Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

tisdag 26 februari 2019

Grejen med Greta


Alltså allvarligt. Jag fattar inte vad som är grejen med Greta. 15-åringen som skolkade från skolan ”för klimatet” och med hjälp av några miljonärer har ”blivit ett namn” i världen.

Alla som minns sin egen tonårstid och/eller som har haft ungdomar omkring sig genom åren vet hur det är. (Och - om inte - finns det en massa bra böcker att läsa.) Varenda tonåring som är engagerad i något, oavsett om det är veganmat, miljöfrågor, politik, religion eller något annat, är oerhört kategorisk och tvärsäker. De ser med förakt och förundran på sin föräldrageneration och fattar inte varför inte den har löst det som – i deras ögon – är så himla simpelt att lösa. Fred, svält, krig, luftföroreningar… Varför fixade inte päronen det? Tonåringarna har väldigt enkla lösningar på det mesta. Tills de några år senare inser att allt inte är så himla svart eller vitt.

Det är likadant för Greta, antar jag. Enda skillnaden mellan henne och andra tonåringar är att hon har en världskändis till morsa. Som väl blev lite för pk och uttjatad och föste fram dottern i stället. Precis i lagom tid för att boken hon och maken skrivit om familjen, inklusive döttrarnas funktionsnedsättningar, släpptes. Och med hjälp av smarta (?) marknadsförare. Jag kan inte annat än tycka synd om Greta. Och tycka att det känns som att hon blir utnyttjad. Arma flicka. Jag hoppas att hon får god hjälp att ta igen de förlorade timmarna i plugget. En bra utbildning kommer man långt på. Eller så kan man bli S-minister... https://www.expressen.se/ledare/linda-nordlund/bedrovligt-lag-utbildning-bland-lofvens-ministrar/

Vill man verkligen göra en insats för miljön är det enda raka att inte sätta barn till världen, enligt DN. ”Det är utmärkt att vissa helt slutat flyga. Men sett till utsläppsmålen vore det mycket bättre om människor slutade med sitt ymniga barnalstrande.” Enligt forskare sparar en person 0,8 ton koldioxidekvivalenter per år genom att välja växtbaserad kost. Den som avstår från att skaffa bil sparar 2,4 ton. Och den som avstår från att skaffa barn sparar 58,6 ton per år. Forskare säger också att ”det enskilda beslut som haft störst positiv inverkan på klimatet är Kinas ettbarnspolitik”
Jag satte morgonkaffet i halsen, faktiskt. Jag gillar ju barn. Min barnlöshet beror inte på att jag ”är djävulen själv” som en störd person skrev i ett hatmejl. Jag gillar människor rent generellt förresten, oavsett höjd över havet. 
Men, som sagt, artikeln fick mig att fundera över vad vi håller på med i Sverige. Om det nu stämmer med barnalstrandets klimatpåverkan. Är det då så klimatsmart att premiera tre, fyra, fem barn? ”Många barn – en gudagåva” är broderat på en vepa jag har ärvt. Den kommer från mormor tror jag och vid förra sekelskiftet var det såklart en nödvändighet med många barn för att trygga sin ålderdom. På den tiden flög inte folk som skottspolar över världen. Inte var det många som hade bil heller. 
Å andra sidan, om Sverige plötsligt skulle försvinna från jorden så skulle det inte påverka världens klimat alls, sägs det. 
Men vad vet jag.
Annorlunda tankegångar i alla fall, som omväxling.

En annan intressant upptäckt jag gjorde häromdagen var kostnaderna för veterinärvård. Alltså, att det är dyrt att gå till veterinären vet jag, men om man åker till AniCura Albano djursjukhus vid halvtiotiden på kvällen så kostar det 3795 spänn. Bara att komma in. Det ”tillkommer en akutavgift” säger man. Sedan lägger de på 50 % på alla andra kostnader för provtagning, röntgen osv. Och är det dessutom inte ”medicinskt motiverat” att åka till sjukan annat än under kontorstid, så ersätts inte kostnaderna av försäkringsbolaget. Hade jag ingen aning om.

Och Annie Lööf ”höjer på ögonbrynen” när Magdalena Andersson börjar prata om höjda skatter på bland annat kapital, skriver Expressen. Alltså, på riktigt? Vem i det här landet blir ens ett enda litet uns förvånad när S pratar om att höja skatter? Ingen. Utom fru Lööf då, uppenbarligen. Har hon käkat upp sin sko än, förresten?
 

Det verkar som om det nya styret i Stockholm har lyckats stoppa miljonrullningen till sparkade direktörer i stadshuset. Fru Wanngård (S) öste skattepengar över ett par andra damer som bara behövde ”stå till förfogande” (alltså inte vara på jobbet) med bibehållen månadslön strax under 200 000. Jag kan erbjuda mig att stå till förfogande för halva den månadslönen…
Avtalen kostade skattebetalarna 11,7 miljoner.
Bussigt.

Ulf Kristersson är i blåsväder. Han har vapen hemma för sin stora hobby jakt. Det får man ha, om man har licens. Däremot måste man ha vapnen inlåsta i plåtskåp som sitter fast i väggen och/eller golvet. Det där med låset hade Kristersson missat. Mitt i vapenvården fick han ett viktigt samtal och sen åkte han hemifrån säger han. Och då glömde han att vapnen inte var förvarade som de skulle. Det kändes som han trivialiserade det hela en smula och sa att huset var både låst och larmat och Säposnubbarna var på plats på nolltid när en hantverkare råkade utlösa larmet. Spelar väl ingen roll. Allas likhet inför lagen, heter det ju. Klantskalle.

Dagens rysning: Kvinnan som hittade en pytonorm i sin ena sko när hon packade upp resväskan, just hemkommen från en semester i Australien. 
Fasen va’ skraj jag hade blivit.



måndag 25 februari 2019

Det där egot

På en gångbana nära dig...

Jag som hoppades att den seglivade 80-talstrenden med fullt fokus på Mig Själv snart skulle bli omodern får inse att jag hoppats för mycket. Numera är det inte bara spandaxklädda herrar på racercyklar eller telefonpladdrande lattemorsor eller yrkeschaufförer i långtradare med släp som är fullkomligt ovetande om att det finns en omvärld. Trenden har spritt sig till gamla tanter och farbröder! (Ja alltså, äldre än jag själv då.)

Utöver alla som prompt måste stanna precis innanför dörren och leta (som fan) efter handlalappen, så alla bakomvarande tvingas vänta på att få gå in i affären, finns en växande skara ”jag-kan-väl-gå-före-i-kassan”-pensionärer. Då det tycks vara ett växande fenomen måste jag såklart gnälla. Som idag. Det var inte så himla långa köer till kassorna. Inte var det några storhandlare som köade heller. Det hindrade inte två tanter i 80-årsåldern att slinka förbi kön medan den ena med ett snett leende höll upp en påse och en tjugolapp. Som att man skulle fatta att man bara skulle släppa fram dem. Jag tittade förvånat (jag är rätt bra på att se uppfordrande förvånad ut) och tanten sa 
”jag ska bara betala det här”. 
Jaha, sa jag, fortfarande med höjda ögonbryn. 
”Ja – e-hm – ska med bussen. Den går bara en gång i halvtimmen” som om det var något jag var ytterst ansvarig för. 
Vad är det för buss? slank det ur mig. ”Eh….eh….hem…..”
Eller hur.
Du är bara jävligt kaffesugen ditt gamla skrälle. Tänkte jag.
Tanterna fick väldigt bråttom iväg, slängde tjugolappen på den förvånade och irriterade kassören och pinnade iväg illa kvickt.
Inte blev jag särskilt överraskad när jag såg dem hemma på gatan heller.
”Bussen går bara en gång i halvtimmen.”
Pyttsan.

Apropå ego. Bruttan som hindrade ett flygplan från att lyfta, i tron att det ombord fanns en ung afghan som skulle utvisas. Hon har nu fått ett otroligt lindrigt straff – 3000 spänn i böter! Tilltaget kostade ungefär en kvarts miljon kronor. Och den medelålders mannen som hon fick med sig av planet (som utvisats efter avtjänat straff för misshandel av fru och barn) skickades hem en månad senare. Vad som hände med ynglingen som hon trodde hon skulle rädda vet jag inte.
Alltså. Jag är för feg (eller uppfostrad i ordning och reda) för att ägna mig åt civil olydnad, men jag fattar folk som gör det. Så funkar det i en demokrati. Men – bryter man mot en lag för att man tycker den är fel, då får man också ta konsekvenserna. Utan att lipa och ha sig. Det ingår liksom i konceptet.

Kriget i Syrien är på väg mot sitt slut, sägs det. De ”svenskar” som farit dit och misshandlat och halshuggit och torterat människor, men som överlevt och nu sitter tillfångatagna vill ”komma hem” säger de. De har inte alls ägnat sig åt det deras ledare påstått, eller det som visats i otaliga hemska filmsnuttar, säger de. De har verkligen försökt komma därifrån. I åratal. Det har varit som en sekt de inte kunnat lämna. Och nu sitter de och ångrar att de reste. Bu-hu bu-hu. Man får innerligt hoppas att Löfven som omväxling står vid sitt ord. De här miffona inte ska släppas in i Sverige igen. Men vem vet, det kanske går att dra ihop en sittstrejk nånstans på söder och få regeringen att ändra sig.

Och vad håller svenska Kina-ambassadören på med då? Har hon tappat det fullständigt? Jo men jaa. Det räckte med att kolla bilder på twitter.

Och stackars kungen då. Vars turistattraktioner gick minus förra året. Men hallå, det gjorde i princip vartenda turistmål. Fråga vilken djurpark eller museum som helst. Men stackars kungens (eller är de verkligen hans, förresten?) alla slott visar på minus 5,8 miljoner kronor 2018. Å andra sidan gick de drygt 5 miljoner plus året innan, så han kanske inte är alldeles bankrutt. Tur att den skattefinansierade verksamheten går som tåget då'rå.

Och Theresa May har tuffat till frisyren. Om det hjälper henne att få stöd för Brexit-avtalet återstår att se. Det pratas om ”skjuta upp” och ha en ny omröstning och en massa annat svammel. Alltså, var inte utträdesdatumet hugget i sten? Typ. Trodde jag. Att efter att man lämnat in sin ansökan om utträde så fanns ingen återvändo? Har jag missat något?

Men på riktigt det värsta jag läst på länge var den ryska mamman som lämnade sin 3-åring ensam hemma i en vecka för att dra iväg och festa med polarna. Stängde av vattnet och låste dörren och drog. Mormorn hittade den lilla flickan död när hon skulle dit och lämna en födelsedagspresent. Då var mamman fortfarande bortrest. 3-åringen hade svultit ihjäl. 
Den artikeln fick mig faktiskt att börja lipa. 
På riktigt.


Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.