Raka svar

Ibland undrar jag om människor som jobbar i företags olika kundtjänstavdelningar får gå någon form av floskelutbildning. Första lektionen är att så trovärdigt som möjligt säga "Vi jobbar på det". Lektion två är att, också det så trovärdigt som möjligt, säga "Ärendet har högsta prioritet" alternativt "Vi sätter till alla resurser för att lösa problemet". Ofta i kombination med ett antal "jag beklagar verkligen" eller, värst av allt "jag förstår att ni är upprörda".
Floskel, floskel bla-bla-bla.
Hör jag.
Inga konkreta besked. Inga raka svar. Ingen vet något och det finns heller ingen annan att fråga. Som kanske skulle kunna veta.
Och förvandlas man från vänligt frågande kund, till aningen förbannad och krävande kund riskerar man att kundtjänstpersonen slänger på luren. Som hos Bilprovningen.
Eller så blir kundtjänstpersonen stött i kanten, nästan lite gråtfärdig faktiskt.
Men alltså, är man företagets ansikte utåt och inte tål att kunderna levererar kritik, då ska man nog byta jobb, som min kloka väninna uttryckte saken.

Jag vet, det finns massor av dugliga, superduktiga, effektiva och hjälpsamma människor på alla möjliga företag i hela landet. En stor eloge till dem. De får ta mycket skit, ofta helt obefogat dessutom. Och ändå orkar de vara vänliga och hjälpsamma när nästa jobbiga kund ringer. Det är otacksamt. Det är slitigt. Precis som alla serviceyrken. Man måste nästan vara född till det och verkligen sätta en ära i att ha en nöjd kund i andra änden av luren innan man avslutar samtalet.
Dagens ros går till alla serviceminded (på ren svenska) människor.
Hoppas de har riktigt bra betalt.

Lars Ohly sa nyligen att han beklagar att han inte slutade kalla sig kommunist lite tidigare. Alltså, det spelar väl ingen roll vad man kallar sig? Det viktigaste är väl vem man är och vad man tror på? Va?

Herr Kamprad tiger som en mussla medan den ena tidningen efter den andra, mycket försiktigt visserligen men ändå, börjar nysta i de nya uppgifter som visar att han varit mycket mer aktiv i nazistkretsar än vad han tidigare sagt. Blir väl knepigare att slingra sig den här gången, kan man tänka.

Roliga barnkläder visas i DN. "Rebellmode" kallas det, färgglada döskallar på svart botten. Eller heter det dödskallar?
Kul motvikt till alla läskigt rosa och ryschiga, ljusblå och grabbiga kläder som östs över alla småknattar.

"Hushållen på sämre humör" skriver DN i dag. Lite nyfiken på vad som låg bakom den rubriken. Texten inleddes med ord som konfidensindikator, konjunkturinstitutet, prognosrevidering och och barometerindikator.
Jag la ner direkt.
Jag får dö nyfiken helt enkelt.

Dagens felläsning:
Dansk pitbull slår hårt mot pendlare.
Nä, biltull stod det.
Vadå miljöskadad...

Dagens kräkvarning:
Ett flertal lägenheter i ett flerfamiljshus i Sundsvall invaderades av konstiga larver. Det visade sig vara likmaskar från en granne som legat död i flera veckor.
Vissa nyheter kan man faktiskt klara sig utan.

Dagens raka svar på hemmaplan:
- Hjälp, jag tappade ner potatisstickan bakom spisen.
- Fan va klantigt!
Maken kan vara brutalt uppriktig ibland.