Skärpning!

Ingen - verkligen ingen - kan ha missat att världen just nu är något helt annat än vi hade vant oss vid. Till och med gamlingarna i Roslagen har börjat fatta att det inte är så begåvat att sitta i klungor och fika. Inte ens på tisdagarna när det är pensionärsrabatt på Ica. Alla - verkligen alla - har på ett eller annat sätt fått sitt vanliga liv beskuret. Pensionsförsäkringarna rasar i värde, folk blir permitterade eller uppsagda, små och stora företag går i konkurs, nära och kära måste hållas på avstånd, vi kan inte resa, umgås och göra allt som vi hittills tagit för givet. Och människor dör. Inte bara gamla och sjuka, även om de är i majoritet. Med Adam Alsings död fick kanske några corona-förnekare sig en tankeställare. 

Inget av detta tycks vara särskilt allvarligt. I alla fall inte om man är sista-års-elev i gymnasiet. Inte på långa vägar. Det gnälls och gnölas och skrivs protestlistor och görs namninsamlingar och intervjuer i tv, radio och tidningar. Är det ingen som möjligen tycker att de här ungdomarna kanske har lite fel fokus? Lite märkliga prioriteringar? Eller kan beteendet bara förklaras med att i den åldern är JAG och MINA KOMPISAR jordens medelpunkt? Resten är bara irriterande rekvisita?

Dagens bottennapp - ta fram skämskudden nu! - kan läsas i Norrtelje Tidning (autocorrect försöker alltid ändra till Norrtälje, men tidningen stavas faktiskt med e) där två elever presenteras med bild och namn och de säger att det är utspringet de har haft som mål under åren av pluggande. Sug på den! Målet har alltså inte varit att skaffa sig en utbildning, förkovra sig, sikta på ett yrke, bli vuxen... Nej, alla kurser de valt, allt de läst, alla timmars pluggande, all stress de känt över betyg, precis ALLT de ägnat sig åt har enbart varit med målet att under höga skrik få springa ut från skolan på skolårets sista dag. Och nu är allt förgäves. De är snuvade på allt. Precis ALLT.

Drama queens.

Jag förstår inte mediernas tanke med att skriva och prata om det här fenomenet. Däremot förstår jag att barn kan ha svårt att smälta att mycket i deras vardag ställs på ända, men till och med en 6-åring fattar att pandemin gör så att det planerade födelsedagskalaset måste ställas in. Varför är det då så svårt för en människa i övre tonåren? Jag vet att den yngre generationen gärna mästrar och tillrättavisar den äldre, för den fattar absolut ingenting, varför den yngre med kränkt blick och darr på rösten påpekar att så där kan man faktiskt inte göra/säga/se ut. Det är inget nytt. Bara lite mer aggressivt nuförtiden. Respekten för medmänniskorna – i synnerhet de äldre medmänniskorna – har bleknat till ett minimum. Men skulle inte en enda journalist kunna ställa frågan varför lastbilsflakåkande och trappspring tycks så mycket viktigare än allt annat som pågår i världen? Jag skulle gärna vilja veta det. På riktigt.

Alex Schulman bloggar vidare. Hans hemska text om kungen ligger kvar hos Expressen och något svar verkar inte ha kommit från ansvarig utgivare. I går skrev han ännu en obegriplig text. Inte elak eller så. Bara konstig och obegriplig.

Finns det alkolås till datorer? Var en spontan tanke som bara plötsligt dök upp i mitt medvetande. 

Lurendrejerier

Buketten som aldrig kom fram

Världen är full av ohederliga människor. Ännu fullare av hederliga människor, som tur är! En del fulingar drar sig inte för någonting, vilket har blivit särskilt tydligt nu i corona-tider. Folk som lurar gamlingar att de kan sköta deras inköp och sedan länsar deras bankkonton, folk som utger sig vara från sjukvården och stjäl allt av värde som folk har hemma, för att ta ett par exempel. ”Slå ihjäl dem” skulle C säga, jag kanske inte vill gå riktigt lika långt. Men extra långa fängelsestraff ska de såklart ha, när de åker fast.

Våra gränser sägs vara stängda framför allt för trafik från utomeuropeiska länder. Då undrar jag bara vad alla ryskregistrerade långtradare gör på vägarna? Men de stängda gränserna tycks ha haft positiv inverkan på de östeuropeiska stöldligorna i alla fall. I kombination med att nästan alla svenskar är hemma dygnet runt har antalet inbrott minskat markant, sägs det. Inget ont som inte har något gott med sig.

Det är säkert fler än jag som gör fler inköp än vanligt över nätet just nu. Det gäller att hålla koll på vad man har beställt och hur man valt att göra betalningarna. Det är väldigt lätt att bli bortkollrad annars, till och med för en petig person som jag.

Beställde blommor till ett födelsedagsbarn på andra sidan Atlanten. Givetvis i mycket god tid. Euroflorist informerade att leverans på söndagar skulle gå bra, med reservation för att den lokala floristen man skulle skicka uppdraget till inte kunde lova söndagsutkörning. Jag skrev då att OM det inte gick på söndagen, ville jag ha leverans på lördagen. Det är liksom inte så stor vits med att få blommor efter man har fyllt år. Jag betalade i förskott och fick bekräftelse och trodde allt var frid och fröjd. Födelsedagsbarnet brukar alltid tacka artigt så när jag inte hörde något kontaktade jag hennes make. Och nej, några blommor kom varken lördag, söndag eller måndag varpå jag såklart kontaktade Euroflorist. Som svarade att man kunde inte garantera några leveranser alls på önskade dagar så vad gnällde jag om. Ungefär. Och om jag hade ”några fler funderingar” kunde jag höra av mig igen. Några funderingar var det inte fråga om och jag krävde pengarna tillbaka men fick ett ”Nej, det går inte eftersom beställningen är skickad.” För att göra en lång historia kort: Jag har fått tillbaka förskottsbetalningen från Euroflorist. Jag har däremot inte fått något svar på när de hade tänkt informera mig om att blommorna inte levererades…

Apropå blommor fick jag höra något ganska upprörande. Det lär finnas florister som satt i system att ta emot beställningar på begravningskransar och dito buketter, utan att leverera dem. I synnerhet om beställningarna kommer från personer som bor långt ifrån den plats där begravning ska hållas. Då är risken minimal att den som beställt blommorna får reda på att de aldrig levererats och floristen kan stoppa pengarna i fickan.

Sens moral: Beställer ni blommor, oavsett om det är via Euroflorist eller annan, kolla alltid med mottagaren att blommorna kommit fram!

Ett annat företag som är trist att ha att göra med är Newport. Fick ett par urflotta badlakan i present till vårt nyrenoverade badrum. Newport är inte gratis precis… Tvättade dem innan vi skulle hänga dem på plats och som tur var stoppade jag en Color catcher i maskinen. Den var väldigt blå när tvätten var klar. Color catcher-lappen alltså, inte tvättmaskinen. Inget konstigt i det, men badlakanen luddade av sig när man torkade sig på dem och torrfällde, så jag körde dem en gång till i maskinen. Även denna gång blev Color catcher-lappen rejält blå och dessutom hade blått ludd fastnat på allt det andra jag tvättade i samma omgång. Newports kundtjänst säger då att det krävs 4-5 tvättar och torktumling innan badlakanen kan användas. Dessutom ska de tvättas separat. 

Alltså, på riktigt? Vad är det för himla kvalitet? Och hur oansvarigt är inte det, ur miljösynpunkt? Två badlakan i en i övrigt tom tvättmaskin. Fyra fem gånger. Och sedan torktumling på det. 

Så, varning utfärdas härmed: Köp. Inte. Newport. Badlakan.

Newport badlakan efter tre tvättar

Men men. Det är små världsliga och banala saker. Egentligen inget att bli upprörd över. Men det kändes lite skönt att bli sur på något konkret. När jag satt med min kalender häromdagen och klickade väldigt många gånger på ”Radera aktivitet” fanns inget eller ingen att vara sur på. Bara inse att jag och alla andra nu ställer in i princip alla planerade möten, resor och andra aktiviteter. Och måste hålla koll på att få inbetalade pengar återbetalade. Någon gång ska väl livet återgå till det gamla vanliga. Kanske. Det blir väl lite som när man förlorat en vän eller anhörig. Man kan inte gå vidare som om ingenting har hänt. För någonting har faktiskt hänt. Och händer. Inte vet vi när det lugnar ner sig heller.

Så i morgon blir det brädspel med vänner på Skype. Både födelsedagsfirande, fikapauser och fredagsdrinkar har ju funkat digitalt och nu blir det spela av. Hjärnan hålls i form med premiärer, har jag fått lära mig.

Ännu mera svammel

Det är så himla många som ska uttala sig och ha åsikter om coronaviruset, om handlingsplaner, om behandlingsmetoder och så vidare nuförtiden. Gaphalsarna fortsätter att gapa och alla som brukar ha en åsikt har givetvis fortfarande Åsikter. Om allt. Jag fortsätter att lyssna på Folkhälsomyndigheten och Agnes Wold. Sansade och trovärdiga förklarar de så man begriper. Det var en överläkare i TV4 i går morse också som verkade veta vad han pratade om. Däremot hade SVT i förrgår Lena Einhorn per telefon. Hon kanske är väldigt påläst och kunnig i mycket som rör virusar, men en mer hysterisk person är svårt att hitta. Hon gjorde tappra försök att skrämma skiten ur tittarna, det kunde inte undgå någon. Inte heller att hon påstod att ALLA gamlingar osm blir sjuka ligger och kippar efter andan och dör under hemska plågor och kval. Hon babblade på i falsett i 180 km/h så även om hon hade haft något intressant att berätta så hörde man inte ett skit. Inte jag i alla fall. Jag blev så himla andfådd att det slog lock för öronen. En foliehatt till damen, kanske?

Katarina Zytomierska fick uttala sig i något debattprogram. Varför? Undrar man. Lisa Magnusson i DN beskrev henne som ”en kolerisk coronakvacksalvare” och det är väl ungefär det snällaste man kan säga om henne. ”Uppenbart felinformerad” var ännu snällare, icke desto mindre sant. Virrvante.

Fast det är nästan ännu värre när 22 forskare, professorer och högutbildade sitter på sina höga hästar och hävdar att precis allt som Sverige gör är FEL. Efter deras debattartikel fick de en hel del smisk på fingrarna och såg sig tvingade att förtydliga vad de menade. De blev överbevisade ganska snart i den forskning de hänvisade till. Deras förtydligande innebar att de visserligen erkände att deras statistik inte var helt korrekt men sa samtidigt att det inte var så himla viktigt. Alltså. Hjälp.

Lika tröttsamt som alla självutnämnda ”experter” är de Mycket Goda Människor som nu berättar om sin godhet, direkt eller indirekt. En del av dem har ju ”presstalespersoner” bevars och behöver inte ta hänsyn till Jante. Hovet meddelar att Sofia nu ska ”arbeta inom vården”. Hon har gått en 3-dagars webbkurs minsann. Den kursen lär ut hur man flyttar en person från rullstol till säng och användning av skyddsutrustning, bland annat. Men de momenten ingår antagligen inte i Sofias arbete som ”stödpersonal”.

Det pratas i nästan hysteriska ordalag också om de prioriteringar som vården måste göra. Men alltså, det gör de väl hela tiden? Jag menar om jag sitter på akuten med en bruten handled och det kommer in en person med en stroke, är det kanske inte så konstigt att jag har lägre prioritet? Gäller väl detsamma i corona-tider? En jättesjuk går före en mindre sjuk? Eller? 

Media rapporterar att dödligheten i coronaviruset är högre i landets så kallade utanförskapsområden och värst drabbade tycks människor från Somalia vara. En virolog skrev för lite sedan att många av de döda och svårast sjuka har stort brist på vitamin D och det är ju väl känt att människor med väldigt mörk hudfärg bör äta just D-vitamin eftersom de bor i ett land med jämförelsevis få soltimmar, vistas utomhus i relativt liten omfattning och dessutom ofta klär sig i heltäckande kläder. Kanske, kanske är det inte enbart trångboddhet och språksvårigheter som är orsaken till den högre dödligheten? I synnerhet tänkvärt kanske då dödligheten är förhållande vis hög även bland afroamerikaner i USA?

Att människor från andra kulturer umgås över generationsgränserna och bor mer trångt än infödda svenskar är ett faktum. I går rapporterades att man ska evakuera människor från Rinkeby, Tensta och andra områden med hög andel utlandsfödda. Snarast ska de flyttas till andra bostäder för att minska smittspridningen. Och jag bara undrar: var har de bostäderna funnits hela tiden? Om det nu finns en massa tomma lägenheter, varför har de inte erbjudits till alla tusentals människor som är i skriande behov av bostad?

Jag fattar inte.

Apropå prioriteringar. De som går ut gymnasiet i vår är förbannade för att de inte får ”ta studenten”. Alltså, ”ta studenten” avskaffades väl någon gång på 1960-talet? När man skulle tenta och om man klarade muntlig och skriftlig tenta fick man ta på sig vita mössan och springa ut till väntande släktingar. Klarade man inte tentorna fick man smyga ut bakvägen och gå om sista året. Att gå ut gymnasiet har de senaste åren blivit smått hysteriskt. Det ska åkas lastbilsflak och kastas ölburkar och spelas musik och gapas och hoppas jämfota och skrikas och nu känner jag mig som en riktigt sur gammal tant… Jag fattar hur det är att sluta skolan efter sisådär 12-13 år. På min tid duggade studentskivorna tätt de tre sista veckorna, utan att festandet påverkade skolarbetet (eller – nja, okej lite grann då) och visst var det en del föräldrar och syskon som hängde blommor runt halsen på studenterna ute på skolgården, varefter de flesta åkte hem till sitt innan det var dags för klassens sista fest.

Härom kvällen intervjuades en elev på Viktor Rydbergs gymnasium (Östermalm) som sa sig tala för alla sista-års-elever och tyckte att det vore rimligt om alla skolor avsatte tre veckor i höst till studentfirande. Hon var gravallvarlig när hon framförde detta och tyckte det var ungefär samma sak som att krisande företag får uppskov med skatteinbetalningar. Jag placerar henne i samma fack som den jättegamla damen som prompt skulle till Östermalmshallen och köpa ål. 

Å andra sidan kom liknande önskemål från Karlshamn. Eleven Moltas skriver ”Låt oss bli utsparkade från våra skolor, åka på flak och sjunga studentsången” och jag säger bara HAHAHA! Som om det bara var fråga om att åka flak och sjunga studentsången. Lustigkurre.

Nåväl, de flesta verkar vara sansade och vettiga människor i det här landet. Och trots en massa inlägg på Facebook om att folk sitter på uteserveringar och reser ut till landet och ”majoriteten inte fattar” så höll sig 90 % av stockholmarna på hemmaplan över påsken. Jo, man kan vända på kuttingen och säga att 10 % är monumentalt korkade som inte stängde in sig, men det är trevligare att se det positiva.

Något positivt kan man dock inte säga om hr trump som under sin dagliga pressträff (som ska handla om coronapandemin) visade upp en hyllningsfilm till sig själv, samtidigt som USA rapporterade 23 500 döda av covid-19. Heder åt CNN och andra stora mediebolag som avbröt direktsändningen och nu ska upphöra med sändningarna från hans cirkus. 

Å andra sidan med rådgivare som Conway, som tror att namnet covid-19 är kopplat till hur många coronavirus som finns, är det inte så konstigt att det går åt helvete ("Det här är covid-19, hörni, inte covid-1" sa hon nyligen i en intervju.)

Storebror

I coronatider kan man läsa att omvärlden förvånat och aningen skräckslaget iakttar vad de kallar för ”det svenska experimentet”. I sann 70-talsanda ska ju allt vara fritt och frivilligt, i stil med flum-skolan där auktoriteter ifrågasätts och individens rättigheter är överordnade det mesta. Efter årtionden av sossefiering är svensken inte van vid att det ställs några direkta krav utan det ska mjäkas och förhandlas till förbannelse. Vi är fredsskadade, som någon uttryckte det. Här ska minsann ingen storebror komma och tala om vad Jag ska göra!

Så storebror vädjar i stället. Och skickar dubbla budskap. Alla krogar ska hållas öppna, men folk ska stanna hemma. Eller inte stanna hemma kanske, men inte vara så himla sociala. Och OM man nu vill vara social kan man få lov att vara det på 1,5 meters håll. Och kanske eventuellt möjligen utomhus. Eller. 

Och några affärer eller köpcentra ska givetvis inte stänga. Storebror avvaktar tills hälften av dem gått i konkurs och resten minimerat öppettiderna, så löser det sig av sig självt. Det vore ju jobbigt om storebror skulle behöva ta ansvar. 

Storebror pratar ofta och gärna om att Ta Ansvar. Mer sällan något storebror faktiskt gör. Han slog sig för bröstet när han skickade ut det första så kallade stödpaketet till företag. Som visade sig mest likna sms-lån. Företag kan få lov att vänta med att betala in skatt och moms till i höst. Mot en ränta på 6 %. Bussigt. 

Den största hjälpen var väl att arbetsgivare slipper betala sjukpenning de första två veckorna när personalen är sjuk. Men det gäller då bara anställda i företag. Ensamföretagare glömde man bort. Märkligt det där, Sverige har ca 1,2 miljoner företag flertalet, drygt 96 %, är företag med färre än 10 anställda. Så varför tänker man alltid på Volvo, Ikea och SAS när man pratar svenska företag? Som inte ens är helsvenska. Svenska Journalistförbundet (SJF) väckte storebror och upplyste om alla frilansar. Så sedan meddelade storebror att alla frilansare som har aktiebolag kan få statligt stöd att klara sig igenom krisen. Enligt förbundet är det knappt 30 % av frilansarna som har AB… Det lönar sig dåligt att ha ett AB om man omsätter mindre än 0,5 miljon om året. Och det är inte många i min bransch som kommer upp i den summan. Så, tack för kaffet. Liksom.

Och trots att vi har betydligt lindrigare än de flesta andra, gnäller svensken lite över att storebror inskränker den personliga friheten och lägger sig i människors liv alldeles för mycket. Men i bland annat Storbritannien, Frankrike, Italien och Spanien får man gå ut max en timme per dag. Alla butiker utom mataffärer och apotek är stängda. Restauranger, fik, barer och pubar är stängda. Och så vidare. För att inte tala om vissa provinser i Kina där staten bommat för entrédörrar till flerfamiljshus för att folk ska hållas i karantän. Det lär visa sig framöver vilken metod som funkat bäst. I Danmark fasar man för att storebror i Sverige ska ha gjort rätt, för då blir det svårt att försvara de stränga åtgärder man vidtagit på hemmaplan.

Det enda som egentligen stör mig är så kallade kändisar som ojar sig över inställda fester, av- eller ombokade föreställningar och liknande. Någon bloggerska vädjade till följarna att köpa hennes smink annars förlorar hon sin försörjning och kan inte åka på någon mer resa till Maldiverna. Eller Mauritius eller var fan det var hon var nånstans nyligen. Och stackars Kenza (lär vara en sån där influencer– vad är det för himla yrke?) som har drabbats av en stor sorg. Vad? Jo, hon kan antagligen inte resa till Montenegro som planerat. Buhu, buhu.

Vi vanliga dödliga finner oss och gör så gott vi kan för att inte sprida viruset. Avbokar alla planerade resor för resten av året. Hittar kreativa lösningar; påsklunch med släkten via Skype, digitala möten, utomhusfika hos goda vänner (max två i taget) på behörigt avstånd från varandra… Nöden är uppfinningarnas moder, heter det ju. Och det är inte klokt så kreativ man blir när man är tvungen.

Fritt och frivilligt kanske visar sig vara en bra strategi. För jag tänker att om man till exempel inför utegångsförbud, måste man ha folk som kontrollerar att det verkligen efterlevs. Lagstiftning utan straffpåföljd är totalt verkningslös och skadar dessutom tilltron till våra beslutsfattare. Det mest motbjudande jag läst idag var en uppmaning till folk att inte bli gravida just nu. DÄR kan man snacka om att kränka den personliga integriteten. Men – åter igen – så typiskt att lägga ansvar och skuld på oss kvinnor. Det är så jääääävla tröttsamt. 

Visst, it takes two to tango, men till syvende och sist faller de preventiva åtgärderna nästan alltid på kvinnans lott. 

Storebror ser dig.

Snart även i sängkammaren.

Skvatt galna

Nej, jag har inte munskydd på mig annat än när jag ska skära isolering. Eller skoja till det lite.

Nej, man kan inte låta bli att tänka på corona. Alla pratar om viruset och dess inverkan på ALLT i samhället. Överallt pratas det. Och eftersom människor ska hålla minst 1,5 meters avstånd från varandra, måste man prata ganska högt. I splendid isolation ute i spenaten ser jag så lite nyhetsprogram som möjligt, men det går inte att undvika fakta om antalet döda, antalet smittade, bristen på medicinsk utrustning, läkemedel och IVA-platser. Eller skrämmande rapporter om hur ekonomin håller på att braka ihop, över hela världen. Jag råkade kolla min pensionsförsäkring hos SEB. Inser att det troligen inte är läge att pensionera sig före 70 års ålder…

Nåväl. Det kunde vara värre. Här får man vardagsgympa i form av trädfällning, riseldning och vedklyvning. Att handla mat vid halvnio-tiden går finfint och jag har storhandlat så vi inte behöver ta oss till affären på ett par veckor. I morse var jag nästan ensam kund på Ica. Däremot var sisådär 25 ur personalen sysselsatta med att plocka ihop matkassar till kunder som inte kan/vill/får ta sig till butiken. Den tjänsten går inte att beställa på hela veckan, var svaret jag fick när jag försökte beställa på nätet. Och jag förstår alla som tillhör riskgrupper. Trots att det var i ottan och alla borde känna till att riskgrupperna väljer att handla då, var det tre snörvlande och hostande ynglingar i butiken samt en pappa med två vilda småbarn. Bussigt.

I övrigt var där bara några gamlingar. Med munskydd. Alltså, det saknas bevis för att munskydd hjälper. Är man sjuk kan skydden möjligen hindra lite virus från att spridas, det är därför man ibland ser asiater med munskydd; de vill inte smitta sina medmänniskor. Bästa sättet, utöver att hålla sig hemma, är att andas genom näsan – kroppens eget filter – i stället för genom munnen. Munskydd kan möjligen hindra en från att peta sig i ansiktet. För visst kliar det både i ögonen och munnen som bara den när man inte FÅR klia sig.

En annan stolle råkade vi på när vi körde skräp till återvinningsstationen. Förra årets orkan ställde som bekant till det. En del av träden gick varken att såga, klyva eller elda upp så de as-tunga klamparna lastade vi på ett hyrt släp och körde till Görla. Det var ganska glest med folk, men det hindrade inte en virrvante från att nästan backa över fötterna på mig när jag precis hade fått ett bra tag runt en 25-kilos trädrot. Hon stannade bil och släp framför näsan på mig och spärrade min väg fram till containern helt och hållet. När virrvanten klev ur bilen sa jag ”Jaha, det där var ju bussigt!” och fick svaret ”Du får väl flytta på din bil!”. Alltså, var människan på riktigt? Där står jag med en SKITSTOR och jättetung granrot i famnen och hon menar på fullt allvar att jag ska flytta på min bil?! När hon vände ryggen till för att stänga sin bildörr drog jag på värsta teaternysningen. Rätt ut bara. Jag har aldrig sett någon vända sig så fort. Fick jag onda ögat? Jajamen! Och just som hon tänkte skälla ut mig (igen) sa jag ”Jaa du, det var inte jag som skapade den här trängseln.”. Tappa hakan är bara förnamnet. Jag hade god lust att släpa rotändarna längs hennes bil också, men jag avstod. Man är väl inte skvatt galen…

En som verkar ha tappat det helt och hållet är Alex Schulman som varje vecka bloggar i Expressen. Häromdagen skrev han om alla som plötsligt blivit virus-experter, den krönikan var bra. Men i söndags var det han skrev fullkomligt obegripligt och väckte många frågor kring vad han möjligtvis hade inhalerat, injicerat eller inmundigat. Jag tänker att ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle släppa ifrån sig något så galet. Var jag rojalist skulle jag nog gapa om högförräderi. Nu är jag inte det, inte heller är jag något fan av kungen och inte var ”talet” han höll särskilt bra, det lilla jag såg av det i Aktuellt, men de råd som Schulman nedtecknat inför talet var bland det dummaste jag har läst.

Några exempel: Kungen får absolut inte "inleda talet med ett skämt av typen vad är det för skillnad på corona-viruset och en sent utvecklad kalv? Ko-vid-19”. 

Kungen får heller inte säga att han ”har gott hopp om att metanol och etanol faktiskt fungerar”. Och inte ska han ”genomgående kalla viruset för tjingtjong-viruset” eller nysa i handen.

Det är sant. Han skrev så. Bland annat.

Jag säger som fru B ”Värsta bottennappet i världshistorien. Helt obegripligt att tidningen släpper fram det. Värsta jag någonsin har läst.” och det kommer från en kvinna som läser jääääävligt mycket. Det blir intressant att höra hur ansvarig utgivare försvarar publiceringen.