Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

torsdag 11 november 2010

Ensam hemma


Från ökenprogrammet ”Grillad” till ”Hyllad” - det ska bli snällare i komikerbranschen tydligen. Kul grepp, men om dom ska hylla ”Sveriges roligaste” förstår jag inte vad Petra Mede gör där. Hon är mest bara elak och forcerad.

Lille Jimmie är rolig. Han kallar en reporter för ”rövskalle” (undar om alla hans tillmälen avslutas med -skalle förresten) eftersom han tyckte reportern var oförskämd. Klart det är oförskämt att ställa frågor som en partiledare inte kan svara på. Som t ex var han hämtat den statistik han hänvisar till. Så får man ju inte göra...

”Masserade kvinna i stringtrosor i polisens lokaler.” Alltså, var det polisen eller kvinnan som hade stringtrosor? Vill jag verkligen veta? Nej, verkligen inte.

I Expressen kan man gå ner 9 kg till jul.
I Aftonbladet 5 kg till Lucia.
Hmmm - svårt val.

Tidningarna tycker också att man ska ge fin whisky till pappa på Fars Dag. Vad hände med ”du kan väl rita en fin teckning”? Och måste pappor tycka om whisky?

Asså, vad håller Mona på med? Försöker rensa rent omkring sig för att kunna sitta ett tag till. Sorry, men du är nog rätt körd vid det här laget. Och visst vore det väl skönt med lite ledigt? Långledigt.

Såpan ”Ung och bortskämd”. Det är väl bra att man diskuterar vilka men barnen får om mamma och pappa hela tiden löser deras problem. Men att SVT gör dokusåpor tycker jag fortfarande är slöseri med licenspengar. Dylikt skräp kan reklamkanalerna ägna sig åt. Dessutom behöver man några pauser i ett sånt program. Som det står i DN, det är faktiskt inte ungarnas fel att dom är bortskämda. Och hur fasiken ska dom klara sig när det kommer motgångar, för dom kommer förr eller senare. I de här barnens fall, uppenbarligen senare, men ändå. Gör ett program där föräldrarna får lära sig att skaffa sig egna liv och låta barnen leva sina i fred, vettja.

Sen var det det där med att sätta en tidning. Björn Borg är numera inte främst tenniskung. Han är kalsongkung. Det går bra för företaget, skriver tidningen. Och artikeln intill har rubriken ”Skinkans hemlighet”. Hade inget samband men blev ganska komiskt.

En kompis till kungen ska sälja alla sina lyxbilar. Gäsp.

Sparkdräkter för vuxna män är det senaste på modefronten. I käcka karamellfärger. Nä, det är inte ett skämt. Sexologen säger att det kan väcka moderskänslor hos vissa kvinnor och visst, det finns män som tänder på jättefeta kvinnor så varför inte. Undrar om det är bajslucka på dom också. Sparkdräkterna alltså.

Lite långtråkigt när maken fick ge sig iväg på weekendresa utan mig. Och ingen varm valp har jag att gosa med heller. Fick bli några tester i stället.
- Kan du allt om London? Jajamän!
- Har du Floridakoll? Nope.
- Koll på kända sexcitat? Varför skulle jag ha det?
- Känner du igen designmöbeln? Skapligt.
- Hur bra är du i sängen? Tänker jag inte konsultera Expressen om.

Brukar inte titta på ”Lyxfällan” men den handlar i kväll om ett par som har 135 betalningsanmärkningar. Jag är otroligt nyfiken på hur i hela friden man kan försätta sig i den situationen.
Etthundratrettiofem.
Helt sjukt.
Jag skulle bli skitnervös bara av att få en betalningspåminnelse.

onsdag 10 november 2010

Voffo-do-do?


Mona Sahlin har har uppmanat partiledningen att avgå. Själv känner hon dock att hon har tillräckligt förtroende från de sina för att sitta kvar. 8,6% av Aftonbladets läsare tror att hon sitter kvar som partiledare vid nästa val. Förtroende? Men vad vet väl ABs läsare? Dom är ju bara vanliga väljare.
Och Wanja tycker tidpunkten är illa vald. Rädd att bli av med den inkomstkällan också, kanske?
Hoppas dom tar chansen att rensa bort ALLA som förknippas med fusk, mygel och översitteri. Så länge det finns en enda ledande politiker i (s) som förknippas med den roffarkultur som länge belastat partiet, kommer väljarna fortsätta vända dem ryggen.
Det behövs ingen kriskommission. Vanligt sunt förnuft skulle räcka.
Dom kan få köpa lite av mig.

Sen undrar jag hur Expressen och Aftonbladet resonerade när dom publicerade namn och bild på den misstänkte mördaren i Malmö. Alltså, det kan inte finnas något enda intresse – annat än ren och skär nyfikenhet – att hänga ut en misstänkt person. Dels för hans egen skull (han lider dessutom av en beteendestörning och man får vara extra varsam med sköra personer) och dels för utredningens skull. Hur 17 ska man nu kunna visa bilder för vittnen? Alla känner ju igenom honom från tidningarna. Riktigt, riktigt dåligt! Tävlingen att vara först med en nyhet har gått överstyr. Rejält överstyr.

I övrigt blir det inte så mycket läst från sjuksängen. Mest funderande. Har visserligen lärt mig att man inte ska fråga så mycket ”varför” utan mer ”vad” men ibland far tankarna lite som dom vill.

Varför skriker inte miljöaktivisterna i högan sky på all motorsport? Jaga folk som slänger batterier i soppåsen törs dom, men ge sig på speedway eller F1, det vågar dom minsann inte.

Varför protesterar inte djurrättsaktivisterna mot halalslakt? Jag har fått för mig att djuren inte mår så bra av den metoden. Men jag kan ha fel.
(Man skär av slaktdjurets hals med en lång, vass kniv medan det ännu är vid medvetande och skär därvid igenom luftstrupen, matstrupen och två stora karotida artärer och två stora vener samt vagusnerven.)

Varför demonstrerar inte militanta feminister vid Thai Airs incheckningsdisk på Arlanda? Läste i DN idag att kön mest består av ensamresande män. Det är synd om dem som inte ska köpa thailändska prostituerade, men de är dessvärre i försvinnande liten minoritet enligt tidningen.

Varför bantar inte Leif GW Persson? Jag tycker han är underhållande, men nu blir han duktigt andfådd av att bara prata. Om det är så ruskigt ansträngande, borde man nog fundera på vad man gör mot sig själv.

Varför flyttar inte Torsten Flink in hos Christer Sjögren? Dom är ju såna såta vänner. Eller uppträdde som sådana i somras i alla fall.

Varför sänker sig SVT till reklamkanalernas nivå och gör dokusåpor? Och varför mäter dom alltid hur många tittare dom har på 1:an och 2:an? Spelar det någon roll? Licenspengarna får dom ju ändå. Och varför sjunger den där dumma kören ”tack för alla bidrag från öst till väst” (ja, jag har en hemsk förmåga att komma ihåg alla låttexter)? Är det BIDRAG vi ger SVT?
Ska inte bidrag behovsprövas?

Varför kan inget tryckeri vika en dagstidning precis på mitten? Hur svår kan det vara, liksom.

Och varför har alla reklamfilmer om bilar samma typ av musik nuförtiden? En kvinna som visksjunger något melankoliskt till pianoklink. Scary!

Slutligen, varför blir musklerna allt slappare? Brist på sömn. Så länge man sover risigt är det lönlöst att jobba på sexpacket.
Japp, står i tidningen = sant.

Känner mig faktiskt som en rumpnisse idag, voff-voffo ä dä på dette viset?

tisdag 9 november 2010

Världens bästa sjukvård


Att matsmältningsapparaten varit uppfuckad i många år är sånt man långsamt vänjer sig vid. När apparaten som hanterar nummer ett också börjar strejka, blir man rätt förbannad.
- Now I am really pissed, kan man utbrista om man vill ägna sig åt lite galghumor.
Det vill man sällan just när det händer, kan jag avslöja.
Samtal till Närakuten.
- O nej, det där kan vi ändå inte göra något åt, säger dom, åk till sjukhuset.
Alltså, vad gör dom på Närakuterna? Delar ut plåster? Hittills har inte en enda åkomma kvalificerat sig för ett besök. Allt man ber om hjälp med, skickar dom vidare till stora akuten. Det kanske inte ens finns folk på närakuten? Bara en telefonmänniska som skickar alla vidare till sjukhuset? Konstigt är det i alla fall.

- Ha en bra dag, häver taxichauffören ur sig, när jag dubbelvikt försöker åbäka mig ur bilen.
- Är du helt dum i huvet, tänker jag, men har för ont för att säga nåt.
Jag gör en grimas som jag hoppas ser skrämmande elak ut och försöker sätta Det Onda Ögat på honom.

Det går förhållandevis fort att komma in, men kräver en påminnelse från medföljande medmänniska. Hur alla sjuka och ensamma människor bär sig åt undrar jag faktiskt över en hel del. Det finns inte ett enda sjukbesök som går som smort. Alla kräver minst ett uppmärksammande. Man undrar om personalen går in i något slags pause-tillstånd som en film eller ett dataspel. ”Tryck på play för att fortsätta.” Liksom.

Sköterskorna var djupt inbegripna i ett samtal om skridskor när jag hasande flåsade mig förbi dem där de stod och gestikulerade bredvid det som skulle bli min undersökningsbrits. Det tog ytterligare några minuter innan de diskuterat färdigt och kunde ta prover på mig. Men då blev det fart på dom! Läkaren hade redan loggat in sig på mig och sköterskorna förvarnade om en kommande språngmarsch.
- Han är verkligen på hugget, doktorn. Sa dom.
- Möjligt, sa jag, men ska det springas får ni köra mig i sängen. Här kutas minsann ingenting.

Doktorn kommer lunkande och pratar, klämmer och kollar provsvar. Han är påläst och verkar ha fattat att jag är en människa och inte bara några rör blod och en kissflaska. Annars kan man faktiskt fundera över om dom blivande sjuksköterskorna får någon utbildning i just bemötande. Ibland när jag börjar prata med någon som tar ett prov, hoppar dom till och ser jätteförvånade ut över att det finns en människa på andra sidan blodtrycksmanschetten. Jag har en ung släkting som snart är färdig sjuksköterska. Jag ska faktiskt fråga honom. Och visst, jag har mött massor av underbara, skickliga och fantastiska sköterskor och läkare. Massor. Men nedslående många har faktiskt grava brister.

Annars är det mest tempot på akutmottagningen som förvånar mig. Jag har varit där ganska många gånger. Inte varje vecka, men periodvis ganska mycket. Jag har aldrig sett en människa springa där. Har inte ens sett någon gå fort.
Faktiskt inte hört någon prata fort heller.
Det skrivs mycket om att personalen på akutmottagningarna här i länet är utbränd. För att bli utbränd krävs bland annat ett konstant stresstillstånd. Jag är övertygad om att det bitvis är den absolut mest stressande arbetsplats man kan befinna sig på, men kan det verkligen vara så att jag lyckats pricka in precis alla lugna dagar (och nätter)?

Inte ens när hela akuten var överfull och jag fick ligga under receptionsdisken i fyra timmar såg jag till någon som skyndade sig. Det fanns tid till att diskutera både svärmödrar och utlandsresor och faktiskt också kolla bostadsannonser på Hemnet. Tänkte dom inte en enda gång på att det låg en patient under disken och väntade på smärtstillande? Antagligen inte. Jag var inte högprioriterad och bråttom att ta hand om.
Att jag råkade ha både öron och en hjärna verkade inte falla dom in.
Kanske ska anmäla mig som föreläsare på sjuksköterskeutbildningen?

torsdag 4 november 2010

Kund(o)tjänst


Alltså.
Är det ett anställningskrav att man är dum i huvet när man ska jobba i någon form av kundtjänst?
Det finns bergis en hel drös kompetenta och kunniga människor med förmåga att hjälpa till, jag har bara inte haft turen att stöta på dem.

Supporten till min Sony Vaio, till exempel. Det räcker med att lyssna på telefonsvararen (som är det första man möts av när man ringer) för att fatta att det kommer gå åt skogen. Funkar faktiskt som uppiggare en trist dag. Testa, vettja!
När man sedan får prata med en levande människa blir det inte ett dugg bättre. Dom kan absolut ingenting. Jag skämtar inte. Körde några små tester innan jag kom till själva kärnfrågan. Dom vet inte ens vad en RGB-kabel är. Support – bah!

Tele2.
Där har dom ingen aning om nånting. Om dom alls svarar. Det brukar vara kö på minst 20 minuter. Där ungefär går gränsen för hur länge man orkar vänta.

Länsförsäkringar. Där kan dom inte ens teckna en bilförsäkring. Man kan ju tycka att dom skulle kunna det, annars. Det är liksom såna dom säljer. Bland annat. Förra sommaren gick det åt ungefär en vecka till att sitta i telefonkö för att någon skulle rätta till det som den första människan gjort fel. Och sedan blev det fel igen. Ny telefonkö, nya papper, nya fel. Så där höll det på. Till slut skickade jag en räkning. Alltså, jag är frilansare och behöver använda min arbetstid till att dra in stålar. Inte sitta i telefonkö och gratis lära någon på kundtjänst hur dom ska sköta sitt jobb. Om dom betalade? Givetvis inte.

Sony Ericsson. Ny telefon. Jag erkänner, jag fick hjälp med att flytta över alla kontakter, bilder, låtar, sms – the hole lot. Det blev kanonbra. Skönt med en alldeles egen teknisk support som klarar av precis allting. Funkade ända tills Sony Ericsson tyckte att jag skulle uppgradera operativsystemet. Jajamänsan, enligt konstens alla regler. Vad hände? Kontaktboken försvann. Ganska stressande faktiskt eftersom där finns telefonnummer jag inte har någon annanstans. Dom svarar inte på mejl, men däremot gick det ganska fort att få tag på någon via chat-support. Fick rekommendationen att flytta över kontakterna från sim-kortet till telefonen. Vilket vågat förslag. Hade jag faktiskt listat ut själv, men man ska inte behöva ha sina kontakter på sim-kortet när man gör backup i datorn. Nu har dom fått hela back-up-filen. Får se hur lång tid det dröjer innan någon tar itu med det.

El-Giganten. Jättebra affär, särskilt den i Norrtälje. Killen på kundtjänst skrek mest så jag fick be honom sänka volymen på både telefonen och bakgrundsmusiken. Och varje gång jag frågade om han var säker på det svar han just givit mig, så ändrade han sig. Inte fattade han vad jag menade med ”hämta i butiken” heller.
- JAHA du menar collect-at-store!
Tänkte inte på det.
Vad är det för fel att använda svenska språket?
Han kunde inte svara på den frågan heller.

Jag fattar fortfarande inte.
Vi har arbetslöshet – företagen saknar kompetent personal.
Vad är problemet?

Inte undra på att jag drog igång värsta renoverings- och ommöbleringsprojektet. Man måste ju avreagera sig på nånting. Fast det var kanske inte helt nödvändigt att börja med bokhyllorna. Nästa gång jag blir förbannad ska jag försöka mig på att virka...

onsdag 3 november 2010

Svenska flickor, svenska flickor


Läser i dagens tidning att ”kärleksinvandringen till Sverige ökar”. TT skriver att det beror på att antalet svenskar som träffar kärleken utomlands ökar. Tror jag inte så mycket på, inte när man borrar lite mer i informationen.
De flesta ”kärleksinvandrarna” är kvinnor och kommer från Irak och Somaila. Skulle tippa att männen som gifter sig med dem ursprungligen är deras landsmän som nu blivit svenska medborgare.
Det förklarar i så fall vissa texter som eleverna jobbar med på SFI-kurserna. En av texterna i ett prov i läsförståelse handlar om en kvinna som är på väg till Sverige (varifrån framgår inte) för att träffa en man hon ska gifta sig med. Mannen har hon bara träffat vid ett par korta tillfällen ”då han varit hemma på semester”. När kvinnan kommer till Arlanda letar hon efter mannen (det är föräldrarna som bestämt att hon ska gifta sig med honom) men ser honom inte. I stället blir hon mött av sin moster som så småningom meddelar att mannen ångrat sig och att hon därför måste åka tillbaka till hemlandet.
Detta är absolut sant.

För människor som inte kommer från t ex Irak och Somalia, ter sig denna historia mycket märklig. Är det så här det går till i Sverige? Varför gör man inte texter som samtidigt lär ut lite svensk kultur, historia och samhällskunskap? När man har chansen, liksom.
Det är väl inte enbart språket man har nytta av i sitt nya hemland, utan lika mycket hur landet och de nya landsmännen fungerar? Jättekonstigt.

Det tredje landet som nämns i statistiken är Thailand. Därifrån kommer också många kvinnor för att gifta sig med en svensk och där kan jag hålla med om teorin hur och var kärlek har uppstått.
Undrar varför svenska flickor inte duger åt svenska pojkar längre? Kan det vara så att allt fler ”vill ha ett likadant äktenskap som mina föräldrar”, som en svensk man uttryckte det? Är det därför som allt fler kvinnor säger att de gärna blir hemmafruar?
Intressant tanke.

En annan sak som slog mig är att det verkar vara hög tid att återanställa bambatanterna. Tiotusen ton mat slängs i svenska skolor varje år. 10 000 TON! Det är ju inte klokt!
Har inte ungarna fått lära sig att det man själv lägger på tallriken äter man upp?
Det var kanske en god tanke (och givetvis en besparing) att barnen själva tar mat, men helt klart är att de inte har något begrepp om hur mycket de behöver äta. Sen skulle det säkert hjälpa om ungarna fick äta i lugn och ro och slippa stressa. Men den största vinsten i kampen mot svinnet är mer personal.
Och än en gång – vi har arbetslöshet och skolan har personalbrist.
Vad är problemet? Beats me.
Liksom.

Jahapp, det var fler än jag som reagerade på Sahlins tennistittande; Riksenheten för korruption till exempel.
Men Mona tycker inte alls det är fel att hon blev bjuden.
Kasta sten i glashus verkar vara en paradgren.

tisdag 2 november 2010

Muta eller inte muta


Så har då åklagaren bestämt att Arkelsten inte kan anses vara mutad när hon åkte på studieresa till Frankrike. Knepigt läge, men det är väl bara att tacka nej till allt gratis som inte rör jobbet?

Inte för att jag förväntar mig att kvällspressen ska vara landets kulturbärare, men nån j-la känsla för svenska språket borde man väl i alla fall kunna kräva? Eller åtminstone att journalisterna kan svenska hjälpligt. Eller i värsta fall åtminstone kan använda rättstavningsprogrammet i datorn. Va?

”Men bakom kulisserna kunde sångaren inte hålla känslorna i schakt.” Mattias Bergkvist, Expressen. Vaddå ”i schakt”? Jag har mejlat och frågat vad han menar med det. Han har inte svarat.
Sen är artikeln i sig rolig eftersom den handlar om att Ricky Martin är gay. Finns det någon som trott något annat? Och var det någon som tvivlade, borde det väl gått över när han ensam adopterade ett par tvillingar…

Har inte Ronaldo också adopterat barn? Och har en ”flickvän” som inte är mamman. Apropå nästan ingenting i avdelningen värdelöst vetande.

Aftonbladet: ”Regina Lund och hennes döda far har försonats och skrivit en bok tillsammans.” Att Regina är lite speciell var inget nytt, men att reportern bara återger det hon säger… Ja, vart tog alla kritiska journalister vägen? Gapa-och-svälj verkar vara dagens journalistik. Har dom blivit lata, månne?

Fast kulturjournalisterna verkar inte ligga på latsidan. I alla fall inte när det gäller att producera ord. Dagens längsta mening innehöll 52 ord, en parentes, ett tankestreck (pratminus – bah) och ett kommatecken. Jag var nästan lika andtruten efter den meningen som efter ett utblås i polisens alkomätare.

Och dom älskar verkligen att krångla till det. ”Framstegens överstepräster kan frälsa oss från mycket, men inte från kärleken till innehåll.” Eller så är det bara jag som är sur efter att ha sovit dåligt nu igen.

Dagens fetaste tistel skickar jag till Sony Ericson. ”Vi rekommenderar att du uppgraderar telefonen” säger dom. Då gör man det, petnoga enligt instruktion, och vad händer? Hela adressboken raderas! Det finns ganska många ilskna kommentarer på ett och annat chat-forum. Löser dom inte problemet ska dom få veta att dom lever…

Den näst fetaste tisteln går till den tokjobbiga killen som ringer från 031-numret 780 07 75 och varje gång uppger att han ringer från olika företag. Idag ringde han på uppdrag av Telenor, sa han och jag tipsade honom om att han skulle ringa från en mindre bullrig miljö nästa gång så han klart och tydligt kan höra mig säga: NEJ TACK, JAG ÄR INTE INTRESSERAD.
Har Nix slutat fungera?

Ännu en bantningsmetod lanserad. Nu är det inte längre GI som gäller utan proteiner. Ja jösses. Det enda som hjälper är att äta mindre. Balansen input – output. Jag ska baske mig lansera ett bantningsplåster. 10 cm silvertejp. Över munnen. Undrar om man kan bli stämd för sånt? Jag menar, följer man instruktionerna får man garanterat resultat. Funkar för rökavvänjning också.

Och Victoria är mordhotad enligt rykten. Var det före eller efter hon kallat Helsingfors för Helsingborg månntro?

(V) surar för att kompisarna i den rödgröna röran haft överläggningar med regeringen. Man kallar det för att de ”räddat skinnet på regeringen”. Surt, sa räven. Ohly verkar vara den enda människan som ännu inte fattat att deras försök till allians var en flopp.

Sen undrar jag om det är någon större principiell skillnad mellan att åka på studieresa betalad av Shell och att bli bjuden på tennis sex dagar i rad, tillsammans med sin son. Det finns väl inte så mycket matnyttigt för oppositionen att studera i kgl Tennishallen. Eller?

måndag 1 november 2010

Göteborg, tidningarna och en valp


Vad har hänt? Inte en enda krystad tidningsrubrik i helgen. Den vitsiga göteborgaren var kanske på fotboll. Västkustarna får ursäkta, men man kan inte kalla sig för Sveriges framsida när man har ett fotbollslag som heter Häcken.

Och vad höll poliserna på med där borta egentligen? Varning, varning det är bombhot över stan men vi säger inte var nånstans och ni kan shoppa loss som vanligt. Låtsas som ingenting men iaktta försiktighet. Vadå schizofrent?
Och idag rapporteras att hotet är över. Vilket hot?

Såg för övrigt att det vanligaste namnet på trådlösa bredband i Göteborg är Glenn. Förvånad – någon? Och är inte Glenn det vanligaste namnet på allting i Göteborg? Typ.

Kanske var jag inte på surtantshumör den här helgen. Har umgåtts med den mest bedårande lilla rottweilervalp. Sånt blir man snäll av och det är inget jag bara säger. Det finns vetenskapliga bevis för det. Då blir man särskilt förbannad över ett antal missanpassade rötägg som använder sina hundar att skrämmas med. Det är dom rötäggen som får såna som Göran Hägglund att gaffla om hundförbud. Som om det skulle funka, det är i andra änden av kopplet problemet finns. Men det är ju jobbigare att handskas med. Då gör man som grannarna i sydväst, slår sina danska skallar ihop och sätter upp en lista över vilka hundraser som kan tänkas vara extra farliga och så förbjuder man dom.
Oavsett ägare. Otroligt obegåvat.
Det är precis som i sexan när hela klassen fick kvarsittning för att majjen inte orkade ta itu med skolans buse.
Funkar det? Nä, givetvis inte.

Men alltså – Silvio. Hur mycket skräp orkar italienarna ta från den gubben? Jag ska tamejfasiken bojkotta landet tills dom byter regering. Basta.

Ibland undrar man hur nättidningarna tänker när man ser hur olika artiklar placeras. Läste om paret som träffades via en sajt för ”estetiskt handikappade”. Och intill den puffen hade man en stor bild på Tomas diLeva. Inte så konstigt om man blandar ihop det ena med det andra. Liksom.

Det finns en dejtingsajt för nätprassel också. Vad finns det INTE dejtingsajter för?

Så har dom dammat av af Ugglas igen. När ska kvällstidningarna fatta att hon är ute? Körd, uttjatad, för mycket. Haja!

Ett annat fejs man är ganska trött på är Silberskys. Alltså, jag fattar ju varför han åtar sig alla fall som ger uppmärksamhet, men jag fattar inte varför skurkarna vill ha just honom. Han har väl inte ”vunnit” fler fall än någon annan? De flesta fallen ”vinner” ju åklagarna.

Lite tjatvarning börjar det faktiskt bli på Persbrandt också. Synd att han för den breda publiken bara gör machoroller. Han var lysande på Stadsteatern. Och rolig.

Sen blir det faktiskt mer komiskt än ruskigt när Ohly uttalar sig om extremister. Ska han säga, liksom.

NASA hoppas få frivilliga att skicka till Mars. Enkel resa. Ja, idag kan man väl få folk till vadsomhelst? Det är bara att kolla alla dokusåpor på tv…

Brasilien har fått sin första kvinnliga president. Yeah – girlpower! Vore kul om vi också hade några kloka kvinnor som kan tänka sig att kandidera till statsministerposten.
Jag sa KLOKA kvinnor…

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.