Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

tisdag 4 september 2018

Vem tar vem?


Visst var det ett tv-program för en massa år sedan som hette ”Vem tar vem?”? Det känns lite så när man läser de ändlösa artiklarna i pressen om valet, eller ser de ändlösa debatterna i tv.

Stefan kräver att få veta vilka som ska gå ihop och bilda regering, om inte S blir störst. Själv tänker han minsann inte avslöja några planer i förskott. Mest komiskt, eller tragiskt, är det när Stefan kräver att mittenpartierna ska vara lojala med honom, helst även M, och låta honom bli statsminister. Allt för att hålla SD utanför. Lojaliteten är ett måste, tycker Stefan. Men bara om han får bli statsminister. Han tänker minsann inte lägga två strån i kors för att hålla SD utanför om Ulf vill bli statsminister. Då är det inte så noga med lojaliteten.

Inte hajar jag logiken heller. Först slänger S en massa skit på både L och C och sedan kräver han deras stöd för att få sitta kvar på sin stol. Hur sugen är man på att stödja någon som mobbas? Liksom. Å andra sidan verkar Annie så himla sugen på att sitta i regeringen så man vet aldrig åt vilket håll hon vänder kappan. Annars är kappvändning inget hon har ägnat sig så mycket åt, får man säga till hennes fördel. Utom när det gällde de ensamkommande afghanerna. Då var det ett helt rättsvidrigt förslag. Som hon stödde.

Men alltså det där med ”ensamkommande”. Nu är det diskussioner om hur man ska göra med anhöriginvandring. Där tycks man vara särdeles oenig (också). Men är det egentligen en så stor fråga? Om man tagit sig till Sverige för att man inte har en enda släkting kvar i hemlandet, hur kan man då prata om att deras anhöriga kan bli ett problem? Som om en hel släkt plötsligt skulle dyka upp så fort personen ifråga har fått uppehållstillstånd.

Och Malmö stad betalar ut tiotusentals kronor i bidrag till en islamistisk rörelse. Ansvarig S-politiker säger att de inte kan kolla upp allt som sökande skriver på nätet, särskilt svårt är det ju när de skriver på turkiska. Å andra sidan lyckades ju Göteborg ta reda på ganska mycket om den här organisationen och vägrade ge dem både lokal och bidrag. Någon som nu går jättebra i Malmö. Men talespersonen säger att de inte har några särskilt avvikande åsikter, vare sig om judar eller HBTQ-personer. Reporter frågar vad de gör om en medlem säger sig vara homosexuell.
– Vi skulle inte kasta ut honom, säger Idris Yildiz. Nej, bättre att han får vara kvar så kan vi övertyga honom att inte vara homosexuell. 

Apropå kontrollera. Aftonbladet har kartlagt hur våra ministrar sköter sina uppdrag i EU. Det pågår ju en hel del i parlamentet som det är bra om Sverige är med och påverkar. Näringsminister Mikael Damberg har 65 % frånvaro (han har skolkat från 11 av 17 möten). Annika Strandhäll, Tomas Eneroth och Helene Hellemark Knutsson har missat drygt hälften av alla möten. Så det kanske inte är så konstigt att vi blir överkörda av Bryssel lite då och då.

Camilla Henemark tar time-out efter att ha skämt ut sig på någon tv-sänd firmafest. ”Prata svenska” skrek hon rakt ut när Anna Anka stod på scen. Kanske fel forum, men när Anka är på tv kan man faktiskt behöva slå på textningsfunktionen. Om man skulle vilja höra vad hon säger. Varför man nu skulle vilja det. Egentligen.

Apropå time-out. Bästa nyheten idag: ”Anna Book lämnar rampljuset” (Expressen).
Herrejävlar! Är det verkligen möjligt? Kommer hon inte att få grav abstinens då? Ungefär som Zlatan? Är det för gott? Troligen. Annars hade väl tidningen skrivit ”time-out” eller nåt? Hon har till och med tackat nej till att göra en reality-serie om sitt liv. (Har vi inte redan sett den?) Det händer så mycket underbart i hennes liv som hon inte vill missa, säger hon. (Sonens kriminalitet var väl inte så himla underbart?)

Men, säg den glädje som varar beständigt… I slutet av artikeln får man veta att she will be back. Anna Terminator. Liksom.



måndag 3 september 2018

Valspurt


Någon mer än jag som är spyfärdig på valet? Inte nog med alla plakat som förfular hela stan, i snart sagt varenda tv-kanal ska det duelleras och debatteras och ältas och skällas och jagvetintevad. Spyr. Gör jag snart.

Sen kan jag inte låta bli att reflektera över några konstigheter. S har en massa ”jag vill” och ”jag vill inte” på sina plakat. Jag undrar (än en gång) vem eller vilka som tycker det motsatta? Är det någon enda människa som vill att plånboken ska avgöra vem som får vård, att man inte ska kunna leva på sin pension eller att de som kan jobba inte ska göra det? Och jag undrar dessutom hur många ”miljardärer” som ska bekosta allt som V lovar? ”Solna ska inte vara för bara dom rika” tycker V. Vem vill det?

Och sen allt skit som kastas. Folk är förundrade över hur mycket hat det finns på fotbollsläktarna. Djurgården – Hammarby i går där klackarna skriker ”horunge” och diverse könsord åt varandra och kastar bengaler. Vad hände med ”Heja NN friskt humör, det är det som susen gör!”? Liksom. Kan man inte bara heja på egna laget? Utan att slänga skit på motståndarna? Samma inom politiken. Kan man inte tala om HUR man tänker göra för att få igenom sina löften? I stället för att använda sin budget till att svartmåla andra?

Valfläsket börjar osa katt, tycker jag. När inte ens Magdalena Andersson kan räkna blir man aaaaaningen misstänksam mot alla löften som haglar över väljarkåren. Lite spännande också när man diskuterar de olika partiernas politik med andra (i vilket fikarum pratas det inte politik?). Argument för SD (fast det är få som säger det högt) som är helt i linje med Brexit- och Trump-kampanjerna. Fokus på en enda fråga, vilket samlar missnöjda gubbs. Att inte kvinnorna attraheras är lätt att förstå; tillbaka till 30-talet liksom. Eller de positiva omdömen som Jonas får för att han pratar som vanligt folk (precis som Trump) men man missar vad V faktiskt vill (skippa allt privat ägande, all makt till staten, höja skatten för alla osv). Eller alla som sympatiserar med KD för att ”Ebba är snyggast”; tillbaka till 30-talet där också.

Nä, man får göra TTs valkompass. Den förklarar lite närmare för- och nackdelar vid varje fråga så man hajar vad som menas (kvällstidningarnas är i princip obegripliga).

Eller så gör man som Leif GW. Röstar på samma parti som man alltid har gjort. För att man inte orkar sätta sig in i vad partiet vill nuförtiden? Och går på hur det var för 50 år sedan?

Läser man den senaste undersökningen från Yougov fattar man också att ekonomi inte verkar vara en prioriterad fråga detta val:
Hälften av svenskarna tror på en sämre boendeekonomi och en lägre disponibel inkomst om Socialdemokraterna får sitta kvar vid makten. Endast en tiondel tror på förbättrad ekonomi. Lika stor andel upplever också att de fått en sämre ekonomi under den gångna mandatperioden.

Såg förresten att det är Alfhild idag. Det är ett kvinnonamn va? Finns det någon under 100 som heter så? Rensade man inte bland namnsdagarna för några år sedan? Längre fram är det Åslög, Magnhild, Orvar och Tryggve. Mja, kanske de kommer igen. Jag känner till en Tryggve. Han var en basset hound…

Men alltså. Anna Book. Först var hon för fet och opererades och opererades igen och grät. Sen trashade hon hemmet och fick hjälp i tv och grät. Sen grät hon för att hemmet inte blev som hon hoppats. Sen opererade hon armarna i TV och grät. Sen bantade hon i tv och blekte tänderna så inihelvete och var först lite glad. Sen grät hon igen. Och nu har hon blivit lite tjockare för hon tyckte att hon blev för smal. Inte ett ord om de hysteriskt vita tänderna. Alltså. Finns det NÅGON enda människa som vill läsa en enda stavelse till om henne? Eller se ett enda tv-program till med henne? Va? Nästan lika uttjatat som valrörelsen, men den pågår inte lika länge. Tack och lov.




Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.