Mor ror - far är rar

- Du berättar aldrig något om din mamma, sa herr B. Du pratar mest om din pappa.

Det kan väl inte stämma, tänkte jag, men herr B fick medhåll av fru B.
Jättekonstigt. Mamma är min stora idol och jag var den värsta sortens mamma-gris man kan tänka sig. Visst, hon hade en del konstiga uppfostringsmetoder, som att man skulle tvingas äta mat som man nästan kräktes av. (Jag tål fortfarande inte lukten av lever.) Eller att man fick vara utan mat om man kom fem minuter för sent till middagen (nej, jag kommer aldrig för sent, än i dag. Undantaget om jag inte själv rår över omständigheterna.). Och så luggades hon, i nacken eller vid örat där det gör som ondast. Då som nu är jag säker på att jag förtjänade det.

Min mamma kunde slå i spik snabbast av alla. Jodå, hon tävlade med både morfar och sin bror och brorson en sommar. Hon fick visserligen tennisarmbåge av spikandet. Men vann gjorde hon!

Min mamma kunde virka, sticka, väva, knyppla och krusa örngottsband. Hon sydde ursnygga klänningar. Hon lagade fantastisk mat och köpte alltid wienerkorv (aldrig Hot Dogs) till skolans utflykter. Hon bredde lyxiga mackor med saltrulle eller rökt skinka, som jag otacksamt bytte mot kompisens limpmackor med stekt ägg.

Min mamma kunde tapetsera, gräva trädgårdsland, måla tavlor och konversera näringslivstoppar över en cocktail. Hon älskade att dansa, resa och köra bil. Hon satt aldrig overksam framför TVn eller under timslånga bilresor - hon virkade överkast, gardiner och grytlappar. Eller stickade raggsockor, som hon sedan stoppade hälar och tår på då de blivit nötta.

Min mamma jagade ut familjen i skogen för att plocka blåbär, lingon och svamp som hon sedan saftade, syltade och konserverade. Vi tillbringade timmar i olika jordgubbsland och vinbärsbuskar - köpesaft var det inte tal om.

Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst med att räkna upp hennes dugligheter. Man kan få komplex för mindre.
Det är sånt man får jobba med. Och lära sig att det faktiskt är fullt tillåtet att sitta på trappan och lyssna på fåglarna. Eller ligga i hängmattan och tänka på ingenting. Eller på mamma. Det är hon värd.

Så, en blomma till alla underbara, dugliga, glada och roliga mammor.
Hoppas era nära och kära pysslar om er lite extra på söndag.
Det borde dom göra oftare. Det är ni värda.