Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

måndag 13 december 2010

Too much information


Mannen som sprängde sönder magen på sig själv i helgen.
Enligt alla experter var det meningen att han skulle ställa till med en större smäll. Nu var det bara han själv som strök med, vilket väl var lite snopet för honom. Men Jimmie är glad. Undrar förresten vad han tycker om att plötsligt ha samma åsikt som de fundamentalister han verkar tycka mest illa om på jorden. "Äntligen" skrev han på twitter...

Men alltså, är det så smart av alla tidningar att i detalj beskriva hur bombaren skulle burit sig åt för att lyckas? Varsågod här får nästa självmordskandidat en gratis lektion i hur man spränger julshoppare i luften, liksom. Recept på bomber hittar man enkelt på nätet. Man får väl vara tacksam så länge tidningarna inte lägger upp länkar till dom sidorna.
- Den här apparaten kan man använda för att lösa ut bomberna...
- Och den här tråden kopplar man till..... för att få bästa effekt.
- Så här mycket dynamit behövs för att....
Och så vidare.
Rätt sjukt faktiskt.

Ungefär lika dumt som när Anna Lind hade knivskurits. Den som planerade liknande illdåd kunde öppna vilken kvällstidning som helst för att få reda på hur man ska sticka kniven i någon för att denna någon ska förblöda på snabbaste sättet innan ambulans hinner fram.
- Man tar en ....kniv och när man hugger precis här och för kniven åt det där hållet så trasar man sönder hela levern.
Vad är det med journalister?

Dessutom har i princip alla medier publicerat både ljudfilen och mejlet som killen skickade strax innan sprängdådet, så nu har han verkligen fått ut sitt budskap till hela världen.

Ibland får man helt enkelt mer information än man vill ha.
Som när folk noggrant redogör för sin vinterkräksjuka eller barnens avföringsvanor.
Som en dejt med en rättsläkare eller en brandman som är oerhört förtjust i att prata om sitt jobb. I detalj.

Enough is enough.
Att Assange inte bryr sig om vilka effekter hans avslöjanden får är en sak, men att stora delar av svenska journalistkåren inte tänker mer på vad de sätter på pränt i sin iver att offentliggöra sina lysande insikter, är faktiskt läskigt.
Läskigt, säger jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.