Telefonförsäljare

Säljare som ringer och stör är bland det värsta jag vet.
Ja, inte i klass med tarmsköljning, stekt lever eller hip-hop, men ändå.
Och jag vet ingen annan som tycker om de här samtalen heller. Eller köper något. Men det fungerar väl eftersom fenomenet lever vidare.

Nix-registret är en bra uppfinning. Spärra telefonen för försäljning. Då döpte företagen om telefonförsäljningen till ”marknadsundersökning”. Numera gäller Nix-spärren även för sådana samtal så där fick dom tji.
Ibland säger säljaren ”Jag har bara en lista med nummer, jag vet inte vem de går till” men den gubben går inte heller längre. Skam den som ger sig, men det finns några knep för att slippa bli störd. Det räcker liksom med all spam i mejlen, alla reklamblad i morgontidningen och all tv-reklam. Enough is enough liksom.


Min gamla pappa brukade låta dem hållas ett tag och när de kommit till vad det var de ville han skulle köpa, svarade han helt enkelt:
Hörrödu, jag är ledsen att göra dig besviken, men jag har faktiskt inga pengar.
Det funkade ganska bra.

Det gamla tricket:
Jag är lite upptagen nu, men om jag får ditt hemnummer kan jag väl ringa och störa dig lite senare i stället? Någon tid som passar särskilt illa?
Kan funka, men är lite uttjatat nu.

Jag har en kompis som har gjort det till en konstart att driva alla säljare till vansinne. Han vägrar välja ett av alternativen i marknadsundersökningarna, ifrågasätter varenda påstående och vränger allt säljarna säger ut-och-in. Sen känner han sig mycket nöjd. Jag tror han är svartlistad bland alla telemarketingföretag vid det här laget.

Värst är säljarna som låter som om de vore gamla kompisar. Och använder mitt förnamn. Då blir jag hulk. Mest för att jag faktiskt anmält alla telefonerna till Nix. Om jag ändå blir uppringt brukar jag sällan komma på nåt dräpande att säga. I alla fall i rätt ögonblick. Jag fräser mest och trycker bort samtalet. SEN kommer alla bra kommentarer. Typiskt. Idag har jag lärt mig ett riktigt bra knep.

Jag har en god vän som är den mest vänliga människa man kan tänka sig. Klagar aldrig, pratar aldrig skit, höjer sällan rösten. Hon är en ytterst sansad person. Just nu är dock humöret lite hur-det-kan. För att vara hon, vill säga. Hon knäckte några revben och det gör fruktansvärt ont, sägs det. Jag hade surnat till för längesen. Men hon biter ihop. Ända tills en mobiltelefonoperatörsförsäljare ringde. Han lär inte ringa igen, om man säger så. Här är samtalet:

- Jamen hej, hur mår du idag då?

Fan själv flög i den vanligtvis sansade, som svarade:

- Tack, det kunde ju vara bättre. Det är ju det där med revbenen som smärtar när jag ligger på sidan. Åsså har jag lite tunna flytningar. Och hälen är fortfarande inte bra. Vilket tror du att jag bör åtgärda först?

Det blev helt tyst i andra änden så den vanligtvis sansade kvinnan fortsatte:

- Ja, hälen har ju spökat längst. Ska jag börja med den?

Generat hummande hördes.

- Du frågade ju hur jag mår. Vill du inte veta det då?

- Nja, jag vill prata telefoni med dig...
och sen körde han hela säljinstruktionen. Men kvinnan med de trasiga revbenen hade fått blodad tand och när säljaren frågade hur mycket hon ringde för varje månad, svarade hon

- Noll kronor. Absolut noll. Folk får ring till mig sörru. Jag svarar kanske om jag har lust. Men jag ringer aldrig någon och samtal till SOS Alarm – 112 du vet, är gratis. Men jag behöver verkligen ett råd om vad jag ska göra med hälen. Tror du jag måste ta en spruta?

Där hade säljaren fått nog.
Den vanligtvis sansade kvinnan skrattade en lång stund. Det gjorde antagligen otroligt ont i revbenen, men hon tycker förmodligen att det var värt det.

Och jag nästan längtar efter att någon hurtfrisk säljare ska ringa...