Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

onsdag 11 september 2019

I-landsproblem

Monstermaskin
Jo, det är faktiskt sant. Vi är igång med ett badrum nu igen… 
Men nu är det alldeles självvalt och kommer att bli sååå bra med nästan villastandard när pensionen väntar runt hörnet. Man blir liksom inte yngre. Har man tur blir man äldre. Men det innebär antagligen några rundor till toan om nätterna. Och då är det skönt med 23 plusgrader och tak över huvudet.

I vanlig ordning är det då detta med hantverkare. Vad ÄR det med den yrkesgruppen? Va? Det finns såklart en massa duktiga killar och tjejer som kommer när de lovat, som gör det de ska och som inte tar betalt för en massa extrasaker. Men det är faktiskt helt sjukt att man blir förvånad när man får tag på en sån. Grävgubben hörde till den ordningsamma sorten. Värre då med snickaren. ”Efter sommaren” var budet och vi satte igång med rivningen. När jag kollade vad ”efter sommaren” kunde innebära blev svaret att han ”hade tänkt göra jobbet första veckorna i oktober” men nu visar det sig att det dykt upp annat som försenar planen en aning. ”Annat” i det här fallet är älgjakten och en resa till Spanien. Plan B innebär ”kanske i februari-mars” och jag tackar nu Facebook och mina alerta vänner som raskt skakat fram flera bra alternativ till den här jeppen.

Maskiner med sladd brukar underlätta tillvaron. Och dessutom är de oftast jätteroliga. Tackar Masse för tips om slaghammare. Fått låna en som väger typ 100 kilo men himmel så mycket fortare det går med den än med trädgårdshackan, kofoten, muskler och jävlaranamma.

Och man ska ju ta pauser om man har ett stillasittande arbete och har man inga arbetskamrater får man roa sig med kroppsarbete som omväxling.

Regeringen kom tillbaka i arbete i går efter sommarlovet. Både drottningen och kronprinsessan somnade under Stefans tal. So boring var han… Han presenterar sällan några kioskvältare, om man säger så. Även om han, enligt reklamfilmerna, gillar ”en kok me brö”. Han sa så. Känns också märkligt att han presenterar ett gäng skattesänkningar, nåt som han och hans parti brukar klaga i högan sky på annars. Och är det så klokt att göda höginkomsttagare och pytsa ut fickpengar till boende i utvalda nordligt belägna kommuner? Jag fattar inte hur 137 spänn i månaden skulle ge de boende bättre välfärd? Inte heller fattar jag riktigt argumenten att de som betalar minst skatt får mest välfärd. Jo, stockholmare har inte högst kommunalskatt och ja, här finns närhet till sjukvård och skolor. Det är väl liksom själva vitsen med en tätort. Att saker finns nära. Det stockholmare också har är gigantiska boendekostnader. Dessutom lär både mat och kläder vara dyrare i storstan än på landsbygden. Man kanske kunde göra beräkningar på nettot? Och allting kan inte vara alldeles rättvist överallt, hela tiden. Sorry. 

De 800 000 som får den här fickpengen av staten får också en höjd bensinskatt, så summan av kardemumman blir väl ett minus? Gissar att de flesta berörda har behov av bil?

Kanske skulle man kunna underlätta för företagare i glesbygden? Så att de har möjlighet att skaka fram arbetstillfällen. Det finns en himla massa jättekrångliga regler och lagar för företagare som troligen gör så att även en motiverad entreprenör känner sig tveksam att dra igång något. Ta det här med sjukförsäkringen till exempel. Blir jag, som egen företagare, sjukskriven får jag noll kronor från Försäkringskassan de första två veckorna. Skulle jag ha anställda som blir sjuka får jag betala deras sjukpenning de första två veckorna och kanske dessutom vara tvungen att ta in en vikarie. För alla de skattekronor jag betalar årligen, får jag alltså avsevärt mycket mindre från våra trygghetssystem än en anställd. Inte har jag någon betald semester heller. ”Inget kneg – ingen deg.” Snacka om att de som betalar mest får minst välfärd…

Dagens tidningsläsning under lunchen. Svårt ord: återvändandesambandsman(DN). 

Och med viss frustration, om än inte särskilt förvånad, läser jag att dagens möte om åtgärder mot det ökande gängvåldet inte kommit med ens något litet konkret förslag. Som vanligt alltså. ”Förra mötet var en presentationsrunda” säger en deltagare och vid dagens möte presenterade regeringen gammal skåpmat. Skrämmande.

I övrigt är det inte så mycket ögonbrynshöjande. 
Expressen tipsar om hur man skriver en framtidsfullmakt (gör det, alla som ännu inte gjort det!) och hur man blir fri från svamp i underlivet, medan Aftonbladet ger tips på rensning av svamp (alltså kantareller och sånt), bästa ställena att resa till under höstlovet samt rekommenderar läsarna att sälja sitt guld NU.

11 september idag. En dag som få av oss glömmer. År 2001 var jag i Rio de Janeiro när det hände. Tur att Ulla och Ulla också var där så man hade någon att kramas och lufta oron med. År 2003 dog Anna Lindh. Då var jag på Mallorca i gott sällskap. 

I dag har jag också två vänner som fyller år. 
Jag väljer att tänka på dem. 
Grattis på er!


lördag 7 september 2019

Häpnadsväckande nyheter


I stället för att oja mig över vårt i-landsproblem med Norwegian, ägnade jag förmiddagen åt nyheterna. Eller vad man nu ska kalla dem.

Polisen larmades till en begravningsplats. Några människor hade hittat en död person där. Är det inte rätt vanligt? Att det finns döda människor på en begravningsplats? Är inte det – typ – meningen? 

Polisen larmades också till Kungsholmen i går där en känd jurist blivit skjuten mitt på blanka dagen när han låste och larmade sin bostad. Nån timme efter mordförsöket kunde man i utländska medier få reda på vem den skjutne juristen är. Något senare på dagen kablades det också ut vem kvinnan är som häktats som misstänkt för stämpling. Ja alltså inte i svenska medier. Inte direkt i alla fall. Men det krävs ingen Einstein för att lägga ihop alla fakta och bilder för att få fram namnen på de inblandade. Om man nu skulle vilja det. ”Advokaten” (den skjutne) och ”juristen” (den häktade) har de senaste åren haft en invecklad rättstvist. Vad de har bråkat om har ingen berättat än (!), kanske äganderätten till hunden?

I Expressen frågar man sig hur en toppjurist hittar en torped. Men alltså, det borde väl vara enklare för en jurist/advokat att hitta skummisar, än för en vanlig människa? Det är ju såna de försvarar mest hela tiden.

Men värst vad det blev tyst efter förra veckans mord på Söder i Stockholm. En vd som högg ihjäl sin nyblivna sambo av okänd anledning. Det tog polisen mer än 30 minuter att pallra sig dit efter larm om våldsamt bråk i lägenheten. Bråket tystnade ganska snabbt efter larmet och man antar att orsaken var att kvinnan då redan var död. Lite motbjudande att fundera över vad vd:n gjorde under den halvtimme som passerade innan snuten dök upp.

Nästa år ska det tillsättas en ”statlig elektrifieringskommission” med uppgiften att ta fram en plan för hur man ska kunna ”elektrifiera landets mest trafikerade vägar”. Lastbilar ska förses med el från luftledningar över vägarna. Men alltså, har man inte lärt sig nånting från spårtrafiken? Hur ofta står inte tåg och pendeltåg på grund av ”nedfallen kontaktledning”. 

Men kanske är det bara ett av många trick från Löfvens sida för att få sitta kvar vid makten. Ett flertal av punkterna i januariöverenskommelsen är till intet förpliktigande, utan kan begravas i diverse utredningar. 

Apropå januariöverenskommelsen. Med tanke på trenden med allt grövre brottslighet, enorma problem med integrationen och den ekonomiska krisen i flera av landets kommuner och regioner; vore det inte bättre att satsa på riktiga problemområden än på friår, extra semester för föräldrar och 137 kronor (max) i skattesänkning till folk på 80 utvalda orter i norra och nordvästra Sverige? Centerns skattesänkning, malligt presenterad av fru Lööf, kostar 1,35 miljarder. ”En stor och märkbar förändring” sa hon bland annat. Pengarna räcker till en lyxig pizza för den som bor på någon av de här 80 platserna.  För 1,35 miljarder hade man kunnat anställa ett ganska stort antal sjuksköterskor, kanske till och med öppnat några av de stängda sjukhusen i glesbygd? Om det nu var närheten till välfärd som låg bakom skattesänkningen.

Apropå skatter. ”Kan inte Skatteverket vara lite flexibla” var den roligaste kommentaren jag läst på länge. Den kom från ett småländskt par som anlitat en surrogatmamma i Georgien och nu får vänta på en massa papper för att kunna folkbokföra småttingarna i Sverige. Skatteverket och Flexibel kan man inte säga i samma mening. Eller kan, kan man väl. Men de rimmar illa.
Tävlingsprogrammen i tv blir allt märkligare. Deltagarna blir bitna av krokodiler, bryter benen och får panik om vartannat. Jo, det krävs mycket dramatik för att gå igenom mediebruset idag men måste programmakarna hitta på livsfarliga tävlingsgrenar?

Insektskorv kan bli verklighet nästa år, skriver Aftonbladet. För att minska köttätandet (fyrbenta djur) ska man alltså få i sig protein från obenta eller 8-benta djur? Torde innebära att man inte kan gnälla om man får en fluga i soppan på krogen hädanefter?

Maria Montazami har varit otrogen mot maken, skriver Aftonbladet medan Expressen skriver om Marias ”skäggkamp”. Betyder det att tutt- och läppmonstren är tillbaka i rutan? Orka.

Men de mest häpnadsväckande nyheterna denna vecka måtte väl ändå vara de som kommer från parlamentet i Storbritannien? Någon värre fars har i alla fall inte jag skådat. Jag som trodde att britterna var hövliga och väluppfostrade. De skulle behöva ett sånt där varnings-öra som finns på förskolorna idag. Som lyser illrött när ljudnivån är för hög. Pajasar.


fredag 6 september 2019

Öppet brev till Norwegian


Hörnini på Norwegian.

Jag vet att Boeing har ställt till det för er, men är det verkligen hela förklaringen till att ni verkar ha tappat greppet? Fullständigt.

Jag har i åratal lovordat er.
Bokat massor av flygningar både till mig själv, familjen, vänner och bekanta.
Höjt er till skyarna för er goda kundservice, punktlighet och de jämförelsevis låga priserna.
Men nu undrar jag vad som har hänt.

Det började när jag skulle resa hem från New York.
Att markpersonalen var vimsig och bytte gate otaliga gånger kan man inte skylla er för, kaptenen och kabinpersonalen var lika ovetande som passagerarna.
Vi blev runtfösta ett flertal gånger och blev stående (det fanns inga lediga sittplatser) i timmar, väntande på besked om ny avgångstid. Redan på förmiddagen hade ni aviserat en timmes försening. Som sedan blev både två och nästan tre timmar. Det blev plötsligt en himla fart på att få ombord alla passagerare och ungefär fem minuter innan förseningen skulle börja kosta er pengar, hade alla intagit sina sittplatser och planet backades uppskattningsvis tio meter. Kaptenen meddelade då att man fått en ännu mer försenad slot-tid, men att man i och med den minimala förflyttningen av planet kunde räkna resan som påbörjad. Listigt. Men inte särskilt populärt hos resenärerna.

Ombord fanns inga kuddar, inga filtar, inga hörlurar – absolut ingenting som finns på alla andra bolags långflygningar. Därtill var maten (Kan man ens kalla den det? Kanske. Med lite god vilja.) under all kritik.

Nåväl. Efter den otrevliga upplevelsen har jag full förståelse för all den kritik som riktats mot er. Och antog att missnöjet enbart gällt längre flygningar.

Jag antog fel.
Och fick nyligen uppleva det andra beskrivit och som jag viftat bort som engångsföreteelser. Bristen på respekt för kunderna och bristen på information.

Bokade och betalade en resa till Nice. Avgång vid 9-tiden en fredag för att hinna med ett jobb på eftermiddagen. Bokade även hyrbil att hämta vid lunchtid. Bekräftelse och biljetter kom per mail och allt var frid och fröjd. Tills den dagen jag skulle registrera mitt nya Visa-kort och av en ren slump upptäckte att vi var ombokade med mellanlandning i Oslo! Beräknad ankomst till Nice efter klockan 22! Hur är detta ens möjligt?

Kontaktade er kundtjänst, som inte kunde ge någon förklaring till den ändrade tiden och rutten men påstod att ni skickat mail om ändringen. Det har ni inte. Jag kollade alla möjliga och omöjliga ställen där ett sådant mail skulle kunna fastna. Men icke. Däremot hade ni, den dag ni påstår att ni mailat mig, skickat ett helt obegripligt mail om att ni accepterat min ansökan om återbetalning och angett sex olika nummer på biljetter. Hade gärna velat veta vad som låg bakom detta, men i vanlig ordning kommer mail från er via en noreply-adress…

Nåväl.
Kundtjänst lyckades boka om oss till en annan direktflight nämnda fredag, men med ankomst kl 19. Lyckades boka om jobbet, men det var inte lika lätt att boka om hyrbilen. Den var man tvungen att boka av och därefter göra en ny bokning. Jodå, vi har även bokat bilen via er. Det var inte heller så smart, inser vi nu. Ändringen kostade mig en och en halv timme och 650 kronor. Om ni ersätter mig för detta? Givetvis inte. Blev ert svar.

Eftersom ingen på kundtjänst kan svara på mina frågor och det inte finns någon annan man kan varken maila eller ringa till, startade jag en tråd på er Facebook-sida. Den innehåller nu ganska patetisk läsning. Komisk, skulle man kunna säga om det inte var så otroligt irriterande att inte få annat än goddag yxskaft-svar.

Som sagt.
Jag fattar att Boeing har ställt till det för er.
Men det ger er knappast rätten att trassla till det för era kunder?
God kundvård kostar ingenting.
Men det kostar att bemöta sina kunder som om de vore idioter.

"Kassan sinar för det hårt skuldsatta norska flygbolaget Norwegian" skrev Svenska Dagbladet häromdagen. Bolaget ber långivare om hjälp.
Och i Storbritannien är bolaget det som får absolut flest klagomål numera.
Förvånad?
Inte särskilt.

Så kan det gå...



fredag 9 augusti 2019

Feminism


Sveriges regering kallar sig feministisk. Vad betyder det? Rent konkret? Ingen aning, faktiskt. 
Kvotering av ministrar? Har aldrig gillat kvotering oavsett om det innebär att jämna ut könsfördelning, etnicitet eller annat. Jag föredrar rekrytering på meriter.

Därför bar det mig emot att tvingas anställa en kille till en avdelning med bara damer. Alla ansökningar från kvinnor gallrades bort, enbart av den anledningen att företaget hade en jämställdhetspolicy att leva upp till. Det är lika illa åt vilket håll än diskrimineringen slår, och något annat än diskriminering var det ju inte fråga om i just det här fallet.

Såg dokumentären ”Endast Sverige svenska komedienner har”. När filmen var slut satt jag med en väldigt skön känsla i magen. SÅ på pricken alla beskrivningar var. SÅ oerhört mycket igenkänning. Och SÅ himla skönt, på ett lite märkligt sätt, att känna att det spelar ingen roll vilken bransch man befinner sig i. Kvinnor blir mobbade, nertryckta och förminskade överallt. I olika hög grad, förvisso. Men ändå. Känslan att det inte är mig det är fel på.

Under skolåren riskerade man att råka ut för störiga och hotfulla grabbgäng på vägen till musiklektionen, baletten eller skolan och fick rådet att gå en annan väg eller ta en annan buss. Aldrig att någon skulle åtgärdat själva problemet.

Tjejen som utsattes för gruppvåldtäkt på skolans toalett fick byta skola. Kvinnor som inte vågar löpträna i skogen uppmanas att träna inomhus på löpband i stället. Alternativt göra sällskap med några andra i elljusspåret, helst män då. Eller skaffa hund. Fast det verkar inte heller helt säkert, bara kolla vad som händer i Lilla Edet (pappas hemort). Ett gäng killar som först sparkar hunden och sedan slår ner hundägaren. Två kvinnor som berättat om liknande händelser på kort tid. Hundhatare? Kvinnohatare? Idioter?

I den lilla världen där jag befinner mig blev diskrimineringen oerhört påtaglig när jag jobbade på det stora japanska företaget och insåg att de satte högre löner för män än för kvinnor, oavsett arbetsuppgifter. Nä, jag stannade inte så länge efter den upptäckten. Kravet att all kvinnlig personal skulle klä sig i kjol när företagets japanska ledning kom på visit var ytterligare ett skäl till att jag sa upp mig.

Det är inte ett dugg bättre idag. Chefen på Myndigheten för arbetsmiljökunskap har rapporterats vara en riktig mansgris. Han har varit slarvig när han skämtat, säger han. Jävla efterkonstruktion, säger jag. Ganska vanlig sådan, dessutom. ”Du har fan ingen humor” är en återkommande kommentar om man säger ifrån. 
Kan tycka att det är snäppet värre när det rör just den myndigheten.

Gruppvåldtäkter. Eller våldtäkter i största allmänhet. ”Våldtäkt av normalgraden” som det heter på juristspråk. Jag har ingen färsk statistik på det, men någonstans känns det som om detta vidriga har ökat? Och trots att vi nu har en samtyckeslag lär inte kvinnor känna sig säkrare. Våldtäkt har med makt att göra i första hand, inte sex. Skulle man vilja upplysa alla troll om, som tar en nu häktad rappare i försvar med ”med hans utseende behöver han inte våldta nån”. Eller hur. 

Och fortfarande får våldtagna kvinnor frågor om hur de var klädda, hur de var sminkade, om de var berusade, om de möjligen uppträdde utmanande och så vidare. Det går ju att lära en hund att ett nej är ett nej. Man kan lägga favoritleksaken eller en bit leverpastej framför nosen på hunden och lära den att den inte får röra förrän matte eller husse ger sin tillåtelse. Å andra sidan vet jag inte hur ett sånt där nej skulle funka om det var ett helt gäng hundar som omringade leverpastejen.

Och den så kallade ”hederskulturen” ska vi inte tala om. 

”Det är oacceptabelt” säger Löfven gång efter gång när det rapporteras om överfall, våldtäkter, mord, misshandel och så vidare. ”Kvinnor ska kunna känna sig trygga.” Han ser väldigt bestämd ut när han säger det. Väntar han sig att någon ska säga emot? Såklart inte. Men det vore fasen så mycket bättre om han och hans ministrar kunde komma med något konkret. 
”Ta ansvar” är ett annat av hans favorituttryck. Väntar fortfarande på att han själv ska göra det. Eller att någon enda jävel i regeringen kanske skulle kunna göra något annat än att, som Ann Linde, prata om tull på sidenblusar (högre tull på dem än på sidenskjortor) och en ”feministisk handelspolitik”. 

Jag tror att gemene man – och kvinna – är mer bekymrad över otrygghet, våld och kvinnoförtryck än just tull på sidenkläder.
Men jag kan ha fel.


PS
En feminist framställs ibland som en manshatande gaphals i kläder från Gudrun Sjödén och med tanke på hur många olika grupper som kallar sin ideologi för feminism, borde man kanske prata om feminismer i stället. Man måste inte vara vänster, flata eller yrkesdemonstrant, som en del verkar ha fått för sig. Man kan vara en helt vanlig människa som tror på kvinnors och mäns lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter, politiskt, ekonomiskt och socialt. 



onsdag 7 augusti 2019

Hur svårt kan det vara?


Ibland undrar jag om politiker och andra beslutsfattare är födda med en särskild sorts hjärna. Eller blir de helt världsfrånvända och tappar logiskt och rationellt tänkande när de hamnar på höga poster? Hur svårt kan det vara, liksom?

Tänker på den svenska bostadsmarknaden. Det största problemet, framför allt i storstäderna, är ju bristen på bostäder och bristen på rotation. Och hur mycket man än bygger, kommer det ändå inte att lösa krisen. Det krävs att gamlingar som jag själv, byter till en mindre bostad så barnfamiljer kan byta upp sig och säga upp/sälja en av de två mindre lägenheter de behållit för att en av dem ska kunna få lite egentid. Märkligt ord förresten. Till och med stavningskontrollen reagerar. 
Men.
Om vi skulle få för oss att downsizea, som det numera heter på ren svenska, och strunta i kontoret och gästrummet men vilja bo kvar i samma område så skulle vi ändå ha samma månadskostnad. Reavinstskatten innebär att försäljningen och köpet går jämnt upp. Varför skulle vi då tränga ihop oss på halva ytan? Liksom.

Jag är ingen nationalekonom, men kan ändå gissa att en sänkt eller slopad reavinstskatt skulle kunna finansieras med slopade ränteavdrag. Det är egentligen inte riktigt klokt att andra skattebetalare ska delfinansiera mina lån. Och att de som har mångmiljonlån är de som gynnas mest. Varför gör inte regeringen något åt det? Å andra sidan var det värre på 70-talet då köttberget 40-talisterna köpte hus. Då fick de dra av 100 % av räntorna. Kan det möjligen hänga ihop med att samma köttberg innehade typ alla riksdagsplatser?
Och visst var det så för många år sedan att ju längre man hade ägt en bostad desto lägre blev reavinstskatten? Ganska rimligt, kan jag tycka. Och skulle få lite snurr på marknaden.

Tänker också på vården som tydligen håller på att spåra ur helt och hållet. Jag vidhåller att det vore en ren vinst att skrota landstingen. Låt staten ta ansvar för sjukhusen och kommunerna för primärvården. Och förbjud anställningar via bemanningsföretag! S och V vill ju att alla ska jobba heltid och ha fast anställning, men som vanligt är det mest snack. Inhyrd personal kanske kan funka på vissa arbetsplatser (även om ett stort antal statliga verk och myndigheter skulle må ekonomiskt mycket bättre om de gjorde sig av med alla dyra konsulter) men inom vården är det faktiskt en styggelse. Inte minst ur patientsäkerhetssynpunkt. För landstingen är det svindyrt! Man skulle kunna anställa avsevärt många fler sjuksköterskor om man inte behövde betala nån himla uthyrare också. Jag får inte ihop ekvationen. Sjukhusen har inte råd att anställa sjuksköterskor, men de kan ta in hyrpersonal som är mycket dyrare. Men, som sagt, jag är ingen nationalekonom.

En annan märklig sak när det gäller vården är lönesättningen. Visst, ingångslönerna är inte jättehöga men löneutvecklingen är helt okej. Om en sköterska sedan väljer att vara chef i några år, får han/hon behålla chefslönen vid återgång till en vanlig tjänst. Det är ju jättekonstigt! I vilken annan bransch skulle det funka? Inte inom näringslivet i alla fall. Väljer man att hoppa av sin chefstjänst och bli t ex kontorist, blir man också av med den höga lönen, tjänstebilen och de andra förmånerna. Helt logiskt, i mina ögon. 

Och Greta ska segla till USA. Hela jippot tappade lite fokus när namnen på båtens sponsorer blev kända. Självklart krävs det sponsorer. Har man något enda litet hum om kommunikation och marknadsföring vet man hur mycket pengar och tid som krävs för att tränga igenom dagens mediabrus. Kändisar säljer. Kändis och barn säljer mer. Kändis och hund säljer också, liksom barn och hund. Kändis med barn OCH hund är en kioskvältare. Fråga vilken reklambyrå som helst. Att låta barn framföra viktiga budskap är genialt på många sätt, inte minst för att den som ens andas något som kan liknas vid kritik, genast får en käftsmäll; ”Ge sig på ett barn! Skäms!”. Som sagt. Genialt.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Det är JÄTTEBRA att barn och ungdomar (och alla andra också, för den delen) engagerar sig i miljöfrågorna, ett av vår tids största hot mot en dräglig framtid, men jag ogillar hyckleri. De värsta hycklarna finns bland våra politiker. De som har makt och möjlighet att göra något men bara babblar. Och sedan vill synas tillsammans med Greta, trots att det är just dem hon riktar den allvarligaste kritiken mot. 
Handlingsförlamade tomtar.

Filmen ”Goodbye Christopher Robin” blev en ögonöppnare.
Se gärna den.

måndag 5 augusti 2019

Gubbslem


Gubbslem är visst en slags alg. Hade jag ingen aning om. För mig har ordet en helt annan betydelse...

Idag väcktes åtal mot förra landsbygdsministern Erlandsson, tre fall av sexuella ofredanden. Han har kladdat på kvinnors lår och hans advokat säger att den gode Eskil ”har inte med flit utsatt någon för något som ska kunna tolkas som sexuella ofredanden”. Alltså, inte nog med att han smeker kvinnolår, han är så korkad att han inte fattar att det är högst olämpligt. 
Jag inser att gamla gubbar kan ha begränsad förmåga att fatta att en klapp i rumpan, en smekning längs låret eller ett flåsande i örat under en styrdans eller annat liknande beteende ogillas av människor som utsätts för det. Så där har män betett sig i evigheter. Tagit för sig. Kvinnor – och förvisso även män – har i århundraden utsatts för kränkande behandling. Och tvingats finna sig i det. Tills nu.
Och de män som inte fattat vad de hållit på med, anlägger oskyldig-hund-minen och hoppas på syndernas förlåtelse.
Glöm det.
Det räcker med gubbslem nu.
Men ja – det går alldeles utmärkt att krama mig och säga hej, tack och hejdå.
Det är nämligen en helt annan sak.
Om någon nu inte har fattat det ännu.

Någon mer än jag som undrar varför det är så tyst från Dramaten om skådisen som fängslats i USA för att ha haft sex med en minderårig flicka? Snubben är 44 år, flickebarnet 14… Hon har frivilligt gått med på att ha sex, säger hon. Båda säger att det är äkta kärlek. Jo, kollar man snubbens Instagram verkar han inte särskilt mogen. Däremot oerhört sexfixerad på ett nästan prepubertalt sätt.
Gubbslem.

Basketspelaren DJ Cooper var ett svin på ett helt annat sätt. Han lämnade urinprov i ett dopningstest och befanns vara – gravid! Jojomensan. Gammalt trick det där, att lämna någon annans urin som man tagit med sig i en liten behållare, väl gömd i en icke synlig kroppsöppning. Det knepet kan varenda pundare.

Men en av de värsta gubbslemmen i modern tid, en viss president, som från flera håll nu hålls delvis ansvarig för helgens två mass-skjutningar i USA, på grund av sina rasistiska och hatiska uttalanden och twitterinlägg skyller nu de här terrordåden på – ja just det – media! Ett av hans favorithatobjekt. ”Falska nyheter har väckt ilska och hat” menar han. Visserligen kan det knappast ha undgått någon vid det här laget att han inte har någon kontakt med verkligheten, men den kommentaren är rent infam. 
Han står och gapar och uppviglar folkmassor med sitt ”build the wall” och upprepar ideligen att sydamerikaner är våldtäktsmän och mördare. Och sen skyller han på media!
Alltså.
På riktigt.
Va?

Det jag verkligen inte fattar är att så många over there vägrar se sambandet mellan 400 miljoner vapen i privatpersoners ägo och det dödliga våldet i landet. Tjugo barn skjuts ihjäl VARJE DAG. Och det finns 88,8 skjutvapen per 100 invånare. Och då snackar vi lagligt inhandlade vapen. Heeeelt sjuuuukt. Och varför i h-vete säljer man automatvapen till privatpersoner? Vapen vars enda funktion är att ha ihjäl så många människor som möjligt på kortast möjliga tid. Finns inte en enda jägare som använder såna. Varför inte låta dem som ska köpa vapen gå igenom samma procedur som gravida kvinnor tvingas till om de vill göra abort? Friskintyg, några dygns betänketid, samtal med psykolog och bara en klinik/vapenförsäljare per delstat. Dessutom kunde man kanske tänka sig att den som vill köpa ett vapen, på vägen till affären möts av skrikande folkmassor utrustade med plakat med bilder på anhöriga som skjutits ihjäl?
Nej, med det stora antalet kongressledamöter som får betalt av vapenlobbyn så lär det inte bli någon ändring. De där tomtarna anser det vara deras grundlagsskyddade rättighet att skjuta först och fråga sen. Eventuellt.
Vilda västern finns inte bara på film. 
Uppenbarligen.



onsdag 10 juli 2019

Kampen mot enfalden

Egentligen vet jag inte vad jag ska bli mest upprörd över. Hyckleriet om miljön, politikers ovilja att se verkligheten eller att jag fick pensionärsrabatt på Hemköp i går.
Skulle väl också kunna oja mig över floderna av språkfel i dagspressen. 

Norrtelje Tidning (ja, den stavas så) leder ligan med hästlängder. Här är några av de mest hårresande klippen. 




 Jag har mailat redaktionen ett par gånger och fått typ icke-svar varenda gång. Ända tills en vikarie satte sig på nyhetschefens stol och lovade ”att ta upp detta med korrekturläsning med samtliga reportrar”. En klen tröst då han i nästa mening visar prov på sina egna bristande kunskaper i grundläggande grammatik…

Att svenska folket numera har svårt att skilja på DE och DEM och VAR och VART är väl känt, men när en rubrik i Expressen ser ut som nedan kan jag bara instämma med fru B som ”kräktes rakt över skärmen”. Så är det att vara drillad i den gamla journalistskolan.

 Miljön är numera det allt överskuggande samtalsämnet. ALLA är plötsligt miljöaktivister. Till exempel alla skolbarn som lekte Gretas lärjungar och skolstrejkade för klimatet i våras. Vart tog det klimatengagemanget vägen när studentdagen nalkades? Fanns väl inte en enda student som vägrade åka törstig lastbil flera varv runt stan? Ännu mer intressant är alla som hojtade om köpstopp och flygskam och fan och hans moster men som nu med ny semestergarderob glatt flyger till fjärran resmål. Det är väl ändå det man GÖR som räknas? Inte det man TYCKER. Eller?

Och sommarens stora nyhet från en semestrande regering är att nu ska Sverige vara bäst i klassen igen och gå längre i EUs plastförbud. Man vill totalförbjuda alla slags engångsförpackningar av plast. Inget fel i det, men det känns som att Sverige har liiiite större problem än plastmuggar och sugrör just nu.
Som omväxling en text från honom som man faktiskt begriper.

Sorgligaste nyheten i går: en morfar som tappade sitt ettåriga barnbarn ut genom ett fönster på elfte våningen på ett kryssningsfartyg. Flickan överlevde inte fallet och föräldrarna är nu rasande på rederiet för att fönstret var öppet. Jo, det är kanske lättare att ta ut sin sorg, ilska och förtvivlan på någon neutral än på morfar. Varför ställde han sig med den lilla vid ett öppet fönster på den höjden? Känns som en rimlig undran. Som inte hjälper ett dugg just nu. Så ledsamt.

Och vad händer i den lilla världen där jag befinner mig?
 Offert från firma som vi tipsats om för renovering av badrummet:
”Det kostar X kronor plus moms. Har ni några frågor kan ni ringa X.”
Jaha? Alltså, vad som ingår och när jobbet kan göras är ju ett par saker man undrar över. Fortsättning följer…

Lagt ut drejskivan till försäljning. Jag inser att jag inte har tid för det nöjet just nu. Frågor från spekulanter:
-      Låter den något? (Eh, ja den har en motor…)
-      Kan du skicka den med buss? (AVHÄMTAS innebär inte hemleverans)
-      Har du uppgifter om tidigare ägare? (Utdrag ur brottsregistret eller vad?)
-      Kan du ta den till en plats närmare Stockholm? (Alltså, den väger 55 kg.)
Ja, så där håller det på. Förutom alla som egentligen vill ha en alldeles NY drejskiva men betala för en begagnad. Fortsättning följer…

I övrigt har sommaren så långt varit något av en berg-och-dalbana. 
Vädret var ena veckan Medelhavslikt för att nästa bli som en usel höstvecka. 
Jobbet var superstressigt fram till midsommar för att sedan i princip tvärdö. 
Och sista fredagen i juni begravdes min storasyster efter lång och svår sjukdom; på kvällen inleddes ett tre dagars hejdundrande firande av en 60-åring. 
Livet gör tvära kast ibland.
Och man vet aldrig när ens dagar på jorden är till ända.

Bildresultat för adjust accordingly 

måndag 20 maj 2019

Kränkande - på riktigt!

Visst får man skämta om tarmproblem. Om man gör det som Jan Berglin.

Idag när alla (läs 90-talister/snöflingor) blir kränkta över precis allting hela tiden är det svårt att använda ordet när något är kränkande på riktigt.

Men i lördagens (18 maj) Dagens Nyheter, Kultur, ägnar sig en av tidningens journalister åt ren och skär mobbning, som inte kan betecknas som annat än kränkande. På riktigt.
DN har en spalt som heter ”Fråga bibliotekarien” och en läsare skriver och undrar varför det kostar pengar att använda bibliotekens toaletter. En befogad fråga. Här i Solna centrum kostar det 5 spänn på bibblan, medan det är gratis i centrumets egna toaletter (där det finns både skötrum och amningsrum dessutom).

Nåväl, insändarskribenten undrar varför det kostar och menar att det blir dyrt för henne som tillbringar många timmar på bibblan. Behöver hon gå på toa fem gånger kostar det 25 spänn, vilket hon jämför med att t ex den lokala bokhandeln låter henne använda personaltoan. Gratis.

DNs egen bibliotekarie, med ”en populär frågespalt sedan 2011”, har ingen större lust att svara på själva frågan. Hon ägnar i stället två hela spalter åt att håna insändarskribenten. Här är några exempel:
”…du som ränner på toaletten i en takt som får Kinas koldioxidutsläpp att verka hårdreglerade”
”Det är sannerligen inte varje dag man träffar på en tarmflora som får William S Burroughs inälvor att framstå som Edens lustgård” 
”…spränglärd låntagare som drar ner byxorna lika panikartat som Svenska Akademien väljer in nya ledamöter.”

Därefter ber hon insändarskribenten att berätta mer om sin kosthållning!
Eftersom hon givetvis inte kan förvänta sig några svar, ägnar Jenny Lindh några hundra nedslag till att gissa:
”Katrinplommon för hela slanten?”
”Laxermedel till lunch?”
”Någon destruktiv författardiet?”
”Råbiff och halvfärska ostron?”
”Jäst hästmjölk?”
”Femtio koppar korpsvart kokkaffe om dagen, rakt ner i magsåret?”

Så där går hon på, Jenny Lindh, och slutar sina mobbningsexcesser med en rekommendation – om det skulle vara så att skribenten bara är extremt kissnödig – att ”läsa mer och dricka mindre” eftersom hon ”uppenbarligen har en blåsa som får de smältande polarisarna att verka harmlösa”.


Hennes uppdrag är, enligt Dagens Nyheter, att ”tipsa om läsvärd litteratur”. Hon tillåts ta ut svängarna rejält, kan man tycka.

Hur jag reagerade? Jag skrev till henne såklart. Och undrade om hon inte är riktigt klok. Möjligt att hela spalten var rent påhitt för att hon skulle få använda a) ett antal fyndiga liknelser som hon kommit på, (möjligen under rusets inverkan) eller b) ett antal referenser till litterära fenomen som hon vill visa omvärlden att hon känner till (jodå, jag känner till Burroughs ”Tjacket”). Kan eventuellt tänka mig att det var ett försök att vara rolig. Jävligt misslyckat i så fall, om ni frågar mig.

Som drabbad av kroniskt bråkig och opålitlig tarm låter fem toalettbesök under en eftermiddag som något att önska sig. Tänker med fasa på när jag, under pågående stambyte, tillbringade många arbetsdagar på bibblan; jag skulle ha blivit ruinerad om jag inte haft tillgång till gratis-toan. Bara fem besök på en hel dag! Lyllos hon. Eller han.

Upp emot 15 % av svenskarna lider av IBS (Irritable Bowel Syndrome).
Crohns sjukdom drabbar omkring 750 personer årligen, totalt har vi mellan 20 000 och 35 000 med Crohns i Sverige.
Omkring 30 000 svenskar har Ulcerös kolit, cirka 1 000 nya fall tillkommer årligen.
Utöver de här tre vanligaste kroniska tarmsjukdomarna finns det otroligt många andra orsaker till en bråkig tarm (t ex cancer, strålbehandling och operationer, som jag själv drabbats av). Psoriasis, antibiotikabehandling, matförgiftning… Need I say more?

Att som Jenny Lindh göra sig lustig över människors behov av tillgång till toalett är inget annat än ren och skär mobbning. Jag ser ingenting i hennes svar som kan platsa under rubriken ”tipsa om läsvärd litteratur”. Oförskämt, okänsligt och – faktiskt – kränkande. På riktigt.

Jag frågade mina vänner vad de tyckte om Jenny Lindhs svar. 
”Hon är inte riktigt klok!”
”Fattar inte att en sån får vara kvar.”
”Hon var borta ett tag och tänkte att hon kanske fått sparken, men så väl var det inte.”
”Så otroligt arrogant!”
”Hur fick hon ens jobbet? Är hon släkt med någon chef?”
”Det var det värsta jag läst på länge!”
"Om frågan är ställd av en riktig läsare är 'svaret' inget annat än ett oförskämt hån."

Exemplen kommer från både ”normalnödiga” människor och folk med olika tarmbesvär.
Hur som helst, jag mailade till Jenny Lindh. 
Jag mailade också till chefredaktör/ansvarig utgivare Peter Wolodarski.
Jag mailade även till DNs kulturchef Björn Wiman.
Nädå. Ingen av dem har svarat. Såklart.

Man kan bara hoppas att hon och hennes chefer läser mitt mail och förstår.
Jag uttryckte mig kanske inte på mitt mest eleganta och subtila sätt.
Avslutade med orden ”Man kan ju hoppas att du drabbas av magsjuka och kikhosta samtidigt så kanske, kanske du får lite insikt i hur det är för de hundratusentals svenskar med kroniska mag- tarmsjukdomar.”

Nä jag vet.
Det var inte snällt.
Ibland blir jag surtant på riktigt.


måndag 13 maj 2019

Hur dum får man vara?

Bara en fraktsedel
De senaste dagarna har jag råkat på folk som har burit sig mer än lovligt dumt åt. Folk som tycks tro att alla andra är dumma i huvet. Vi kan börja med MPs nya språkrör Per Bolund som vill få oss att tro att bensinpriset – som snart passerar 17 spänn litern – beror på höjt oljepris och en svag krona. Inte en tanke på att vi alla vet att mer än 60 % av priset utgörs av olika skatter. Om priset är rimligt eller inte jämfört med andra länder vet jag inte. Jag vet bara att folk i glesbygd får svårt att ta sig till jobb, skola, sjukvård mm eftersom de inte har något val annat än att ta bilen. Och att höra Bolund säga att elbilar är ”dyra att köpa men billiga att köra” och att priset på en begagnad är ”överkomligt” fick blodtrycket att stiga ganska dramatiskt. Kollade på Blocket. En 5 år gammal Tesla som gått sisådär 10 000 mil kostar runt 500 000 kronor. ”Överkomligt”? Vilken värld lever Bolund i?
Samma verklighetsfrånvända tillvaro som alla andra politiker, antagligen.

Nästa flatpall är mäklarna hos Notar. Inte nog med att de skickar icke-svar när man ställer frågor, de använder diverse omskrivningar och fultrick. Man kan faktiskt inte dra några andra slutsatser än att det är medvetna luringar. Eller vad sägs om en 2:a på 66 kvm som marknadsförs som en ”3,5:a” på 71 kvm? Hur då? Jo, säljaren har inrett en klädkammare till ”barnrum” och delat ett sovrum i två. Mäklaren har sedan anlitat en ”professionell mätare” och inkluderat förrådsutrymmet i boytan och vips fick man ytterligare 5 kvm att kunna ta betalt för. ”Sovrummet” som är ena halvan av det ursprungliga saknar fönster men beskrivs som ”med trevligt ljus” och på flera ställen står att lägenheten har ”3 sovrum”. När blev det tillåtet att kalla utrymmen mindre än 7 kvm för rum? Nya byggregler?
Å andra sidan kör Mäklarhuset samma taktik, ännu mer uppskruvat och kallar en likadan 2:a på 66 kvm för ”mini 4:a”, som de själva mätt till 71 kvm. Där har man flyttat köket till vardagsrummet, så det är inte lika illa som Notar, men ändå. "Mini-4:a". Gah!
Lärdom av detta? Man får lusläsa – jag upprepar L-U-S-L-Ä-S-A – prospekten. Då kan man dessutom upptäcka att ett antal föreningar inte äger marken som husen står på. Hur länge tomträtterna gäller eller vad de kostar får man söka efter på egen hand.

Sen har vi Zalando. Jag har köpt en hel del från den nätbutiken de senaste åren. Fri frakt och fri retur. Ett tag kom Postnord till och med och hämtade returerna hemma, men den tjänsten är borttagen nu. Med varje sändning får man en ”Betalningsinformation” med uppgift om belopp, beställningsnummer (OCR kör de inte med), BG-nummer etc. Döm om min förvåning när jag fick ett kravbrev (moi? Missat att betala en räkning? Asså – nää!) på en fraktkostnad. Lusläste fakturan (jag tycker att det är en faktura, den har ju till och med ett inbetalningskort!) och hittade inget om någon frakt, så jag protesterade mot både fraktkostnaden och påminnelseavgiften. Zalando svarar, ungefär som att jag är dum i huvet, att för att få reda på vad det EGENTLIGEN kostar måste man ju logga in på sitt konto på sidan. Borde varenda kotte haja. Tydligen. ”Alla flickor utom jag” som Linda Bengtzing sjöng.
Ajöss med Zalando, då’rå.
Å andra sidan känns det mer rätt, i tiden och miljötänkigt att handla i butik. På näravstånd. Som säljer svensktillverkade kläder. Såklart.

Och i Vällingby har en kvinna blivit överfallen av två män under sin hundpromenad. Mitt på blanka dan. Vad händer? Snart går man inte säker nånstans.
Skrämmande.

Men apropå bensinpriset. Det går någon ironisk motkampanj på Facebook som upplyser folk om att glassen faktiskt har ökat lika mycket i pris. Alltså. På riktigt? Glass är fanimej inget som folk MÅSTE köpa. Och jämföra en sketen glasspinne – EN! – med en liter soppa, hur långt kommer man på en liter? Jag råkade kommentera ”glassupproret” och fick en drös ganska intressanta kommentarer. Givetvis inte om själva sakfrågan, dvs att jag tyckte jämförelsen var dum, utan om att folk i glesbygden får skylla sig själva om de bor där, att rika bara klagar och vill ha saker billigt och jag vet inte vad. Intressant vad folk vräker ur sig. Och intressant att sakfrågor så snabbt blir borttappade. Liksom sakliga argument. 

Har också lärt mig på sistone att vissa argument är så himla korkade att de inte går att bemöta. Det var en intressant lärdom. Och kanske delvis svar på frågan i rubriken; Hur dum som helst. 
Uppenbarligen.


Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.