Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

måndag 20 maj 2019

Kränkande - på riktigt!

Visst får man skämta om tarmproblem. Om man gör det som Jan Berglin.

Idag när alla (läs 90-talister/snöflingor) blir kränkta över precis allting hela tiden är det svårt att använda ordet när något är kränkande på riktigt.

Men i lördagens (18 maj) Dagens Nyheter, Kultur, ägnar sig en av tidningens journalister åt ren och skär mobbning, som inte kan betecknas som annat än kränkande. På riktigt.
DN har en spalt som heter ”Fråga bibliotekarien” och en läsare skriver och undrar varför det kostar pengar att använda bibliotekens toaletter. En befogad fråga. Här i Solna centrum kostar det 5 spänn på bibblan, medan det är gratis i centrumets egna toaletter (där det finns både skötrum och amningsrum dessutom).

Nåväl, insändarskribenten undrar varför det kostar och menar att det blir dyrt för henne som tillbringar många timmar på bibblan. Behöver hon gå på toa fem gånger kostar det 25 spänn, vilket hon jämför med att t ex den lokala bokhandeln låter henne använda personaltoan. Gratis.

DNs egen bibliotekarie, med ”en populär frågespalt sedan 2011”, har ingen större lust att svara på själva frågan. Hon ägnar i stället två hela spalter åt att håna insändarskribenten. Här är några exempel:
”…du som ränner på toaletten i en takt som får Kinas koldioxidutsläpp att verka hårdreglerade”
”Det är sannerligen inte varje dag man träffar på en tarmflora som får William S Burroughs inälvor att framstå som Edens lustgård” 
”…spränglärd låntagare som drar ner byxorna lika panikartat som Svenska Akademien väljer in nya ledamöter.”

Därefter ber hon insändarskribenten att berätta mer om sin kosthållning!
Eftersom hon givetvis inte kan förvänta sig några svar, ägnar Jenny Lindh några hundra nedslag till att gissa:
”Katrinplommon för hela slanten?”
”Laxermedel till lunch?”
”Någon destruktiv författardiet?”
”Råbiff och halvfärska ostron?”
”Jäst hästmjölk?”
”Femtio koppar korpsvart kokkaffe om dagen, rakt ner i magsåret?”

Så där går hon på, Jenny Lindh, och slutar sina mobbningsexcesser med en rekommendation – om det skulle vara så att skribenten bara är extremt kissnödig – att ”läsa mer och dricka mindre” eftersom hon ”uppenbarligen har en blåsa som får de smältande polarisarna att verka harmlösa”.


Hennes uppdrag är, enligt Dagens Nyheter, att ”tipsa om läsvärd litteratur”. Hon tillåts ta ut svängarna rejält, kan man tycka.

Hur jag reagerade? Jag skrev till henne såklart. Och undrade om hon inte är riktigt klok. Möjligt att hela spalten var rent påhitt för att hon skulle få använda a) ett antal fyndiga liknelser som hon kommit på, (möjligen under rusets inverkan) eller b) ett antal referenser till litterära fenomen som hon vill visa omvärlden att hon känner till (jodå, jag känner till Burroughs ”Tjacket”). Kan eventuellt tänka mig att det var ett försök att vara rolig. Jävligt misslyckat i så fall, om ni frågar mig.

Som drabbad av kroniskt bråkig och opålitlig tarm låter fem toalettbesök under en eftermiddag som något att önska sig. Tänker med fasa på när jag, under pågående stambyte, tillbringade många arbetsdagar på bibblan; jag skulle ha blivit ruinerad om jag inte haft tillgång till gratis-toan. Bara fem besök på en hel dag! Lyllos hon. Eller han.

Upp emot 15 % av svenskarna lider av IBS (Irritable Bowel Syndrome).
Crohns sjukdom drabbar omkring 750 personer årligen, totalt har vi mellan 20 000 och 35 000 med Crohns i Sverige.
Omkring 30 000 svenskar har Ulcerös kolit, cirka 1 000 nya fall tillkommer årligen.
Utöver de här tre vanligaste kroniska tarmsjukdomarna finns det otroligt många andra orsaker till en bråkig tarm (t ex cancer, strålbehandling och operationer, som jag själv drabbats av). Psoriasis, antibiotikabehandling, matförgiftning… Need I say more?

Att som Jenny Lindh göra sig lustig över människors behov av tillgång till toalett är inget annat än ren och skär mobbning. Jag ser ingenting i hennes svar som kan platsa under rubriken ”tipsa om läsvärd litteratur”. Oförskämt, okänsligt och – faktiskt – kränkande. På riktigt.

Jag frågade mina vänner vad de tyckte om Jenny Lindhs svar. 
”Hon är inte riktigt klok!”
”Fattar inte att en sån får vara kvar.”
”Hon var borta ett tag och tänkte att hon kanske fått sparken, men så väl var det inte.”
”Så otroligt arrogant!”
”Hur fick hon ens jobbet? Är hon släkt med någon chef?”
”Det var det värsta jag läst på länge!”
"Om frågan är ställd av en riktig läsare är 'svaret' inget annat än ett oförskämt hån."

Exemplen kommer från både ”normalnödiga” människor och folk med olika tarmbesvär.
Hur som helst, jag mailade till Jenny Lindh. 
Jag mailade också till chefredaktör/ansvarig utgivare Peter Wolodarski.
Jag mailade även till DNs kulturchef Björn Wiman.
Nädå. Ingen av dem har svarat. Såklart.

Man kan bara hoppas att hon och hennes chefer läser mitt mail och förstår.
Jag uttryckte mig kanske inte på mitt mest eleganta och subtila sätt.
Avslutade med orden ”Man kan ju hoppas att du drabbas av magsjuka och kikhosta samtidigt så kanske, kanske du får lite insikt i hur det är för de hundratusentals svenskar med kroniska mag- tarmsjukdomar.”

Nä jag vet.
Det var inte snällt.
Ibland blir jag surtant på riktigt.


måndag 13 maj 2019

Hur dum får man vara?

Bara en fraktsedel
De senaste dagarna har jag råkat på folk som har burit sig mer än lovligt dumt åt. Folk som tycks tro att alla andra är dumma i huvet. Vi kan börja med MPs nya språkrör Per Bolund som vill få oss att tro att bensinpriset – som snart passerar 17 spänn litern – beror på höjt oljepris och en svag krona. Inte en tanke på att vi alla vet att mer än 60 % av priset utgörs av olika skatter. Om priset är rimligt eller inte jämfört med andra länder vet jag inte. Jag vet bara att folk i glesbygd får svårt att ta sig till jobb, skola, sjukvård mm eftersom de inte har något val annat än att ta bilen. Och att höra Bolund säga att elbilar är ”dyra att köpa men billiga att köra” och att priset på en begagnad är ”överkomligt” fick blodtrycket att stiga ganska dramatiskt. Kollade på Blocket. En 5 år gammal Tesla som gått sisådär 10 000 mil kostar runt 500 000 kronor. ”Överkomligt”? Vilken värld lever Bolund i?
Samma verklighetsfrånvända tillvaro som alla andra politiker, antagligen.

Nästa flatpall är mäklarna hos Notar. Inte nog med att de skickar icke-svar när man ställer frågor, de använder diverse omskrivningar och fultrick. Man kan faktiskt inte dra några andra slutsatser än att det är medvetna luringar. Eller vad sägs om en 2:a på 66 kvm som marknadsförs som en ”3,5:a” på 71 kvm? Hur då? Jo, säljaren har inrett en klädkammare till ”barnrum” och delat ett sovrum i två. Mäklaren har sedan anlitat en ”professionell mätare” och inkluderat förrådsutrymmet i boytan och vips fick man ytterligare 5 kvm att kunna ta betalt för. ”Sovrummet” som är ena halvan av det ursprungliga saknar fönster men beskrivs som ”med trevligt ljus” och på flera ställen står att lägenheten har ”3 sovrum”. När blev det tillåtet att kalla utrymmen mindre än 7 kvm för rum? Nya byggregler?
Å andra sidan kör Mäklarhuset samma taktik, ännu mer uppskruvat och kallar en likadan 2:a på 66 kvm för ”mini 4:a”, som de själva mätt till 71 kvm. Där har man flyttat köket till vardagsrummet, så det är inte lika illa som Notar, men ändå. "Mini-4:a". Gah!
Lärdom av detta? Man får lusläsa – jag upprepar L-U-S-L-Ä-S-A – prospekten. Då kan man dessutom upptäcka att ett antal föreningar inte äger marken som husen står på. Hur länge tomträtterna gäller eller vad de kostar får man söka efter på egen hand.

Sen har vi Zalando. Jag har köpt en hel del från den nätbutiken de senaste åren. Fri frakt och fri retur. Ett tag kom Postnord till och med och hämtade returerna hemma, men den tjänsten är borttagen nu. Med varje sändning får man en ”Betalningsinformation” med uppgift om belopp, beställningsnummer (OCR kör de inte med), BG-nummer etc. Döm om min förvåning när jag fick ett kravbrev (moi? Missat att betala en räkning? Asså – nää!) på en fraktkostnad. Lusläste fakturan (jag tycker att det är en faktura, den har ju till och med ett inbetalningskort!) och hittade inget om någon frakt, så jag protesterade mot både fraktkostnaden och påminnelseavgiften. Zalando svarar, ungefär som att jag är dum i huvet, att för att få reda på vad det EGENTLIGEN kostar måste man ju logga in på sitt konto på sidan. Borde varenda kotte haja. Tydligen. ”Alla flickor utom jag” som Linda Bengtzing sjöng.
Ajöss med Zalando, då’rå.
Å andra sidan känns det mer rätt, i tiden och miljötänkigt att handla i butik. På näravstånd. Som säljer svensktillverkade kläder. Såklart.

Och i Vällingby har en kvinna blivit överfallen av två män under sin hundpromenad. Mitt på blanka dan. Vad händer? Snart går man inte säker nånstans.
Skrämmande.

Men apropå bensinpriset. Det går någon ironisk motkampanj på Facebook som upplyser folk om att glassen faktiskt har ökat lika mycket i pris. Alltså. På riktigt? Glass är fanimej inget som folk MÅSTE köpa. Och jämföra en sketen glasspinne – EN! – med en liter soppa, hur långt kommer man på en liter? Jag råkade kommentera ”glassupproret” och fick en drös ganska intressanta kommentarer. Givetvis inte om själva sakfrågan, dvs att jag tyckte jämförelsen var dum, utan om att folk i glesbygden får skylla sig själva om de bor där, att rika bara klagar och vill ha saker billigt och jag vet inte vad. Intressant vad folk vräker ur sig. Och intressant att sakfrågor så snabbt blir borttappade. Liksom sakliga argument. 

Har också lärt mig på sistone att vissa argument är så himla korkade att de inte går att bemöta. Det var en intressant lärdom. Och kanske delvis svar på frågan i rubriken; Hur dum som helst. 
Uppenbarligen.


måndag 6 maj 2019

Sanning och konsekvens




Bildresultat för eskil erlandsson barn
Mammas bullar?
Någon gång under mellanstadiet ordnades det hippor. Det skedde ungefär i samma veva som barnkalasen gick ur tiden, känns det som. En hippa bestod av chips, jordnötter, läsk, den senaste musiken på kassettbandspelare, eller möjligen portabel grammofon, och ett blandat sällskap om killar och tjejer – helst lika många av varje. Det dansades inte, vad jag kommer ihåg. Däremot skulle man leka Sanning och konsekvens, eller ”sanningåkonka” som leken kallades i folkmun. Inte för att jag i detalj kommer ihåg hur det hela gick till, men om man valde Sanning var man tvungen att svara sanningsenligt på en fråga som någon annan ställde, valde man Konsekvens skulle man göra något som de andra hittade på. Det var avancerade grejer, som att till exempel visa om man hade bh på sig eller inte, pussa någon av de andra (hemska tanke om den där jättefinniga killen var med på hippan) eller något annat som oftast utlöste fniss hos övriga. 

När jag nu läser om en massa människor som ”väljer sida” eller ”står upp” för olika saker, dyker sanningåkonkaupp i skallen. Så himla många det är som med eftertryck säger en sak och sedan gör något helt annat. Eller som i alla fall inte är konsekventa. 
Som att sluta äta kött för att det ska vara bra för klimatet och sedan flyger till Thailand med hela familjen.
Eller som förbannar dem som fultankar filmer, men som utan att blinka köper kopior av märkeskläder och dito väskor.
Eller som predikar om att köpa närodlat och närproducerat, men sedan köper skräp från Kina. Helst snabbleveranser med flyg.
För att ta några exempel. Jag kan hålla på hur länge som helst.

Att ta konsekvenserna av sitt handlande är inte heller så lätt, verkar det som. Det räcker att kolla Lyxfällan eller Biggest loser på tv. Arbetslösa (eller arbetsskygga? De flesta lyckas ju ”få” ett jobb under programmets gång) människor som köper löshår och lösnaglar, röker, tatuerar sig och käkar pizza stup i minuten. Och sen blir jätteförvånade när de hamnar hos Kronofogden för obetalda hyror. Människor som vräker i sig läsk, skräpmat och godis och ligger i soffan och spelar tv-spel och tycks förvånade när de nått en matchvikt på 200 kilo.
Jo jag vet, det finns ofta bakomliggande orsaker som det inte pratas så mycket om. Troligen är det samma slags genfel hos alla. Man missbrukar mat, spel, pengar, alkohol, knark för att döva något annat. Eller för att man helt enkelt har ärvt ett beteende från en missbrukande förälder. Alkoholisten kan ha en morsa som är shopaholic. Spelmissbrukaren kan ha en farsa som är bulimiker. 
Men det gäller såklart inte alla.

Och vad lider de här politikerna av som blir förvånade när hela svenska folket nästan får blodstörtning av att läsa om hur de ”flyttar hem till mamma” eller ”bor i sommarstugan” för att få betalt för dubbel bosättning, traktamenten och fan-och-hans-moster? Ingen aning, men gissar att det är en kultur som sitter i väggarna. Man har lärt sig att utnyttja ett fördelaktigt regelverk till max och för vidare informationen till nästa gäng riksdagsledamöter, som skruvar utnyttjandet ett varv till. Värst var väl ändå snubben som dagen efter att han blivit invald i riksdagen skrev sig hos sin morsa, men hade familj och barn inom 5 mils radie från Riksdagshuset. Eller L-tanten som åkte ur partiet men ändå sitter kvar som politisk vilde för att kunna casha in livsvarig statsrådspension när hon avgår vid rätt ålder.
Och Erlandsson som bor hemma hos mamma i Småland, medan storken flyger skytteltrafik till våningen i Stockholm. Tre barn på fyra år. Borde väl betyda att han hälsar på frun någon gång ibland i alla fall. Är det inte jättepinsamt att bo hos morsan när man är 60+? 

Alltså. Nu får det väl ändå vara nog?
Ganska skrämmande dessutom att den interna kontrollen inte funkar utan det är grävande journalister som avslöjar skiten. Och det skorrar väääääldigt illa när politikerna sedan står och mässar om bidragsfusk och kontrollsystem för oss vanliga dödliga.
Skäms.
Säger jag bara.

Men apropå konsekvenser. Med det nya sättet att tolka nutida samhällsföreteelser (man kan kalla nästan allt för forskning) borde det nu vara tydligt att den globala uppvärmningen beror på flyget. Kolla bara hur det blev i Sverige när alla SAS-plan stod på marken. Tempen sjönk med 10 grader direkt…

Nä men sånt får man kanske inte skoja om? Då blir man kallad ”Gretahatare” och ”Klimatförnekare” och nästan jämställd med ”the senile moron” på andra sidan Atlanten. Det största hotet mot vårt klimat är faktiskt att vi är för många här på jorden. Det tycks det råda stor enighet om i forskarvärlden. Det hjälper inte hur många sugrör vi avstår från i Sverige, eller hur många plastpåsar vi inte använder så länge befolkningen på jorden ökar i en rasande takt. Jag tror att de flesta svenskar tänker klimatsmart och gör vad man kan, därmed inte sagt att man inte kan göra mer. Men att, som MP-kvinnan i Norrköping skrev i en insändare i DN idag, förbjuda all biltrafik i innerstan känns som ganska omöjligt. Kanske funkar i Norrköping, vad vet jag. Men i Stockholm? Vad blir konsekvenserna av ett slikt förbud? Hur ser den cyklist ut (och även cykel, för den delen) som kan leverera varor till Hötorgets torghandlare, öl till innerstadens alla pubar, kläder, leksaker och annat till alla varuhus? Ska alla transporter stoppas vid tullarna (på jättelika parkeringsplatser?) och leveranserna flyttas över till cyklar? Hur många cyklar krävs det för att köra innehållet i en långtradare? Det låter ju jätteskönt med en storstad utan bilar, men känns på nåt sätt som en utopi. Eller är jag bara en sur bakåtsträvare? 
Kan man i Kina borde man väl kunna i Sverige?
Eller?

Bildresultat för cykeltransport kina


Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.