Familj och vänner brukar roat (och även tacksamt) ta del av de "plåster-på-såren"-gåvor som kommer drällande så fort jag framfört mitt missnöje med något.
Var hytterna på Finlands-kryssningen ostädade och bullriga? Vips får jag nya kryssningsbiljetter.
Var prinskorven sur, trots att den inte passerat bäst-före-datum?
Leverantören skickar en ursäkt och en hel låda med olika korvar.
Har Kundtjänstpersonalen varit slö och slarvig?
Häpp - två biobiljetter som liten kompensation.
Och så vidare.
Man blir ofta rikligt belönad för sin kritik.
Ja, jag erkänner. Jag mopsar upp mig och skäller lite. Håller mig dock alltid till saken och förväntar mig inget i retur (okej, lite grann då). Självklart blir jag glad över små presenter. Om företagen vill bättra på sin image har jag inget emot det. Och det kostar dem inte så många kronor att skicka presentkort. Särskilt inte när presentkorten gäller de egna produkterna...
Det mest förvånande är dock det som händer när man framför beröm.
Det händer nästan lika ofta att jag mejlar ett tack och några positiva rader, som att jag klagar. Rätt ska vara rätt.
Då händer - ingenting.
Och visst, jag är ju redan en nöjd kund så varför slösa energi på att göra mig nöjdare? I bästa fall får jag ett svar: Så roligt att du tyckte om maten/resan/hotellet, eller vad det nu är jag tyckt om. I de flesta fall får jag ingen reaktion alls.
Sensmoralen?
Det lönar sig dåligt att vara snäll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar