Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

onsdag 12 juli 2017

Seriöst?

Pinnen som ser ut som en dusch är flyglarmstutan. Som FAN tutar den.
Vi var två av många som satte kvällsfikat i halsen i söndags kväll när flyglarmet började tjuta klockan 22. Signalen som betyder ”stäng fönster och dörrar, håll er inomhus, sätt på radio P4” ljuder extra starkt här hemma eftersom det sitter en tuta på hustaket mitt emot. Dessutom hade vi, såklart, balkongdörr och fönster på vid gavel.

Man påstår att det var ett test som gick fel. Stockholms Brandförsvar testar larmet vid tiotiden en söndagskväll? Tillåt mig tvivla. Att dessutom alla webbsajter, som ska förse medborgarna med information när larmet tjuter, kraschade i samma veva – samtidigt – låter helt osannolikt att det ska vara en tillfällighet. ”Överbelastning” var det nåt beslutsfattande snille som föreslog. För fasen, minst hälften av alla stockholmare är bortresta. Ska inte de mest viktiga webbsidorna klara den belastningen? Seriöst?

Inte för att jag brukar ägna mig åt konspirationsteorier, men som världen ser ut just nu med stollar i både öster och väster kan man förvänta sig vad fasen som helst.

De vilt strejkande sopåkarna i Stockholm har nu sagt upp sig. De gillade inte att företaget, som förra året var nära konkurs, vill göra om lönesystemet. Fullt begripligt att man inte gillar när lönen sänks, men i mina öron låter systemet väldigt gammaldags. Lite som de grekiska fabriksarbetarnas lönetillägg för varmkörning av dieselmotorer som fortfarande hänger kvar. Sophämtarna tjänar i snitt 35 000 kronor i månaden. Enligt arbetsgivaren kan vissa tjäna upp till 40 000 – 45 000/månad. Och så jobbar de 28-29 timmar i veckan. Hyfsad lön. Och om man tänker på hur jobbet förändrats de senaste decennierna med alla hissar, sopsugar, rullvagnar mm kanske man får se över anställningsvillkoren? Tänker på de karlar som slet med soporna när man var liten. De bar svintunga säckar på ryggen, i trappor och längs trånga källargångar. Många fick skärsår av trasiga flaskor och konservburkar. Och var helt utslitna i rygg och leder innan de fyllt 50. Men det var då. Möjligheten att strejka är ett bra sista vapen att ta till när förhandlingar strandar. Vilda strejker, som dessutom drabbar tredje person, är inte okej. Att de nu, dessutom, vägrar märka upp nycklarna de kvitterat ut till adresserna där sopor ska hämtas, är verkligen inte alls okej. Blir intressant att se vad Arbetsdomstolen säger på fredag.

Ensam hemma i går kväll = makten över fjärrkontrollen. Kollade ”Svenska Hollywoodfruar” för första gången på flera år. Gunilla Persson lider fortfarande av grav hybris och är som en karikatyr på sig själv. Och när hon började sjunga blev jag påmind om att hon för en miljard säsonger sedan påstod att hon sjunger lika bra som Whitney Houston. Seriöst? Tillåt mig gapskratta.

Janne Josefsson har rört upp känslor med sitt sommarprat om att Botkyrka bibliotek bränner böcker. Ordet ”bokbål” väcker bruna tankar och kommunen menar att det inte alls är fråga om något sådant. Semantik, om ni frågar mig. Böcker rensas ut och skickas till återvinningsstationen där de bränns upp. Eller körs till fjärrvärmeverket. Eller vart nu Botkyrkas brännbara sopor tar vägen. Grejen var väl att man inte gillar originalversionen av ”Pippi Långstrump i Söderhavet” där hennes pappa omnämns som ngr-kung. Så får man inte säga idag. Men så sa man då. Jag vidhåller det jag skrev när Stockholms Kulturhus plockade bort ”Tin-Tin i Kongo” från hyllorna. Hur mycket historna ska man radera? Och vem avgör vad som är lämpligt/kränkande/stötande och så vidare? Det påminner om en Magnus & Brasse-sketch där de satt och censurerade tidningarna.
”Det står arsle här!”
”Var då?”
”Murarna tog sina murarslevar…”
Och skulle döpa om Emerson Fitipaldi och jag vet inte vad.
Får Systembolaget sälja vinet Pata Negra, förresten?

Apropå seriöst. Med frågetecken. Var en sväng i centrum på förmiddagen. I skoaffären stod två anställda från Vardaga och provade skor. Inget märkligt i sig. Om det inte hade varit för att de hade med sig varsin brukare. En kvinna i rullstol och en kvinna som stod och höll sig i en bänk. Allt medan de Vardaga-anställda provade skor i godan ro. Seriöst?
Alltså, om vård- och omsorgspersonal nu har så himla lite tid för patienter/brukare/kunder, är det då så himla lämpligt att ägna sig åt shopping till sig själv på arbetstid? Jag måste skriva till Vardaga och kolla deras policy.


Hit får man gå på sin fritid. Om man inte jobbar hos Vardaga.



fredag 7 juli 2017

Super


Jovisst, ”super” är det senaste ordet som svenska medier håller på att nöta ut. Efter ”magiskt” är allting numera ”super”-nånting. I en särskrivning kan det bli riktigt kul. Super bra. Jodå, man kan supa mer eller mindre dåligt tydligen.
Super snyggt. Det vill jag se. Tror jag.
Super mycket. Jo, det är ju semestertider.
Super litet. Vit vecka?
Super gott. Beror väl på vad som finns i glasen.
Och så där kan man hålla på. Om man inte har något vettigare för sig.

Och WHO varnar för ”supergonorré”. Men det var nog inte organisationens egen benämning på sjukdomen. En typisk Aftonbladetrubrik, skulle jag kalla det. Hursomhelst, ”supergonorrén” går inte att bota och dessutom har tre människor smittats. Tre (3). Vilket föranledde WHO att gå ut med en varning. Frågor på det?

När det inte finns några jättekända kändisar som dör får pressen skriva om före detta stora kändisar. Eller mindre kända kändisar. Håkan Carlqvist, till exempel, som Expressen gör stor sak av idag. De har till och med ringt statsministern som sägs sörja Håkan och dessutom säger ”helt magiskt att se honom”. Minsann.

Samma tidning skriver också om Sara 26 som har en ovanlig sjukdom som gör att huden på hennes kropp hänger. Ungefär som på en sönderavlad basset hound eller shar pei. Läste inte så noga men kände mig rätt spänstig efter att ha sett bilderna på omslaget.

Almedalsveckan går mot sitt slut, tack och lov. Inte mycket matnyttigt som kommit därifrån kan man säga utan att överdriva. Vi har betalat för en massa politiker och deras entourage för att drälla runt och sprida floskler under en vecka. Pressen spår nu att Anna Kinberg Batras tal kommer att bli hennes sista. Jo, det är nog dags att kasta in handduken nu va? Innan väljarna överger partiet helt och hållet. Tyvärr hänger mycket av dagens politik på person i stället för på sakfrågorna. Jonas Sjöstedt låter ju engagerad och trovärdig, så länge man inte frågar hur V tänker lösa saker och ting i praktiken. Men i teorin låter det han säger ganska bra. Och ingen tycks längre ifrågasätta någonting över huvud taget. Om man får eller tappar väljare verkar mest bero på partiledarnas utstrålning (Löfven undantagen då, för han har fanimej ingen alls) och hur de verkar som människor. Jättekonstigt.

Apropå tappa. Några som verkar ha tappat det fullständigt är Espresso House. Inte nog med luringarna som tar dubbelt och trippelt betalt. Dagens försök att köpa två lunchsallader och ta med hem gick om intet. Tjejen, som först efter några väldigt högljudda harklingar från mig slutade pilla med sin telefon, sa lite halvslött ”Ja asså, vi har inga lock till plasttallrikarna, går det bra ändå?”. Alltså, nä. Hur tänkte du nu? Undrade jag försynt där jag stod med mina fyra shoppingpåsar och en bänglig handväska. Ska jag balansera tallrikarna på huvudet ända till garaget eller? Men kul förslag. Jag handlar någon annanstans då, tack.

Eller virrvanten på JOY. Superspacklad (super spacklad?) blondin i 22-årsåldern bakom disken. Jag for runt och letade efter absolut bästa lång-, kort- och trekvartsbrallorna LauRie. De är rätt dyra så att kolla i vanliga affärer är ingen idé, men JOY är ju lite halvsnofsigt, hittade inga så jag frågade. 
”Öh, vaddåsaru?” sa virrvanten. 
”Laurie” sa jag och visade märket. 
”Haha NÄDU, SÅNA har vi inte” skrattade virrvanten ”inte vad jag vet om i alla fall”. Hon sa så. Och fortsatte skratta, ett riktigt Rickard Olsson-skratt. 
Där sjönk JOY i mina ögon. Blir att åka in till stan då. Fast det är helt okej. Stan är tömd på stockholmare och deras bilar så det är rätt mysigt för tillfället. Och tullfritt. Om man nu skulle få för sig att ta bilen. Och det är möjligt att man får. Kollektivtrafiken verkar ha tagit semester. Men den kan jag gnälla på en annan dag.

I morgon blir det regn, sägs det.
Kanske super gott vin som tröst.
Eller super dyr champagne.
Det är ju i alla fall helg.





onsdag 5 juli 2017

I betraktarens öga


”Beauty lies in the eye of the beholder” heter det ju. Vackert sagt. Om något är vackert eller ej avgörs av betraktaren. Givetvis en helt och hållet subjektiv bedömning, men i sak är det faktiskt väldigt personligt vad man gillar och inte.

På sommarrean:
”Gu’vilken snygg klänning!”
”Nää fy! Den skulle jag inte ta på mig om jag fick den gratis ens.”

På hundutställning:
”Kolla vilken ful jycke!”
”Meeeh vilken söt hund!”

På Facebook:
”Här är min vackra fru.”
”Men alltså, skämtar han?"

Smaken är som baken. Delad. Tur det. Tänk om alla tyckte lika. Ja såklart, Trump skulle ju bli glad. Om alla tyckte som han, vill säga. Å andra sidan är det inte ens skoj att skämta om hans plumpa twittrande längre. Nu börjar han spåra ur rejält, åt det farliga hållet dessutom. När ska han fatta att han är president? Ler brett åt demokraterna som nu börjat namninsamling för att få honom hälsoundersökt. Det finns nämligen möjligheter enligt konstitutionen att avsätta en president som inte är fullt frisk. LOL.

Expressen skriver om ”snyggfången”. Vem är det? Trodde först det var Fredrik Ljungberg. Hursomhelst så har han tydligen setts ”hånglandes med arvtagerska på lyxyacht”. Så frågan är var är han fånge? Och varför? Är jag ens intresserad, förresten?

I Stockholm är det risk för ”sopkaos”. Blir det långvarigt kanske det blir ”superkaos”? Kanske till och med supersopkaos? Super- verkar vara senaste modeordet, efter magiskt.

I Stockholm ska man också sätta upp ”samkönade trafikljus” enligt Aftonbladet. Jag visste inte ens att trafikljusen hade något genus. Hundratusen riksdaler kostar det i alla fall. Rätt använda skattepengar?

AB skriver också att en man i 50-årsåldern ”döms för våldtäkt på spårvagn”. Huh? Att det finns människor som tänder på träd och stenar har jag hört talas om, men våldta en spårvagn?!

Och nästa rubrik lyder ”fyra terrorgripna i Bryssel”. Terrorgripna? Har polisen börjat med någon ny arresteringsmetod? Plötsligt bara gripa någon random person utan förvarning? Eller vad? Jag fattar inte.

Expressen vill att läsarna ska betala för att få veta om ens röda ögon är tecken på en farlig sjukdom som dessutom kan göra en blind. Alltså, så här i semestertider är väl nästan allas ögon aningen rödsprängda? Så himla lämpligt att skrämma skiten ur folk då.

Samma tidning skriver också att Alliansen ”jobbsågar” regeringen. Kan man ju fundera på ett bra tag vad det ordet betyder…

Och Björn Ranelid har en ”ny kärlekskarriär”. Vill jag veta vad det innebär? Verkligen inte. Men det finns säkert folk som gör tummen upp. Smaken är, som baken, delad.

Varför jag inte gillar Rickard Olsson? Är det nåt jag har svårt för så är det självgoda typer. Särskilt de som redan har ett övertag och rackar ner på andra. Som Olsson gör i sin frågesport. Så fort någon svarar fel rättar han dem, oftast med ett hånleende och en överlägsen ton som signalerar ”äruheltjävladumihuvet”. Ogillar. Att han sedan ser ut som en armhåla gör inte saken bättre. Inte i mina ögon i alla fall.

En rakning skulle inte skada



måndag 3 juli 2017

Oväder

 
Foto: HP Arkiv
”Den svenska sommaren är underbar. Förra året var den på en tisdag.” Detta och liknande glada tillrop dyker upp på Facebook med jämna mellanrum. ”Juni månad är inställd pga tekniska problem. Vi sänder februarivädret i repris tills vidare. Mvh skitväder.se” är en annan text som fladdrar förbi.
Jovisst. Sommaren kommer att bli kort i år. Maj var kall och innehöll ett par dagars snöande, april var som värsta vintermånaden och juni bjöd inte på vare sig varma morgnar eller kvällar. Den 28:e hade vi fem plusgrader på kvällen.

Och jodå, man kan inte göra något åt vädret och det lönar sig inte att klaga, men om jag gillade fleecetröjor och stugsockor på semestern skulle jag åka till Island. Eller nåt. Men Frankrike levererade. Vi hann inte mer än hem förrän vi började kolla hus att hyra i Bordeaux… Man får ju lov att reka innan pensionen är ett faktum så man vet vart man ska ta vägen.

Annars känns väl sommaren som en repris på de senaste åren, i alla fall nyhetsmässigt. Almedalsveckan har föregåtts av diskussioner om vilka organisationer som ska tillåtas torgföra sina åsikter och inte. Knepigt läge när yttrandefriheten innebär att folk med extrema och icke-demokratiska och ibland rent verklighetsfrånvända värderingar ges samma rätt som vanliga hederliga, men lite intressant att diskussionerna är som mest högljudda när det gäller extremer åt höger, sällan extremer åt vänster. Religionsfriheten ställer också till det, vilket inte minst blir tydligt när Säpo informerar om hur många fanatiker man har att hålla koll på.

Apropå religion förresten. Besökte en uppdragsgivare i Rinkeby. Har tidigare inte känts särskilt obehagligt, men de senaste månaderna märks en definitiv skillnad. De enda kvinnorna man ser är de som är på väg till eller från sjukhuset. I övrigt syns bara män. Och märks. Sist blev jag spottad efter. Vid två tillfällen. Och filmad av en snubbe som satt i en parkerad bil. Gästparkeringen var bitvis täckt av krossat glas, jag plockade bort alla avslagna flaskhalsar som var utplacerade i de lediga rutorna. Och låste bildörrarna fort som fasen innan jag åkte därifrån. Jag är inte särskilt skraj av mig, särskilt inte mitt på blanka dagen, men de här besöken i förorten är ingenting jag ser fram emot.

”Uppsnacket” inför kronprinsessan Victorias 40-årsdag har pågått ett tag. Expressen skriver idag att hon i en intervju har sagt att hon har haft väldigt mycket ångest och prestationskrav vilket gav ätstörningar och andra problem. Och jag tänker, varför utsätter man sig för detta? Varför vill man utsätta sina barn för samma sak? Varför inte bara säga ”det räcker nu, låt folk välja president i stället och lägg ner de här stenåldersfasonerna”. Om inte annat så av ren och skär omtanke om de små liv som nu inte får välja sin egen framtid, som inte får välja religion och som inte har rösträtt. Victoria är en alldeles utmärkt representant för Sverige, avgjort mycket mer lämpad än far sin, men vad är det för dumheter att ärva sitt ämbete? Och dessutom att svenska folket ska försörja hela släkten, utan att ens få redovisat vad pengarna används till.

Men det är ju såååå trevligt med traditioner. Jovars, bara de inte övergår till tvångsmässig slentrian så kan jag väl instämma. Tradition verkar det också vara med kvällstidningsspråket. ”Ska” är ett välanvänt ord. Dock inte väl använt. ”ska ha fotograferat”, ”ska ha dolt sin sjukdom”, ”ska ha opererat” och så vidare. Allt för att slippa stå för det man skriver. Använder man ”ska ha” i stället för att påstå något kan man ju alltid skylla på en skyddad källa om någon ifrågasätter sanningshalten.

Tradition är det också med Anna Book som bantar, gråter och är lycklig om vartannat. Bästa nyheten förra veckan var att Rikard Olsson får sparken från SVT. Det var fanimej på tiden. Honom är det tröttaste man är på, för att travestera en gammal Hasseåtage- sketch.

Tråkigaste nyheten förra veckan var att Mikael Nyqvist har dött. Sorgligt när man inte hinner allt man planerat i livet. Fuck cancer. Däremot har jag svårt att instämma i den vid dödsfall obligatoriska hyllningskören. Jag gillar inte hans skådespeleri med de ständigt fladdrande ögonlocken och hans polypgrötiga, sluddriga tal. Men så får man kanske inte säga om någon nyligen hädangången? Nu gjorde jag det i alla fall. Sorgligt för hans nära och kära, det blir särskilt tomt när någon inte får leva färdigt, liksom.

Och Jan Björklund kör en gammal repris på språktest för att bli svensk medborgare. Jag fattar fortfarande inte varför man tog bort det kravet? Om man inte kan språket, hur ska man då kunna bli en del av sitt nya hemland? Och lära sig sina skyldigheter och rättigheter?

Therese Johaug, tågstopp, Zlatans skada, Linda Lindorff, grilltips och drinkrecept står mig upp i halsen. Illa, illa – jag mår illa, tralala.

Apropå språk, några alldeles vanliga glosor i (kvälls-)pressen:
-       sexofredats
-       superbil
-       superräntor
-       bluffgeneration
-       superfarligt
-       smygkyss
-       drömöar

Och nu dundrar både skyfall och åska utanför fönstret.
Åter till google och sökorden ”Frankrike, hyra hus, egen pool”.
Suck.



Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.