Mer TV än tidningar

Tillbringar man helgen ute i spenaten blir det inte så mycket tidningsläsande. Långt till affären och ett otroligt segt mobilt bredband. Smalband vore en mer passande benämning. Fredagstidningen läses fredag – lördag tills den blir bränsle.
Sedan blir det TV. I alla fall på kvällarna, när man kraschlandar i soffan efter en dag i trädgården.

Fredagstidningarna.
I torsdags avrättades en kvinna i USA. Bara tanken på att ett land, som anser sig vara civiliserat, har folk anställda för att ha ihjäl andra människor gör mig illamående. Vad är egentligen skillnaden mellan stening och giftspruta? Ja, rent praktiskt fattar jag skillnaden, men själva handlingen. Man kan inte jämföra vare sig brottsrubriceringarna eller straffpåföljden, men själva principen. Att man tar livet av någon som straff. Och varför skrevs det så väldigt lite om avrättningen i USA. Inga protestlistor, inga demonstrationer, inga officiella fördömanden. Bara ett kallt konstaterande att man nu skulle avrätta den första kvinnan på många år.
Att det är en himmelsvid skillnad mellan vår syn på USA och arabvärlden är ju allmänt känt.
Nu blev det väldigt tydligt.

Skavlan.
Gladde mig åt höstpremiären. Ända tills jag hade sett programmet. Vad har hänt med karln? Hummade och öööööhade och verkade ha tappat fokus helt och hållet. Det enda positiva var väl att få se en Mona som inte var arrogant och hånfull. Klen behållning av en hel timmes program, kan jag tycka.

Sporten.
Alltså, vad är det för fel på sportjournalister? Förutom att alla ska låta som överhurtiga karla-karlar och köra med sitt eviga ”Hur-känns-det?” är det skitjobbigt när de envisas med att intervjua varandra. Som om det inte räckte med en åt gången.

Dramat på Arlanda.
Ett plan med en misstänkt självmordsbombare fick nödlanda utanför Stockholm.
Första tanken var; hur fick dom tillåtelse från bombmannen att landa?
- Ursäkta herr självmordsbombaren, vi tänkte mellanlanda här och släppa av dig.
Skulle inte tro att sånt funkar.
Andra tanken var; hur kan man slinka igenom en massa säkerhetskontroller i Toronto med sprängmedel?
Och sen satt man och funderade på hur länge insatsstyrkan kunde vara ”på väg”. TV4-reportrarna upprepade detta under minst en timme. Skickade dom snutar från Sundsvall?
Sen visade det sig att det inte alls fanns några bomber, den utpekade mannen var en helt vanlig pakistanier och tipset hade kommit från en till synes rätt förvirrad kvinna.
Jösses.

Ingvar Oldsberg.
- Nää, jag orkar inte med honom.
- Men vi kan väl kolla vem han har som gäst?
- Lena-Maria, never heard of, vad är detta?
Som visade sig vara den mest sevärda gästen i programmets historia. Borde visas för alla gnällspikar som känner sig utförsäkrade, tvingade att arbeta och orättvist behandlade av Försäkringskassan och livet. Kan man ta medaljer i fjärilsim (SM, EM, VM och OS) utan armar, finns det fanimej inga ursäkter för någon att inte jobba.
Och nån måtte ha tipsat Ingvar om att sluta fippla med glasögonen. Dom satt på plats hela programmet. Nåja, nästan.
Nu återstår bara för honom att sluta gno sina händer hela tiden...
Kan nån säga åt honom?
Snälla!