Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.
Visar inlägg med etikett Skavlan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skavlan. Visa alla inlägg

fredag 11 mars 2011

Döma efter håren - eller mustaschen


Så bestämde sig äntligen Andnor & Co. Skralt att de inte lyckades hitta en kvinna. Var det ingen som hörde Ylva Johanssons önskan? Fast partiet verkar behöva en bullrig karl och absolut inga förändringar. Gråsossarna ska strykas medhårs. Vem vet, kanske vinner (s) röster på att hävda att det var bättre förr.
Jag tror att det hade varit bättre att lyssna på väljarna, om det är deras röster man vill ha. Men det kanske man inte vill.
Och jag kan ha fel. Det lär visa sig.
Att Ohly är glad gör inte saken bättre, liksom.

Karikatyrtecknarna lär i alla fall gnugga händerna. Inte för att man ska reta någon för hans eller hennes utseende, men ibland är det bara SÅ frestande. Mustaschen påminner om den där vitryska saken. Scary.

Artikel i Expressen idag:
"Oron är stor i Tokyo, enligt CNN:s reporter på plats.
Svart rök stiger upp från en byggnad i Tokyos hamn.
Flera skadades när ett tak föll in i Tokyo under en examensceremoni i Tokyo."

Vi hajar. Det hände i Tokyo.
Bortsett från kvällstidningsjournalistiken, det är rätt skrämmande med alla naturkatastrofer som inträffat de senaste åren.
Hur många hade hört ordet tsunami före 2004?

Northug - man måste nog vara norsk för att gilla karln. Senaste nytt är att han vägrade möta SVT-reportern som myntade uttrycket "Han är en gris" i Skavlans program. Han är inte bara dryg, han är feg också. Verkar det som.

Lars Norén gör barnteater. Alltså, räckte det inte att fucka upp en hel generation med Staffan Westerberg?

Kapten Klänning behövde inte ta omvägen om Kumla-anstalten som andra, dömda till långa fängelsestraff. Han blev direktplacerad i Härnösand (den så kallade sexbunkern). Den som fattat beslutet är Klännings företrädare på polischefsposten och han vill inte uttala sig. Förvånad, någon?

Å så var det det där med placering av artiklar. Precis under artikeln om sexbrottslingen Lindberg kommer "Hitta g-punkten och bli ett proffs i sängen".
Hur tänkte dom där?

Motorförarnas Helnykterhetsförbund skriver, som replik på professorernas helmärkliga debattartikel om rätten att kröka på sjön, att sjöfylleri är ingen mänsklig rättighet. Så sant. Man behöver verkligen inte vara nykterist för att tycka att man ska hålla sig nykter bakom ratten. Oavsett om det är på land eller till sjöss.

Kul bild på Silvio i tidningen med ett stort bandage över ena kinden. Käkoperation, sägs det. Tillåt mig småle. Han har säkert sett bilderna på sin kladdiga foundation och inser att det behövs lite utslätning.
Nä, fy så elak jag var nu.
Kanske någon som har utdelat en käftsmäll? Det kan man faktiskt ha viss förståelse för.

Aftonbladet presenterar en massa kändisar och deras okända utbildningar. Har visst hört det förut, men blir ändå förvånad över att Dolph Lundgren har en ingengörsexamen i kemiteknik. Man ska inte döma hunden efter håren. Eller mustaschen.

söndag 16 januari 2011

Mediamakt och bitter glöd


DNs söndagsbilaga borde vara något man gottar sig åt hela söndagen. Tyvärr innehåller den en massa skräp. Fem sidor (F-E-M!) om en inredare från tv som ska börja "sitt nya liv". Fullständigt meningslöst reportage. Passar i min things-I-don't-give-a-fuck-about-notebook.
Därpå följer ett tre sidors reportage om Eva Gabrielsson.
Alltså, har hon inte fått nog med publicitet snart?
När tröttnar en människa på att vara bitter?

Skavlan ställde ett antal mycket relevanta och intressanta frågor till henne i fredagens program. Är det inte olagligt att behålla ett manus som någon annan äger, till exempel. Eller frågorna om vad det är hon tycker är så himla dåligt med hur Stieg Larsons far och bror förvaltar Millenium-trilogin och vad hon vill att de ska göra, eftersom hon säger nej till allt de föreslår. Hon satt och åbäkade sig och verkade tycka att hon var rolig. Det var hon inte. Det enda konkreta hon kunde komma på var att översättningen till engelska var dålig. Samt att hon gärna ville stoppa varenda författare som skriver om hennes Stieg. Nu funkar väl inte tryckfriheten riktigt på det viset...
Det finns en massa frågor som aldrig kommer att få svar. Vad Stieg tyckte får vi aldrig veta, vi får bara Gabrielssons åsikter och tolkningar. År ut och år in.
Stieg Larson kanske skulle tycka att hans pappa och bror sköter sig utmärkt.
Skavlan avslutade samtalet med Gabrielsson med att fråga om hon är bitter.
- Nej, svarade hon.
Eller hur.

Assanges advokater hänger ut kvinnorna som anmält karl'n för våldtäkt. Genast infinner sig funderingar på om det finns fler kvinnor som egentligen velat anmäla honom men inte vågat. Som har varit medvetna om hur de skulle bli behandlade.
Hur advokaterna kommit fram till att allt är den svenska åklagarens fel får jag inte ihop. Advokater verkar ha en alldeles egen logik.

Vargkramare har flängt runt vid norska gränsen och försökt skrämma över vargarna till Norge. Det är väl inte särskilt djurvänligt?
Intressant i hela den infekterade debatten är att studera tidningarnas listiga knep för att bilda opinion. DNs bildpubliceringar visar med all önskvärd tydlighet var tidningen står. En kvinna som kramar ett lamadjur är EMOT jakt. En man i snickarbrallor, rutig skjorta och ölmage avporträtteras underifrån och är FÖR jakt. Genomskinligt.

SD menar att invandrarna är ett hot mot Sveriges framtid. Invandrarna utgör 4 procent av befolkningen. Rädda landet - stoppa invandringen. Det är lika naivt och korkat som att tro att man löser problemen med hundar som bits genom att förbjuda ett litet antal raser som står för 5 procent av alla bitskador. Och inte vet jag hur jag fick till den kopplingen. Kan vara sista glaset Auschentoschan på småtimmarna. Eller att vi inte har något varmvatten idag.

"Stjärnorna på slottet" verkar slå över till att bli forum för självömkan och timme-till-förfogande för att ge igen för gammal ost.
Det var väl inte riktigt meningen?

Ranelid - mannen som gav hybris ett ansikte. Han tror på fullt allvar att någon i publiken betalat inträde enkom för att få håna honom i direktsändning. Det skulle ju kunna vara så att publiken gillar showen och såg det komiska i hr Ranelids rumbaförsök.
Hur vet han att det var ett hånskratt? Att den skrattande människan är en "huligan" och "inte frisk" och att skrattet var ämnat att få Ranelid ur balans?
Har dansandet givit honom ännu ömmare tår?
Är det förresten möjligt?

Helena Seger är vald till Sveriges bäst klädda kvinna av tidningen Elle. Öh?
Jag måtte ha missat alla välklädda tillfällen. Ullared, brukar jag tänka när jag ser henne. Kan utmärkelsen ha varit ett tack-så-mycket för den exklusiva intervjun som Elle fick? Nä, så illa kan det väl inte vara?
Och vadå "Sveriges" förresten. Bor inte hon i Italien?

Dummast hittills i år: familjen som hämtade in klotgrillen och hade grillfest inomhus. Nio personer till sjukhus.
Hjälp.

måndag 27 september 2010

Mer TV än tidningar



Tillbringar man helgen ute i spenaten blir det inte så mycket tidningsläsande. Långt till affären och ett otroligt segt mobilt bredband. Smalband vore en mer passande benämning. Fredagstidningen läses fredag – lördag tills den blir bränsle.
Sedan blir det TV. I alla fall på kvällarna, när man kraschlandar i soffan efter en dag i trädgården.

Fredagstidningarna.
I torsdags avrättades en kvinna i USA. Bara tanken på att ett land, som anser sig vara civiliserat, har folk anställda för att ha ihjäl andra människor gör mig illamående. Vad är egentligen skillnaden mellan stening och giftspruta? Ja, rent praktiskt fattar jag skillnaden, men själva handlingen. Man kan inte jämföra vare sig brottsrubriceringarna eller straffpåföljden, men själva principen. Att man tar livet av någon som straff. Och varför skrevs det så väldigt lite om avrättningen i USA. Inga protestlistor, inga demonstrationer, inga officiella fördömanden. Bara ett kallt konstaterande att man nu skulle avrätta den första kvinnan på många år.
Att det är en himmelsvid skillnad mellan vår syn på USA och arabvärlden är ju allmänt känt.
Nu blev det väldigt tydligt.

Skavlan.
Gladde mig åt höstpremiären. Ända tills jag hade sett programmet. Vad har hänt med karln? Hummade och öööööhade och verkade ha tappat fokus helt och hållet. Det enda positiva var väl att få se en Mona som inte var arrogant och hånfull. Klen behållning av en hel timmes program, kan jag tycka.

Sporten.
Alltså, vad är det för fel på sportjournalister? Förutom att alla ska låta som överhurtiga karla-karlar och köra med sitt eviga ”Hur-känns-det?” är det skitjobbigt när de envisas med att intervjua varandra. Som om det inte räckte med en åt gången.

Dramat på Arlanda.
Ett plan med en misstänkt självmordsbombare fick nödlanda utanför Stockholm.
Första tanken var; hur fick dom tillåtelse från bombmannen att landa?
- Ursäkta herr självmordsbombaren, vi tänkte mellanlanda här och släppa av dig.
Skulle inte tro att sånt funkar.
Andra tanken var; hur kan man slinka igenom en massa säkerhetskontroller i Toronto med sprängmedel?
Och sen satt man och funderade på hur länge insatsstyrkan kunde vara ”på väg”. TV4-reportrarna upprepade detta under minst en timme. Skickade dom snutar från Sundsvall?
Sen visade det sig att det inte alls fanns några bomber, den utpekade mannen var en helt vanlig pakistanier och tipset hade kommit från en till synes rätt förvirrad kvinna.
Jösses.

Ingvar Oldsberg.
- Nää, jag orkar inte med honom.
- Men vi kan väl kolla vem han har som gäst?
- Lena-Maria, never heard of, vad är detta?
Som visade sig vara den mest sevärda gästen i programmets historia. Borde visas för alla gnällspikar som känner sig utförsäkrade, tvingade att arbeta och orättvist behandlade av Försäkringskassan och livet. Kan man ta medaljer i fjärilsim (SM, EM, VM och OS) utan armar, finns det fanimej inga ursäkter för någon att inte jobba.
Och nån måtte ha tipsat Ingvar om att sluta fippla med glasögonen. Dom satt på plats hela programmet. Nåja, nästan.
Nu återstår bara för honom att sluta gno sina händer hela tiden...
Kan nån säga åt honom?
Snälla!

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.