Konst - eh?

Får man göra vad som helst i konstens namn?

Har just hört en orimligt lång intervju med människan som spelade psyksjuk i vintras, orsakade stor utryckning med poliser, ambulans och sjukhusvård och kallade det för konst. Trots att människan oemotsagd får prata om sitt tilltag har jag fortfarande inte förstått vad i spektaklet som är konst.
Konstigt – ja.
Konst – nej.
Hon själv säger att det är ”granskande journalistik” och det skulle vara jämställt med konst. Det var väl det närmaste en förklaring hon kom.

Snarare var skälet att få uppmärksamhet och det har hon ju lyckats med.
Hon ”hade ingen aaaaning om att det var brottsligt”. Ung och dum, kan man kanske bortförklara det med.
Men hon vidhåller att hon skulle göra det igen eftersom hon har fått så mycket positiva reaktioner.
Från vem, kan man fråga sig.
Jag har inte hört en enda icke-media-person uttrycka något positivt.
Och att hon därtill får hänga ut läkaren på psykakuten och beskylla honom för lögner, utan att han får bemöta anklagelserna, är rent motbjudande.
Intervjun gjordes i SVT.
Oberoende television.
Minsann.

Kan man slå ner någon och i rättegången säga att det var ett konstverk?
Kan man råna banken och hävda att det var ett konstverk?
Såga ner grannens träd som skymmer sjöutsikten?
Elda upp en kyrka?
Slå sina barn?
Piska hunden?
Skattefuska?
Och om då en journalist begår ett brott borde det väl per automatik klassa som konst?
Otänkbart?
Nej, inte alls.
Det har ju faktiskt redan hänt.
Och fått alldeles för mycket enkelspårig uppmärksamhet.

Inte en enda (som jag har hört i alla fall) har frågat vad kalaset kostade? Ambulansen, polisen, sjukhusvården. Var det någon som var sjuk på riktigt som blev lidande för att konstfackseleven tog en massa resurser i anspråk? Hur påverkar det trovärdigheten hos dem som verklien är sjuka? Kommer man att tvivla på dem när de behöver vård?
Ingen som vet.
Det enda som verkar existera är konststuderandes rättigheter att uttrycka sig. Oavsett konsekvenserna för andra människor.
Den maximala egotrippen.