Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

torsdag 10 december 2015

Service?

Inte så ofta man kan kryssa i den rutan tyvärr


Ni som följt min blogg känner till att vissa saker retar mig mer än andra. Just nu är jag, i den lilla världen där jag befinner mig, ganska förbenad på folk och företag som inte håller vad de lovar. Vad hände med yrkesstoltheten, liksom? Service? Göra ett bra jobb? Lika bortblåst som Trumps comb-over.

Som Kvalitetsbygg som sabbade vårt nyrenoverade badrum. Efter månaders diskussioner fram och tillbaka erbjöd sig VDn att betala oss en mindre summa ”för att det vart en del strul”. Ja, han skrev så. Det var den 28 september. Den som tror att vi fått några pengar kan räcka upp handen. Nä just det. VDn har fått numren till både bankkontot och bankgirot, men några stålar har vi inte sett till. Borde man vara förvånad? Troligen inte.

Eller Com Hem. Vi har bredband och telefon via det företaget. Alternativet heter Bredbandsbolaget och de har vi absolut noll förtroende för efter deras strul med precis ALLT i samband med att vi flyttade. Nu gick modemet sönder. Knepigt läge att varken datorer eller telefonen funkar. Men man skickade ett nytt modem ganska snabbt. Ser man på. Alltid något! I samma veva fick vi veta att det abonnemang vi har inte längre finns. Vi var därför tvungna att teckna ett nytt avtal. Så, utöver att betala för frakten (200 spänn) för att ersätta deras trasiga prylar, debiterades vi 400 spänn i ”startavgift”. För något vi verkligen inte bett om. Jag ger mig fasen på att prylarna är programmerade att sluta funka efter ett par år så man är TVUNGEN att köpa nya.

Sen har vi de här blufföretagen som skickar ut nåt som ser ut som Gula Sidorna ligger bakom. Det gör de inte. Ligger bakom alltså. Gula Sidorna/Eniro. Godtrogen/slarvig mottagare skriver glatt under och skickar in. Och blir luggad på tusenlappar i flera år framöver. Tips på nätet: Lägg en kakelplatta i svarskuvertet så bluffmakarna får pröjsa returporto med straffavgift. Ska kolla om vi har några kakelplattor över. Kul idé.

Senast i raden av vi-som-inte-vet-vad-vi-pysslar-med är SAS. Flygbolaget. Efter åtskilliga telefonsamtal och chatkonversationer förstår jag varför man tappar kunder. Det är baske mig ingen ordning alls. Och varje gång man ringer får man olika svar.
Först var det bokningen av plats med extra benutrymme. Internetbokningen hakade upp sig så jag fick hjälp per telefon. Platserna kostade 2000 spänn, men vid en närmare granskning visade det sig att vi inte alls fått platser med extra benutrymme. Nytt samtal till kundtjänst som nu har garanterat oss att vi fått de platser vi betalat för. Återstår att se om vi verkligen får dem när vi går ombord. I det finstilta står nämligen att det kan komma att ändras. Utan att man får pengarna tillbaka. Ännu en kreativ affärsidé.

Den andra, för SAS oerhört svåra uppgiften, uppstår när man vill ta med en extra resväska. Det går inte heller att göra via nätet och efter lång väntan i telefon, drar kundtjänst slutsatsen att det inte går att boka förrän 22 timmar innan avresa. Och vad gör man om det inte finns plats för extra bagage på flyget, vad gör man då? ”Det finns det säkert” blev svaret.
Jag nöjde mig inte med det. Särskilt inte som det inte går att få svar skriftligt. Då står ju ord mot ord. Och vem tror man på? Knappast på kunden/passageraren.
Chat är enda alternativet och där kan man inte svara på sådant som gäller en specifik resa. Men rent allmänt kunde man svara att flyger man Stockholm – Austin via Chicago så kan man hos SAS bara boka en extra väska till Chicago. Lite lattjo faktiskt. Vill inte alla resenärer ha med sig sitt bagage till slutdestination? Det är mitt problem, svarar snorkfröken på SAS. Jag får boka det via bolaget som ska ta oss från Chicago till Austin. ”SAS trafikerar inte sträckan” informerar snorkfröken och avslutar samtalet.
Trots att SAS har flightnummer på rutten och resan är en paketresa.
Nåväl. Jag kollar UAs sida. Där står att eftersom det är SAS som äger resan så är det SAS som ansvarar för bagaget och det är till SAS man ska vända sig.
Ny chatt med SAS. Som instämmer i vad UA sagt.
En aning förvirrad frågar jag ”vem av er är det som har rätt?”.
”Det är jag” svarar den jag sist chattade med.
Som tur är får man hela chatten som e-post om man vill.
Alltid något.

Som motvikt till alla tomtar med noll-koll tar jag mig nu en tur till Solna centrum. Personalen på Stadium är ett under av hjälpsamhet och serviceanda. Detsamma gäller killen i posten på Hemköp, tjejerna på KappAhl och grabbarna på Kjell & Co.

Och till Löfven vill jag bara säga: Kolla in Kanadas regering. Där har man fanimej inga politiska broilers (Vad heter broiler i plural? På svenska. Broilerar? Broileror?). Där sitter människor med erfarenhet från de områden de har ansvar för. Genialt. Och mycket förtroendeingivande.
Här är listan över Trudeaus ministrar.

Slutligen: heja Storbritannien. Där pågår nu namninsamling för att ge Donald Trump inreseförbud. USA borde ge honom utreseförbud. Det räcker att han står på hemmaplan och vräker ur sig dumheter. Pinsam är bara förnamnet. Och då snackar jag inte om frissen. 



onsdag 9 december 2015

Psykbryt



Det var längesen.
Hösten har liksom inte bjudit på särskilt många lediga stunder och i tider av flyktingkris, terrordåd, krig och andra hemskheter går all energi åt till saker som man försöker förstå. Hösten har också ”bjudit på” några fullständigt, som det verkar, vettvilliga mord på unga kvinnor. Av för dem okända män. Och i många av de illdåd som vi kunna följa i medierna sägs det att gärningsmännen haft psykiska problem. Ingen verkar dock ha varit så totalt otillräknelig att han dömts till vård. Och då tänker jag igen på ett av skälen till att akutmottagningarna är så överbelastade. Där sitter unga människor som råkat ut för någon motgång i livet. Det är någon närstående som blivit sjuk. En pojkvän/flickvän som gjort slut. Jobbiga lärare i skolan. Alltför höga krav i det nyligen påbörjade yrkeslivet. Sånt som hör livet till. I alla fall för oss som inte blivit curlade till förbannelse.

Nu är det väl knappast hjärta och smärta som ligger bakom de värsta brotten, men fram tonar bilder av ensamma unga män, mobbade i skolan, sittande i sin ensamhet i föräldrahemmen, surfande bland en massa sjuk porr, spelande våldsamma dataspel. Och jag tänker; om föräldrarna hade haft lite koll på de här gossarna, ifrågasatt vad de pysslade med på sina rum, ställt krav, satt gränser… hade de varit lika vilsna och våldsbenägna då? Det får vi aldrig veta. Men tanken är skrämmande. Och borde skaka om en och annan curlande kompisförälder.

I Onsala i helgen mördades en 40-åring och två andra människor svävar fortfarande mellan liv och död efter mordförsök. ”Mellanchefen” som ska åtalas slutade sitt jobb för några månader sedan, var utbränd och trodde han var förföljd. Sägs det. Själv säger han att han inte minns vad som har hänt.

Förnedrings-tv hjälper säkert till. Det gäller, i alldeles för många tv-serier, att intrigera så mycket som möjligt. Mobba och baktala. Framhäva sig själv och sin ypperliga förträfflighet. Och få bort dem som inte duger. Kan få vem som helst att drabbas av psykbryt. Maken brukar muttra att ”det är massmedias fel” titt som tätt. Ibland är jag benägen att hålla med honom. När allt man matas med, hela tiden, är att i princip ingen av oss duger blir man till slut ett stort neggo. Nu ska till och med barn som bakar utsättas för bedömning, utröstning och tårfloder för att de inte är bra nog.

Alla behöver bekräftelse. Får man inte det i tillräckligt mått kanske till och med program där artister klappar varandra på huvudet/dunkar varandra i ryggen och får tårar i ögonen av varandras smicker kan göra en deprimerad. Vad vet jag.

Och i mobbnings-tv är det inte bara de som ska väljas bort som kan få magknip, jag tänker på såpan Bonde söker fru. Där rankar man även bönderna och kallar en av dem för ”snyggbonden” och den som inte fick några kärleksbrev alls blev ändå filmad och hånad i första avsnittet (Ja, det såg jag faktiskt. Skämmigt va?).

Psykbryt kan man också drabbas av när man följer turerna i Sveriges regering.  Oseriöst, slarvigt och inkompetent. Löfven blev partiledare på grund av sin långa erfarenhet och skicklighet som förhandlare sas det. Då kan man bara dra en slutsats; i fackliga sammanhang går förhandlingar till så att facket hotar med åtgärder som t ex strejk om man inte får som man vill. Det borde ha gått upp för hr Löfven nu att det inte funkar på riktigt samma sätt i en regering eller riksdag. Hans favorituttryck ”ordning och reda” i både det ena och det andra (finanser, migration, skatter mm) kan man undra vad han menar med.
Känns som att det saknas ett par o.
Skrämmande.


fredag 4 september 2015

Att tänka om



Medan jag funderar över hur många par skor jag ska packa ner i resväskan och om jag möjligen kommer att hinna måla naglarna i kväll, kommer bilderna tillbaka på näthinnan. Människor som kämpar för att komma upp på ett tåg. Människor som motas bort av barska, tigande militärer. Människor som gråter, skriker, ber för sina liv. Och så bilden av lille Alan. Hans liv blev bara tre år långt. Han drunknade när hans familj försökte fly från krig, elände och förföljelse. Ingen kan vid det här laget ha undgått att se bilderna. Och ingen, jag säger ingen, kan ha undgått att bli djupt berörd. Illa berörd.
Och här står jag och håller i två par skor.

Några säger: det kunde varit mitt barn. Möjligen, men inte särskilt troligt. Tänk om det varit vår familj. Ja, tänk om. Och tänk tanken en gång till. Vi är lyckligt förskonade från krig. Än så länge. Men han var någons barn. Och ingens barn ska behöva uppleva det helvete lille Aylan och många med honom nu tvingas leva i. Ingen över huvud taget.

Jag tänker, vad är det som händer i världen. Hur mycket ondska finns det? Oändligt, som det verkar. Och hur länge ska de oerhört välbetalda tanterna i farbröderna i EU sitta och huka? Tjafsa om kvoter hit och dit. Om vems ansvar det ena och det andra är. Om en hel rad fullständigt onödiga saker, som för vissa tycks vara viktigare än den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget.

Och jag tänker, hur var det i Ungern 1956? Vart tog alla som flydde då vägen? Och alla som flydde undan kriget i forna Jugoslavien? Där man nu sätter upp stängsel och vakter och bryter mot alla mänskliga principer och mot alla internationella överenskommelser.

Till slut tänker jag, så skönt att gemene man i mitt eget land åtminstone i sociala medier visar sin empati. Så skönt att det strömmar in både kläder, pengar och andra förnödenheter. Det finns en massa organisationer som tacksamt tar emot det man vill skänka. Och har man råd att lacka naglarna, dricka ett glas vin, röka, köpa ett par skor på rea, ta en fika på stan eller köpa en hämtpizza så har man baske mig råd att skänka ett par hundralappar till människor som inte har mer än kläderna de bär på kroppen och knappt ens det.
Så. Här är några tips:








Och allra mest tänker jag att om de länder som är med i EU inte tänker vara med och hjälpas åt i allt detta hemska, då borde de faktiskt bli uteslutna ur unionen.

Jag lånar bilden från AFP. Jag tror inte någon har något emot det. Inte om det kan få bara så lite som en enda människa att vakna till.
Och göra något.
På riktigt.



måndag 24 augusti 2015

Gjort är gjort


Interiör fattigstuga (en ovanligt fin sådan, kan man anta)

Jovisst. Gjort är gjort. Så inleds ett ordspråk (eller idiom, kanske det snarare är), med fortsättningen: ”en avskjuten kula vänder inte tillbaka”. Så är det. Man kan inte göra något ogjort. Man kan göra om och göra rätt (kanske), men man kan inte få det ogjort.

Som mannen som reste till Thailand och tatuerade hela skallen. Flinten, halsen, fejset – hela konkarongen. Sen tyckte han det blev jobbigt med alla som tyckte han såg farlig ut och inte vågade anställa honom. ”Det finns ju många kändisar som har en massa tatueringar” säger han. Förvisso. Men de flesta syns ju inte om man har kläder på sig. Och i Sverige är det förbjudet att tatuera huvudet, så det är kanske inte så konstigt att folk stirrar? Han ångrar sig, säger han. Men trots allt bor han i en takvåning på 100 kvadratmeter och har barn. Vad nu det hade med hans tatueringar att göra.
Och bara tanken på att lasra bort skiten gör att jag får huvudvärk.

Tågterroristen” i Frankrike är jätteförvånad över allt ståhej kring hans tilltag, säger hans advokat. Mannen är sedan 2012 placerad på en övervakningslista inom Schengen-området för sin extrema religiösa övertygelse och är ”terrorflaggad” i Spanein, Frankrike och Belgien bland annat. Själv säger han att han bara råkade hitta en väska med ett automatvapen och ammunition. I en park. I Bryssel. I väskan låg också en mobiltelefon. Och då väcktes en genial idé att råna ett tåg för att få pengar till mat. Var han råkade hitta kniven och pistolen som han också hotade med och använde under sin runda på tåget framgår inte av artikeln.

Otäcka flygkrascher i helgen vid flera flyguppvisningar. Kvällspressen visar hemska bilder – och ber som vanligt om fler – och har lyckats luska reda på en svensk (EN!) som faktiskt SÅG vad som hände.
Herregud.

I fyllan och villan efter en hejans kräftskiva försökte värden (?) avstyra ett bråk mellan två gäster. En tredje gäst gillade inte ingripandet och gav honom en rak höger så han stöp i backen och dog. Om man har så dåligt ölsinne att man blir aggressiv när man dricker borde man nog hålla bättre koll på vad man stjälper i sig. Och söka hjälp. Fast det kanske han får i fängelset sen, när han blir dömd för vållande till annans död?

Två företag försöker få svenska blivande föräldrar att spara blod från sina nyföddas navelsträngar. I SVT i går kändes inslaget som ren reklam för företagen. Trots att man i en bisats fick höra en professor säga att det bara var ett försök att tjäna pengar. Dagens DN hade bättre förklaringar till varför man inte ska frysa in navelsträngar à 25 tusen spänn. Behöver man stamceller i framtiden är det knappast sina egna man har nytta av. Skulle man av någon anledning behöva stamceller (vilket är ovanligt) är det någon annans (friska) man behöver. Och vill man dela med sig (och med gott samvete sedan ta emot), kan man (gratis) göra det på Sahlgrenska eller Karolinska.

Apropå barn så lockar Aftonbladet med rubriken att ”elever med särskilda behov mobbas oftare”. Skulle det på något sätt vara en nyhet?

Aftonbladets ledare hurrar för att arbetsgivaravgiften för unga ska höjas. Man skriver att de 10.000 jobb som skapats i stället kunde gett 74.000 ungdomar jobb inom kommunerna. Men så bra då. Grattis till de 74.000 unga som nu kommer att bli kommunalanställda! Exakt vad de ska göra i sina hemkommuner sägs inte, men man kan väl gissa att de ska få jobba inom äldreomsorgen och i förskolan som ju nu äntligen ska högprioriteras.

Något som ingen – utom SD – vill prioritera, eller ens ta i, är de svåra frågorna om migration, flyktingar och tiggare. Ansvarig minister Morgan Johansson avböjde att debattera i SVT i går, utan att förklara till varför. S tror tydligen fortfarande att det går att tiga ihjäl problemen. Stor suck.

Högprioriterat är däremot att ta reda på vilka de två kepsklädda herrarna var, som för 29 år sedan - dagen efter Palmemordet - flög från Arlanda. Säger en åklagare.

Och ingen kan vid det här laget ha missat att Camilla Läckberg är gravid. Knappt har urinprovet visat positivt förrän det skrivs spaltmeter om hennes ”gravidmage”, ”gravidstil” och ”gravidhyllning” (!). Alltså, människan ska vara i grossess i flera månader. Hur ska vi orka?

Expressen skriver att vi svenskar under semestern ”vill leva som fattighjon”. Bakgrunden till påståendet är att vi tycker det är okej med sommarstugor som har utedass och saknar diskmaskin. Typ. Skribenten borde läsa lite svensk historia innan han/hon drar såna usla paralleller. Och om det är för ansträngande kan man alltid kolla några avsnitt av Emil i Lönneberga.

Svenskens drömsemester, enligt Expressen



torsdag 20 augusti 2015

Tiga är guld?


Jojomen. Idag kom det som vi väl alla befarat? Beskedet att SD är Sveriges största politiska parti. Undersökningen viftas visserligen bort med förklaringen att metoderna inte är tillförlitliga, men vad är det som säger att intervjuer per telefon med slumpvis utvalda är mer rättvisande? Dessutom är det väl så att man bara ringer till folk med fast telefon och då är man verkligen ute och cyklar. Någon krönikör skrev i går att det är dags att väcka Stefan Löfven. Instämmer. Det håller inte att tiga längre. Eller sitta overksam.

Anna Kinberg Batra säger att Sverige behöver ett tydligare ledarskap. Hur vore det med en tydlig opposition också? Konkreta förslag? Nya idéer? Och inte bara en beige massa som i bästa fall hummar lite. Sovmorgon för skolbarn. Som det inte ens åligger riksdagen att besluta om. Suck.

Vid vartenda middagsbord, i varenda kafferum och rökruta pratas ständigt om invandringen, flyktingarna och framför allt om tiggarna. De enda som inte pratar om de här svåra frågorna är våra politiker. Man försökte tiga ihjäl SD under ett antal år. Det funkade inte. Och som med allting annat som inte funkar så får man väl för höge farao byta taktik. Va!?

I Kristianstad har en barnskötare erkänt våldtäkt på barn. Snubben är i 40-årsåldern och har jobbat på 26 olika förskolor i kommunen under ett par års tid. Man har i dagsläget ingen aning om hur länge han har hållit på med sina sjuka övergrepp. Eller hur många barn som drabbats. Vissa kriminella handlingar kan man någonstans möjligen hitta en förklaring till. Men att våldföra sig på barn. Hur någon kan vara så djupt störd, det går fanimej inte att förstå.

Yrkesmilitären som slog ihjäl sin fru med en hammare och slängde henne och parets nio månader gamla bebis ner i ett stenbrott och sedan gick ner och kollade att de verkligen hade dött. Det går inte heller att förstå. Och för den typen av handlingar finns liksom ingen nåd. Alls.

Aftonbladet skriver om 30-åriga Malin som blev påkörd av en bildåre och så svårt skadad att man inte visste om hon skulle överleva. Bildåren smet men har nu hittats och är åtalad för en hel rad brott. Vilket svin. Försöka tiga ihjäl att man förstört en annan människas liv. Och sen, tagen på nästan bar gärning, blåneka.

Något helt annat och väldigt mycket mindre allvarligt. I USA släpps nu vad som kallas ”Viagra för kvinnor”. Rosa piller som ska få fart på sexlusten. Men nu är det väl ändå så att Viagra är till för män som har lust men som inte kan? Det rosa piller man nu ska börja sälja ska få fart på kvinnors lust. Det är nåt helt annat. Som kanske inte alls kan lösas med ett piller (som dessutom inte får tas ihop med alkohol, måste tas dagligen och ger ganska otrevliga biverkningar)? Trebarnsmamman som nästan är på väg att gå in i väggen kanske inte är så himla sugen på nåt annat än sömn i sänghalmen? Och då är det alltså meningen att hon (som förstås är helnykterist) simsalabim ska tvinga fram lite lust tablettvägen? Måste vara en karl som har utvecklat den medusinen

I trenden vad-kan-kändisar-tävla-om-i-tv har nu turen kommit till att diska. Efter laga mat, snickra, baka, städa, köra häst, banta, sjunga och så vidare ska man nu alltså diska. I städ-dokusåpan fanns programpunkten ”veckans fläck”. Kanske kan man vänta sig något liknande superspännande inslag i diskningen? Veckans mest svårdiskade ugnsform?

”Stjärnan gravid – avslöjar nu att hon väntar barn.” ropar Expressen idag. Men är inte det själva grejen? Att man väntar barn när man är gravid? Jag fattar inte.

Idag kan man också läsa om ”plattmage-mat”. Jovisst. Vad ska man undvika för att slippa svullen mage? Under rubriken ”Sötningsmedel” får man veta att man ska undvika avokado, majs, sockerärtor, godis och halstabletter.
Alltså.
Seriöst?


Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.