Du skall icke stjäla - nähä?

Jag börjar, mycket hårdhänt, lära mig hur förlagsbranschen funkar.
1. Man snor hejvilt.
2. Man måste vara Någon.

Hur vet jag det?
Jo, en initierad källa (som det brukar heta) berättade på ett tidigt stadium att bokförlagen stjäl uppslag till böcker. Eller hela koncept. Det beror lite på. Jag trodde det var elakt förtal, men tänkte att jobbar man i branschen så borde man ju veta hur det funkar.
Jag börjar tro på källan nu.
Så här är det.
Man skickar in ett manus, eller ett detaljerat förslag, till en bok.
Förlaget tackar nej (i bästa fall) oavsett vad man tycker.
Är den bra, ger man någon av sina ordinarie författare, fotografer och redaktörer i uppdrag att göra boken. Tack för kaffet liksom.
Är man okänd i branschen har man inte en sportmössa.

Värst var nog ändå den nystartade hemsidan som bad om ett antal kortare texter. Helst med bilder. De kunde inte betala eftersom de ännu inte hade någon redaktionell budget.
Men om jag levererade texter skulle de ha något att visa upp för styrelsen och därmed kunna få en summa pengar att köpa material för. Exempelvis mitt.
Det lät ju bra och är man lagom blåögd köper man sånt snack.
Och levererar.
Det var dumt.
En tid senare hittade jag mina texter på hemsidan.
Aningen modifierade, men bara en aning.
Största modifieringen var att mitt namn var utbytt mot ett annat namn.
Blev jag upprörd?
Ja, heligt förbannad.
Redaktören kunde absolut inte förstå varför. Sa att hon hade skrivit texterna för flera månader sen. Ja, eller hur.
Alltid lär man sig något.

Man måste få in en fot nånstans.
Det finns några säkra knep.

Guppande täcken.
Alla som ägnat sig åt sånt i tv blir "kändisar". En del av dem kan gå riktigt långt.
Men om man nu inte vill p-a i tv? (Skulle förresten inte platsa. Det krävs rätt mycket silikon, botox och restylane…)

Man är en kändis.
Spelar ingen roll på vilket sätt. Idrottare, sångare eller politiker. Det kvittar - vill man ge ut en bok så får man det. Man behöver inte ens skriva den själv.

Man kan ha en känd och rik pappa.
En som man kan hacka sönder och samman i en självbiografisk bok om sin lyxigt tragiska uppväxt.
Extra bonus om man är känd själv OCH har en känd pappa. En given succé.
Hur många böcker på det temat orkar marknaden med?
Det finns snart lika många såna som det finns kokböcker.
Med nån kändis på omslaget.
Förstås.

Bitter?
Nja, mest uppgiven...