Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

torsdag 4 augusti 2011

Semesterilska

Jag beviljade mig själv lite semester från skrivandet, bloggen inkluderad. Men ibland måste man få ur sig orden, semester eller ej. Inte ens ett ihopsytt och rejält bandagerat pekfinger kan hejda mig idag...

Den Stora Nyheten i går - ja näst efter den att Måns och Marie har gjort slut - var att en elvaåring blivit kastad av ett tåg i Kumla. Att miljoner människor riskerar att dö av svält i Afrika, är det knappt någon som diskuterar i fikarummen eller på bussen...

Alltså, det där med att en konduktör kastar ett barn av tåget, det låter faktiskt som en råttan-i-pizzan historia. För det första kan jag svårligen föreställa mig en SJ-anställd som KASTAR ut någon från ett tåg. För det andra, var höll systern hus hela tiden? Hon som sägs ha haft hand om biljetterna.

Alltså, hon var på toa. Hur dålig i magen kan man vara egentligen? Det tar tre timmar med tåg från Kumla till Göteborg och det var först där som storasystern märkte att lillasystern inte var med på tåget. Var storasystern över huvud taget med på tåget, eller stod hon i Göteborg och väntade på sin syrra?

Varför sa inte elvaåringen att hennes syster satt på toa med biljetterna? Hon kunde ju uppenbarligen göra sig förstådd med den kvinna i Kumla som tog hand om henne och bjöd henne på middag och övernattning. Och varför i hela friden ringde inte den kvinnan till polisen förrän dagen efter? Hittar man ett barn som står övergivet och gråter, ringer man väl för faen till snuten det första man gör?

Dessutom har det nu kommit fram att flickan kanske inte alls var en elvaårig flicka. Hon har ett förflutet som flykting och har inga papper som klart fastställer hennes ålder. Därav konduktörens antagande att flickan var äldre än 15.

Hela historien haltar betänkligt.
Men det var längesen det fanns någon skit att dryfta om SJ och då hugger pressen som hungriga gäddor på första bästa story, utan att kolla hela sanningen. Det blir ju fler lösnummer sålda då...

Nu ska jag återgå till solsängen några dagar ich hoppas att fingret har läkt så det blir full fart vid tangenterna i nästa vecka.
Till dess, en uppmaning till alla; skänk en timlön till Läkare utan gränser, för de svältdrabbade på Afrikas horn.
En timlön har alla råd att skänka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.