Barn är en gåva

Jag minns inte var tavlan hängde. Rosa var den i alla fall, med en stor kakelugn i mitten. På frisen runt kakelugnens mitt satt en massa finklädda barn i olika åldrar. Och högst upp på kakelugnen stod, med snirkliga bokstäver "Många barn - en gudagåva". Den kan ha funnits hos min mormor. Hon hade sannerligen fått gudagåvor. Nio stycken, närmare bestämt. Det första kom 1918 och sedan födde och fostrade hon barn i ungefär fyrtio år. Vilken bragd.

Själv önskade jag mig fem barn när jag var liten. Pojkar, flickor eller blandat spelade ingen roll. Men fem skulle de vara. Och så skulle jag bo på en gård med kor, hästar, får, katter, hundar, höns, kaniner...
Inte blev det nåt av de drömmarna. Att gifta sig med en bonde är inte så smart om man är allergisk mot både pollen, päls och fjädrar. Och livet ville inte heller att jag skulle få några egna barn. Turligt nog har jag haft stor glädje av andras, och de av mig får jag hoppas.

Man ska inte gråta över spilld mjölk, eller vad det nu heter. Möjligt, men ibland lättar det att lipa en skvätt. Det blir inte alltid som man tänkt sig. "Lånebarnen" är vuxna nu och ett tag fick vi också vara nära nästa generation. Ett tag fanns en liten som vi älskade och som kändes som en liten person som helt och hållet var en gemensam upplevelse. Ingen av oss hade honom med sig "i boet" så att säga, han hade inga minnen av den ena eller den andra. Det var en häftig känsla. Nu är känslan, och den lille, ett minne blott. Kvar finns ett stort, sorgligt tomrum. En bister påminnelse om att vi faktiskt bara har varandra till låns. Ett tag.

Det är många tankar som väcks till liv när man ser tidningarnas löpsedlar och förstasidor i dag. Kronprinsessan är gravid och SOM alla har väntat. Det är ingen hejd på den rojalistiska yran och förståsigpåarna spår att nu får kungahuset en skjuts i positiv riktning. Underbart för dessa två människor. De ser så glada ut på bilderna. Förstås. Förutom den rent personliga lyckan att få besked att man väntar barn, har de nu uppfyllt en del av sina plikter - att avla en tronarvinge. Alltså, ingen vettig människa kan väl ändå tycka att det är förenligt med en modern demokrati att det högsta ämbetet tillsätts genom arv?
Jag vet att det är gammal fin tradition med kungahuset.
Jag har träffat både kungen och drottningen, jag har inget emot dem.
Jag har inget emot någon i kungafamiljen, man kan knappast ha det när man inte känner dem.
Men.
Att inte själv få välja vad man vill göra med sitt liv. Hur känns det på en skala? Det lilla liv som nu ska se världens ljus någon gång i mars nästa år. Han eller hon har inte en sportmössa att göra några egna val. Hela hans eller hennes liv är utstakat från vaggan till graven.

Borde man inte ta en rejäl diskussion om hur vi ska ha det här i landet? Om man tänker på all den kritik som kungen fått de senaste åren och alla mätningar som visar att svenska folket hellre vill se Victoria "på tronen", skulle man kanske välja Victoria till president? Hon är drillad till sitt ämbete sedan barnsben och är en utmärkt representant för Sverige.
Men jag tycker fortfarande att man ska få ett jobb grundat på sin kompetens och inte med hjälp av t ex kvotering eller av gamla traditioner.

Sen tror jag faktiskt inte, som Karin Thunberg och Sara Lidman tror, att barn som inte fötts sitter i träden och väntar på att de rätta föräldrarna ska dyka upp. Och när de mest lämpliga föräldrarna dyker upp, släpper de taget om träden för de vet att de kommer att hamna rätt.
Vilket nys.
Jag vet inte i vilken värld Karin Thunberg lever, inte Sara Lidman heller så länge hon var i livet, men jag tycker att det finns tillräckligt med bevis för att många barn far illa, för att kunna tro på det där med "lämpliga föräldrar". Skulle barnen i Afrika verkligen välja det liv de har nu om de haft möjlighet? Eller alla gatubarnen i Sydamerika, pedofiloffren i Thailand eller andra barn som på olika sätt blir misshandlade av sina familjemedlemmar?

Inte heller håller jag med om att barn inte kan köpas.
Adoptioner är inte gratis, inte ivf-behandlingar heller så visst kan man köpa barn för pengar. Om man inte har turen och lyckan att kunna få egna.

Ett stort grattis till Victoria och Daniel, hoppas allt går bra.
Barn är verkligen en gåva, oavsett om de kommer i ental eller flertal.
Barn är inget man "skaffar". Barn får man, i bästa fall. Om man är lyckligt lottad.
Till låns.
Ett tag.