Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

fredag 23 januari 2015

Lite verkstad





Läser debattartikel efter debattartikel och hör det ena utspelet efter det andra. En massa kloka, och lika många korkade, förslag till förbättringar/förändringar kastas fram från olika håll. Och jag tänker – vore det inte bättre om det kom konkreta förslag? Motioner till riksdagen? Krav på lagändringar? Lite verkstad och inte bara en massa snack?

Vi tycker. Vi vill. Man borde.
Und so weiter. I oändlighet.
Dags att kavla upp ärmarna nu. Sluta skylla på vad alla andra gjort. Och inte gjort.
Dags att göra något själv.

Det gäller i och för sig inte bara politiker på riks- och kommunnivå. Folk som tycker att de är för feta och borde banta, för stillasittande och borde röra på sig, för missnöjda och borde byta jobb/parter/bostad. Jamenförihelvete GÖR DET DÅ.
Alltså, med en druckens envishet hävdar jag att den enda människa man kan förändra är sig själv. Är man missnöjd får man antingen ändra sina yttre förutsättningar eller sig själv och sin inställning. Eller så håller man truten.
Men för en del är själva gnällandet som livsluft.

Jag hade en arbetskamrat för många år sedan som var negativiteten personifierad. Hon hade baske mig inte ett enda positivt ord i sitt förråd. Dagligen gnällde hon om jobbet men fick aldrig tummen ur att söka nåt nytt. Inte ens då hon blev bjuden på en längre rundresa i USA kunde hon glädjas och berätta om allt det roliga när hon väl kom hem igen. Hon sa ”Nej men det var inte alls kul” menat som ironi, innan hon övergick till att berätta om allt hon hade velat se/köpa/uppleva men inte fick.
Energitjuv är bara förnamnet.

Apropå energi. Det är inte klokt så många korkade kommentarer det har fällts till stöd för alla som påstår sig vara elallergiska. Hur mycket forskning det än presenteras, håller folk fast vid tron att elektricitet kan orsaka en massa sjukdomar. Ja, alltså man dör om man nuddar vid en högspänningsledning, men ungefär där går väl gränsen för hur farligt det är att vara nära ett eluttag. Hanne Kjöller i DN levererade dagens roligaste kommentar med anledning av centerpartisten Mattias Larssons påstående att ”om inte strålning vore skadlig skulle ju inte mikrovågsugnen fungera!”. Kjöller kontrar då med att hans slutsats innebär att det går att laga mat med mobilen.
Morgonens första gapflabb. Tack för det!

En annan av mina favoriter i DN, Erik Helmerson, skriver en ledare om judehatet i Malmö och kommunledningens flathet inför detta med ursäkter om att de som trakasserar, mobbar och går till handgripligheter tillhör en ”utsatt grupp” eftersom de flesta av förövarna har en bakgrund i mellanöstern. Veckans Uppdrag granskning visade att det till och med går mass-sms om en jude skulle visa sig i Rosengård, med uppmaning att kasta ägg på dem. ”I en svensk stadsdel” skriver Helmerson. Jo, Rosengård ligger i Sverige och är geografiskt svensk. På samma sätt som Chinatown är en del av New York och därmed är en amerikansk stadsdel. Men jag har svårt att tro att samma saker skulle hända exempelvis på Kungsholmen i Stockholm, eller i Majorna i Göteborg där befolkningen är lite mer blandad. Eller hur man nu ska uttrycka sig utan att få rastist-stämpel på sig. Och bara för att man tillhör en minoritet är man väl knappast ursäktad när man bär sig åt som ett svin? Va?

Dags att ta itu med de här vidrigheterna. På riktigt. Man pratar om islamofobi och nazism, medan en del muslimer kan ägna sig åt antisemitism mer eller mindre obehindrat. Och de här unga grabbarna som skyller Malmös judar för konflikterna i mellanöstern, var får de luft ifrån? Och fick de ännu lite mer stake av att regeringen i höstas erkände Palestina?

I kategorin klantskallar har paret utanför Kramfors intagit tätplatsen. Jag hoppas de hittas vid liv snart. Men alltså. Ge sig iväg på skoter. Ut på Ångermanälven. I mörker klockan åtta på kvällen. Utan att ta med sig mobiltelefoner. Och nu letar alla som galningar efter dem. Skoter åker man i dagsljus. Eller på säkra skoterleder. Punkt. Det vet till och med jag som inte ens har förarbevis.

Och just som jag skrivit elakt om kung Abdullah av Saudiarabien så gick karln och dog. Inte helt oväntat kanske, han närmade sig väl 100. Blir det nya, moderna tider i landet nu när sonen tar över?
Ja, jag var ironisk. Nästan sarkastisk faktiskt. Det var svårt att säga högt. Sarkastisk faktiskt. Värre än sex laxar i en laxask.

Verkstad va’re ja. Dags att ta itu med riktiga arbetsuppgifter. Inte sitta här och svamla.
Get started” som Stadium hojtar i sina annonser. Pja, man kanske skulle gå och köpa lite träningskläder? Det är väl en bra början på ett sundare liv?
Och elastabrallor är SÅ mycket skönare än jeans när man kryper upp i soffhörnet med en skål Ben & Jerry…

Trevlig helg!

Lördagsgodis

torsdag 22 januari 2015

Efterblivet

Om kungen vore elallergisk

Fan va efterblivet” är en kommentar man hör lite då och då. Ganska användbart. I synnerhet som det inte längre betyder annat än att något är stört, segt eller dumt i största allmänhet. Inte som förr i tiden, att efterbliven var något man kallade en person med funktionsnedsättning. Fast i den engelskspråkiga världen heter det fortfarande ”retard”. Låter rätt illa faktiskt.

Det kan också heta ”utvecklingsstörning” som omedelbart får mig att tänka på Saudiarabien. Man kan väl lugnt säga att där lider man av störd utveckling, man är liksom kvar någonstans strax efter stenåldern. Och med det sagt kan jag än en gång dra en lättnadens suck att jag faktiskt får säga så. Utan att bli dömd till fängelse, böter i miljonklassen, tusen piskrapp eller till och med avrättning.

Det finns ju fler skäl till att jag är glad att jag inte är född där. Kvinnor måste ha en manlig förmyndare, får inte köra bil eller idrotta offentligt. Och om man inte aktivt utövar islam kan man dömas till döden. För att nämna ett par exempel på vad man pysslar med där. Och där kung Abdullah kan glädjas åt att ha fått medalj av svenske kungen…

Ett par sjukhus har inrett särskilda rum för personer som påstår sig lida av elallergi. Men alltså hallå. Det finns inget som heter elallergi. Annat än bland dem som påstår sig ha drabbats av det. Ingen av de ”drabbade” har hittills kunnat avgöra om de befinner sig i ett elsanerat område eller ej. Sjuka blir de, ja. Men inte beror det på elektrisk strålning. Det är faktiskt vetenskapligt bevisat.

Dessutom får elallergiföreningen statligt stöd på några miljoner om året. Det kan vilken förening som helst få om den har tillräckligt många medlemmar (500) och geografisk spridning (minst 10 län). Och inte krävs det att föreningen företräder människor som är bevisat sjuka, nejdå. Man kan starta en patientförening för vad fasen som helst, bara man är tillräckligt många och finns lite här och där i vårt avlånga land. Och påstår att det man lider av gör det svårt att klara vardagen. Hjälp. Säger jag bara.

Which means att exempelvis kränkta makar kan gå ihop och bilda en förening, liksom försmådda älskare, ex-såpadeltagare och gamla rättshaverister. Vi som inte får röka cannabis är ett annat förslag. Man kan säkert få svårt att klara sin vardag om man inte får röka på legalt. Och nog måtte det finnas 500 i tio län av dem? Varsågod, bara att casha in stålar från staten. Och så vidare. Alltså. Vad fan.

I Ronneby ger man tiggarna ”jobb”. De ska sälja kampanjknappar i stället för att tigga. Men alltså, är inte arbetslösheten ganska hög i Blekinge? Kan man inte ge såna jobb till arbetslösa ungdomar då? Och javisst ja, måste mejla Situation Stockholms redaktion och kolla vart alla tidningsförsäljare har tagit vägen. Där det stod tidigare sitter nu i stället tiggare. Måste kolla upp det där.

Att man är lite efter i England är väl känt. Där dricker man sitt afternoon tea och sitter på puben oavsett hur fort världen runt omkring snurrar. Och nu har tidningen The Sun kommit på att det kanske inte är så himla up-to-date med nakna brudar i tidningen. Tar man bort dem? Nej nej inget sånt radikalt. Man visar brudar i bikini i stället.

I debatten om sjuksköterskornas löner läste jag just en av de dummaste insändare jag läst. En snubbe som tyckte att specialistsjuksköterskornas löner borde ligga i nivå med riksdagsledamöternas. Öh? Varför han kommit fram till att just det var en bra jämförelse framgick inte. Och inte verkade han ha någon särskilt bra koll på lönerna i någondera yrkesgruppen heller. Efterblivet va’re ja.

Och knappt hann det bli nytt år förrän försäljningen av semlor var i full gång. I år vet kreativiteten inga gränser. Först kom semmelwrapen, eller wrap-semlan, 


tätt följd av korv-med-bröd-semlan. 



Vad blir nästa överraskning? Hamburgersemla?

Eller?


tisdag 20 januari 2015

Att klias




Kliar du mig på ryggen, så kliar jag dig. Tjänster och gentjänster. De inblandade brukar kalla det win-win-situation, på ren svenska. Vi kollade med ett halvt öga på idrottens direktsända firmafest i går och alla undrade varför Orup hade ett så långt framträdande med en hel hög gamla hitlåtar. Man har inte sett till honom på länge och nu plötsligt bara jättelänge i rutan. Förklaringen kom i dagens tidning. Ny krogshow på gång.

Och apropå Idrottsgalan. Mando Diao har gjort skid-VMs officiella VM-låt. Nån som minns den idag? Annat än de konstiga kläderna och den för tillfället inhyrda jojkerskan som hade ett kroppsspråk som var stelare än en vandrande pinne. Inte jag heller.

Johan Croneman i DN brukar vara läsvärd, men idag skrev han nåt jättekonstigt. Apropå sport. Och apropå att så många filmer har fotbollstema. Han menar att fler människor kommer ihåg var de var någonstans när nån fotbollsspelare (nej, jag kommer inte ihåg namnet på den han nämnde) missade en straff i nåt större sammanhang mot Sverige, än var man var någonstans när Anna Lind blev skjuten. Det kan faktiskt inte stämma. Annat än för inbitna fotbollsnördar. Konstig jämförelse dessutom.

Och så Peter Settman. Jag gillar honom. Han var absolut briljant som programledare för Så ska det låta, som fick en gladare och mer nutida känsla. Innan dess var det mest pinsamt när fryntlige Harrysson försökte sig på något som skulle påminna om fräcka moves. Gamla Nordsjön var mer passande för honom. Men som programledare för Idrottsgalan. Faktiskt läge för skämskudde nästan hela tiden. Utom då han hade pratmanus klart för sig. Småprata med kända och okända människor var verkligen inte hans cup of tea. Slänga sig med hip-hop-slang när man pratar med nervösa 80-åringar, eller dra snuskskämt på Ronny-och-Ragge-nivå – hur tänkte han där? Egentligen? Det enda som hedrar honom lite grann var att han själv rodnade djupt över sina klantigheter. Undrar hur han sov i natt?

Och varför var det så mycket gamla arkivbilder under galan? Ska inte den handla om föregående års sporthändelser? Och varför zoomade man in Klas Ingessons närmaste vänner när de blev rörda till tårar under sång och tal? Gamar. Säger jag bara till kameramän och producent. G-A-M-A-R.

Aftonbladet har granskat Sida. Och kommit fram till att biståndsmiljonerna inte alls används till fattigdomsbekämpning, som det är tänkt. Hur många gånger ska olika medier behöva komma fram till det? Har inte det varit väldigt tydligt under väldigt många år? Det är cocktailpartyn, lobbyverksamhet, höga löner och ersättningar till anställda och en massa märkliga projekt som inte gör ett enda dugg för att bekämpa fattigdomen i världen. 95 av alla miljonerna har gått till amerikanska organisationer i Georgien. Vad vinner Sida på att klia amerikanerna på ryggen? Är en befogad fråga.
Och hur många fler likadana avslöjanden behövs det innan någon styr upp där? Va?

Aftonbladet avslöjar också att det finns ”pensionärsparadis”. Så pass. Det är ställen där ”pengarna räcker 100 procent längre”. Så pass, igen. Tidningen tycker att man ska flytta dit.

Andra stora och häpnadsväckande nyheter är annars att Tom Cruise ska sälja sin sommarstuga, schäferhunden Günther äter tryffel och rysk kaviar, förra årets schlagervinnare Lillsnippa Snopp ska uppträda i Sverige i vår, prins Daniel hjälpte en tioåring i skidbacken, Lyxfällan-Patrick har blivit pappa igen och ”är jättelycklig” och Anja Pärson hade rosa klänning på sig i går. Minsann.

Och Expressen skriver att ”Ingen har sätt hästen Helge på 20 dagar”. Det är sant. Det står så. Skumt att de inte stavade Helge med ä också. Amatörer.

Men den stora skrällen rör årets upplaga av Let’s dance. Ingemar Stenmark ska dansa. Med hans vinnarskalle kan man nästan gissa att han just nu tar danslektioner och tränar som en tok. Go Ingemar!
Det räckte antagligen inte att klia honom på ryggen för att få honom att ställa upp…

"Tänk den som fick lite tryffel och rysk kaviar..."


måndag 19 januari 2015

I don't like Mondays


 
Gammal goding
Alltså, det är väl inget fel på måndagar. Särskilt inte nuförtiden när jag inte längre behöver stressa iväg till en arbetsplats. Men det är väl hela stämningen kanske. Kommentarerna på Facebook med suck och stön och dåligt väglag och inställda pendeltåg och sura medmänniskor. Och allra tröttast blir man när man hör fullt friska människor gnälla över petitesser. Men det är väl en mognadsfråga. För inte kan väl en vuxen, normalbegåvad människa på allvar tycka att en rynka i pannan eller platt hår är ett problem? På riktigt?
Som kloka E sa: dom har stadig inkomst, tak över huvudet, mat på bordet och är friska – håll käften!
Så sant.

I går hörde jag talas om en kvinna med fyra barn. Värd all beundran bara för att klara jobbet med fyra kottar. Det som gör det hela speciellt är att kvinnan är blind. Alltså. Bara tanken på att inte se om de små liven håller på att skära sig, ramla mot bordskanten eller sticka fingrarna i en väggkontakt ger mig magknip. Men hon är cool, mamman. Respekt!

Apropå gnäll. Jag blir, som bekant, sur när folk inte håller vad de lovar. Butiker utan servicekänsla, hantverkare utan yrkesstolthet och så vidare. Senast i raden av klantarslen är Hobbex. Hittade en kul teknikpryl, perfekt födelsedagspresent. Fanns i butiken i Täby, kunde man läsa på hemsidan. För säkerhets skull – man vet aldrig hur väl de där lagersaldona funkar – tänkte jag ringa och kolla. Under rubriken ”kontaktinformation” står ”Telefon kommer snart”. Kunde man kanske accepterat om det hade varit för 30 år sen. Typ. Då Televerket skulle dra kabel, skicka ut en snubbe, koppla in skiten och sedan vänta på att någon på centralförvirringen skulle aktivera telefonnumret. Idag tar det väl sisådär fem minuter att skaffa ett telefonabonnemang? Tydligen inte för Hobbex.
Nåväl. Även här, precis om många andra butiker, kan man beställa grejer och hämta på plats. Man liksom säkrar att grejerna finns i affären när man kommer. Hos Hobbex måste man tyvärr betala i förskott, men okej då. Angelägen att få tag i den roliga grejen.
Vad hände sen? När den var betald?
Ingenting.
Födelsedagen passerade och slutligen mejlade jag Hobbex. Man kan ju inte ringa.
Undrade hur de tänkte när de tar betalt för grejer som de sedan inte kan leverera. Svaret är en klar kandidat till en tätplats i Floskeltoppen:
Tråkigt att ditt köp inte blev som önskat!
Funktionen att hämta från butik är fortfarande nytt för oss och fungerar inte optimalt än.
Vi är tacksamma för kundernas återkoppling. Vi tar detta till oss och jobbar på att bli bättre.
mvh/Paula

Och var det ett svar jag blev nöjd med? Inte mycket.
Så jag mejlade igen och bad om en konkret handlingsplan.
Svaret är, om möjligt, ännu dummare:
Din order finns nu att hämta i Täby butiken.
Skulle inte tro det va?
Japp, nu åkte även Hobbex upp på svarta listan.
Och nej, det är inget problem på riktigt. Bara en aning irriterande.

Dokumentären om Charlie Hebdo på TV4 i går. Missade den och ville se den på TV4 Play. Det går bra om man köper tjänsten (tror jag, tänker inte testa). Vill man kolla gratis får man den otextad. Och där går faktiskt gränsen för vad min skolfranska klarar av.
Ibland fattar man varför man betalar TV-avgift till SVT. Reklamkanalerna suger.

Arg på riktigt kan man däremot bli på svinen på västkusten som tjänar miljoner på en massa flyktingförläggningar. Till och med skitförbannad. Inte för att de tjänar pengar, utan sättet de gör det på. Dessutom samtidigt som en av svinpälsarna har miljonskulder hos kronofogden som inte hittar några utmätningsbara tillgångar. Svinet har skilt sig från sin fru, på pappret såklart, som äger allt.
Jag blev rent illamående av den här läsningen. http://www.expressen.se/nyheter/han-tjanar-miljoner-pa-utsatta-flyktingar/

Det är faktiskt värre än att några läkare och sjuksköterskor öppnar en vårdcentral och vill ha lön för sitt jobb (= förkastliga vinster i välfärden, enligt vänstern).
Faktiskt.

Och än en gång tänker jag hur lyckligt lottade vi är i ett demokratiskt land som får tycka och tänka vad vi vill. Högt. I Saudiarabien har en bloggare dömts till 1000 piskrapp som straff för vad han skrivit. Och i en mängd andra länder, som både anser sig som civiliserade och som deltog i demonstrationståget i Paris för yttrandefrihet, pågår förtryck och mord på ”oliktänkande”. Hur kan man till exempel ens överväga att Turkiet ska bli medlem i EU? Förutom den lilla detaljen att typ 95 % av landet inte tillhör Europa.

Apropå måndag. Det sägs att idag börjar den vecka på året då vi har i princip noll i plånkan. Men jag fattar inte. Om man just har flyttat hemifrån och är fet-curlad, då hajar jag att hyran kanske räknas som oförutsedd utgift. Men vuxna människor? Julen kommer knappast som en överraskning? Va?
Vet inte alla hur mycket stålar som kommer in? Typ lönen.
Och på ett ungefär hur mycket stålar som ska ut? Typ återkommande räkningar.
Och därmed kan räkna ut hur mycket som återstår till annat?
Det övergår mitt förstånd.
Som min kloka mamma brukade säga.

Min vackra, kloka, trendiga mamma. 1970-tal. 


Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.