Fy f-n va vi e bra!

Just nu pågår studentfirande för fulla muggar. Det består numera till största delen av att stå packad (i dubbel bemärkelse) på ett lastbilsflak och gallskrika. Gärna till dunkande musik på högsta volym. Gärna också hoppande i takt till dunket. Vill det sig illa åtföljs detta gungande ekipage av en bilkaravan där folk hänger ut genom sidorutorna eller står upp genom takluckan. Helst tutande med brandsirener. Nytt för i år är också tävlingen ”Vem kan pricka flest bilar med öl”.

Är det roligt?
Livsfarligt – ja.
Men roligt?
Jag älskar fester och festande.
Minns min egen sista tid i skolan.
Tre veckors konstant festande. Dygnet runt, i princip.
Hur orkade vi?
Sen kom släkt och vänner och mötte utanför skolan med blommor och smyckade bilar. Var och en hem till sig för fortsatt firande, möjligen en stillsam mottagning innan festandet satte fart en sista gång.

Men var vi så där gapiga?
Orsakade trafikstockningar?
Detta pågår under flera dagar.
Skolorna gör upp om i vilken ordning man ska släppa ut sina studenter. Alla på en gång skulle innebära totalt kaos. Inte minst för transportnäringen; lastbilarna skulle inte räcka till. Finns det några åkare som kör något annat än packade tonåringar de här dagarna?

Det ingår liksom i utvecklingen att varje generation ska bräcka den tidigare. Större, högljuddare, mer vågad osv tills det vänder åt andra hållet igen.
Det börjar väl bli dags för pendeln att svänga snart.
Jag menar när trosorna hade krympt till ett snöre blev det plötsligt inne med stadiga heltäckande tingestar igen.
Är toppen nådd nu?
Kan man hoppas på ett mer högtidligt firande framöver?
Eller är jag bara Häxan Surtants surare kusin?