Sopiga Roslagen

Den här tiden på året är allra vackrast tycker jag. Det är så grönt att man får ont i ögonen, fåglarna sjunger i högan sky nästan dygnet runt och vår- och sommarblomster tävlar om prakten. Man gör sitt bästa för att hinna njuta av allt, för snart är det midsommar och sen vänder det. Som trogna negativister brukar påpeka.

I Roslagen inträffar varje år ett fenomen som tar död på allt detta vackra.
Fenomenet heter Grovsophämtning.
Norrtälje kommun har bestämt att alla hushåll får lämna sina jättestora sopor, sånt som inte går under beteckningen hushållssopor, vid vägkanten två gånger om året. Dessa sopor ska sedan hämtas av kommunens entreprenör enligt ett fastställt schema.
Detta har hittills aldrig fungerat.
Inte under de 10 år vi haft stuga i Roslagen i alla fall.

Det säkraste vårtecknet är sopbergen som växer till gigantiska proportioner ju närmare hämtningen man kommer. Fritidshusägarna kanske inte kommer ut varje vecka under våren, vilket innebär att de börjar bära ut gamla sängar, grillar, cyklar och annat redan i april. Man vet heller inte förrän ganska sent till vilken vecka hämtningen är planerad. Och för att slippa hyra släp och köa till sopstationen under semestern, rensar man förråd och stugor redan vid påsk. Sedan får skräpet ligga. Nästa gång de kommer ut hittar de nåt gammalt skåp, ett trasigt element eller byter ut mormors gamla fåtöljer och höjer sopberget ytterligare nån meter.

Längs alla Roslagens vägar ligger sålunda drivor av gammalt skräp. Som om någon skulle lagt en soptipp i en gödselspridare och kört omkring.
Och hämtningsschemat stämmer aldrig.
Och det är alltid entreprenörernas fel.

Förra året funkade i princip ingenting fram till nån gång på höstkanten.
Det var gamla soptunnor som inte byttes ut, det var sophämtning som uteblev. Och grovsopor som låg i månader.
Då blev sopchefen i kommunen putt och krävde skadestånd av entreprenören. Inte tänkte dom betala räkningen heller.
Vän av ordning ansåg då att alla kunder som faktiskt drabbades mer direkt av den icke-fungerande sophämtningen borde kompenseras. Om nu inte kommunen betalade entreprenören – och dessutom fick skadestånd – varför skulle vi betala till kommunen?

Vän av ordning frågade sopchefen som svarade att skadeståndet bara skulle bli ungefär tio kronor per hushåll och då skulle administrationen kosta mer än återbetalningen och vem skulle betala den administrationen?
Och det var faktiskt så att kommunen också hade drabbats att entreprenörens schabblande. Kundtjänstpersonalen var nerringd, utskälld och tröttkörd.
Tror jag det.
Alla som ringde var antagligen urförbannade.
Och eftersom man inte får tag i den som har det direkta ansvaret, skäller man på den som svarar. Det är helt igenom mänskligt. Om än jobbigt för den som får ta emot skiten.

Jag undrar faktiskt fortfarande vad kommunen gjort med alla pengar man fått in för sophämtningen och som man inte betalat entreprenören…

Förhoppningen var stor att det skulle fungera i år.
Det gör det inte.
Soporna skulle hämtats för flera veckor sedan.
De ligger fortfarande längs vägkanterna.
Mitt i grönskan står gamla tvättmaskiner, soffor och svarta sopsäckar.

Vän av ordning mejlade till sopchefen igen.
Som svarade att kommunen har bytt entreprenör eftersom den gamla inte levde upp till arbetsmiljökraven.
Inte till dom heller. Tänkte man då.
Han skrev också att sophämtningen är försenad med ungefär två veckor.
Nähä?!

Men alltså.
Hur svårt kan det vara?
Man gör en upphandling, talar om vad man vill ha och väljer det företag som kan leverera enligt kravspecen.
Svårare än så är det faktiskt inte.
Och om inte ett enda företag kan klara av det, är det antingen fel på kravspecen eller på valet av entreprenör.
Det funkar ju i andra kommuner så varför är det så svårt i just Norrtälje?
Alla entreprenörer kan väl inte vara – sopor?