Leva som man lär

Knappt har skandalhistorierna om Carema bedarrat förrän det kommer uppgifter om en annan ganska intressant miljonrullning. Den här gången är det dock märkligt tyst i medieleden. Kan det bero på att (kvälls-)pressens egen gullgosse från Roslagen är i allra högsta grad inblandad? Robinsonvinnaren (var han väl? Jag har inte sett ett enda avsnitt så jag har ingen koll.) Jan-Emanuel som sedan blev riksdagsledamot för S.

Jo minsann.

Den gode samariten satsade allt han ägde och hade på att dra igång boenden för ensamkommande flyktingbarn. Ni vet, den kategori flyktingar som man inte vill veta av i Vallentuna. I maktens korridorer fick han tydligen lära sig ett och annat om hur man fixar ersättningar från alla möjliga håll och hur man undviker granskning av sin verksamhet.

Flyktingbarnen har verkligen inte fått vad de enligt alla regelverk ska ha. Och ingen har förstås talat om för dem varken vad de har rätt till eller vart de kan vända sig om saker och ting inte funkar.

Så här har det hållit på, år ut och år in, och verksamheten har vuxit till storskalig.

Jodå, verksamheten är numera affärsverksamhet och som sådan ska den ju generera vinster säger en ansvarig vid Uppsala kommun. Absolut. Men innan man plockar ut vinst ska man väl för höge farao leverera det man åtagit sig? Va?

Nu har Jan-Emanuel sålt hela rasket, enligt samstämmiga uppgifter i flera medier fick han drygt 223 miljoner. TVÅHUNDRATJUGOTRE MILJONER KRONOR. Inte småpotatis precis.

Vad säger han själv om sina affärer?

Jo, han är "mycket stolt över klassresan" han har gjort. Sa han och pep iväg i sin nyinköpta Lamborghini.

I rest my case.

Liksom.

Malmös starke man Ilmar Reepalu i blåsväder igen. Sitta för länge på samma stol gör att man tappar omdömet. Det gäller de flesta. I just Ilmars fall har han nog suttit alldeles för länge. Och Löfven har visst tagit honom i örat. Fast det skedde lite i smyg. Han vågar inte säga ett pip offentligt för så fort S partiledare öppnar truten sjunker förtroendet för partiet.

Alla som sett filmklippet med lastbilen som drar med sig en bärgningsbil nerför en bergsida vid en norsk väg kan troligen instämma i att dubbdäck är oöverträffade i halt väglag. Sen får nån professor säga vad han vill om att 30 pers dör varje år på grund av dubbdäcken. Hur många skulle dö i trafikolyckor om alla skulle köra odubbat? Det vill jag veta.

Lara FLynn Boyle, tjusig kvinna som blev känd i tv-serien Twin Peaks har blivit besatt av plastikoperationer. Ett inte helt ovanligt fenomen i det stora landet i väster. Hon ser faktiskt jätterolig ut nu. Måste vara den mest utstående munnen i världshistorien. Inte ens Betty Boop är i närheten. Milda makter.

Tonårssvinen i Göteborg är givetvis inte världsmästare på att slå ner gamlingar, även om de måste betecknas som absolut fegast eftersom de var ett helt gäng mot en ensam man med hund. 14-årige Daniel från Nottingham slog ihjäl sin mamma med en hammare. Mammans pojkvän hade varnat henne för sonens stora våldsintresse men hon bara viftade bort varningarna för hon kände minsann sin egen son bäst. Jodå, som sagt, det finns alldeles för många blåögda föräldrar här i världen.

Regeringens rovdjursutredare har kommit fram till att vi behöver fler vargar i Sverige. Jodå, om man sprider ut vargarna över hela landet får det nog plats några hundra till. Problemet är att alla vargarna klumpar ihop sig över ett ganska begränsat område i Värmland och Dalarna och då är det inte så himla kul att bo där.

- Ja men flytta då, skriver exempelvis Hanne Kjöller i DN (som jag annars brukar hålla med om det mesta).

Det är ett ovanligt dumt förslag. Släpp några hundra vargar runt Stockholm så kanske det blir annat ljud i skällan. Det är bra om man vet vad man pratar om och vilka effekter ens förslag får för dem som blir drabbade, innan man öppnar näbben.

Upptäckte till min förvåning att DN publicerat ännu en av mina insändare. Den här skickade jag in för flera veckor sedan och hade nästan glömt. Den handlade om vår bilförsäkring i Folksam. Min förra insändare (om hyresgäster som penningplacering) renderade i ett flertal telefonsamtal från främmande människor som ville diskutera det jag skrivit och som tackade mig för att jag tagit upp ämnet.

I dag ringde en man med ett bra tips.

- Vill du byta försäkringsbolag men inte vänta till huvudförfallodagen, undrade han. Då ställer du bara av bilen några dagar. När du ställer på den igen kan du välja vilket bolag du vill.

Tack så jättemycket för det tipset!

Ska jag testa så fort jag inte behöver ha bilen på några dagar.

Skärtorsdag i övermorgon. Kommer det några påskkäringar hit månntro? Och ska man i så fall ha godis i beredskap? Eller förväntar sig de små liven att få pengar? Ingen aning. Faktiskt. Vi har bott i ett sabla getto i sju år...

Sopiga Roslagen II

För fem veckor sedan skulle kommunen hämtat sopor i vårt område i vackra Roslagen.
Det gjorde dom inte.
Som vanligt skyller dom på entreprenören, ny för året. Den gamla fick kicken eftersom den - hör och häpna - inte hämtade soporna.
Fast det var visst inte det som fällde dom. Det var nåt med arbetsmiljölagen.

Nu har alltså kommunen bett ett annat företag sköta sophanteringen.
Sist jag frågade sopchefen sa han att det var "ett par veckors försening".
"Ett par" brukar som regel betyda "två".
Fem är mer än två.

Jag tror att kommunen har satt det här i system. Förra året fick de skadestånd från entreprenören. OCH rabatt på fakturan.
Men vi betalade räkningen till kommunen. Vi fick ingen rabatt och inget skadestånd heller, för den delen.
Det borde blivit en bra slant över, kan man tänka.
Så nu körs samma visa i repris.
Hela Roslagen ser ut som en enda soptipp, vägrenarna översvämmas av gamla kylskåp, sängar, gräsklippare och annat som har dött.
Och varför inte.
Det är ju ett vinnande koncept och såna ska man inte överge, sägs det.
Sopchefen borde kunna visa rätt schyssta siffror för sin avdelning i bokslutet.
Smart.

Sopiga Roslagen

Den här tiden på året är allra vackrast tycker jag. Det är så grönt att man får ont i ögonen, fåglarna sjunger i högan sky nästan dygnet runt och vår- och sommarblomster tävlar om prakten. Man gör sitt bästa för att hinna njuta av allt, för snart är det midsommar och sen vänder det. Som trogna negativister brukar påpeka.

I Roslagen inträffar varje år ett fenomen som tar död på allt detta vackra.
Fenomenet heter Grovsophämtning.
Norrtälje kommun har bestämt att alla hushåll får lämna sina jättestora sopor, sånt som inte går under beteckningen hushållssopor, vid vägkanten två gånger om året. Dessa sopor ska sedan hämtas av kommunens entreprenör enligt ett fastställt schema.
Detta har hittills aldrig fungerat.
Inte under de 10 år vi haft stuga i Roslagen i alla fall.

Det säkraste vårtecknet är sopbergen som växer till gigantiska proportioner ju närmare hämtningen man kommer. Fritidshusägarna kanske inte kommer ut varje vecka under våren, vilket innebär att de börjar bära ut gamla sängar, grillar, cyklar och annat redan i april. Man vet heller inte förrän ganska sent till vilken vecka hämtningen är planerad. Och för att slippa hyra släp och köa till sopstationen under semestern, rensar man förråd och stugor redan vid påsk. Sedan får skräpet ligga. Nästa gång de kommer ut hittar de nåt gammalt skåp, ett trasigt element eller byter ut mormors gamla fåtöljer och höjer sopberget ytterligare nån meter.

Längs alla Roslagens vägar ligger sålunda drivor av gammalt skräp. Som om någon skulle lagt en soptipp i en gödselspridare och kört omkring.
Och hämtningsschemat stämmer aldrig.
Och det är alltid entreprenörernas fel.

Förra året funkade i princip ingenting fram till nån gång på höstkanten.
Det var gamla soptunnor som inte byttes ut, det var sophämtning som uteblev. Och grovsopor som låg i månader.
Då blev sopchefen i kommunen putt och krävde skadestånd av entreprenören. Inte tänkte dom betala räkningen heller.
Vän av ordning ansåg då att alla kunder som faktiskt drabbades mer direkt av den icke-fungerande sophämtningen borde kompenseras. Om nu inte kommunen betalade entreprenören – och dessutom fick skadestånd – varför skulle vi betala till kommunen?

Vän av ordning frågade sopchefen som svarade att skadeståndet bara skulle bli ungefär tio kronor per hushåll och då skulle administrationen kosta mer än återbetalningen och vem skulle betala den administrationen?
Och det var faktiskt så att kommunen också hade drabbats att entreprenörens schabblande. Kundtjänstpersonalen var nerringd, utskälld och tröttkörd.
Tror jag det.
Alla som ringde var antagligen urförbannade.
Och eftersom man inte får tag i den som har det direkta ansvaret, skäller man på den som svarar. Det är helt igenom mänskligt. Om än jobbigt för den som får ta emot skiten.

Jag undrar faktiskt fortfarande vad kommunen gjort med alla pengar man fått in för sophämtningen och som man inte betalat entreprenören…

Förhoppningen var stor att det skulle fungera i år.
Det gör det inte.
Soporna skulle hämtats för flera veckor sedan.
De ligger fortfarande längs vägkanterna.
Mitt i grönskan står gamla tvättmaskiner, soffor och svarta sopsäckar.

Vän av ordning mejlade till sopchefen igen.
Som svarade att kommunen har bytt entreprenör eftersom den gamla inte levde upp till arbetsmiljökraven.
Inte till dom heller. Tänkte man då.
Han skrev också att sophämtningen är försenad med ungefär två veckor.
Nähä?!

Men alltså.
Hur svårt kan det vara?
Man gör en upphandling, talar om vad man vill ha och väljer det företag som kan leverera enligt kravspecen.
Svårare än så är det faktiskt inte.
Och om inte ett enda företag kan klara av det, är det antingen fel på kravspecen eller på valet av entreprenör.
Det funkar ju i andra kommuner så varför är det så svårt i just Norrtälje?
Alla entreprenörer kan väl inte vara – sopor?