Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

fredag 10 augusti 2018

Åsikter

Det finns minst två sätt att se på saker och ting.

Nu när det närmar sig val är det många som uttrycker sin Åsikt. Alla verkar måsta ha en Åsikt. Om allt. Typ. Och det har man väl. Men måste man basunera ut den? Jämt?

På Facebook pågår opinionsbildning från både höger och vänster och från både betalda tyckare och vanliga amatörtyckare. Dessutom finns en massa ryska troll, tydligen. Det som är bland det mest fascinerande är folk som säger emot eller håller med, utan att egentligen fatta vad de är de håller med om. Eller inte håller med om.

"Stoppa vinstjakten" kan man ha som bakgrund till sin profilbild på FB till exempel. Vilken vinstjakt det är man vill stoppa är oklart. Men eftersom bakgrunden även innehåller en sosseros kan man anta att det är vinster i välfärden man ogillar. Men alltså. På vänsterfolket låter det som om allt - som inte är statligt, kommunalt eller landsting - borde förbjudas, eftersom ALLA enligt dem är hyenor som i mesta möjliga mån vill roffa åt sig big bucks på de svagas bekostnad. Snacka om enkelspårigt.
Varenda en som tycker "stoppa vinstjakten" som jag har diskuterat detta med, säger gärna i nästa andetag att man såklart vill välja skola för sina barn, vårdcentral till sig själv och äldreboende till sina gamla föräldrar. Öh? Få ihop den ekvationen den som kan...

Och sen undrar jag igen. Om ett kommunalt äldreboende kostar lika mycket som ett privat och ger samma omsorg, vart tar då pengarna vägen i det kommundrivna boendet? Och varför är det okej för ett icke-privat alternativ att gå plus, men inte för ett privat? Jag fattar inte.

Apropå vårdcentral förresten. Råkade ut för en läkare som vägrade ta i hand när jag kom på besök. Han höll fram en knuten näve mot mig i stället. Synnerligen obehagligt och respektlöst. Jag mailade verksamhetschefen på vårdcentralen och undrade om det var ok att läkare vägrade ta i hand. Det var det givetvis inte, sa hon, och skulle prata med läkaren i fråga. Idag kom svaret:
Jag har talat med NN. Han har tagit till sig av kritiken och förstår våra synpunkter kring detta. Han vet med sig att han ibland hälsar på det sättet av vana / ovana, och är tacksam för återkoppling gällande det.

Goddag yxskaft. Liksom.

Ett annat upprop på FB är "Ge sjuksköterskor dubbla lönen" eller nåt sånt. Men ingenstans framgår det hur mycket betalt de har. Jag känner ganska många sjuksköterskor. Ingen av dem är missnöjd med sin lön. Däremot är det mycket gnäll på de nyutexaminerade. De blir helt chockade att folk kräks, bajar på sig och till och med DÖR på sjukhus. Så de slutar ganska omgående. Apropå bristen på sjuksköterskor...

Miljöpartiet kan tacka sin lyckliga stjärna för rekordvärmen. Den påstås, från miljöhåll, vara ett resultat av nedskräpningen och vips så stiger opinionssiffrorna. En stilla undran då; hur kom det sig att inlandsisen smälte? Då käkade folk i princip bara kött och inte hade vi vare sig flygplan eller kolkraftverk. Just saying.

Ett slag för en bättre miljö var att ge folk bidrag för att köpa elcykel. VILKET JÄVLA DRAVEL! Hur miljövänligt blir det när man ska ta hand om alla gamla batterier? Och varför ska vi andra vara med och betala folks elcyklar? Jag hade hellre lagt de pengarna på bilstöd till folk med funktionsnedsättning. Det tidigare bidraget på 60.000 kronor är nu halverat, så maximalt kan en person som t ex behöver bil för att ta sig till jobbet (pga sjukdom eller handikapp) få 30.000 för att köpa en bil. Som ska hålla i nio (9) år! Men det är klart, Det är enklare att klämma åt den gruppen människor än cyklande miljötalibaner på Södermalm.

Apropå talibaner. Lite halvt skämtsamt. Har nog aldrig sett så många ölmagade gubbs gapa på sina fruar. Till viss del kan man kanske skylla på värmen, men elakheterna finns nog där under fläsket för jämnan. Och pyser ut när kroppshyddan inte svalnar trots badshorts och linne.

Men alltså, MÅSTE folk gå halvnakna i stan? Omysigt med en svettig ändalykt inklämd i förra seklets kortbrallor i ansiktshöjd på tunnelbanan. Matchade med ett för litet linne och ett par snegångna badtöffler. Hujedamej!

Man ska ha luftiga kläder på sig i värmen. INTE såna som var lagom för 20 kilo sedan.
Man ska dricka mycket, men inte utan att äta något. Det finns folk som i princip drunknat inifrån av ett för stort vattenintag.
Problemet här i landet är att vi inte är anpassade för den här värmen. I varmare länder finns luftkonditionering överallt och hus som inte släpper in värme. Här hemma är allt byggt för att hålla oss varma. Och då blir det som det blir när den längsta värmeböljan i mannaminne drabbar oss.

Men inte mig emot. Jag gillar värme. Man får se det från den ljusa sidan.
Man har upptäckt svettkörtlar på helt okända ställen på kroppen.
Man inser att isglass är en bortglömd delikatess.
Och man lär sig sova i bullret från två högljudda bordsfläktar.

Av sommarens planerade projekt blev det inga stora att bocka av i år. Måla hus, byta hängrännor och rensa tak var bara att glömma. Men - törs knappt säga det högt - jag har upptäckt att jag har en inre Ernst :O
En sommar att minnas, med andra ord.

Inomhusbygge. "Compact living kräver genialitet."

Ett Traderafynd fick hjul och blev barskåp.




torsdag 28 juni 2018

Att kalla saker vid dess rätta namn

Ingen direkt koppling till texten. Är bara lite yrkesskadad...
Sorglig läsning de senaste månaderna om människor som väljer att själva avsluta sina liv. I och för sig tycker jag att om man absolut vill, borde man själv få bestämma att nu är det nog (om jag t ex får ALS önskar jag att någon är tillräckligt barmhärtig och tar mig till Holland), men när till synes fullt friska människor har en så mörk tillvaro att de inte ser någon annan väg än att ta livet av sig, är det något som är galet. Och något som det äntligen börjar pratas om som något icke skamligt, med möjlighet att kanske få några på andra tankar.

Men, åter igen, medierna. Läste en artikel om Avicii i Expressen där man skriver ”pressen ledde till att han gick bort i förtid”. Det gjorde han inte alls. Han begick självmord. Fruktansvärt tragiskt. Men det är faktiskt den krassa sanningen. 

Apropå namn. Hämtade allergimedicin i veckan. (HERREJÄVLAR vad mycket pollen det är i år!) På asken står det Kestine men på själva pillerkartan står det Ebastel. Har Apoteket börjat fulimportera läkemedel?

Men värst – eller mest komisk kanske – är när S ska bortförklara alla sina skattehöjningar. Alla minns väl Anderssonskans dravel i en tv-intervju om den sänkta gränsen för statlig skatt. Reportern envisades med att säga att när man sänker gränsen för när man ska betala även statlig skatt så blir det ju en skattehöjning och Anderssonskan envisades tillbaka och sa att om folk bara lät bli att tjäna så mycket pengar så behövde de inte betala statlig skatt alls. Typ.

Inte skulle man höja bensinskatten heller. Sa man. Den har höjts FYRA gånger under mandatperioden. Av de 16 spänn soppan kostar nu är 60% skatt. Bland värstingarna i gruppen skatter är ändå den extra energiskatt som plötsligt lades på elräkningen. Skatten är högre än själva elkostnaden. Och sen läggs det moms på skatten.

Sen undrar man ju om skattehöjningarna går till att subventionera alla elcyklar som stadsborna nu köper? Ingen som har tänkt på alla som INTE bor i stan? Va? Det är som Hasse Alfredssons sketch ”den där långa tarmen norr om Stallmästaregården har de ingen aaaaning om”. Typ så.

Å andra sidan. Ingen torde vara förvånad. Skattehöjningar är ju en paradgren. Som nån lustigkurre sa: Man höjer skatten på alkohol för att folk ska supa mindre. Detsamma gäller jobben. Man höjer skatten på arbete för att folk ska arbeta mindre.
Eller?

Och från 1 juli blir det extremhöjning av fordonsskatten. Och sjukvårdsförsäkringar blir skattepliktiga. Om vården fungerade skulle hela marknaden med privata försäkringar självdö.

Pja, vad ska man kalla KappAhls ordförande? Han beskriver klädjättens målgrupp som ”skrynkliga tanter med vallningar”. Längst ner på skalan över epitet för den sortens ärkenöt står virrvante. Det är för snällt. Nästa är tomte, pajas och ärsle. Jag tror faktiskt jag får uppgradera skalan ett snäpp. Några förslag?

Jo visst. Jag har skrivit på KappAhls facebooksida att jag glatt konstaterar att jag inte passar i målgruppen och därför väljer att handla i andra butiker framöver.

Och äntligen kom värmen tillbaka så vi får oja oss över hur himla jobbigt det är. Haha. Men jag undrar varför folk klär sig i badkläder mitt i stan? Jättekorta shorts, pyttesmå linnen (alt bar överkropp för snubbar) och badtofflor. Det är faktiskt svalare att ha kläder på sig, luftiga i naturmaterial. Och så svettas man inte på sina medmänniskor.

Haloumin håller på att ta slut.
Jordgubbarna är på upphällningen.
Prinsessan Sofia handlar på Lidl (i Sainte Maxime, förvisso).
Och i Aftonbladet kan man testa vilken fotbollsspelare man är mest lik.

Men fotbollen. Sverige vidare till åttondelsfinal efter 3-0 mot Mexiko.
Det var ett riktigt Håll-Käften-Zlatan-resultat.
Heja Sverige!




onsdag 20 juni 2018

Teatersport


Bland det roligaste jag sett är så kallad Teatersport. Två lag tävlar om publikens gillande i olika improvisationer, ofta påhittade teman från publiken. Skickligt och väldigt kul.

Den teatersport som just nu pågår i Ryssland är mindre roande. Mångmiljonärer som handlöst kastar sig i gräset och ålar sig som metmaskar så fort någon annan petar på dem. Vad är detta för småbarnsfasoner? Va? I dagens match tillkallades till och med vårdare när en portugis råkade vispa till en marockan lite över örat med handen. Jo, det vet väl alla att om man går förbi någon som svänger med armarna när han/hon rör sig framåt så är det en nära-döden-upplevelse. Jättebebissyndrom. Den här filmsnutten illustrerar vad jag menar https://www.youtube.com/watch?v=RCY-ZFsJaOA

Dessutom kan jag ju undra lite över varför karlar (storväxta bebisar) betalas miljoner, till och med miljarder, och ändå inte kan göra mål. Till och med missa en straff. Tränar de inte en massa timmar i veckan? Borde man inte kunna kräva bättre resultat? Valuta för pengarna, liksom?

Men apropå fotboll. Mr superhybris himself, Zlatan, är i Ryssland nu. Inte för att spela, han har tackat nej till landslaget, utan för att göra reklam för en massa företag. Varför då? Badar inte han i pengar redan? Eller är det uppmärksamheten han har svårt att vara utan? Han kunde inte ens pallra sig iväg och heja på Sverige. Stå och hoppa i blågul tröja och åbäka sig i reklamfilm kan han, men heja på riktigt kan han tydligen inte. Gör han nånting över huvud taget om han inte får betalt? Kan man befogat undra.

Å andra sidan finns det värre saker att bli upprörd över. Just som man trodde att herr Orange där borta i väster hade passerat anständighetens gräns kommer nu rapporter om hur man behandlar barn till personer som söker asyl längs USAs gräns. Tusentals barn behandlas sämre än slaktdjur, skiljs från sina föräldrar utan att någon förklarar för dem vad som händer. Barn ända ner till åldern 1,5 år! Vilket fruktansvärt trauma! Och big boss säger att allt är demokraternas fel.
Alltså. Hur mycket skit kan han komma undan med? Hans dotter (OCH politiska rådgivare!) hånas i sociala medier för sin 45 000-kronors klänning som går i stil med de prassliga värmefiltar som föräras de ”omhändertagna” barnen. Skrämmande, ruskiga vibbar till andra världskriget. Making America great. A tjena.


Jag trodde de hade demokrati där borta och att inte högsta hönset enväldigt kunde bestämma hursomhelst. Jag trodde tydligen fel. Fast jag gillar inte motsatsen heller, de där som bara babblar och inte får något gjort. Vår egen statsminister t ex som hasplar ur sig floskler på löpande band.
”Vi ska inte ha utanförskapsområden.” Nej, är det någon som vill ha det?
”Det är oacceptabelt att kvinnor blir utsatta för våldtäkt.” Någon som är av annan uppfattning?
”Sverige ska vara tryggt för alla.”
”Varje kvinna i Sverige ska kunna leva som hon vill.”
Och så vidare. I evighet. Amen.
En massa ordbajseri som ingen kan argumentera emot. Och det vet han så väl. Man skulle önska att någon enda journalist någon enda gång ställde frågan HUR han har tänkt åtgärda allt som han tycker är fel.
För det mesta går han dessutom i opposition mot sig själv. Och mot verkligheten.
Tomte.

Och sen det där med ”vinster i välfärden”. Är det någon som fattar vad de menar? Alltså, jag fattar ju att V menar att det är fult att tjäna pengar. I alla fall om man är ett privat företag. Om en kommun gör samma vinst är det tydligen helt okej.
Svenska folket vill stoppa vinsterna i välfärden, sägs det. Men som man ropar får man svar. Som bekant.
Tutar man i folk att vartenda privatägt vård- och omsorgsföretag kan stoppa miljoner i fickorna, på brukarnas och patienternas bekostnad är det ganska självklart att man får ett sådant svar.
Utvecklar man informationen lite grann och frågar om det är rimligt att fyra sjuksköterskor och två läkare som vill starta en vårdcentral ska tjäna pengar på sin satsning, så blir svaren något annorlunda. Det är ju ganska begripligt att om man tar lån, lägger ner en massa tid och energi och investerar i ett företag som man tror på så borde det vara tillåtet att gå plus. Även om företaget är ett särskilt boende.

Frågar man folk om de vill kunna välja förskola för sina barn, vårdcentral för sig själva och äldreboende för sina gamla föräldrar, får man i princip helhjärtat ja. Från alla tillfrågade. Den ekvationen går liksom inte ihop.

Och jag undrar fortfarande lite. Om till exempel hemtjänst i kommunens regi kostar lika mycket som ett privat alternativ och omsorgen är likvärdig, vart tar då alla miljoners miljoner vägen i kommunen som en del menar att privata ägare stoppar i egna fickor? Jag fattar inte.

Men nu ska här firas midsommar.
I regn, sägs det.
Inte mig emot. Man kan grilla under parasoll.
Och små grodorna kan man strunta i.





fredag 15 juni 2018

Har du kvar din blogg?



Jo, det var en befogad fråga jag fick häromdan. Absolut, bloggen är kvar men för en lite seg tillvaro. Inte för att det inte finns saker att bli förbannad på, utan för att tiden ibland inte räcker till.

Vad kan man störa sig på en solig fredag? Inte på vädret i alla fall, även om jag kanske önskar mig lite regn så inte gräsmattan vid stugan går åt helsicke helt och hållet. I övrigt, närmare 30 grader och sol. Varenda dag. I flera veckor. Me like. Man får gå lite långsammare, helt enkelt. Ta på sig luftiga kläder och en fin solhatt. Absolut INTE drälla omkring halvnaken.

Alltså, på flyget hem från Tallinn i går. SAS (j-la Kalle Anka-företag, ursäkta mig alla kompisar som jobbar där, men de har inte lyckats med en enda resa de senaste fem åren…) planet var av den mindre sorten, en mittgång som tillåter människor under medelstorlek. Och så kommer det några fetton, iklädda badtofflor, för små t-shirts och slappa shorts som visar halva mumindalen. I ansiktshöjd på dem som redan sitter ner. Tillåt mig småkräkas.

Det som upprör mig nästan mest nu är alla rapporter om folk som står och filmar olycksplatser. Men vad fa-an lider de av? Va? På riktigt? Stå och ta bilder och filma när räddningstjänsten, polisen, ambulanspersonal och andra försöker rädda livet på folk. Nästan hänger in i ambulanser för att få ”bra” bilder. Och dessutom hindrar räddningspersonalen från att göra sitt jobb. Hur sjuk i huvudet får man bli?
Personal på plats kan inte ägna tid åt att uppfostra folk men finns det INGEN vettig person med civilkurage som kan fråga de här ärslena vad de pysslar med? Hur skulle de själva reagera om de eller deras anhöriga låg döende, och folk trängde sig fram för att filma. Jag fattar inte.

Lika lite som jag fattar titt-köer. Även om det fenomenet inte är lika illa, men ändå. Här finns inget att se – cirkulera! Liksom.
Hyenor.
Asgamar.
De hör hemma i ödemarken.

Men alltså, politikerna. Nu börjar det märkas på allvar att det är valår. Det lovas vitt och brett till höger och vänster (och från höger och vänster, till och med). Innan man bestämmer sig vad man ska rösta på kan man ju kolla vad de olika tomtarna har åstadkommit. Nä, jag vet att om man har 4-5 % av rösterna kan man inte få igenom 100 % av sina vallöften. Det är j-ligt lätt att lova när man inte behöver ta ansvar för det man påstår sig kunna genomföra (läs V och Fi). Och de senaste fyra årens skattehöjningar har resulterat i sämre skolresultat, dubbelt så långa vårdköer (vårdköerna till BUP är tre gånger så långa!), 270 trainee-jobb i stället för utlovade 32000 för att nämna ett par exempel (i skenande högkonjunktur, dessutom). Just sayin’.

Å andra sidan, kan miljoner människor hylla herr Orange borta i väster som en hyvens kille som fixar biffen alla da’r i veckan så kan man förvänta sig vad som helst. I princip.

Vad hände med kritiskt tänkande? Ifrågasätta sånt man ser och hör?
Är det läget ”pallar’nte” som drabbat folk?
Gapa och svälja är såklart mindre ansträngande.

I avdelningen Värdelöst Vetande blir man idag upplyst om att kvinnor tänker lika mycket på shopping som män tänker på sex. Kvinnor tänker på vad de ska shoppa en gång per minut, medan män tänker på sex var 52:a sekund.
Hade jag ingen aning om.
Varken det ena eller andra.

Vad övrigt bjöd dagens ströläsande på?
Roligt ord: Klyschbingo.

GW fick dödsångest och grät.
Troligen inte av klyschbingon.
Orkade inte läsa.

En kändisjurist smet från en olycka och har snortat kokain.
Vad fasen är en kändisjurist?
Jag har i alla fall aldrig hört namnet på karl’n.
Å andra sidan är jag ingen kändis.
Inte har jag behövt någon advokat heller.

Och – Å, nej! Snart är Ernst tillbaka i tv-rutan.
Tack och lov för Netflix!



tisdag 22 maj 2018

Älska mig!


”Älska mig för den jag är” sjöng Ainbusk singers för många år sedan. Populär på bröllop, bland annat. Vårt, till exempel. Den är väldigt vacker.
Sån här är jag, så här ser jag ut – om du älskar mig får du ta mig som jag är. Typ.

Det var ju pingst, helgen som gick. Den passerar numera nästan obemärkt eftersom man skippat annandagen som helgdag till förmån för nationaldagen (som fortfarande ingen fattar varför man firar). Ett riktigt nerköp, om ni frågar mig. Den 6 juni infaller mellan varven på en lördag eller en söndag. Tji ledig dag liksom. Medan annandag pingst alltid infaller på en måndag. De kunde väl bytt 1 maj mot 6 juni i stället? Det finns ju ändå ingen arbetarklass längre. Varför ska just de röda ha en alldeles egen dag (en röd dessutom haha) att propagera för sin politik? Är inte det orättvist mot alla andra? Så här i rättvisans tidevarv.

Men, i alla fall, pingstafton = bröllop. TV sände direkt från ett prinsbröllop i England och tidningarna svämmade över av bilder och filmsnuttar. Det gick inte att värja sig. Men det som fångade min uppmärksamhet var brudens mamma. Hon var den enda släktingen från brudens sida som närvarade. Bruden lär ha både pappa och syskon i livet, men av någon anledning var de inte där. Det är ju det jag säger; blod är inte tjockare än vatten. Det är bara floskler. De såg lyckliga ut i alla fall. Och det är ju huvudsaken. Äktenskap går ändå åt fanders i slutänden. Hälften slutar med skilsmässa och hälften med döden. Om man nu ska vara krass.

Men alltså, vad är det med folk som i princip kräver att bli älskade? Män som slår kvinnor fördärvade när de vill göra slut. Eller, faktiskt, slår ihjäl sina kvinnor bara för att de inte älskar männen längre. Människor som nästan slår knut på sig, som hunden Ådi i serien Gustaf, för att bli sedda och älskade. Skrämmande och lite sorgligt.

Det finns människor som tycks göra vad-som-helst för att få kärlek. Stalkare som inbillar sig att förföljandet, mailbombandet och sms-trakasserierna ska göra dem älskade. Inte för att jag gillar taktiken spela-svår, men vem älskar en kardborre? Liksom.

Eller vuxna som prompt ska tvinga barn att kramas och pussas. ”Så ja, ge nu morbror Oskar en kram!” och man mådde nästan illa när man skulle krama gamla farbröder som luktade unket av snus och gamla kläder. Eller nyrökta tanter med en maxiflaska hårspray i frisyren. ”Ge tant Ingrid en kram och tacka för presenten!” och man försökte hålla andan för att inte spy. Hur många barn har inte råkat ut för det? Jag minns att jag många gånger tänkte: Så där ska jag aldrig göra med mina barn. Vill de kramas så gör de det. Vill de inte, så slipper de. Och aldrig ska någon människa, liten eller stor, höra mig be om att bli kramad eller pussad. Det är sådant man måste göra sig förtjänt av.

Värst är de vuxna som låtsas bli ledsna när barnen inte hörsammar uppmaningen ”kom så får jag en kram”. De här vuxna kör antagligen med samma lipa-teknik vad det än gäller. Jobb, prylar, pengar, människor… Patetiskt. P-A-T-E-T-I-S-K-T.

”Cry a river, build a bridge and get over it!”

Säger jag bara.


Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.