsligt dök upp i mitt medvetande. 


fredag 17 april 2020

Lurendrejerier

Buketten som aldrig kom fram
Världen är full av ohederliga människor. Ännu fullare av hederliga människor, som tur är! En del fulingar drar sig inte för någonting, vilket har blivit särskilt tydligt nu i corona-tider. Folk som lurar gamlingar att de kan sköta deras inköp och sedan länsar deras bankkonton, folk som utger sig vara från sjukvården och stjäl allt av värde som folk har hemma, för att ta ett par exempel. ”Slå ihjäl dem” skulle C säga, jag kanske inte vill gå riktigt lika långt. Men extra långa fängelsestraff ska de såklart ha, när de åker fast.

Våra gränser sägs vara stängda framför allt för trafik från utomeuropeiska länder. Då undrar jag bara vad alla ryskregistrerade långtradare gör på vägarna? Men de stängda gränserna tycks ha haft positiv inverkan på de östeuropeiska stöldligorna i alla fall. I kombination med att nästan alla svenskar är hemma dygnet runt har antalet inbrott minskat markant, sägs det. Inget ont som inte har något gott med sig.

Det är säkert fler än jag som gör fler inköp än vanligt över nätet just nu. Det gäller att hålla koll på vad man har beställt och hur man valt att göra betalningarna. Det är väldigt lätt att bli bortkollrad annars, till och med för en petig person som jag.

Beställde blommor till ett födelsedagsbarn på andra sidan Atlanten. Givetvis i mycket god tid. Euroflorist informerade att leverans på söndagar skulle gå bra, med reservation för att den lokala floristen man skulle skicka uppdraget till inte kunde lova söndagsutkörning. Jag skrev då att OM det inte gick på söndagen, ville jag ha leverans på lördagen. Det är liksom inte så stor vits med att få blommor efter man har fyllt år. Jag betalade i förskott och fick bekräftelse och trodde allt var frid och fröjd. Födelsedagsbarnet brukar alltid tacka artigt så när jag inte hörde något kontaktade jag hennes make. Och nej, några blommor kom varken lördag, söndag eller måndag varpå jag såklart kontaktade Euroflorist. Som svarade att man kunde inte garantera några leveranser alls på önskade dagar så vad gnällde jag om. Ungefär. Och om jag hade ”några fler funderingar” kunde jag höra av mig igen. Några funderingar var det inte fråga om och jag krävde pengarna tillbaka men fick ett ”Nej, det går inte eftersom beställningen är skickad.” För att göra en lång historia kort: Jag har fått tillbaka förskottsbetalningen från Euroflorist. Jag har däremot inte fått något svar på när de hade tänkt informera mig om att blommorna inte levererades…

Apropå blommor fick jag höra något ganska upprörande. Det lär finnas florister som satt i system att ta emot beställningar på begravningskransar och dito buketter, utan att leverera dem. I synnerhet om beställningarna kommer från personer som bor långt ifrån den plats där begravning ska hållas. Då är risken minimal att den som beställt blommorna får reda på att de aldrig levererats och floristen kan stoppa pengarna i fickan.

Sens moral: Beställer ni blommor, oavsett om det är via Euroflorist eller annan, kolla alltid med mottagaren att blommorna kommit fram!

Ett annat företag som är trist att ha att göra med är Newport. Fick ett par urflotta badlakan i present till vårt nyrenoverade badrum. Newport är inte gratis precis… Tvättade dem innan vi skulle hänga dem på plats och som tur var stoppade jag en Color catcher i maskinen. Den var väldigt blå när tvätten var klar. Color catcher-lappen alltså, inte tvättmaskinen. Inget konstigt i det, men badlakanen luddade av sig när man torkade sig på dem och torrfällde, så jag körde dem en gång till i maskinen. Även denna gång blev Color catcher-lappen rejält blå och dessutom hade blått ludd fastnat på allt det andra jag tvättade i samma omgång. Newports kundtjänst säger då att det krävs 4-5 tvättar och torktumling innan badlakanen kan användas. Dessutom ska de tvättas separat. 
Alltså, på riktigt? Vad är det för himla kvalitet? Och hur oansvarigt är inte det, ur miljösynpunkt? Två badlakan i en i övrigt tom tvättmaskin. Fyra fem gånger. Och sedan torktumling på det. 
Så, varning utfärdas härmed: Köp. Inte. Newport. Badlakan.

Newport badlakan efter tre tvättar
Men men. Det är små världsliga och banala saker. Egentligen inget att bli upprörd över. Men det kändes lite skönt att bli sur på något konkret. När jag satt med min kalender häromdagen och klickade väldigt många gånger på ”Radera aktivitet” fanns inget eller ingen att vara sur på. Bara inse att jag och alla andra nu ställer in i princip alla planerade möten, resor och andra aktiviteter. Och måste hålla koll på att få inbetalade pengar återbetalade. Någon gång ska väl livet återgå till det gamla vanliga. Kanske. Det blir väl lite som när man förlorat en vän eller anhörig. Man kan inte gå vidare som om ingenting har hänt. För någonting har faktiskt hänt. Och händer. Inte vet vi när det lugnar ner sig heller.

Så i morgon blir det brädspel med vänner på Skype. Både födelsedagsfirande, fikapauser och fredagsdrinkar har ju funkat digitalt och nu blir det spela av. Hjärnan hålls i form med premiärer, har jag fått lära mig.



torsdag 16 april 2020

Ännu mera svammel


Det är så himla många som ska uttala sig och ha åsikter om coronaviruset, om handlingsplaner, om behandlingsmetoder och så vidare nuförtiden. Gaphalsarna fortsätter att gapa och alla som brukar ha en åsikt har givetvis fortfarande Åsikter. Om allt. Jag fortsätter att lyssna på Folkhälsomyndigheten och Agnes Wold. Sansade och trovärdiga förklarar de så man begriper. Det var en överläkare i TV4 i går morse också som verkade veta vad han pratade om. Däremot hade SVT i förrgår Lena Einhorn per telefon. Hon kanske är väldigt påläst och kunnig i mycket som rör virusar, men en mer hysterisk person är svårt att hitta. Hon gjorde tappra försök att skrämma skiten ur tittarna, det kunde inte undgå någon. Inte heller att hon påstod att ALLA gamlingar osm blir sjuka ligger och kippar efter andan och dör under hemska plågor och kval. Hon babblade på i falsett i 180 km/h så även om hon hade haft något intressant att berätta så hörde man inte ett skit. Inte jag i alla fall. Jag blev så himla andfådd att det slog lock för öronen. En foliehatt till damen, kanske?

Katarina Zytomierska fick uttala sig i något debattprogram. Varför? Undrar man. Lisa Magnusson i DN beskrev henne som ”en kolerisk coronakvacksalvare” och det är väl ungefär det snällaste man kan säga om henne. ”Uppenbart felinformerad” var ännu snällare, icke desto mindre sant. Virrvante.

Fast det är nästan ännu värre när 22 forskare, professorer och högutbildade sitter på sina höga hästar och hävdar att precis allt som Sverige gör är FEL. Efter deras debattartikel fick de en hel del smisk på fingrarna och såg sig tvingade att förtydliga vad de menade. De blev överbevisade ganska snart i den forskning de hänvisade till. Deras förtydligande innebar att de visserligen erkände att deras statistik inte var helt korrekt men sa samtidigt att det inte var så himla viktigt. Alltså. Hjälp.

Lika tröttsamt som alla självutnämnda ”experter” är de Mycket Goda Människor som nu berättar om sin godhet, direkt eller indirekt. En del av dem har ju ”presstalespersoner” bevars och behöver inte ta hänsyn till Jante. Hovet meddelar att Sofia nu ska ”arbeta inom vården”. Hon har gått en 3-dagars webbkurs minsann. Den kursen lär ut hur man flyttar en person från rullstol till säng och användning av skyddsutrustning, bland annat. Men de momenten ingår antagligen inte i Sofias arbete som ”stödpersonal”.

Det pratas i nästan hysteriska ordalag också om de prioriteringar som vården måste göra. Men alltså, det gör de väl hela tiden? Jag menar om jag sitter på akuten med en bruten handled och det kommer in en person med en stroke, är det kanske inte så konstigt att jag har lägre prioritet? Gäller väl detsamma i corona-tider? En jättesjuk går före en mindre sjuk? Eller? 

Media rapporterar att dödligheten i coronaviruset är högre i landets så kallade utanförskapsområden och värst drabbade tycks människor från Somalia vara. En virolog skrev för lite sedan att många av de döda och svårast sjuka har stort brist på vitamin D och det är ju väl känt att människor med väldigt mörk hudfärg bör äta just D-vitamin eftersom de bor i ett land med jämförelsevis få soltimmar, vistas utomhus i relativt liten omfattning och dessutom ofta klär sig i heltäckande kläder. Kanske, kanske är det inte enbart trångboddhet och språksvårigheter som är orsaken till den högre dödligheten? I synnerhet tänkvärt kanske då dödligheten är förhållande vis hög även bland afroamerikaner i USA?

Att människor från andra kulturer umgås över generationsgränserna och bor mer trångt än infödda svenskar är ett faktum. I går rapporterades att man ska evakuera människor från Rinkeby, Tensta och andra områden med hög andel utlandsfödda. Snarast ska de flyttas till andra bostäder för att minska smittspridningen. Och jag bara undrar: var har de bostäderna funnits hela tiden? Om det nu finns en massa tomma lägenheter, varför har de inte erbjudits till alla tusentals människor som är i skriande behov av bostad?
Jag fattar inte.

Apropå prioriteringar. De som går ut gymnasiet i vår är förbannade för att de inte får ”ta studenten”. Alltså, ”ta studenten” avskaffades väl någon gång på 1960-talet? När man skulle tenta och om man klarade muntlig och skriftlig tenta fick man ta på sig vita mössan och springa ut till väntande släktingar. Klarade man inte tentorna fick man smyga ut bakvägen och gå om sista året. Att gå ut gymnasiet har de senaste åren blivit smått hysteriskt. Det ska åkas lastbilsflak och kastas ölburkar och spelas musik och gapas och hoppas jämfota och skrikas och nu känner jag mig som en riktigt sur gammal tant… Jag fattar hur det är att sluta skolan efter sisådär 12-13 år. På min tid duggade studentskivorna tätt de tre sista veckorna, utan att festandet påverkade skolarbetet (eller – nja, okej lite grann då) och visst var det en del föräldrar och syskon som hängde blommor runt halsen på studenterna ute på skolgården, varefter de flesta åkte hem till sitt innan det var dags för klassens sista fest.

Härom kvällen intervjuades en elev på Viktor Rydbergs gymnasium (Östermalm) som sa sig tala för alla sista-års-elever och tyckte att det vore rimligt om alla skolor avsatte tre veckor i höst till studentfirande. Hon var gravallvarlig när hon framförde detta och tyckte det var ungefär samma sak som att krisande företag får uppskov med skatteinbetalningar. Jag placerar henne i samma fack som den jättegamla damen som prompt skulle till Östermalmshallen och köpa ål. 

Å andra sidan kom liknande önskemål från Karlshamn. Eleven Moltas skriver ”Låt oss bli utsparkade från våra skolor, åka på flak och sjunga studentsången” och jag säger bara HAHAHA! Som om det bara var fråga om att åka flak och sjunga studentsången. Lustigkurre.

Nåväl, de flesta verkar vara sansade och vettiga människor i det här landet. Och trots en massa inlägg på Facebook om att folk sitter på uteserveringar och reser ut till landet och ”majoriteten inte fattar” så höll sig 90 % av stockholmarna på hemmaplan över påsken. Jo, man kan vända på kuttingen och säga att 10 % är monumentalt korkade som inte stängde in sig, men det är trevligare att se det positiva.

Något positivt kan man dock inte säga om hr trump som under sin dagliga pressträff (som ska handla om coronapandemin) visade upp en hyllningsfilm till sig själv, samtidigt som USA rapporterade 23 500 döda av covid-19. Heder åt CNN och andra stora mediebolag som avbröt direktsändningen och nu ska upphöra med sändningarna från hans cirkus. 

Å andra sidan med rådgivare som Conway, som tror att namnet covid-19 är kopplat till hur många coronavirus som finns, är det inte så konstigt att det går åt helvete ("Det här är covid-19, hörni, inte covid-1" sa hon nyligen i en intervju.)



tisdag 7 april 2020

Storebror


I coronatider kan man läsa att omvärlden förvånat och aningen skräckslaget iakttar vad de kallar för ”det svenska experimentet”. I sann 70-talsanda ska ju allt vara fritt och frivilligt, i stil med flum-skolan där auktoriteter ifrågasätts och individens rättigheter är överordnade det mesta. Efter årtionden av sossefiering är svensken inte van vid att det ställs några direkta krav utan det ska mjäkas och förhandlas till förbannelse. Vi är fredsskadade, som någon uttryckte det. Här ska minsann ingen storebror komma och tala om vad Jag ska göra!

Så storebror vädjar i stället. Och skickar dubbla budskap. Alla krogar ska hållas öppna, men folk ska stanna hemma. Eller inte stanna hemma kanske, men inte vara så himla sociala. Och OM man nu vill vara social kan man få lov att vara det på 1,5 meters håll. Och kanske eventuellt möjligen utomhus. Eller. 

Och några affärer eller köpcentra ska givetvis inte stänga. Storebror avvaktar tills hälften av dem gått i konkurs och resten minimerat öppettiderna, så löser det sig av sig självt. Det vore ju jobbigt om storebror skulle behöva ta ansvar. 

Storebror pratar ofta och gärna om att Ta Ansvar. Mer sällan något storebror faktiskt gör. Han slog sig för bröstet när han skickade ut det första så kallade stödpaketet till företag. Som visade sig mest likna sms-lån. Företag kan få lov att vänta med att betala in skatt och moms till i höst. Mot en ränta på 6 %. Bussigt. 

Den största hjälpen var väl att arbetsgivare slipper betala sjukpenning de första två veckorna när personalen är sjuk. Men det gäller då bara anställda i företag. Ensamföretagare glömde man bort. Märkligt det där, Sverige har ca 1,2 miljoner företag flertalet, drygt 96 %, är företag med färre än 10 anställda. Så varför tänker man alltid på Volvo, Ikea och SAS när man pratar svenska företag? Som inte ens är helsvenska. Svenska Journalistförbundet (SJF) väckte storebror och upplyste om alla frilansar. Så sedan meddelade storebror att alla frilansare som har aktiebolag kan få statligt stöd att klara sig igenom krisen. Enligt förbundet är det knappt 30 % av frilansarna som har AB… Det lönar sig dåligt att ha ett AB om man omsätter mindre än 0,5 miljon om året. Och det är inte många i min bransch som kommer upp i den summan. Så, tack för kaffet. Liksom.

Och trots att vi har betydligt lindrigare än de flesta andra, gnäller svensken lite över att storebror inskränker den personliga friheten och lägger sig i människors liv alldeles för mycket. Men i bland annat Storbritannien, Frankrike, Italien och Spanien får man gå ut max en timme per dag. Alla butiker utom mataffärer och apotek är stängda. Restauranger, fik, barer och pubar är stängda. Och så vidare. För att inte tala om vissa provinser i Kina där staten bommat för entrédörrar till flerfamiljshus för att folk ska hållas i karantän. Det lär visa sig framöver vilken metod som funkat bäst. I Danmark fasar man för att storebror i Sverige ska ha gjort rätt, för då blir det svårt att försvara de stränga åtgärder man vidtagit på hemmaplan.

Det enda som egentligen stör mig är så kallade kändisar som ojar sig över inställda fester, av- eller ombokade föreställningar och liknande. Någon bloggerska vädjade till följarna att köpa hennes smink annars förlorar hon sin försörjning och kan inte åka på någon mer resa till Maldiverna. Eller Mauritius eller var fan det var hon var nånstans nyligen. Och stackars Kenza (lär vara en sån där influencer– vad är det för himla yrke?) som har drabbats av en stor sorg. Vad? Jo, hon kan antagligen inte resa till Montenegro som planerat. Buhu, buhu.

Vi vanliga dödliga finner oss och gör så gott vi kan för att inte sprida viruset. Avbokar alla planerade resor för resten av året. Hittar kreativa lösningar; påsklunch med släkten via Skype, digitala möten, utomhusfika hos goda vänner (max två i taget) på behörigt avstånd från varandra… Nöden är uppfinningarnas moder, heter det ju. Och det är inte klokt så kreativ man blir när man är tvungen.

Fritt och frivilligt kanske visar sig vara en bra strategi. För jag tänker att om man till exempel inför utegångsförbud, måste man ha folk som kontrollerar att det verkligen efterlevs. Lagstiftning utan straffpåföljd är totalt verkningslös och skadar dessutom tilltron till våra beslutsfattare. Det mest motbjudande jag läst idag var en uppmaning till folk att inte bli gravida just nu. DÄR kan man snacka om att kränka den personliga integriteten. Men – åter igen – så typiskt att lägga ansvar och skuld på oss kvinnor. Det är så jääääävla tröttsamt. 
Visst, it takes two to tango, men till syvende och sist faller de preventiva åtgärderna nästan alltid på kvinnans lott. 
Storebror ser dig.
Snart även i sängkammaren.


Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.